De standardiserade räkenskapsutdrag som kommer att föreslås av en projektgrupp inom Riksskatteverket innebär i verkligheten att vi får en obligatorisk normalkontoplan.
Auktor revisor Jan Johanson vid Öhrlings i Sundsvall är FARs representant i RSVs referensgrupp. Han bemöter här projektledaren Håkan Malmers redogörelse i Balans 8/86.
I oktobernumret av Balans 8/86 redogör Håkan Malmer, utredare vid RSVs SRU-projekt, för ett projektarbete som syftar till lagstiftning om standardiserade räkenskapsutdrag för näringsidkare. Räkenskapsutdraget skall utgöra en integrerad del av deklarationen, dvs deklarationen skall betraktas som ej avlämnad om det standardiserade räkenskapsutdraget saknas.
Som framgår av ett i Håkan Malmers artikel publicerar ”Allmänt räkenskapsschema för juridisk person: Balansräkning och Resultaträkning” är balansposterna, intäkter och kostnader specificerade enligt Basplanens kontoindelning.
För alla näringsidkare och för alla oss revisorer som biträder våra klienter med redovisnings- och skatterådgivning skulle en sådan lagstiftning bli av stor betydelse för såväl löpande bokföring som upprättande av bokslut och deklarationer. Det finns därför anledning att fundera över vad det skulle innebära i praktiken om lagstiftningen genomförs.
Obligatorisk normalkontoplan
BFN uttalade i sitt remissvar på förslaget från Kommissionen mot ekonomisk brottslighet farhågor för att standardiserade räkenskapsutdrag i praktiken kan komma att innebära att man inför en obligatorisk normalkontoplan för alla svenska företags affärsbokföring.
Håkan Malmer argumenterar i sin artikel mot BFNs uppfattning och anser att farhågorna är ogrundade, bl a därför att det föreslagna uppgiftslämnandet inte är förknippat med en mängd detaljanvisningar om vad som skall redovisas på varje rad i räkenskapsutdraget. Enligt min bedömning kommer emellertid revisorer och redovisningskonsulter att råda sina klienter att övergå till Basplanen i den mån de inte redan tillämpar den, om lagstiftningen genomförs.
Anledningen härtill är att en övergång till Basplanen underlättar ifyllandet av det obligatoriska räkenskapsutdraget varje år, något som för de allra flesta företagare väger tyngre än besväret och kostnaden med ändring av kontoplanen, som ju blir en engångsföreteelse.
Man kan ha olika uppfattningar om huruvida det är bra eller dåligt med en obligatorisk normalkontoplan för affärsbokföring. Jag tror emellertid, att man skall vara realistisk och inse, att införandet av standardiserade räkenskapsutdrag i praktiken kommer att innebära att vi får en obligatorisk normalkontoplan för affärsbokföring. Min personliga uppfattning är att det är en mindre önskvärd utveckling eftersom såväl affärsbokföring som internredovisning bör utgå från företagets behov av ekonomisk styrinformation och inte primärt ifrån skattemyndigheternas krav på intäkts- och kostnadsslagsindelning i räkenskaperna.
Inte rimligt
Som framgår av det publicerade förslaget till räkenskapsutdrag är kostnader för arbetskraft och övriga kostnader specificerade på många rader. Kan det vara rimligt, att små företag med obetydliga kostnader på vissa kostnadsslag skall vara skyldiga att särredovisa dessa på särskild rad för att det finns i det standardiserade räkenskapsutdraget?
Å andra sidan, skall stora företag med många fabriksenheter samla ihop alla sina kostnader per kostnadsslag för hela företaget i en kostnadsindelad resultaträkning även om detta är totalt ointressant som ekonomisk styrinformation för företagsledningen och ej heller av intresse för andra läsare av information från företaget?
Kostnader för näringslivet
I SRU-projektet har ännu ej redovisats några försök till beräkningar av kostnaderna för näringslivet för övergång till standardiserade räkenskapsutdrag. En beräkning i kronor med anspråk på rimlig säkerhet torde vara omöjlig att göra. Både stora företag med individuella kontoplaner med inbyggd internredovisning och små företag med gamla kontoplaner kommer dock att få betydande övergångskostnader med omprogrammering av system, ändring av kontoplaner och inlärning av nya koder för den som skall kontera.
Ingen garanti för dispens
I SRU-projektet har man insett att alla näringsidkare för närvarande ej kan lämna den specifikation på intäktsslag och kostnadsslag, samlat för hela företaget, som det standardiserade räkenskapsutdraget kräver. Därför har man föreslagit att dispens skall kunna lämnas av länsskattemyndighet.
Jag tycker att man principiellt kan fundera över om det är lämpligt att införa en tvingande lagstiftning med sanktionsbestämmelser riktad mot skattskyldiga som man på förhand vet inte kan följa lagen, med motiveringen att den skattskyldige ju kan söka dispens. Vem garanterar att den som behöver får dispens?
Vad är syftet?
Håkan Malmer säger i sin artikel att det av Kommissionen mot ekonomisk brottslighet framlagda förslaget om standardiserade räkenskapsutdrag tillsammans med vissa andra förslag från kommissionen inte primärt syftade till att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten, utan till att skapa ett effektivt administrativt system för den hantering av massärenden som deklarationerna utgör. Bl a skulle överslagsmässig maskinell kontroll ske av underlaget för mervärdesskatt och socialavgifter mot uppgifter i inkomstdeklarationen.
Såvitt jag kan förstå är dessutom en utgångspunkt för projektet att skattemyndigheterna skall datamaskinellt bearbeta de standardiserade räkenskapsutdragen och genom nyckeltalsanalyser sortera ut avvikande deklarationer som kan förmodas innehålla oriktigheter av beloppsmässig betydelse. Håkan Malmer talar i sin artikel om ett klargöringsförfarande på maskinell väg.
Företag inom samma bransch går som bekant ej lika bra utan en del företag ger hög vinst och andra går med stor förlust. Idén om att företaget med normalvinst skulle vara mer ointressant ur granskningssynpunkt än företag med från branschgenomsnittet avvikande resultat är inte helt invändningsfri. Den som krymper sin rörelse kan göra det så att nyckeltalen stämmer, och den som har hög vinst kan minska intäkterna och ändå komma inom normalvärdena för branschens bruttovinst.
Vem behöver SRU?
Svaret på frågan vem som behöver SRU skulle naturligtvis vara skattemyndigheterna. Näringslivet behöver inte SRU och revisorerna behöver ej heller SRU enligt min bedömning. Frågan är om skattemyndigheterna behöver SRU och om det behovet i så fall är så stort att det uppväger det besvär och de merkostnader som åsamkas företagarna.
De avstämningar som skattemyndigheterna tänkt sig utgår i de flesta fall från arbetskraftskostnaderna uppdelade på visst sätt. De flesta företagen har dessa kostnader specificerade i sina lönesystem (försystem).
Alternativ
Ett alternativ till att skapa en obligatorisk normalkontoplan genom införande av standardiserade räkenskapsutdrag vore att skattemyndigheterna krävde in en specifikation på arbetskraftskostnaderna enligt viss modell och i övrigt rekommenderade rapportering på räkenskapsutdrag av nu föreslagen typ men lämnade öppet för företagen att rapportera på likvärdigt sätt i enlighet med de kontoplaner som företagen har.
Jan Johanson