Kaos behärskar skattelagstiftningen och det synes bli fortsatt värre.
Gösta Löfström menar i detta debattinlägg att fler framstående ekonomer borde anlitas som sakkunniga i samband med förarbetena till nya skattelagar. Och politikerna borde mer aktivt verka för att fler medborgare kommer med synpunkter och förslag.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR omfattar de flesta av landets ca 1.300 auktoriserade revisorer. Enligt FARs stadgar § 2 har föreningen bland annat till ändamål att upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig kår av auktoriserade revisorer samt att främja sunda principer och rationella metoder i fråga om revision, redovisning och organisation. Det finns alltså inte något i ändamålsbeskrivningen som säger att FAR eller dess ledamöter aktivt skall söka påverka skattelagstiftningens utformning. Så sker dock i viss utsträckning därigenom att FAR är remissinstans i frågor som rör skattelagstiftning. FAR kan alltså medverka till att av politikerna framlagda förslag till nya skattelagar antingen stoppas eller förbättras. Däremot känner jag inte till att FAR eller enskilda auktoriserade revisorer aktivt verkar för nyskapande lagstiftning på skatteområdet i syfte att åstadkomma förnuft och förenkling och ändå är det just något sådant som skulle behövas i den förvirrade skattevärld vi nu upplever.
Våren 1984 hade jag ett debattinlägg i nr 2 av FARs tidskrift Balans. Artikeln hade som rubrik – Revisorn och skattesystemet – och löd sålunda:
”Vi vet att tiotusentals pensionärer lever under knappa förhållanden i sina bostäder. Blir de inskrivna på vårdinrättningar tar man av dem allt utom några hundralappar till personliga utgifter.
Vi vet att många, många småbarnsfamiljer lever långt under existensminimum p g a ett för dem orimligt skattesystem.
Vi vet att många förmögenhetsägare och höginkomsttagare genom fullt laglig (men ”osund”) skatteplanering och placeringsstrategi betalar löjligt låga skatter.
Vi vet att det årligen arrangeras kurser för miljontals kronor där man får kvalificerad upplysning om hur man inför stundande förändringar i skattelagarna skall bete sig för att minimera sin skatt.
Vi vet att auktoriserade revisorer har den förnämsta såväl teoretiska som praktiska utbildningen i fråga om redovisning och revision, att deras teoretiska kännedom om skattelagarna är mycket god och att deras praktiska erfarenhet av hur skattesystemet fungerar är mycket stor genom deras rådgivning till företag och privatpersoner vid upprättande av de allmänna självdeklarationerna.
Min åsikt är att FAR och dess ledamöter, som har alla dessa kunskaper och all denna praktiska erfarenhet, själva borde ta initiativ till nya skatteregler i syfte att få till stånd en skattelagstiftning där ”kryphålen” nedbringades och som gav medborgarna en chans att göra rätt för sig efter förmåga. Är det inte dags nu att FAR i stadgarna tar med en sats vid ändamålsbeskrivningen lydande: – att främja en sund skattelagstiftning –?”
Jag hade hoppats att mitt inlägg skulle ge upphov till en debatt om hur kvalificerade revisorer skulle kunna medverka till ett förbättrat skattesystem. Det har nu gått 18 månader sedan min artikel var införd i Balans utan att någon reaktion förmärkts – vare sig muntligt eller skriftligt. Inte ett ord inte en rad. Däremot fortsätter den under de senaste 10 till 20 åren framvuxna mångmiljon ”industrin” i form av kursverksamheter, där affärsinriktade ekonomer och jurister tillsammans med experter från skattemyndigheterna dels förklarar hur föreslagna eller redan beslutade nya skatteregler skall tolkas dels ger råd om bästa sätt att i de nya lägena minimera sin skatt. Författare till skatterådgivningslitteratur har fortsatt högkonjunktur.
Dagsläget på beskattningsfronten kan beskrivas på följande sätt. Jurister och auktoriserade revisorer har undan för undan blivit alltmer sysselsatta med skatterådgivning och skatteprocesser. Skattedomstolarna översvämmas av ärenden och det dröjer ofta fem till tio år innan en skattskyldig får slutligt besked om resultatet av sin ”skatteaffär”. Av politikerna beslutade förändringar i skattesystemet avsedda att innebära förenklingar har visat sig få motsatt verkan. Vill man spetsa till det kan man säga att en i förenklingssyfte slopad blankett oftast medfört två nya blanketter för att reparera problem som uppstått genom den första blankettens slopande. Det är enligt min åsikt inte att överdriva om man säger att kaos behärskar skattelagstiftningen och att det synes bli fortsatt värre.
Mot ovan skisserade bakgrund anser jag att helt nya grepp måste tas vid framtida skattelagstiftning. Å ena sidan är det rimligt att anta att framstående ekonomer (däribland auktoriserade revisorer) är för litet inblandade vid skattelagstiftningen. Med sina teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter på detta område borde det vara självklart att många fler av dem än som nu sker anlitades som sakkunniga redan i samband med förarbetena till nya skattelagar. Å andra sidan borde samhället (politikerna) aktivt verka för ett ökat intresse från samtliga medborgares sida att enskilt eller i grupp komma med synpunkter och förslag rörande skattelagstiftningen.
Självklart anser jag att vi auktoriserade revisorer har ett särskilt ansvar till initiativ rörande skattelagstiftningen. Kunskap förpliktigar.
Gösta Löfström, auktoriserad revisor i Skärholmen