* Mer information i delårsrapporter och bokslutskommunikéer.
* Bättre information snabbare om stora affärer.
* Hur skall man se på en redovisning som visar resultat inklusive dold värdestegring i t ex skogs- och krafttillgångar?
Det var några av diskussionsämnena när Storas VD Bo Berggren, ekonomichef Ingemar Haegerstrand och informationschef Ulf Gudmundsson utfrågades av ekonomijournalisterna Hans Edenhammar, Veckans Affärer och Sven-Ivan Sundqvist, Dagens Nyheter.
”Genom att ta in dold värdestegring för skog och kraft höjer Stora resultatet från 1,3 till ungefär 2 miljarder”, konstaterade Hans Edenhammar. ”Man har räknat fram ett substansvärde inklusive dolda reserver i skog och kraft. Men är det inte svårt att beräkna värdet av skog? Den är ju inte mycket värd utan skogsindustrin. Kan man dra en bestämd gräns mellan skog och skogsindustrin?”
”Nej, men det kan man säga om snart sagt vilket värde som helst”, replikerade Bo Berggren, ”Våra kraftverk vore heller inte värda särskilt mycket om det inte funnes kraftförbrukare. Frågeställningen är densamma för snart sagt vilken tillgång som helst.”
”Men de antaganden vi har gjort bygger på en strikt logik och sunt förnuft”, förklarade Stora-chefen och påtog sig samtidigt ansvaret för det sunda förnuftet i sammanhanget. ”Jag ser det här så litet som möjligt med utgångspunkt från revisorstänkande”, förklarade han, möjligen med tanke på frågeställarens förflutna som revisor...
”Vid nyckeltalsberäkningar måste man beakta den kapitalstruktur man har”, underströk Bo Berggren och plockade fram historiska data och faktiska affärer som stöd för Storas substansberäkningar.
”Tar ni fram det här för att det ser så illa ut med ert låga synliga resultat?” undrade Sven-Ivan Sundqvist.
Bo Berggren:
”Det skulle kunna tolkas så om vi inte samtidigt med eftertryck sade, att också den synliga delen av resultatet skall höjas.”
Köpet av Billerud
Informationen kring Storas köp av Billerud diskuterades ingående.
”När budet offentliggjordes lämnade Stora en mager kommuniké i förhållande till det prospekt som kom senare. Vi tycker att Stora kunde ha gett betydligt mer information tidigare. Den här affären var väl inget skott från höften?” undrade Sven-Ivan Sundqvist.
Stora-chefen gav en bakgrund som snarast spetsade till frågan. Få affärer hade diskuterats så länge och så ingående. Prospektet hade under åren skrivits av ”herrar börsjournalister”. Den konkreta affären offentliggjordes i september och studierna hade pågått sedan högsommaren. ”Vi visste vad vi gjorde och varför.”
”Det är just min poäng”, framhöll börsjournalisten Sundqvist och berättade om hur han, på grund av att kommunikén var så mager, kontaktat Bo Berggren, rest till Falun och tillbringat en natt i dennes kök under intensivt grillande.
”Sedan kommer en insiktsfull, lysande krönika i Dagens Nyheter, som jag får mycket beröm för. Men det kan inte vara meningen att det skall gå till på det sättet. Vad är era argument för att inte redan i det här skedet redovisa de ekonomiska konsekvenserna, sammanslagen balansräkning, resultaträkning etc?”
Sven-Ivan Sundqvist redovisade öppet sin kluvenhet; å ena sidan det egna intresset av bra kontakter som ger nyhetsmaterial, å den andra den principiella inställningen att viktig information skall ut till alla så snabbt som möjligt.
Bo Berggren lovade att tänka sig för nästa gång Stora skall göra ett storförvärv. Han förklarade den informationsmässiga försiktigheten i Billerudsfallet med risken för överskattning av affärens kortsiktiga effekter och gick därefter skyndsamt över till en engagerad skildring av skogsnäringens strukturfrågor.
Resultat per verksamhetsgren
Efter en genomgång – i relativ endräkt – av detaljerna i Storas årsredovisning kom det något mer kritiska synpunkter. Hans Edenhammar:
”Det finns mycket att klaga på när det gäller delårsrapporter och bokslutskommunikéer som ofta är magra. När det gäller Stora finns det t ex inga resultat per verksamhetsgren i vare sig delårsrapporter eller bokslutskommunikéer. Man måste vänta ända till årsredovisningen innan man får reda på hur det gått i de olika verksamhetsgrenarna. Kan ni inte eller vill ni inte?”
”Det här har vi diskuterat och det är möjligt att det blir sådana uppgifter också i delårsrapporterna”, sade Ingemar Haegerstrand men pekade samtidigt på en svårighet:
”Vi har en del verksamhetsgrenar som är väldigt cykliska. Skogen har stora utleveranser under de första fem månaderna. Sedan kommer hela skogsvårdsprogrammet, som belastar juni–augusti innan leveranserna kommer igång efter sommarstiltjen. Kraften har stora leveranser med bra priser under första tertialet och ibland, om det regnar mycket, stora leveranser med låga priser under sommaren.”
Hans Edenhammar trodde inte att finansanalytikerna skulle ha några svårigheter att hålla reda på den här typen av säsongsvängningar. Bättre information i det här avseendet skulle bidra till säkrare kurssättning, menade han.
Ombytta roller
Utfrågningens ”andra halvlek” ägde rum med ombytta roller. Med Storaföreträdarna som frågare och journalisterna som svarande. Det ledde inte till någon kritik av den ekonomiska journalistiken. Det blev snarast en liten undersökning av ekonomijournalisternas inställning till några av företagens centrala informationsfrågor. ”Gratiskonsultationer”, var Bo Berggrens varubeteckning.
Informationschefen Ulf Gudmundsson undrade om årsredovisningarna skulle populariseras men fick inga napp från journalisterna:
”Skall man nå ut till en bredare krets bör det inte gå ut över den vanliga årsredovisningen, som ändå är ett arbetsredskap för en stor mängd kvalificerade människor”, ansåg Hans Edenhammar. I stället bör man göra en förenklad årsredovisning som komplement. Sven-Ivan Sundqvist tyckte att det kunde vara farligt att gå ifrån den aktieägarorienterade årsredovisningen.
När det gällde frågan om ”social redovisning” var det snarast Storas VD och informationschef som visade en viss entusiasm, medan de båda journalisterna var tämligen kallsinniga.
Bo Berggren svarade för den sista frågan, som innehöll ett för journalister förvånansvärt generöst erbjudande:
”Om man frågar en politiker, en företagsledare eller en journalist om deras makt, så blir svaret ofta att man inte har nån makt. Då blir jag ordentligt rädd. Att ha makt och inte vara medveten om det – då kan det ju gå riktigt illa”, sade Stora-chefen, och sonderade intresset hos ekonomijournalisterna för en mer inträngande information om näringslivets maktfrågor:
”Vi företagsledare har en viss makt, och det finns en fascinerande maktstruktur i det svenska näringslivet. Tycker ni att vi är dåliga på att informera er om omständigheterna i de här maktsfärerna och maktkamperna? Skulle vi samarbeta litet mer här?”
”Ja”, blev svaret prompt från Sven-Ivan Sundqvist. Och Hans Edenhammar bidrog med en liten bekännelse om problem i journalistens maktutövning:
”Makt har journalister i den meningen att vi kan ställa till elände för folk – och det är litet obehagligt. Å andra sidan vill vi skriva om sånt som vi tycker är fel.
Det gäller att vara försiktig men med måtta. Annars får man kanske gå tillbaka och bli revisor igen”, avslutade f d revisorn Edenhammar under publikens jubel.