Hur uppfattar utländska läsare svenska finansiella rapporter? Det var utgångspunkten för ett av seminarierna på Finforum i Stockholm. Den generella bedömningen är att svenska årsredovisningar håller hög internationell klass men att läsbarheten och förståelsen kan ökas.
”Svenska företag är överdrivet rädda att ta med information som behövs i årsredovisningen för att kunna bedöma företagets marknadsposition, skattesituation och dess framtida riktning”, sa seminarieledaren Robert Skole. Till vardags producerar han Swedish Business Report och tillsammans med två brittiska finansanalytiker, Ronald Hathorn och Brian Knox, diskuterade han dessa frågor på Finforum.
Seminariet utmynnade i förslag om vad svenska företag bör tänka på för att deras årsredovisningar och finansiella rapporter skall tillfredsställa den utländska publiken:
1. Tag reda på vilka som ska läsa rapporten och sätt er in i deras situation. Vilket informationsbehov har de? Bör ni ta med något i den engelska versionen som inte finns i den svenska?
2. Utländska läsare har begränsad kunskap om svensk industri, politik och samhällsförhållanden. Komplettera därför med bakgrundsinformation.
3. Bena upp företagets olika verksamhetsgrenar och deras relativa betydelse. Ange företagets marknadsposition genom att lista konkurrenterna och deras ungefärliga marknadsandelar.
4. Sätt in fakta i sitt sammanhang och ge bakgrunder.
5. Använd korrekt engelska.
6. Bedöm tillgångar och nettointäkter realistiskt.
7. Var konsekvent i användandet av redovisningsformer över tiden. Utländska analytiker har svårt att följa tvära kast.
8. Om det råder osäkerhet om vilka uppgifter som ska vara med och hur de ska presenteras, konsultera standardregler som näringslivets börskommitté utarbetat.
Hög klass
Detta var de tre paneldeltagarnas förslag till förbättringar samtidigt som de intygade att svenska finansiella rapporter redan håller hög internationell klass.
Robert Skole:
”Svenska årsredovisningar är välskrivna, välillustrerade, snyggt tryckta och bra översatta. Men ibland känns det som en brunn utan vatten. Företagen använder tid, pengar och ansträngningar för att förbereda och publicera årsredovisningar men ibland också för att undvika att presentera information.”
Enligt Robert Skole är svenska företag överdrivet rädda för att yppa affärshemligheter, som i själva verket inte är hemligheter för konkurrenter. Så till exempel anger många företag sina marknadsandelar utan något att referera till, vilket gör informationen värdelös.
Stämd eller skjuten
Robert Skole började sin bana som tidningsreporter i Boston. Hans uppgift var att bevaka polis- och domstolsärenden. Där lärde han sig betydelsen av att hålla sig till fakta. Om inte, kunde man bli stämd och om man grävde fram för mycket fakta kunde man bli skjuten. Den senare risken löper inte svenska företag som tror sig ha varit för generösa med information i årsredovisningen.
Men fakta kan inte stå för sig själva, sa Robert Skole. De måste ha en bakgrund och ett sammanhang, annars blir de triviala.
Samma fråga väckte Brian Knox från Grieveson, Grant & Co som menade att svenska årsredovisningar ger bristfällig vägledning om hur tillgångar värderas. Han nämnde de gamla tvisteämnena om hur företagens verkliga nettointäkter anges och hur vinsten per aktie ska beräknas. Sådana frågor prioriteras högre i England och USA, sa Brian Knox.
Ronald Hathorn, Price Waterhouse, tog upp vad som i USA kallas ”the management discussion and review”.
”Denna del återfinns ibland mellan den optimistiska början och den förhoppningsvis mer realistiska slutdelen, och det är bland det dödaste man kan läsa.”
Inte bara siffror och ord
Följande karaktäristik av årsredovisningens inre natur har getts av en engelsk litteratör: ”Sammansatt av motsägelser är denna skrift inte längre enbart en harmonisk, auktoritativ läsning. I stället har den blivit pluralistisk och inte längre ett objekt för passiv konsumtion utan ett objekt som ska bearbetas av läsaren för att ge mening. Analytikerns uppgift är inte att se enigheten i företagsrapporten utan att upptäcka dess mångfald, olikheterna i dess möjliga betydelser, det utelämnade och framför allt det motsägelsefulla.”
Enligt denna betraktelse är årsredovisningen ogenomtränglig läsning för vanliga dödliga.
Riktigt så illa är det ändå inte, menade Brian Knox, som dock ställde frågan om vilka språkliga krav som bör ställas på finansiella sammanfattningar av det här slaget.
Resultatet av den s k expressiva realismen, där författaren sätter in uppgifter i förmånligt sken och där läsaren ska plocka ut pusselbitar för att få en realistisk bild, är att kraven på läsaren ökar när mängden information i redovisningarna ökar.
”Det är ju inte bara ord och siffror att ta ställning till. Man måste också fråga sig vad som sägs mellan raderna, vad är signifikansen och vad är budskapet? Minns ni t ex Ericssons rapport från 1983 med små grå bergsklättrare som strävar mot toppen?” frågade Brian Knox.
Resultat eller vinst?
”Svenska språket lånar sig lätt till vaghet och luddighet”, sa Robert Skole. Företagen får se upp så att de t ex inte använder ordet resultat när de menar vinst. Detsamma gäller uttryck som ”on the same level as” eller ”somewhat better”, som kan skapa fler frågor än svar, tyckte Skole.
Enligt seminariedeltagaren Jan Isoz från LKB-Produkter AB är det ett problem att svenska företag sällan eller aldrig får direkta reaktioner eller synpunkter på sina årsredovisningar.
”Det för in på den grundläggande frågan om vilka som egentligen läser svenska årsredovisningar utomlands. Är det bara professionella finansanalytiker är det inte mycket att orda om”, skämtade Brian Knox. ”Men också anställda, aktieägare, investerare, akademiker och kunder ska kunna läsa och förstå rapporterna.”
”Ibland ser det faktiskt ut som årsredovisningarna är skrivna bara för att imponera på kunderna”, tyckte Brian Knox, som ansåg att detta var ett lämpligt ämne för nästa Finforum.