Revisorer har ingen skyldighet att respektera en företagslednings synsätt.
Är revisorn tveksam skall detta komma till uttryck i revisionsberättelsen. Då skall inte tveksamheten döljas bakom kryptiska uttryck som bara förstås av företagsledningen och revisorn. Det skriver Björn Edgren i denna replik till Mats Müllerns artikel.
Mats Müllern har i en artikel i detta nummer kritiserat mina funderingar om förändrat innehåll i revisionsberättelser.
Tillvaron är märklig. När man för fram en som man tycker viktig men udda och knappast av flertalet omfattad tankegång, blir man beskylld för att vara populistisk. Jag tror inte populasen är särskilt intresserad av revisionsberättelser.
Sin vana trogen argumenterar Müllern med enbart juridiska förtecken och dyker djupt i rättskällorna. Tekniken känns något omotiverad som vapen mot allmänt hållna reflektioner. Argumenteringen skrämmer emellertid inte. Müllern tycks tro att en tolkning av aktiebolagslagen ger till resultat att revisionsberättelser bara kan få den standardutformning som de i dag har. Något av lagstiftningen givet finns inte. Müllerns tolkning torde vidare leda till att även förvaltningsberättelser skulle ha en given formulering. Förr såg man också fler standardmässigt utformade berättelser. Lika litet som de styrelseledamöter som skriver under dagens årsredovisningar skulle bli skadeståndsskyldiga för att man frångått lagens minimikrav tror jag att revisorer skulle bli skadeståndsskyldiga om de frångår en gammal formuleringspraxis.
Som Müllern påpekar skall revisorn ta ställning till om redovisningen i alla avseenden är riktig, bl a värderingen. Denna är ofta en stor stötesten. Revisorer har ingen skyldighet att respektera en företagslednings synsätt, om man anser att detta är fel eller tveksamt. Tvärtom – och det påpekar också Müllern – skall en revisor ge uttryck för en sådan tveksamhet i revisionsberättelsen. Det är just sådan tveksamhet som jag inte tycker skall dölja sig bakom kryptiska, av endast företagsledningen och revisorn själv kända, uttryck som ”i övrigt tillstyrker jag...” och liknande. Samtidigt är jag den förste att hålla med om att om en förvaltningsberättelse klart framhåller företagsledningens och styrelsens osäkerhet i vissa värderingsfrågor, en revisor inte behöver upprepa denna tveksamhet, om den, som sagt, kommit till ett för externa läsare/intressenter tydligt uttryck. Emellertid är det just en företagsledningens ovilja att redovisa osäkerheter i väsentligheter – vilket på ett avgörande sätt kan påverka resultat och ställning – som gör att revisionsberättelser i vissa fall kanske borde innehålla mera för att revisorerna verkligen skall kunna anses fullgöra sin av både Müllern och mig omhuldade lagstadgade skyldighet.
Björn Edgren, advokat, Advokatfirman Vinge i Stockholm