Det finns en ”våldsam efterfrågan” på rekommendationer i dag, hävdar auktoriserade revisorn Bo Fridman, som är nybliven ordförande i FARs redovisningskommitté.
”Vi lever i ett regelfixerat samhälle där många vill ha bestämda paragrafer för att slippa den osäkerhet som för stor frihet kan föra med sig. Revisorer är inget undantag.”
Det finns en fara i att för snabbt svara upp mot denna efterfrågan; rekommendationerna blir lätt ofullständiga.
I stället borde alla som sysslar med att utfärda rekommendationer samarbeta mer än de gör, tycker Bo Fridman. Det behövs, kort sagt, en bredare förankring för förslagen både inom och utanför FAR:
”Våra rekommendationer avspeglar inte i varje läge den enda godtagbara redovisningsseden...”
”I rekommedationer ska inte god redovisningssed utvecklas; rekommendationer ska bara stadfästa sådant som redan utvecklats i praxis. Kraven på enhetlighet måste vägas mot dem som stimulerar till utveckling.”
Så talar Bo Fridman, ny ordförande i FARs redovisningskommitté sedan den 1 juni. Och han vet vad han talar om för han är en rutinerad ringräv som varit auktoriserad revisor sedan 1958, ordförande i FARs regelkommitté i fyra år, vice ordförande i FAR i två år och ordförande i två år.
Det råder idag, hävdar han, en ”våldsam efterfrågan” på rekommendationer. Detta får inte leda till någon kapplöpning mellan utfärdarna av dem; såväl Bokföringsnämnden som Näringslivets börskommitté, Finansbolagens förening eller någon av de andra branschorganisationer eller för den delen även FAR som kommer först med nya rekommendationer:
”Vi lever i ett regelfixerat samhälle där många vill ha bestämda paragrafer för hur man ska göra saker och ting för att slippa den osäkerhet som för stor frihet kan föra med sig. Revisorer är inget undantag. Med så stor efterfrågan är det lätt hänt att man springer för fort i sin iver att tillfredsställa den.”
I denna ökade efterfrågan på rekommendationer deltar revisionsbyråerna oavsett storlek:
”Ju större de blir desto större regelsystem behöver de för att få enhetlighet i sitt tjänsteutbud. Och då är det enklast att haka på redan utfärdade generella regler. Den ensamme yrkesutövaren har ingen att diskutera problemen med. Då känns det tryggt att kunna stödja sig på en rekommendation.”
Även tonen i den offentliga debatten bidrar till regelfixeringen:
”Den ekonomiska journalistiken vinklar till exempel med förkärlek ofta negativt och kritiserar företagens redovisning snarare än diskuterar den. Man borde faktiskt kunna belysa konsekvenserna av olika redovisningsmetoder utan att samtidigt döma ut dem.”
Och för att slippa kritiken är det lätt hänt att revisorerna kräver fler regler:
”Revisorer är enligt min mening ofta mer känsliga för kritik än andra yrkesgrupper. Framför allt kanske på grund av att deras egen yrkesmässiga kritik är så noga övervägd innan den framställs. Ett enkelt sätt att slippa göra fel är att slå upp i en så detaljerad handbok som möjligt.”
Man måste vara flexibel, menar redovisningskommitténs nye ordförande, och låta olika redovisningsmetoder mäta sig med varandra i praktiken innan de fixeras i rekommendationer. Annars blir rekommendationerna lätt ofullständiga. Olika redovisningssätt kan behöva prövas när det gäller sådana nya och redovisningsmässigt komplexa företeelser som optioner eller koncernkonton:
”Rekommendationer ska vara generella. Och de bör ge uttryck för en gemensam uppfattning hos dem som ska följa dem och inte vara föreskrifter dikterade uppifrån. Idag finns hos många en tendens att se rekommendationer som regler. Vi måste också lära oss att det inte finns enkla svar på svåra frågor. Det är en villfarelse att tro att man kan fånga in hela företaget med hjälp av ett par nyckeltal.”
Därför borde också alla som sysslar med att utfärda rekommendationer samarbeta mer än man gör idag:
”Det betyder inte att dagens samarbete präglas av motsättningar, men det bör intensifieras. Själv tänker jag arbeta för att FAR tar initiativet till en sådan intensifiering.”
Bo Fridman är helt enkelt ute efter en bredare förankring för förslagen både inom och utanför FAR:
”FARs rekommendationer avspeglar inte i varje läge den enda godtagbara redovisningsseden.”
Och han tror att en öppnare debatt med deltagande av fler enskilda individer har större möjligheter att ge resultat än ett styrt remissförfarande.
Själv kan redovisningskommittén, anser han, bidra till en bättre utveckling
dels genom att utforma rekommendationer mindre detaljerat
dels genom att lägga ut projekt som under alla omständigheter blir publicerade och därmed stimulera debattinlägg från enskilda.
”Revisorerna måste ta på sig besväret att i ökad utsträckning delta i samhällsdebatten. Problemet är bara att vi i det här landet har ett debattklimat där ens avsikter oavbrutet misstänkliggörs och därmed kan också den debatterande revisorns objektivitet komma att ifrågasättas.”
En viktig fråga för redovisningskommittén är också samordningen med internationell redovisningspraxis:
”Den borde gå längre än vad den gör idag, framför allt för att öka begripligheten. Men än så länge lägger vårt skattesystem effektiva hinder i vägen för en snabbare utveckling på den fronten.”
Det finns dock ett aktuellt och omdiskuterat problem som redovisningskommittén, enligt sin nye ordförande, inte behöver ta ställning till, nämligen motsättningen mellan revisorn som konsult och som kontrollant:
”Just när det gäller redovisning finns det ju ingen motsättning. Så vi behöver alltså inte blanda oss i debatten.”
Men även om Bo Fridman manar till eftertänksamhet, kommer det nya rekommendationer från redovisningskommittén även framöver.
* Koncernredovisningsrekommendationen ska omarbetas på vissa punkter – mest angeläget är redovisning av minoritetsintressen – och redan före årsskiftet kommer förslag till ny lydelse. Den innebär att obeskattade reserver fördelas mellan majoritet och minoritet efter deras ägarandelar och att även resultatet före dispositioner delas upp på motsvarande sätt.
* Man vill slå ytterligare ett slag för kapitalandelsredovisning och har ett utkast till rekommendation som dock kräver ytterligare diskussioner innan det är färdigt.
* Nukostnadsredovisningsrekommendationen ska ses över; ett utkast kommer under 1986.
* Under 1986 ska kommittén försöka ta fram ett utkast till rekommendation för redovisning vid fusion.
* Man arbetar också med den mycket komplexa frågan om räntelösa fordringar och skulder men har ännu inte enats om en gemensam inställning.
Vid sidan av detta ser kommittén över den tekniska redigeringen av rekommendationerna och gör varje år uttalanden i aktuella redovisningsfrågor. Och aktuella i år är, enligt Bo Fridman, bland annat:
Redovisning av förnyelsefonder.
Redovisning av den nya fastighetsskatten.
Redovisning av aktieägartillskott och villkorade skulder.
Beräkning av eget–kapitaldel i obeskattade reserver vid eliminering i koncernredovisning.
Lars Bringert