Svenska årsredovisningar är bra men mycket kan förbättras.
Revisorerna håller normalt god kontroll över sifferdelen. Men vinsten borde beräknas utifrån den faktiska skattebelastningen och aktieägarna borde få veta vilket substansvärde som varje aktie representerar.
Det skriver Björn Davegårdh, börskommentator i Dagens Industri, i denna artikel där han också föreslår att t ex skattemyndigheterna borde ge utmärkelse för årets bästa årsredovisning.
Förenkla språkbehandlingen och var mer generösa med framtidsbedömningar och information om hur olika valutarörelser skulle påverka resultatet är andra förslag till förbättringar som Björn Davegårdh ger.
Aktier i ca 300 bolag omsätts regelbundet på olika börslistor. Det stora flertalet har bokslut per sista december. Och just i dagarna levererar de sina årsredovisningar.
Eftersom det ingår i mitt yrke som börsskribent att läsa årsredovisningar har jag en tuff period just nu. Antalet sidor i ett medelstort börsföretags årsredovisning är 35-40. Det blir totalt sett ca 10.000 årsredovisningssidor att läsa. Det är självfallet en omöjlig uppgift – särskilt som vissa avsnitt är minst sagt krävande. En årsredovisning kan delas in i tre avsnitt:
* Sifferdelen med resultat- och balansräkning, finansieringsanalys samt noter till dessa.
* Textdelen som innehåller förvaltningsberättelsen och diverse information om bolagets marknader och produkter.
* Bilderna som oftast visar bilder på produkterna eller stolta företagsledare utanför bolagets nya huvudkontor.
Sifferdelen
Sifferdelen i svenska årsredovisningar är överlag bra. Då och då inträffar mindre malörer men den här delen håller revisorerna normalt god kontroll över. Allt som lagen kräver finns med liksom det mesta en analytiker kan önska sig. Min erfarenhet säger också att företagen gärna svarar på frågor om olika redovisningssätt om de inte omnämns i årsredovisningen.
Ett önskemål som i de flesta fall blir väl tillgodosett är olika relationstal som vinst per aktie, räntabilitet och soliditet. Det finns emellertid utrymme för förbättringar. Dels kan vinsten beräknas med utgångspunkt från den faktiska skattebelastningen dels kan bolagen ge aktieägarna en uppfattning om vilket substansvärde som varje aktie representerar. Räntabilitet och soliditet kan annars bli en vacker skylt för företagsledningen att visa upp – ”titta vad bra vi är”.
Svårigheterna med en substansvärdering är i och för sig stora men knappast oöverkomliga. En del fastighetsbolag låter utomstående konsulter värdera innehaven varje år. I årets redovisning har Stora Kopparberg delat upp verksamheten i industri och fastighetsförvaltning. Därigenom är det lättare att se vilken substansmassa som olika delar av verksamheten sysselsätter och det blir lättare att beräkna dold värdetillväxt. Samma typ av uppdelning borde varje tillverkande företag kunna göra. Fastigheter ges ett kapitaliserat värde beroende på hyresnivån på orten.
Textdelen
Textdelen i årsredovisningarna har klart förbättrats. Språket har blivit enklare och texten mer problemorienterad och framtidsinriktad. Det var faktiskt bara tiotalet år sedan som aktieägarna i Investor och Providentia ”behagade” sammanträda i ”huset nr 8 Kungsträdgårdsgatan” när det var dags för bolagsstämma. När det gäller revisionsberättelsen har förändringens vindar blåst långsammare, även om det fläktat ovanligt mycket de sista åren. I år har revisorerna i Parlamentet Barkman och Broströms höjt varningsflagg för riskengagemang. Förra året protesterade Fagerstas revisor mot affärerna med Kinnevik. Det är välgörande att revisorerna på detta sätt lever upp till sin roll som övervakare – inte minst för de mindre aktieägarna som aldrig får möjlighet till exklusiv information.
Enligt min uppfattning finns det emellertid fortfarande mycket att göra innan textavsnittet kan anses bra.
Ett stort problem är att företagen inte tycks kunna bestämma sig för vem som är målgrupp för årsredovisningen.
Det är också oklart vilket behov årsredovisningen skall tillfredsställa. Den mest högröstade påtryckningsgruppen för hur bolagen skall utforma sin årsredovisning är aktiemarknaden. Såväl Veckans Affärer som Aktiespararna och Finansanalytikerna har pristävlingar om årets bästa årsredovisning. Det har självfallet påverkat utformningen.
Några motsvarande belöningar från skattemyndigheter, fackföreningar och konsumentorganisationer utdelas ju inte.
En årsredovisning för ett medelstort företag med 45.000 aktieägare kostar ca 250.000 kr att ta fram – plus en hel del internt arbete. Mot bakgrund av de stora kostnaderna tycker jag det är helt i sin ordning att årsredovisningen försöker ”sälja” företaget till samtliga intressenter.
Trots att målgruppen då blir oerhört stor finns det faktiskt ett behov som årsredovisningen kan fylla – en gemensam nämnare för alla intressenter – nämligen intresset för hur framtiden skall bli.
Framtidsbedömningar
De senaste åren har det blivit vanligt att företag vänder sig till allmänheten för att få in mer kapital. De prospekt som ges ut i samband med sådana nyemissioner och introduktioner har lagt stor vikt vid just framtiden – visserligen med varierande framgång, men målsättningen har funnits.
Efterföljande årsredovisningar innehåller däremot mest en historik över det gångna året. Det beror knappast på att bolagen glömmer bort att aktier byter ägare – att även de som köper vid senare tillfälle är intresserade av hur framtiden ser ut. Snarare handlar det om en rädsla för att ej lyckas uppfylla sina framtidsvisioner – och för den kritik i pressen som då brukar bli följden.
De anställda har också självklara rättigheter att kunna bilda sig en uppfattning om bolagets framtid. Är det en trygg arbetsplats, expanderar bolaget så att barnen så småningom får jobb. Går det tillräckligt bra för att man skall våga investera i egen bostad etc. Flera försök har gjorts för att popularisera siffermaterialet för de anställda. Olika figurer ritas upp för att illustrera kapitalströmmarna i bolaget – hur pengar går in och ut – vart en hundralapp i intäkter tar vägen. Detta är i och för sig lovvärt. Kanske kan det öka förståelsen för hur företaget fungerar. De senaste åren har emellertid dessa sidor blivit förvisade till personaltidningarna. Likaså har speciellt framtagna kortversioner av årsredovisningarna blivit mindre vanliga – med all rätt. Det är svårt att få människor att läsa speciellt tillrättalagd information – ingen vill bli utsedd till mindre vetande.
För några år sedan experimenterade några företag med ett socialt bokslut vid sidan om det vanliga. Avsikten var att placera in företaget som en del i samhället och visa samtliga intressenters relationer med varandra och bolaget. Tankarna var framväxta ur det socialt medvetna sextiotalet men tycks idag vara saligen avsomnade – utan protester från något håll.
Kunder och leverantörer läser givetvis också berättelsen – men med olika ögon. Med en traditionell årsredovisning kan det vara svårt att tillfredsställa båda. En framtidsorienterad berättelse däremot uppskattas av såväl kunder som leverantörer. Leverantören får reda på hur bolaget ser på framtiden och kan planera sin egen produktion därefter. Kunden får information om nya modeller, vart utvecklingen är på väg etc.
Huvudorsaken till att årsredovisningar så sällan handlar om framtiden är att konkurrenterna också hör till läsarna. Här finns onekligen en konflikt. Årsredovisningen skall inte avslöja uppgifter som kan skada företaget, men vara så öppen att aktieägare, anställda och samhälle kan bilda sig en uppfattning om bolagets framtid.
Personligen är jag övertygad om att bolagen är försiktiga i överkant. Volvos detaljkunskaper om vad Saab håller på med och tvärtom går långt utanför vad årsredovisningen avslöjar. Detsamma gäller de allra flesta branscher.
Språkbehandlingen
Trots att många professionella skribenter numera kopplas in i arbetet med årsredovisningen är språkbruket ofta komplicerat – särskilt i de tekniska avsnitten. Produktnyheter och marknadsutvecklingar beskrivs i ett rasande tempo, men med ordval som förutsätter gedigna kunskaper om företagens verksamhet.
Följande inslag kommer från ASEAs i övrigt riktigt bra årsredovisning:
”Asea har under året befäst sin ledande ställning på flera applikationsområden och ett flertal nya produkter har presenterats. Exempel är en icke-metallisk skänk för stål, en elektromagnetisk broms för stränggjutningsmaskiner samt den s k fluidcelltekniken för plåtformning till bilindustrin som rönt stort intresse.”
Eller
”I oktober lanserades system IRB 1000, ett helt nytt monteringsrobotkoncept som genom sin unika mekaniska konstruktion är världens snabbaste kvalificerade robot.”
För aktieägaren är det självklart värdefullt att veta att produkterna fortsätter att utvecklas. Som beslutsunderlag är uppgifterna däremot värdelösa.
Tanken tycks vara att resultatet blir optimalt bara för att allting tas med från företagets olika aktiviteter.
Jag tycker det är ett rimligt krav att beskrivningen av produkt- och marknadsutveckling sker med termer och bilder som alla kan förstå. Produkterna skall sättas in i sina rätta sammanhang. Ta exemplet med den nya roboten. Beskriv vad roboten skall göra, hur den gör det, vad det innebär för människorna i robotens närhet. Vidare var roboten skall säljas, vilka som köper den, konkurrenter och gärna en teknisk förklaring till den unika konstruktionen. Det fordrar en hel del utrymme, men å andra sidan kan beskrivningen koncentreras på områden som förväntas få stor betydelse i framtiden – med en fyllig förklaring finns det ju chans att läsaren lär sig något.
Aga har fattat detta. En stor bild kompletteras med följande lilla textruta:
”Genom framgångsrikt arbete inom AGA Innovation har vi introducerat tekniken att svetsa i vanligt stål med plasmametoden. Det betyder att verkstadsindustrin världen över har fått en svetsteknik som ger högre arbetshastighet, starkare och snyggare fogar och mindre efterbearbetning.”
Läkemedelsbolagen Astra och Pharmacia är också duktiga på denna typ av information (i och för sig jämsides med den traditionella formen av uppräkning). Kanske beror det på att de som slutanvändare har oss vanliga konsumenter. Det är viktigt för dem att tala om för oss att de hela tiden forskar fram produkter för att hålla oss friska. Ett tekniktungt företag som exempelvis ASEA upplever förmodligen inte samma press på sig. Kanske hade det ändå varit lättare att sälja t ex minikärnkraftverket, Secure, om bolaget på ett tidigt stadium och i begripliga termer förklarat produkten.
Konjunktur- och valutapåverkan
Ett stående inslag i verksamhetsberättelsen är konjunkturöversikten. Däremot framgår sällan hur känslig verksamheten är för olika konjunkturutfall. Bolidens utmärkta initiativ att visa hur vinsten förändras med olika priser på de viktigaste av bolagets metaller kan tjäna som föredöme.
Vad som sagts om konjunkturen gäller även valutorna. 1982–83 när dollarn började sin kraftiga klättring uppåt ökade intresset för skogsaktierna på börsen. Till viss del var detta befogat – framförallt pappersmassa faktureras huvudsakligen i dollar varför intäkterna givetvis ökade. En stor del av pappersindustrins produkter säljs emellertid i lokal valuta i Västeuropa. Dessa valutor sjönk till följd av den starka dollarn. Dessutom fick några av skogsföretagen förluster på stora dollarlån.
Bokslutsdispositionerna
Det kan inte vara speciellt svårt att visa effekterna på resultatet vid olika valutors förändringar. För aktieägarna skulle ett osäkerhetsmoment vara borta och aktierna få en sundare kursbild.
Ytterligare ett område har försummats i årsredovisningarna – bokslutsdispositionerna. När vinsten per aktie beräknas i Sverige sker det efter en schablonmässigt antagen skattesats på 50 procent. Ytterst få – om ens något börsnoterat företag – betalar någonsin 50 procent i skatt. I stället utnyttjar företagen de möjligheter som finns i form av lagernedskrivning, investeringsfonder m m. Det företag som inte informerar om vilka överväganden som gjorts inför bokslutet underskattar sannolikt läsekretsen.
Det borde också vara en naturlig sak att informera intressenterna om företagets skattesituation – vilka dispositionsmöjligheter finns under kommande år? För aktieägaren är det ju helt omöjligt att ta reda på eventuella förlustavdrag eller vilka andra dispositioner som företaget planerar använda. Helt klart är att aktiemarknaden borde ges möjligheter att också värdera ledningens skicklighet på att minimera skatteinbetalningarna.
Affärsidén
En företagsledning skall sälja sin vara – sig själv och sitt bolag – och sedan är det marknadens sak att utvärdera om den vill köpa. I introduktionsprospekt finns undantagslöst med en programförklaring för företaget – målet och inriktningen. I årsredovisningar däremot utelämnas ofta affärsidéerna. Åkermans är ett stående undantag. År efter år förklarar bolaget att så länge det finns efterfrågan på grävmaskiner kommer någon satsning på andra produkter inte att ske. Även för välkända bolag på marknaden är en deklaration av affärsidén på sin plats. Dels tillkommer nya aktieägare och dels kan årets förvaltning stämmas av mot deklarerad målsättning.
Bildmaterialet
Bildmaterialet, den tredje delen i årsredovisningen, kan närmast karakteriseras med ett ord: Urdåligt. Jag tänker då inte på diagram och tabeller som håller hög klass utan på fotografierna. Flertalet bilder är närmast störande.
Jag tillhör inte dem som anser att årsredovisningar skall vara svart-vita, utan bilder. Bilderna skall i stället användas för att beskriva något som text inte klarar av.
Mot bakgrund av min inställning till årsredovisningens ändamål – att ge en vink om framtiden – borde det finnas möjligheter att även göra bildmaterialet lite ”futuristiskt”. Men det fordrar antagligen en hel del experimenterande – kanske också att ekonomichefen avsäger sig ansvaret för bildvalet till årsredovisningen.
Björn Davegårdh, börskommentator i Dagens Industri