Redovisning: Nyckeltal förutspår finansiell kris

Finansiell kris i företag kan förutses genom nyckeltal framräknade från publicerade årsredovisningshandlingar.

Medelvärden för räntabilitet på totalt kapital, genomsnittlig låneränta och soliditet är ogynnsammare för krisföretag än för s k fortlevnadsföretag. Räntabilitet på totalt kapital och soliditet visar betydande försämringar mellan två och ett år före finansiell kris.

Civilekonom Kenth Skogsvik redogör här för en studie som genomförts vid Handelshögskolan i Stockholm och som visar att soliditet, balansomslutning och skatteandel är särskilt viktiga nyckeltal.

Möjligheten att kunna förutsäga finansiell kris i företag bör vara av intresse i ett antal olika beslutssituationer. Beslutssituationerna kan gälla t ex kapitalplacering genom aktieköp eller långivning, anställningsavtal, kreditgivning i samband med varuleveranser eller utvärdering av inköpsvillkor från olika leverantörer. Föreliggande artikel avser att belysa huruvida det är möjligt att förutsäga finansiell kris i företag med hjälp av publicerade årsredovisningshandlingar. Prognosunderlaget begränsas därvid till olika s k finansiella nyckeltal, baserade på redovisningsmått hämtade ifrån historiska balans- och resultaträkningar.

Följande frågor kommer att diskuteras:

* Är värden på redovisningsbaserade finansiella nyckeltal i ”blivande” krisföretag annorlunda än värden på motsvarande nyckeltal i företag som inte drabbas av finansiell kris (fortlevnadsföretag)?

* Vilken klassificeringsprecision kan uppnås om företag uppdelas i kris- och fortlevnadsföretag med stöd av (endast) redovisningsbaserade finansiella nyckeltal?

* Vilka nyckeltal är särskilt viktiga vid prognos av finansiell kris i företag?

Diskussionen begränsas till genomförda statistiska analyser av ett förhållandevis omfattande empiriskt datamaterial avseende svenska industriföretag. Datamaterialet är hämtat från tidsperioden 1966–80.

Företagsurval

Den empiriska studien är baserad på redovisningsdata från den s k KKR-banken vid Handelshögskolan i Stockholm. 1 Urvalet av företag har därmed begränsats till: 2

* I Sverige registrerade industriföretag tillhörande någon av näringsgrenarna Gruvor och mineralbrott” (SNI 2) eller ”Tillverkningsindustri” (SNI 3).

* Juridiska personer i form av aktiebolag. (Redovisningsdata avser således ej koncernenheter.)

* Företag med fler än 200 anställda eller en balansomslutning på minst 20 mkr (1970 års prisnivå) under något av åren 1966 t o m -71.

Tillgängliga redovisningsdata i KKR-banken är konsekvent baserade på historiska anskaffningsutgifter. Förekommande obeskattade och beskattade reserver i tillgångar och skulder är öppet redovisade, och resultatmässiga effekter genom förändringar i dylika reserver är särredovisade. Obeskattade och beskattade reserver för olika företag är beräknade på ett enhetligt sätt, och generellt kan sägas att tillgängliga redovisningsmått i databanken håller en hög standard.

Databanken omfattar totalt 576 företag som kan studeras under hela eller delar av perioden 1966–80. Bland dessa företag utvaldes 39 krisföretag och 334 fortlevnadsföretag. Krisföretagen utgjordes av företag som vid någon tidpunkt under perioden 1971–80:

* drabbades av konkurs eller ackordsuppgörelse (19 företag),

* upphörde med huvudsaklig rörelseverksamhet (7 företag), eller

* förbrukade mer än 2/3 av registrerat aktiekapital genom ackumulerade förluster (13 företag).

Begreppet finansiell kris avser följaktligen inte endast konkurs eller ackordsuppgörelse. Idealt sett definieras – i föreliggande sammanhang – finansiell kris som en situation när förmögenhetsvärdet av ett nödvändigt kapitaltillskott till ett företag beloppsmässigt understiger det erforderliga kapitaltillskottet. Därmed betraktas även en frivillig nedläggning av ett företag som en finansiell kris. Det tredje kriteriet för finansiell kris – att mer än 2/3 av registrerat aktiekapital har förbrukats genom ackumulerade förluster – är förvisso av mer pragmatisk art. De utvalda fortlevnadsföretagen bestod av företag som kunde studeras under hela perioden 1966–80 utan att uppvisa något av ovanstående krissymptom.

Emedan företagen i KKR-banken är anonymitetsskyddade kan de utvalda kris- och fortlevnadsföretagen inte namnges. Dock kan noteras att en majoritet av krisföretagen tillhörde näringsgrenen tillverkningsindustri och att ca 80 % av dem drabbades av finansiell kris under något av åren 1977, -78, -79 eller -80.

För varje krisföretag fastställdes en kristidpunkt – d v s den tidpunkt då finansiell kris enligt något av ovanstående kriterier först var uppenbar. Bokslutsdatum för den sista årsredovisning som var tillgänglig före kristidpunkten utgjorde sista möjliga prognostidpunkt. Denna prognostidpunkt, vilken var specifik för varje krisföretag, betecknas fortsättningsvis ”1 år före finansiell kris”. Analogt betraktas närmast föregående årsredovisning som tillgänglig vid prognostidpunkten ”2 år före finansiell kris”, och så vidare.

För att möjliggöra jämförelse mellan värden på finansiella nyckeltal för kris- respektive fortlevnadsföretag, fördelades den senare gruppen av företag slumpmässigt bland krisföretagen. Denna ”matchning” medförde att värden på finansiella nyckeltal för fortlevnadsföretagen hämtades ifrån samma kalenderår som nyckeltal för motsvarande krisföretag.

Skillnader mellan kris- och fortlevnadsföretag

I tabell 1 anges medelvärden för åtta redovisningsbaserade finansiella nyckeltal i de studerade kris- och fortlevnadsföretagen 1 t o m 5 år före inträffad finansiell kris. Nyckeltalen representerar olika typer av beskrivningsdimensioner, vilka allmänt sett bör vara relevanta i redovisningsbaserade företagsanalyser. En ingående redogörelse för hur de olika nyckeltalen är definierade skulle vara orimligt utrymmeskrävande i en artikel av detta slag. För att läsaren ändå inte ska känna sig helt utlämnad åt författarens godtycke, definieras berörda nyckeltal i grova drag, tillsammans med ett antal andra finansiella nyckeltal, i figur 1 nedan. 3

Tabell 1. Medelvärden för vissa finansiella nyckeltal i grupp av kris- respektive fortlevnadsföretag. Signifikanta skillnader (@=0,05) i medelvärden markeras med asterisker (*) efter.

Figur 1. Definition av finansiella nyckeltal ingående i probitsamband för prognos av finansiell kris.

Med stöd av tabell 1 kan konstateras att medelvärden för räntabilitet på totalt kapital, genomsnittlig låneränta och soliditet under varje år före finansiell kris var mer ogynnsamma för krisföretagen än för fortlevnadsföretagen. I samtliga fall var skillnaderna statistiskt signifikanta med @ = 0.05.4 Beträffande räntabilitet på totalt kapital och soliditet inträffade betydande försämringar i krisföretagen mellan 2 och 1 år före finansiell kris. Observationerna är förvisso inte oberoende av varandra – med en negativ räntabilitet på totalt kapital (-2,8 %), en hög genomsnittlig låneränta (8,1 %) och en låg soliditet (0,17) 2 år före finansiell kris i krisföretagen, genererades en negativ räntabilitet på eget kapital (efter skatt) (-104,9 %), vilket naturligtvis tenderade att ytterligare försämra soliditeten.

Medelvärde för räntabilitet på eget kapital (efter skatt) var under samtliga år negativ för krisföretagen. Emedan värde på eget kapital var nära noll för vissa krisföretag under de studerade tidsperioderna, uppvisade detta nyckeltal mycket stor spridning. (Detta kommer bl a till uttryck i att skillnaden 3 år före finansiell kris – -129,2 % – inte var statistiskt signifikant.)

Medelvärde för kassalikviditet var markant sämre för gruppen krisföretag 1, 3, 4 och 5 år före kris. Kanske är det något överraskande att kassalikviditeten var så låg i krisföretagen redan 3 t o m 5 år före kristidpunkten. Slutligen kan observeras att medelvärden för ”omsättningshastighet-tillgångar” och ”tillväxt-tillgångar” inte uppvisade några signifikanta skillnader mellan de båda grupperna av företag.

Prognos av finansiell kris

Diskussionen i anslutning till tabell 1 gällde medelvärden för olika nyckeltal i grupperna kris- och fortlevnadsföretag. Prognos av finansiell kris kan inte baseras på dylika medelvärden, utan måste utgå ifrån företagsspecifika mått. Emedan enskilda värden på nyckeltal från kris- och fortlevnadsföretag ofta ”överlappade” varandra, är denna typ av prognos inte så enkel som tabell 1 kan indikera.

En statistisk analysmetod benämnd probitanalys har begagnats för att pröva i vilken utsträckning redovisningsbaserade finansiella nyckeltal kan användas för att förutsäga finansiell kris. Analysen förutsätter att ett (icke observerbart) index för finansiell kris (V_c) existerar, och att detta index är en linjär funktion av ett antal finansiella nyckeltal (R_j).

Den linjära funktionen kan förslagsvis betecknas probitsamband, och formelmässigt kan funktionen skrivas:

V_c = k₀ + k₁ × R_1c + k₂ × R_2c + ... + k_j × R_jc + ... + k_jR_jc

Index c anger här ett visst företag, index j ett visst nyckeltal och k_j (j=0,1,2 J) okända koefficienter för nyckeltalen. Antag att värde på V_c i allmänhet är högt för krisföretag och lågt för fortlevnadsföretag. Probitanalysen bygger på tanken att (okända) företagsspecifika kritiska indexvärden (V_c) existerar, sådana att V_c > V_c när finansiell kris är förestående och V_c ≤ V_c när finansiell kris inte är förestående. Ett centralt antagande i en probitanalys är att de kritiska indexvärdena är normalfördelade i moderpopulationen av studerade företag. I princip kan därmed olika värden på V_c översättas till sannolikheter för att finansiell kris skall uppstå. Med tillgång till empiriska observationer för ett urval kris- och fortlevnadsföretag, kan koefficienterna i probitsambandet (k₀,k₁,k₂,...,k_j) estimeras genom en iterativ (sannolikhetsmaximerande) process.

20 olika finansiella nyckeltal ingick i de probitanalyser som diskuteras i denna artikel. Nyckeltalens huvudsakliga uppbyggnad anges i figur 1. Endast redovisningsmått från det senaste bokslutet (d v s 1, 2, 3, 4 eller 5 år före finansiell kris) användes i respektive analys. Koefficienterna i probitsambandet blev så att säga skräddarsydda för respektive prognossikt (1, 2, 3, 4 eller 5 år före finansiell kris).

I tabell 2 redovisas de klassificeringsresultat som erhölls när de analyserade företagen uppdelades med hjälp av beräknade värden på krisindexet V_c. Det bör understrykas att klassificeringsresultaten gäller analysurvalet av företag. Det är därför troligt att de beräknade andelarna felklassade företag utgör underskattningar av de prognosfel som skulle erhållas med slumpmässiga nya urval av svenska industriföretag (s k holdouturval). Med denna reservation torde ändå beräknade prognosfel vara av visst allmänt intresse.

Vid prognos av finansiell kris är val av en viss trade-off mellan antalet felklassade krisföretag och antalet felklassade fortlevnadsföretag nödvändig. Tabell 2 har tagits fram med (det förvisso något godtyckliga) riktmärket att andelen felklassade krisföretag (approximativt) bör överensstämma med andelen felklassade fortlevnadsföretag. Beräknade medelfel är medelvärden av andelen felklassade krisföretag och andelen felklassade fortlevnadsföretag. Det kan noteras att förväntat medelfel vid en rent slumpmässig uppdelning av företagen är 50 %. I förhållande till denna enkla jämförelsenorm kan inledningsvis fastställas att väsentligt lägre medelfel har kunnat erhållas med hjälp av de estimerade probitsambanden.

Tabell 2. Prognosfel vid klassificering av analyserade kris- och fortlevnadsföretag.

Medelfelet var lägst när prognossikten var 1 år (14,0 %). När prognossikten förlängdes till 3 år ökade medelfelet med ca 8 procentenheter, varefter det stabiliserades på ungefär den nivå som gällde för 3 års prognossikt. Med tanke på de förhållandevis stabila skillnader mellan kris- och fortlevnadsföretag som konstaterades för vissa nyckeltal i tabell 1 tidigare, är den senare observationen inte särskilt förvånande.

Jämfört med resultat från andra liknande studier som har genomförts i USA, är medelfelen i tabell 2 inte påtagligt annorlunda.5 Möjligen kan hävdas att medelfelen är något höga med 1 t o m 3 års prognossikt, och något låga med 4 och 5 års prognossikt.

Viktiga finansiella nyckeltal

Olika probitsamband estimerades för prognossikterna 1, 2, 3, 4 och 5 år, vilket betyder att koefficienterna i respektive probitsamband inte behövde vara identiska. Erhållna resultat visade snarast att koefficienterna inte var särskilt stabila. I betydande utsträckning var de inte heller statistiskt signifikanta (@≈ [är ung. lika med] 0,10).6 Detta kan bl a bero på att vissa av nyckeltalen R₁ – R₂₀ var (alltför) högt inbördes korrelerade. Med denna allmänna reservation begränsas den fortsatta diskussionen till de nyckeltal vars koefficienter var signifikanta med @ ≈ (är ung. lika med) 0,10. Koefficienternas t-värden anges i tabell 3.

Tabell 3. Signifikanta (@ = [är ung. lika med] 0,10) nyckeltal i estimerade probitsamband. Angivna värden är s k t-värden (dvs kvoter mellan koefficienter och dessas standardavvikelse).

Med 1 års prognossikt var nyckeltalen R₃ (räntabilitet anläggningstillgångar), R₈ (skatteandel), R₉ (omsättningshastighet tillgångar) och R₁₂ (soliditet) signifikanta. I samtliga fall var respektive koefficient negativ, vilket betyder att högre värden på nyckeltalen förknippades med lägre sannolikhet för finansiell kris (och vice versa). Detta förefaller även intuitivt rimligt – låg räntabilitet och (därmed) låg skatteandel, låg omsättningshastighet på tillgångar och låg soliditet bör snarare höra ihop med krisföretag än med fortlevnadsföretag. Nyckeltalen R₂₀ (balansomslutning), R₁₂ (soliditet) och R₆ (genomsnittlig låneränta) var signifikanta 2 år före finansiell kris, medan inga nyckeltal var signifikanta med 3 års prognossikt. Andelen korta skulder (R₁₄) var signifikant med negativ koefficient 4 år före finansiell kris. En negativ koefficient för detta nyckeltal kan förefalla något förvånande – innebörden härav är ju att högre värden på andelen korta skulder förknippades med minskad sannolikhet för finansiell kris. Koefficienten bör dock inte tolkas fristående från de negativa koefficienterna för R₁₅ (kassalikviditet) och R₁₇ (andel rörelsekapital). Vid högre värden på andel korta skulder (ceteris paribus) kan värdena på nyckeltalen R₁₅ och R₁₇ minska, och därigenom kan högre värden på andelen korta skulder indirekt ha bidragit till att sannolikheten för finansiell kris ökade.

Av de 20 olika nyckeltalen i de estimerade probitsambanden framträder måtten på soliditet, balansomslutning och skatteandel som särskilt viktiga och entydiga. Nyckeltalen indikerar att företrädesvis mindre företag med låg soliditet och låg skatteandel drabbades av finansiell kris. Tentativt torde därvid R₈ (skatteandel) ha fungerat som ett slags lönsamhetsindikator. En låg skatteandel implicerar i sådant fall låg lönsamhet under innevarande och/eller tidigare räkenskapsår.7

Kenth Skogsvik, civ ek, Ekonomiska Forskningsinstitutet, Handelshögskolan i Stockholm