Det så kallade korsägandet i svenska företag och då framför allt börsbolagen står sedan någon tid i centrum för en het debatt. På många håll är man kritisk mot företeelsen.
I denna artikel analyserar professor Knut Rodhe problemen ur juridisk synvinkel med utgångspunkt från lagstiftningen i Sverige, Västtyskland, Frankrike och ett förslag till EG-direktiv.
Med ”varm hand” överlämnar han dessutom ett antal idéer till de ”samhällsförbättrare som anser att man på ett eller annat sätt bör ingripa mot korsvist ägande av aktier”.
Syftet med denna artikel är att analysera hithörande problem från juridisk synpunkt, med beaktande av vad som kan hämtas till belysning av problemen ur lagstiftningen i Sverige, Västtyskland och Frankrike samt ur ett förslag till EG-direktiv.
Tyvärr har det varit nödvändigt att, inom ramen för artikelns begränsade utrymme, stanna vid en inventering av olika lagtekniska lösningar och deras konsekvenser. En analys av de rättspolitiska problemen, särskilt beträffande det korsvisa ägandets betydelse för näringslivets maktstruktur, skulle ha krävt mer tid och utrymme än som nu stått mig till buds. Inte heller har det varit möjligt för mig att ur förarbeten till den utländska lagstiftningen gräva fram material, som skulle kunna belysa varför man stannat för de i olika länder valda lösningarna.
Dotterbolags ägande av moderbolagsaktier
Utgångspunkt för den svenska regleringen är ABL 1975 7:1 st 1: ”Aktiebolag får ej förvärva ... egen aktie. Dotterföretag får ej heller förvärva ... aktie i moderbolaget. Avtal i strid mot detta förbud är ogiltigt.”
Andra stycket gör emellertid vissa undantag från första styckets stränga förbud. Bolaget får under vissa förutsättningar förvärva egen aktie, och dotterföretaget får under samma förutsättningar förvärva moderbolagsaktie. Ett på grund härav uppkommet ägande av egen aktie, resp moderbolagsaktie, skall emellertid avvecklas, normalt genom försäljning.
Tredje stycket observerar det fallet, att ett bolag blir moderbolag och finner att dess dotterföretag innehar aktier i moderbolaget. Sådana aktier skall dotterföretaget avyttra, på sätt närmare stadgas i andra stycket. Denna bestämmelse anses också tillämplig på dotterföretag som ägde aktier i moderbolaget när ABL 1975 trädde i kraft.
Sammanfattar man de nu refererade bestämmelserna, finner man att ett dotterföretag numera kan äga moderbolagsaktier endast under en begränsad tid. Under den tid ägandet varar, kan enligt 9:1 st 4 en av dotterföretaget ägd moderbolagsaktie inte företrädas på moderbolagets stämma.
Ett korsvist ägande av aktier kan alltså – bortsett från en övergångsperiod – endast förekomma under förutsättning att ägandet är så begränsat, att ingetdera bolaget är moderbolag till det andra.
Koncerndefinitionerna
Det kan här vara nyttigt att kasta en blick på de båda koncerndefinitionerna i ABL 1:2. Enligt huvudregeln uppstår ett koncernförhållande om ett aktiebolag äger så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person, att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Det är alltså röstvärdet, makten, inte kapitalinsatsen, som är avgörande. Med andra ord, ett koncernförhållande kan föreligga även om moderbolaget endast äger en ringa kapitalinsats i dotterföretaget. Och å andra sidan kan ett bolag äga en stor kapitalinsats i ett annat företag, utan att ett koncernförhållande uppkommer, om nämligen kapitalinsatsen är förenad med ett lågt röstvärde. Ett korsvist ägande kan alltså enligt denna koncerndefinition avse väsentliga kapitalinsatser, om blott de med kapitalinsatserna förenade röstvärdena håller sig under hälftengränsen.
Går man nu till den subsidiära koncerndefinitionen i 1:2 st 2 synes denna slutsats stå sig. Koncernrekvisitet är här följande: ”Har ett aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet ...”. Alltjämt är maktpositionen avgörande – resultatandelen kan inte ensam ge upphov till ett koncernförhållande.
Förbudet mot att dotterföretag annat än tillfälligtvis äger moderbolagsaktier har bland annat sin grund däri, att dotterföretagets förvärv av moderbolagsaktier mot vederlag kan ses såsom en okontrollerad avtappning av tillskjutet kapital från moderbolaget. I konsekvens härmed stadgar ABL 11:4 st 2 att vid värdering av moderbolags aktier eller andelar i dotterföretags aktier, vilka dotterföretaget äger i moderbolaget, ej skall anses ha något värde. 1
ABL 1944 hade i 100 § 6 mom 2 st en mera komplicerad regel härom, som belyses av Rodhe i Festskrift 1947 för Lundstedt s 33 ff (se också, något förkortat, Affärsekonomi 1947 s 963 ff).
Intressebolag
Vi vänder oss nu till de fall av korsvist ägande, i vilka intet av bolagen är moderbolag till det andra. Vi får då, i brist på tekniska termer, benämna bolagen A och B. A äger sålunda en post aktier i B, och B äger en post aktier i A. Om den post A äger i B inte är alltför obetydlig brukar man säga att B är ”intressebolag” till A. Såsom undre gräns för uppkomsten av en intressebolagsrelation anges ofta en kapitalinsats om 20 %.
Om intressebolagsrelationen ger ABL inga bestämmelser. Däremot har i redovisningspraxis utbildats vissa sedvanor rörande sättet för redovisning i det ägande bolaget av dess andel i resultatet av intressebolagets verksamhet. 2
I den diskussion, som förekommit om intressebolagsrelationen, synes man inte ha tagit upp de fall då denna relation är ömsesidig, d v s den som föreligger då bolagen B och A respektive är intressebolag till A och B.
Såsom nyss angivits kan koncerndefinitionernas ensidiga inriktning på maktförhållandena medföra, att ägarbolagens kapitalandelar i intressebolagen är stora, eventuellt långt överstigande 50 %, och det kan alltså, eftersom något förbud för intressebolag att förvärva aktier i ägarbolaget inte existerar, i exceptionella fall ske en långtgående avtappning av tillskottskapital från ägarbolaget, och, vid korsvist ägande, från de båda ägarbolagen. Inte heller finns det, såsom för moderbolag i en koncern, någon redovisningsregel motsvarande den i ABL 11:4 st 2, som skulle göra att kapitalavtappningen blottlades i ägarbolagens balansräkningar.
Eftersom ägarbolaget inte har makten över intressebolaget, bortfaller frågan om förbud för intressebolaget att företräda sina aktier i ägarbolaget på dettas stämma. Helt utan intresse skulle väl dock inte ett sådant förbud i praktiken vara.
Se härom SOU 1979:46 s 93 ff samt ett av FARs redovisningskommitté framlagt utkast till rekommendation ”Redovisning för andel i intresseföretag”.
Västtyska regler
Så långt kommer man vid en diskussion av det korsvisa ägandets problem i svensk rätt. Mera är att hämta om man går till den västtyska Aktiengesetz (AktG) av år 1965. Denna tar direkt upp frågor rörande korsvist ägande av aktier under rubriken ”Wechselseitig beteiligte Unternehmen”.
Detta sker framför allt i §§ 19 och 328. Bestämmelserna i dessa paragrafer är inte tillämpliga i de fall då – något förenklat uttryckt – ett ensidigt eller ömsesidigt koncernförhållande föreligger, alltså om A är moderbolag till B eller om såväl A är moderbolag till B som B moderbolag till A. De rör alltså uteslutande vad vi i det föregående betecknat såsom intressebolagsrelationen.
Bestämmelserna om wechselseitig beteiligte Unternehmen skall enligt AktG § 19 st I tillämpas när två företag står i den relationen, att vartdera äger mer än en fjärdedel av andelarna i det andra företaget.
Här bör till en början redovisas bestämmelser i §§ 20 och 21, vilka inte bara rör korsvist ägande. Av dessa framgår, att varje aktiebolag, som äger mer än en fjärdedel av aktierna i ett annat aktiebolag, skall utan dröjsmål skriftligen underrätta sistnämnda bolag därom. Också upphörandet av ett sådant ägande skall meddelas, och båda dessa slag av meddelanden skall offentliggöras.
Så länge det föreligger dröjsmål med en dylik underrättelse, kan ägarbolaget inte utöva några som helst rättigheter (att rösta, att få utdelning etc) beträffande sina aktier i det bolag till vilket meddelande bort riktas.
För wechselseitig beteiligte Unternehmen byggs dessa regler ut vidare av § 328.
a) Om intet av bolagen känner till att korsvist ägande föreligger, och om A såsom det första meddelar B sitt aktieinnehav, så kan A utan inskränkning utöva sina rättigheter för hela aktieinnehavet. B är nu i ond tro och sålunda i dröjsmål med sitt meddelande: B kan därför så länge dröjsmålet varar inte utöva några rättigheter alls beträffande sina aktier i A. När slutligen B lämnat sitt meddelande, bortfaller denna inskränkning, men blott såvitt gäller upp till 25 % av aktierna. För aktier därutöver kan B aldrig utöva några rättigheter.
b) Om A känner till att B innehar mer än 25 % av aktierna i A och i medvetande härom förvärvar mer än 25 % av aktierna i B samt lämnar B meddelande härom, så kan vartdera bolaget utöva rättigheter beträffande 25 % av aktierna i det andra bolaget men aldrig för aktier därutöver. B kan dock inte utöva några rättigheter alls förrän B lämnat A meddelande om sitt innehav.
c) Om slutligen båda bolagen i samförstånd bygger upp det korsvisa ägandet är de båda i ond tro och intet av dem kan någonsin utöva rättigheter beträffande mer än 25 % av aktierna i det andra bolaget. Intet av bolagen kan emellertid utöva några rättigheter alls beträffande sina aktier i det andra bolaget innan meddelande om innehavet av dessa aktier lämnats.
Huvudprincipen är alltså, att vid korsvist ägande ägaren av aktier i ett intressebolag aldrig skall kunna utöva sina rättigheter för mer än 25 % av aktierna i intressebolaget. 3 Från denna huvudregel ges ett godtrosskydd i den situation som beskrivits ovan under a).
Slutsatsen är att ett bolag, som befinner sig i en situation av korsvist ägande, antingen bör nöja sig med att äga 25 % av intressebolaget eller också inrikta sig på att snabbt ta språnget upp till majoritetsägande.
Att märka är nu, att alla de här redovisade bestämmelserna i AktG §§ 19–21 och 328 förutsätter, att det rör sig om två bolag, vilka båda har sitt säte i Västtyskland. I vilken utsträckning dessa bestämmelser skall kunna analogivis utsträckas till sådana fall, då det ena bolaget har sitt säte utanför Västtyskland, är ovisst. 4
Bestämmelserna i § 328 förutsätter, att det ena av de två korsvist ägda bolagen är ett Aktiengesellschaft, medan det andra kan ha vilken företagsform som helst, t ex vara ett Gesellschaft mit beschränkter Haftung. Några motsvarande bestämmelser i GmbHGesetz som skulle vara tillämpliga om båda bolagen är GmbH, finns inte, vilket sammanhänger med att GmbHGesetz över huvud taget inte innehåller några paralleller till koncernreglerna i Aktiengesetz. Man synes inte heller vara böjd för en analogisk tillämpning av dessa, såvitt angår det korsvisa ägandet.
Rätt på grund av fondemission får dock alltid utövas.
Se härom Koppensteiner, H-G, Internationale Unternehmen im deutschen Gesellschaftsrecht, Frankfurt am Main 1971, s 272 ff och 328 ff, samt Luchterhandt, H-F, Deutsches Konzernrecht bei grenzüberschreitenden Konzernverbindungen, Stuttgart 1971 s 194 ff.
Förslag till ett nionde EG-direktiv
Problemet om korsvist ägande har också tagits upp i ett åren 1974 och 1975 publicerat förberedande förslag till ett nionde bolagsrättsligt EG-direktiv, som avser koncernrätten med undantag för koncernredovisningsfrågor. 5
Här återfinner man, efter västtysk förebild, till en början i Art 18 en för alla bolag gällande föreskrift, att om ett bolag äger mer än 10 % av kapitalet i ett annat bolag, så skall meddelande härom utan dröjsmål skriftligen lämnas till det sistnämnda bolaget. Motsvarande meddelande skall lämnas varje gång det förstnämnda bolaget genom ytterligare förvärv passerat en procentuell femtalsgräns, liksom när en sådan gräns eller den ursprungliga tioprocentsgränsen underskrides. Dessa meddelanden skall enligt Art 19 offentliggöras. Bolag, som är i dröjsmål med ett sådant meddelande, får inte utöva några rättigheter beträffande de aktier meddelandet skulle avse.
Vidare stadgar Art 20 att korsvist ägande i direktivets mening föreligger, så snart två bolag direkt eller indirekt äger mer än 10 % av det andra bolagets kapital. Enligt Art 23 skall ett sådant korsvist ägande offentliggöras. Dessutom skall enligt Art 21 ett av bolagen nedbringa sitt innehav till 10 %. Denna skyldighet åvilar, i brist på överenskommelse bolagen emellan, det bolag som först tar emot ett meddelande från det andra bolaget enligt Art 18, och den skall fullgöras inom ett år efter det att meddelandet i fråga mottogs.
Det går emellertid trögt med arbetet på detta nionde direktiv och för dagen vet ingen när det kan komma att utfärdas.
Se Lutter, Marcus, Europäisches Gesellschaftsrecht, 2 Aufl, Berlin 1984, s 197 f (Sonderheft 1/1984 av Zeitschrift für Unternehmensund Gesellschaftsrecht.)
Fransk rätt
1966 års franska lag sur les sociétés commerciales intar en än mer avvisande attityd till korsvist ägande mellan aktiebolag. Sålunda stadgar art 358, att om ett bolag äger 10 % eller mer av kapitalet i ett annat aktiebolag, så får det sistnämnda bolaget överhuvudtaget inte äga aktier i det förstnämnda bolaget. Om ett otillåtet korsvist ägande uppstått, skall det avvecklas genom att ettdera bolaget säljer sitt innehav i det andra bolaget; i brist på överenskommelse skall det bolag sälja som har det lägsta innehavet.
Något material från England eller USA rörande det korsvisa ägandets problem har inte stått till mitt förfogande.
Sammanfattning
Om man nu, efter den här ovan redovisade inventeringen av olika försök att komma till rätta med det korsvisa ägandets problem, vill, såsom utgångspunkt för en eventuell svensk diskussion, sammanfatta olika möjliga åtgärder så finner man följande:
a) En åtgärd är att så snart en intressebolagsrelation föreligger ålägga det ägande bolaget att lämna intressebolaget meddelande om sitt aktieinnehav i detta bolag och att offentliggöra detta meddelande. Härigenom skulle ett korsvist ägande komma i dagen där det korsvisa ägandet överskrider intressebolagsgränsen.
b) En annan åtgärd är att vid korsvist ägande förbjuda vartdera bolaget att utnyttja sina rättigheter på grund av aktier i det andra bolaget, till den del aktieinnehavet överskrider en viss gräns (i Västtyskland 25 %, enligt förslaget till EG-direktiv 10 %).
c) En tredje åtgärd är att vid korsvist ägande ålägga det ena av bolagen att nedbringa sitt aktieinnehav i det andra till en viss gräns (enligt förslaget till EG-direktiv 10 %).
d) En fjärde åtgärd är att vid korsvist ägande ålägga det ena av bolagen att helt avveckla sitt innehav av aktier i det andra (fransk rätt).
Dessa idéer överlämnas med varm hand till de samhällsförbättrare, som anser att man bör på ett eller annat sätt ingripa mot korsvist ägande av aktier.
Knut Rodhe, professor emeritus vid Handelshögskolan i Stockholm