* Revisorskåren kommer att fortsätta att stå i rampljuset och omvärldens krav på dess medlemmar blir knappast mindre.
* Men någon ny lagstiftning som begränsar revisorernas verksamhet är inte att vänta under den närmaste framtiden. Nu förestår en period av konsolidering.
* För att bevara revisorsrollens nuvarande innehåll krävs i första hand fortsatt oberoende och rätt rekrytering till yrket. Nu krävs det än fler kreativt lagda revisorer.
Detta är några slutsatser i de samtal som Balans haft med tre ordförande i FAR: den nuvarande, Sigvard Lövgren, och två tidigare, Björn Markland och Bertil Edlund.
”En sak kan man med säkerhet säga om framtiden: kraven på oss revisorer kommer inte att bli mindre. Och det av flera skäl. Ett allt större antal bolag ger ut aktier på marknaden, både genom OTC och den vanliga börsen. Att vi verkar för en god redovisnings- och rapporteringsstandard är av stor betydelse, inte minst i dessa bolag.
Från den första januari 1988 gäller att varje aktiebolag ska ha minst en auktoriserad eller godkänd revisor. Enligt Patentverket finns det idag cirka 62.000 aktiebolag som inte har sådan till bolagsregistret anmäld revisor. Den uppgiften har förmodligen flera felkällor. Dessutom är åtskilliga av dessa bolag vilande. Men det innebär ändå att tiotusentals små och medelstora aktiebolag kommer att behöva hjälp av auktoriserade eller godkända revisorer vid den tidpunkten. Detta ställer stora krav på systemet om inte övergången sker successivt.
Man kan nog misstänka att vissa av dessa bolag inte beaktar eller inte känner till att revisorn inte får ombesörja både revision och bokföring. Det skulle strida inte bara mot de föreskrifter som reglerar vårt arbete, utan också mot allmän anständighet i relationerna till den tidigare revisorn i dessa bolag.
Över huvud taget tror jag att frågorna om vårt oberoende kommer att vara lika aktuella under den närmaste framtiden, som de varit under de senaste åren. Speciellt gäller det skiljelinjen mellan rådgivning och revision, men även fastställandet av de områden inom vilka vi får utföra uppdrag utöver den egentliga revisionen.
Naturligtvis ska vi fortsätta att lämna råd och anvisningar, men samtidigt måste vi vakta på vårt oberoende. Vi får inte hamna i en situation där vi så att säga granskar oss själva. I USA pågår för närvarande en stor hearing i kongressen för att utreda de eventuella nackdelar som är förenade med revisionsföretagens konsultverksamhet.
Anledningen är framför allt ett antal obeståndsfall där investerare har förlorat stora pengar.
I Danmark har en rad liknande skandaler förekommit på senare tid och danska revisorer har varit föremål för kritik i massmedia. I den debatten har röster höjts för ökad lagstiftning på revisionens område. Vi måste från svensk sida noga följa dessa internationella trender. Det lyckligaste är naturligtvis om god revisionssed får utvecklas av revisorerna själva.
Under en lång period har den svenska lagstiftningen på skatteområdet kommit att styra redovisningen mer än vad som är fallet i de flesta länder. Även företagsrevisionen har varit i blickpunkten i den allmänna debatten, vilket bland annat ledde till att Heurgrenkommissionen tillsattes 1982.
Nu blev reglerna i det fallet lyckligtvis inte så långtgående som man på en del håll befarat och vi hoppas och tror att ytterligare åtgärder från lagstiftarens sida ska vara obehövliga i den närmaste framtiden. I och för sig behövs naturligtvis regler, men går man för långt löper vi risken att klienterna tappar förtroendet för oss och det förlorar hela samhället på. En riktig och effektiv revision går inte att genomföra om det brister i kommunikationen mellan oss och företagsledning respektive ekonomiavdelning. Många missförhållanden klaras upp just tack vare våra goda möjligheter till information och påverkan i det löpande revisionsarbetet. I dag är följaktligen en majoritet av revisionsberättelserna i Sverige helt rena.
Den tekniska utvecklingen kommer också i framtiden att ställa stora krav på oss, bland annat genom datoriseringen, som både skapar problem och möjligheter. En följd är att kontroll och säkerhetsfrågor fokuseras starkare än hittills.
När det gäller den högre teoretiska utbildningen har vi fått igenom en del av våra krav på vad som ska gälla för auktoriserade revisorer, nämligen en höjning till 140 poäng. FAR krävde 160 poäng och den målsättningen har vi fortfarande. Även vidareutbildningen måste successivt förbättras och utnyttjas av allt fler yrkesverksamma revisorer.”
”Jag tycker att revisorsrollen i Sverige i dag är ett uttryck för en ganska vettig kompromiss mellan de krav som ställs på oss från olika intressen. Men för att behålla den rollen fordras att vi rekryterar rätt sorts folk till yrket även i framtiden. Här ser jag en risk. Den klassiska bilden av en revisor är en person i grön skärm som sitter och gnetar med siffror. Och denna image förstärks av småpetig detaljlagstiftning och dessa ständiga trevare om att revisorn ska fylla i det ena intyget efter det andra och granska om företaget följer den eller den paragrafen. Den kontrollerande funktionen av vårt yrke framhävs snarare än den kreativa. Detta kan bli en självuppfyllande profetia; kreativt lagda personer väljer andra yrkesinriktningar.
Bland annat därför är det en väldigt viktig uppgift för oss auktoriserade revisorer att föra ut en riktig bild av vad yrket innebär till studenter, politiker, massmedia, företag och inte minst politiker.
Men det finns flera skäl. Den debatt som förs i Danmark idag efter en rad ekonomiska skandaler, visar att revisorernas roll ofta missuppfattas. Här i Sverige är en del av klagomålen hos FAR och Kommerskollegium från små och medelstora företag uttryck för samma sak. Dock inte alla, tyvärr.
Det har uppstått något man brukar kalla ett förväntningsgap mellan våra klienter och oss. Detta måste fyllas, dels som sagt genom information, men också genom att vi förändrar vår roll på ett sådant sätt att vi uppfyller vettiga förväntningar, exempelvis på dataområdet.
Det första steget på den vägen bör nog vara att närmare klarlägga hur revisorsrollen uppfattas av olika grupper inom samhället idag. Visserligen har det skrivits en del i ämnet myter kontra verklighet när det gäller revisorsyrket, men vi har för få konkreta kunskaper och jag har en dröm om att FAR ska gå vidare på detta viktiga forskningsområde.
En annan faktor som lätt glöms bort när det gäller rekryteringen är lönsamheten i yrket. Vi är inga låginkomsttagare idag, men hur kommer det att se ut i framtiden? Kåren fördubblas för närvarande vart sjunde år. De som börjar på Handels och universiteten idag, blir auktoriserade revisorer 1995. Kommer revisorsrollen då att motsvara deras förhoppningar idag? Nu ska man inte överbetona detta, tillströmningen till yrket är god och av mycket bra kvalitet. Men vi måste fortsätta att påverka utbildningen. Att ytterligare höja utbildningsgränsen till 160 poäng är bara ett steg på den vägen. Själva innehållet i utbildningen är minst lika viktigt som de formella kraven. Den kanske viktigaste egenskapen hos en revisor är förmågan till helhetssyn – spärren mot att drunkna i detaljer. Hur mycket regler och praxis vi än sätter upp är det ändå det egna omdömet som är grunden i yrket. Och hur man ska odla fram den egenskapen vet jag inte. Var det inte Mark Twain som sa: ”Be mig inte definiera en elefant, men jag känner igen den när jag ser den.”
Det finns dock några andra tendenser i samhället idag som oroar mig. Ekokommissionen försökte staka ut en väg för oss auktoriserade revisorer som gick ut på att renodla revisorns granskande roll för speciella ändamål, det vill säga att tillfredsställa taxeringsmyndigheternas intressen. Revisorerna här i Sverige skulle ges en roll som myndigheternas förlängda arm. Detta skulle ha skapat problem för oss, inte minst från internationell synpunkt eftersom näringslivet blir mer och mer internationaliserat även då det gäller små och medelstora företag. Om vi i Sverige isolerar oss från omvärlden, riskerar vi att utländska börser och kreditgivare inte accepterar svenska revisorer som oberoende i internationellt vedertagen mening.
Däremot har jag svårt att förstå delar av de resonemang som förs idag angående revisorernas oberoende. Det är meningslöst att påstå att en revisor är oberoende i förhållande till sin klient. Däremot ska man vara oberoende i förhållande till ägarna och andra enskilda intressegrupper.
Och det är viktigt att hålla i minnet när det gäller företag på aktiemarknaden. Här kommer revisorerna att få en allt större roll i utformningen av årsredovisningar och prospekt. Det kan vara lätt att glömma revisorns viktigaste uppgift i de sammanhangen: att slå till mot felaktigheter och orimligheter.
En annan tendens är naturligtvis de ökande kraven på oss att agera konsulter till våra klienter. Detta är för övrigt en internationell företeelse. Men här finns det en gräns. I princip har du överträtt den när du ger råd du själv måste anmärka på. Och när det gäller redovisningstjänster är den svenska lagstiftningen entydig; revisorn får till exempel inte vara direkt inblandad i grundnoteringarna eller medelsförvaltningen. Den lagen är en typisk kompromisslösning i ordets bästa bemärkelse.”
”Yrkeskåren kommer att fortsätta att stå i rampljuset i framtiden, liksom vi gjort de senaste åren. Anledningen är helt enkelt att den omvärld vi lever i blir mer och mer komplicerad och intresseorienterad och behovet av en självständig yrkeskår blir alltmer angeläget och uppenbart för alla. En välutbildad enhetlig kår fristående från alla intressenter.
Det decennium av utredningar vi har upplevt är överståndet nu och jag tror att inblandningen från myndigheternas sida inte blir större än vad den är idag. Samhället har accepterat principen om vår tystnadsplikt, som också är förutsättningen för vår trovärdighet.
Vi är på väg in i informationssamhället och den tekniska utvecklingen på dataområdet kommer att dramatiskt förändra arbete, miljö och företagens sätt att fungera. Professionell kompetens och kontroll i vidare mening blir A och 0 i samhällslivet. Revisorerna måste delta i utvecklingen och vara en av ledarna. Datorerna blir ett viktigt och självklart hjälpmedel som effektiviserar och radikalt förändrar revisorns vardag. Företagen ställer ständigt högre krav på service och yrket kräver ökad specialisering. Byråerna blir större för att kunna möta upp mot kraven. Fusionerna kommer att fortsätta. Specialfunktioner kommer att utvecklas inom exempelvis ADB, vilket gör att man delvis kommer att rekrytera folk med annan bakgrund än den traditionella. Specialisternas och konsulternas antal kommer att öka mer än ’allmänpraktikerns’. Vi måste lära oss ta hand om dem och skapa likvärdiga förutsättningar.
Rådgivningsverksamheten kommer att fortsätta att öka. Det har alltid pågått en diskussion om den antagna konflikten mellan den rollen och revisionsverksamheten, speciellt när det gäller förvaltningsrevisionen. Men konflikten bör inte överdrivas och konsultrollen är en viktig förutsättning för yrket. Den lockar nya medarbetare till yrket och den förebyggande verksamheten måste även i framtiden anses vara viktigare än efterkontrollen. Men självklart får man inte släppa på kravet att den enskilde revisorn inte skall granska sina egna produkter. Vi måste vara än mer observanta på dualismen professionalism – kommersialism. Kommersialisering av yrket i den meningen att byråerna måste drivas som rationella företag och arbetet bedrivas effektivt av välutbildade medarbetare med lämpliga hjälpmedel blir självklart mer och mer påtagligt. Och fri konkurrens är bra. Men kåren måste med oförminskad kraft bevaka att denna utveckling inte inkräktar på professionalismen.
Den ökade kommersialiseringen leder också till att de gränser vi idag har för annonsering kommer att anpassas. I själva verket har tåget redan hunnit långt. Tyvärr, vill jag tillägga, eftersom detta egentligen inte tillför verksamheten något annat än kostnader. Jag hoppas att vi kan fortsätta att upprätthålla god ton i marknadsföringen.
Redan idag uppfattar jag yrket som mycket attraktivt, men genomströmningen till näringslivet ökar ständigt. Revisionsbyråerna blir alltmer en utbildningsväg till företagen. På kort sikt kan detta upplevas som jobbigt, men kanske är det positivt i ett lite längre perspektiv.
Allt detta leder till att jag inte tror på någon dramatisk förändring i revisorsrollen inom den närmaste framtiden. Den största förändringen har vi i själva verket just genomgått. Vi har mött de ökade krav som ställts på oss. Vi har vant oss vid det offentliga intresset och lärt oss att se positivt på det och vi har själva initierat debatten om vår roll i samhället. Det har lett till dels en djupare mognad inom kåren, dels till en större kunskap om yrket ute i samhället.
I framtiden kommer olika intressenter att utnyttja revisorernas kunskaper för olika specialuppdrag och utredningar mer än som sker idag. Dessutom ser jag tecken på att den offentliga sektorn mer än idag kommer att utnyttja de fristående revisorernas kompetens som sker på de flesta håll utomlands. En korsbefruktning mellan oss och revisorerna i offentlig tjänst borde utvecklas, till bådas fördel.
Granskningen av räkenskaperna, intern kontroll och officiella redovisningar kommer att vara vår huvuduppgift och kräver än mer av oss. Fortsatt utveckling av kapitalmarknaden och i samhället i övrigt ställer ökade krav på tillförlitlig och förståelig information.
Alltfler företag blir internationella. De svenska revisionsbyråerna har visat att de kan och vill ge företagen erforderlig service över hela världen – genom samarbete med revisionsbyråer i andra länder i en fast organisation, men med bibehållen lokal självständighet. Detta mönster kommer att bestå och utvecklas.”
Lars Malmström