”Skilj på den skattemässiga och den civilrättsliga redovisningen! Idag är det skattelagstiftningen som styr redovisningen i de svenska företagen medan aktieägarnas och andras intressen inte blir tillgodosedda.”
Det säger Birgitta Jönsson-Lundmark, ekonomie docent och nytillsatt kanslichef i Bokföringsnämnden i juni 1984.
Valutaredovisning och vad som är räkenskapsmaterial är andra frågor som behandlas i Bokföringsnämnden.
”Idag är det främst skatteintressena som styr redovisningen i svenska företag. Det är en smula skrämmande eftersom redovisningen ska tjäna flera parters intressen, varav skattemyndigheterna bara är ett. Men tyvärr är det i första hand de som förmår driva igenom sina krav på redovisningen.”
Som exempel nämner Birgitta Jönsson-Lundmark att det mycket sällan tas upp något mål i svensk domstol för brott mot bokföringslagen, som inte handlar om försvårande av skattekontroll.
”Jag fick mig en tankeställare i dessa frågor när jag var i Holland för en tid sedan. Där har de en speciell domstol dit vem som helst som anser sig vilseledd av ett företags bokföring eller årsredovisning, kan vända sig för upprättelse. Och en viktig poäng är att det bara finns en sådan domstol för hela landet. Jag har nämligen en obehaglig känsla när det gäller Sverige att domstolarna i allmänhet är ganska okunniga om den ekonomiska lagstiftningen, om man får döma efter hur utslag en ändras i de olika rättsinstanserna.
Per Sköld, ordförande i Bokföringsnämnden, tillika i juryn för Bästa Årsredovisning, konstaterade på Finforum 84 att visserligen har standarden på svenska företags årsredovisningar förbättrats. ”Men”, fortsatte han, ”det finns tyvärr fortfarande börsnoterade företag vars årsredovisningar inte uppfyller de krav man bör ställa idag.”
”Taxeringsmyndigheterna bryr sig självklart bara om skattebrott”, säger Birgitta Jönsson-Lundmark. ”Problemet idag är att om inte taxeringsmyndigheterna tar upp ett brott mot bokföringslagen, så är det ingen annan som gör det heller.”
Två sätt att resonera
Detta problem kommer upp med jämna mellanrum i Bokföringsnämnden, och man kan urskilja två sätt att resonera, berättar Birgitta Jönsson-Lundmark.
”Dels finns det en grupp inom nämnden som menar att sambandet mellan skattelagstiftning och god redovisningssed är till fördel eftersom skattereglerna då kommer att påverka alla delar av redovisningen.
Dels en annan grupp som anser att sambandet låser årsredovisningen till skatteproblematiken. Denna grupp anser att man på sikt borde skilja de två delarna åt och införa ett regelsystem för det skattemässiga årsbokslutet och ett för det civilrättsliga.
”Själv tror jag att det vore fördelaktigt att skilja dem åt.”
Vad spelar då detta för roll?
”Som exempel finns det skatteregler om pågående arbeten i konsultföretag som, om de tillämpar dem i sitt bokslut, inte gör det möjligt att jämföra med ett tillverkande företags bokslut. Värdering av utländska valutor är ett annat område där skattelagstiftningen hindrar utvecklingen av god redovisningssed.”
”Med det spridda aktieägandet vi har idag, där enskilda nya aktieägare helt måste lita på årsredovisningen eller andras bedömning av årsredovisningen för att värdera ett företag, så är detta ett problem. Risken finns att allmänheten tappar förtroendet dels för börsen och dels för redovisningen som sådan. Och det vore ytterst olyckligt.”
Men för att skilja de två delarna av årsredovisningen krävs en lagändring och förmodligen en parlamentarisk utredning, påpekar Birgitta Jönsson-Lundmark.
”Men som OECDs arbetsgrupp inom dessa frågor, Working group on Accounting Standards, påpekar, är Sverige ett av de få industrialiserade västländer som fortfarande har kvar sambandet mellan det, skattemässiga och det, civilrättsliga årsboksluten. Exempelvis Danmark skiljde nyligen dem åt och i Norge har en utredning föreslagit att de skall skiljas.”
OECDs arbetsgrupp, där för övrigt Birgitta Jönsson-Lundmark deltar inom den svenska delegationen, uppmanar medlemsländerna att dela på boksluten, utan att för den skull ha lämnat någon officiell rekommendation i frågan.
Detta är alltså en av de stora frågorna som diskuteras inom Bokföringsnämnden.
”Eftersom den är så vittförgrenad kommer den upp med jämna mellanrum i samband med andra frågor på dagordningen.”
Bokföringsnämnden är organisatoriskt indelad i två grupper: A-gruppen och B-gruppen. A-gruppen, som leds av nämndens ordförande Per Sköld, har hand om frågor som rör årsredovisningar och årsbokslut, medan B-gruppen, som leds av nämndens vice ordförande Sune Carlsson, sysslar med frågor som rör den löpande redovisningen.
Valutaredovisning
”Inom A-gruppen arbetar valutagruppen med en av de stora uppgifterna för redovisningspraxis i dag; att utreda hur fordringar och skulder i utländsk valuta ska tas upp i årsboksluten. Problemet är svårt och omdiskuterat.”
”Idag tillämpar många företag antingen försiktighetsprincipen eller balansdagens kurs, vilket är internationell praxis. En av de stora affärstidningarna har gått igenom vilka resultat företagen når med de två olika reglerna och kommit fram till att skillnaden är mycket stor.”
Bristen på enhetliga svenska regler inom området gör att utländsk praxis anammas här.
”Svenska exportföretag, speciellt de som är börsnoterade i USA, och de som är beroende av amerikanska bankers och rating-instituts bedömningar, följer de amerikanska reglerna”, berättar Birgitta Jönsson-Lundmark.
Men detta skapar konflikter i Sverige.
”Våra svenska värderingsregler kom ursprungligen från Tyskland och de syftade i första hand till att skydda företagen mot överhungriga aktieägare. De anglosaxiska reglerna skyddar framför allt aktieägarna och är mycket påverkade av börskraschen i USA på 30-talet.”
”Resultatet av blandformen blir, som bland annat Curt Nicolin påpekade på Finforum – 84, att företagen tenderar att tala med kluven tunga: de framställer sig som fattiga när det gäller skattefrågor och löneförhandlingar, men rika när de vänder sig till aktiemarknaden och kreditgivare.”
”Företagen gör naturligtvis det som är mest lönsamt för dem. Skulle de tillämpa öppen redovisning när det gäller värdering av utländsk valuta riskerar de att drabbas av vinstdelningsskatt och inkomstskatt i förtid. Det gör dem naturligtvis obenägna att tillämpa principen om öppen redovisning. Därför är det viktigt att vi får enhetliga regler.”
Vad är då syftet med de regler i dessa frågor som faktiskt finns idag?
”Jag vet faktiskt inte och tydligen ingen annan heller. Men resultatet för företagen är att man både försöker behålla kakan och äta upp den.”
Valutagruppens rekommendationer kommer sannolikt att läggas fram nästa höst, lagom till 1985 års bokslut.
Nu kan inte nämnden tvinga på näringslivet några nya regler.
”Vi fångar upp den praxis som ligger i tiden och som tillämpas av de mest progressiva företagen och försöker plocka ut de bästa sidorna av den. Trots allt ligger vi någorlunda väl framme internationellt, när det gäller redovisningspraxis. Och när det gäller att tillämpa de regler som finns är svenska företag mycket kreativa.”
Svenska företag har också placerat sig väl i en rad internationella tävlingar, bland annat fick Volvo ett stort pris för sin årsredovisning 1983.
Vad är räkenskapsmaterial?
Inom B-gruppen finns en undergrupp som arbetar med frågan om vad som ska betraktas som räkenskapsmaterial.
”Vad som ska betraktas som räkenskapsmaterial eller inte ställer ofta till konflikter mellan de bokföringsskyldiga och taxeringsmyndigheterna. Här är lagen inte klar och definitivt snävare än vad taxeringsmyndigheterna vill ha den till. De menar exempelvis att beställningslistor hos serviceföretag som frisörer, akupunktörer och andra, är räkenskapsmaterial, för att de på så vis ska kunna bedöma dagskassorna. Men lagen säger bara att kvitton, andra verifikationer och viktiga handlingar är räkenskapsmaterial. Det är alltså en tolkningsfråga som vi försöker reda ut. Gruppen är dock nytillsatt och det kommer säkert att ta lång tid innan vi når något resultat.”
OECDs riktlinjer
En annan grupp där både medlemmar av A-gruppen och B-gruppen ingår, arbetar med att fullfölja OECDs riktlinjer för god redovisningspraxis.
”Jag sitter som sagt med i den svenska delegationen till OECDs arbetsgrupp.
Den sammanträder två gånger om året och diskuterar tillämpningar. Men det har gått så mycket politik i diskussionerna. Varje land försvarar sin praxis och speciellt USA säger nej till alla formuleringar som på minsta vis kan tas som kritik mot det amerikanska regelsystemet.”
Birgitta Jönsson-Lundmark menar att vi ändå är på väg mot en större internationell enhetlighet när det gäller redovisningsstandard, även om vi inte inom överskådlig tid kommer att få en regel.
Remissinstans
En annan viktig del av Bokföringsnämndens verksamhet är att man numera fungerar som remissinstans i ärenden som berör redovisningsfrågor.
”Under det halvår jag suttit här har vi remissbehandlat en rad tunga frågor. Bland annat ett krav från Riksskatteverket som i princip gick ut på att företagens datasystem inte skall få vara krångligare än att skattemyndigheterna kan begripa dem. Vi gjorde tummen ner, eftersom taxeringsintressena då totalt skulle slå igenom i redovisningen.”
Förslaget innehöll också en regel om att alla verifikationer skulle innehålla organisationsnummer eller personnummer på båda parter, något som Bokföringsnämnden också motsatte sig.
”Ett annat förslag var att tvinga företagen att redovisa enligt baskontoplanen. Det skulle antagligen leda till att baskontoplanen blev en obligatorisk tvångskontoplan liknande det system som infördes i Frankrike av den nazistiska ockupationsmakten under andra världskriget och levt kvar sedan dess.”
”Vi påpekade i vårt remissvar en lång rad brister i baskontosystemet och rekommenderade att förslaget utreds vidare. Och så sker nu, så det kommer säkert att tas upp igen.”
”Civilrättsligt är vi också remissinstans. Bland annat uttalade vi oss om den nya banklagen.”
En fråga som för närvarande diskuteras flitigt är vilka intressen som ska vara representerade i nämnden.
”Numera är inte Riksskatteverket med, utan skatteintressena representeras av finansdepartementet. Men RSV vill ha en plats, vilket för övrigt börsen också vill. Vem av dem som får den lediga plats som nu finns, är inte klart ännu. ”
Lars Malmström