Aktuellt: Årsredovisningsstandarden är hög men inte enhetlig

Enhetligheten är förbluffande dålig men utvecklingen går i rätt riktning. Det visar analyserna av årsredovisningspraxis för större svenska företag.

Med utgångspunkt från boken ”Årsredovisningspraxis 1984” diskuterade Jan Blomberg, vice VD i Uddeholm, och Bertil Edlund, auktoriserad revisor vid Öhrlings Revisionsbyrå AB, större företags årsredovisningsstandard vid ett seminarium under FINFORUM.

De fann att en successiv anpassning av årsredovisningarna enligt Börskommitténs förslag och FARs ambitioner bör leda till att svenska årsredovisningar blir användbara även för internationella ändamål.

Bertil Edlund konstaterade inledningsvis att ”Årsredovisningspraxis 1984” 1 var bra – den innehåller ett bra urval av frågeställningar och är i motsats till utländska förebilder lättläst. En intressant ny idé är att redovisa ”ELITEN” 2 som särskild grupp. Boken innehåller dock inte någon utvärdering av utvecklingen.

Avsikten med seminariet var att identifiera problemområden av aktuellt intresse, att peka på utvecklingstendenser och att spekulera över framtida utveckling. Jan Blombergs och Bertil Edlunds olika bakgrund gav möjlighet till olika perspektiv på frågorna. Seminariet är tänkt som en årligen återkommande redovisning.

Svensk årsredovisningsstandard

Svensk årsredovisningsstandard har under de senaste åren uppnått en hög och jämn nivå, skräckexempel är svåra att hitta. Internationellt ligger Sverige bra till. Flera utmärkelser har vunnits av svenska företag. Men, är man i annan sinnesstämning, störs man av bristen på enhetlighet.

Mot bakgrund av redovisade motiveringar för Bästa Årsredovisning, alltifrån 1969/70, då SCA vann priset, till idag, konstaterades att olika områden utvecklats under olika tidsperioder.

Under 70-talets början utvecklades framför allt räkenskapsdelen varefter, mot slutet av 70-talet, förvaltningsberättelsen – textdelen – fick ökad uppmärksamhet. Årsredovisningen blev ett betydelsefullt instrument för företagsledningen och kraven på en mer användarorienterad information uppmärksammades alltmer. Man experimenterade med social redovisning och popularisering av texten.

Under 80-talet har aktieägaren åter satts i centrum som den primäre mottagaren samtidigt som andra målgrupper måste beaktas. Ambitionen att bli mer problemorienterad observeras samtidigt som årsredovisningarna i vissa avseenden ger intryck av påkostade PR-broschyrer.

Bertil Edlund pekade på att årsredovisningen är ganska känslig för trender – företagsledaren gör vad han tror är rätt och riktigt. Då trendpåverkan och svängningar har skalats bort kvarstår kravet på korrekthet. Man bör komma ihåg att årsredovisningen alltid kommer att ha en särskild betydelse framför annan information, nämligen att den är officiell och kontrollerad.

Enligt Bertil Edlund torde utvecklingen av årsredovisningspraxis styras av ”ELITEN”, men även FAR spelar en viktig roll. Det har också visat sig finnas behov av en särskild normsättare för börsföretag – Näringslivets Börskommitté (NBK) fyller den rollen. Däremot har Bokföringsnämnden (BFN) naturligt nog relativt begränsad betydelse för utvecklingen av börsföretagens årsredovisningar.

Jan Blomberg förordade att företagets externa information skall finnas i ett enda dokument, men i tre separata avsnitt, en modell som nu återfinns hos flera företag.

1. Allmän koncernöversikt

2. Djupgående divisionsbeskrivning

3. Detaljerad räkenskapsdel

Härigenom ges läsaren möjlighet att välja den del som är av primärt intresse.

Enhetlighet i redovisningen

Analyserna av årsredovisningspraxis och även andra utredningar visar att enhetligheten är förbluffande dålig på vissa områden, men utvecklingen går i rätt riktning. Den frivillighetsprincip vi i grunden har i Sverige, d v s en fri utveckling inom de relativt vida ramar som anges av lagstiftaren och dess organ, skapar det bästa utvecklingsklimatet. Å andra sidan framhålls att acceptans och efterlevnad är förutsättningar för att friheten skall kunna bibehållas. För att åstadkomma en rimlig enhetlighet behövs ytterligare rekommendationer på vissa viktiga områden, vilka exemplifierades med bl a nyckeltal, intressebolag, minoritetsandelar, skatter, omräkning av utländska dotterbolag, värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta, långa kontrakt och icke räntebärande fordringar och skulder. Arbete pågår i NBK och FAR på dessa områden. För att påskynda utvecklingen mot enhetlighet har ett intressant förslag framförts, nämligen att om avvikelser från FARs rekommendationer görs, skall detta i not motiveras i årsredovisningen. Ökade insatser från branschorganisationer efterlystes.

Enhetlighet i redovisningen kräver att de olika ”standardsättarna” kan enas. Det kan också uppfattas förvirrande att så många opererar på ”standardsättningsfältet”. Lokalt i Sverige har vi i första hand BFN, FAR, Finansanalytikerna och NBK. Samarbetet är dock gott.

Internationell anpassning

På det internationella planet kan man uppleva en större förvirring och samordningen är svårare – där opererar EG, OECD, FN, IASC och starka lokala organ som FASB etc.

Idag existerar det ej någon enhetlig internationell redovisningspraxis och på kortare sikt ser Bertil Edlund heller ingen möjlighet att uppnå en absolut internationell harmonisering. Det är t ex idag ej möjligt att lägga fram samma bokslut i London och New York. Hur skall ett företag göra som är introducerat i flera länder?

Skall svenska företag anpassa sig till någon av de internationella standards och hur långt kan man gå? Vad är den sannolika utvecklingen och vilka lösningar finns?

Generellt sett sker en successiv anpassning genom att FAR så långt möjligt söker anpassa sig till IASC och FASB.

Den viktigaste förändringen som måste göras för att närma sig internationell praxis är att ändra resultaträkningen enligt Näringslivets Börskommittés förslag, vilket innebär att ett vinstbegrepp efter skatt införes och bokslutsdispositionerna flyttas utanför den egentliga resultaträkningen.

Genomförs detta krävs inte så väldigt mycket mer för att vi skall kunna anse att vi i grunden uppfyller IASC-standard. Detta demonstreras av bl a Esselte. Det är då intressant att notera att IASCs normer accepteras för utländska företag noterade i London.

Däremot kan vi knappast uppnå en situation där svenska årsredovisningar direkt blir accepterade i USA.

För att tillgodose den amerikanska marknaden har olika metoder använts. Exempelvis har Pharmacia kompletterat den svenska årsredovisningen med en särskild årsredovisning för amerikanska ändamål. Dessutom görs en översättning av den svenska årsredovisningen, i huvudsak för den engelska marknaden.

Andra företag intar i en not till årsredovisningen en avstämning mellan den svenska resultatredovisningen och ett resultat beräknat enligt GAAP (d v s allmänt accepterade redovisningsprinciper i USA). En direkt översättning blir då användbar för den amerikanska marknaden. Därutöver krävs dock en särskild redovisning till SEC med ytterligare kompletteringar av den svenska årsredovisningen.

Det konstaterades att den svenska läsaren förvirras av flera vinstbegrepp och knappast är intresserad av FASBs regler. En separat redovisning av skillnaden mot US GAAP eller IASC är därför ingen bra långsiktig lösning.

En successiv anpassning av den svenska årsredovisningen enligt NBKs förslag och FARs ambitioner bör kunna leda till en årsredovisning som blir användbar för internationella ändamål utan betungande extra omräkningar. Rapporteringen till SEC måste dock ske separat.

Intressebolag

Redovisningen av intressebolag tilldrar sig allt större uppmärksamhet. Samarbete i 50/50-förhållande eller lägre har blivit vanligare. För den externe läsaren blir det då av intresse att få kännedom om resultaten i dessa företag. Dessutom ingår dessa företag ofta i divisionernas resultatansvar och redovisas där för internt bruk.

Reglerna för vilka bolag som skall konsolideras fullt ut är som bekant strikta i Sverige – i princip endast företag som ägs till mer än 50 %. Några regler om intressebolag, d v s andra bolag som ägs till minst 20 %, finns inte i aktiebolagslagen.

FARs nuvarande rekommendation utgår från 1974 års bolagskommitté och begränsar sig till att föreslå tilläggsupplysning om andel i ej utdelade resultat och andel i eget kapital.

Internationella rekommendationer (både FASB och IASC) förordar att resultat- och kapitalandelarna intas direkt i koncernredovisningen genom att balansvärdet av aktier och andelar justeras så att det motsvarar kapitalandelen.

Av Redovisningspraxis (RP) framgår att anslutningen till FARs nuvarande rekommendation är dålig. Dock observeras att många företag inräknar resultatandelarna vid beräkning av vinst per aktie. Gränsen dras dock ibland vid 25 % och inte 20 % som FAR och FASB förordar. Dessutom bör beaktas att det krävs att förbindelsen är mera varaktig.

En del företag vill gå längre än FAR förordar och ta in resultatandelarna direkt i redovisningen.

Två modeller förekommer:

• Bokslutsdisposition i koncernresultaträkningen, d v s resultatandelen intas i rörelseresultatet och återföres bland bokslutsdispositionerna.

• Fullständig ”equity-accounting” – Ericsson tillämpar denna modell från 1983.

Den första modellen får ses som ett steg på vägen och har den nackdelen att kapitalet ej justeras, vilket kan störa räntabilitetsberäkningar.

FARs Redovisningskommitté prövar möjligheter att övergå till ”Equity-accounting” och vi får väl hoppas att en rekommendation kommer så småningom. Det är många frågor som måste lösas; exempelvis effekter av upp- och nedskrivningar och internvinster. Under alla förhållanden måste en ökad enhetlighet uppnås, menade Bertil Edlund.

Jan Blomberg framhöll att det ingalunda skulle anses som självklart att intagande av intressebolag i redovisningen ger en bättre redovisning, särskilt om minoritetsandelarna är relativt stora. Skall ASEA redovisa Elux som intressebolag enligt ”equity-accounting”-modellen? Är gränserna för koncernbolag och intressebolag självklara och välmotiverade? Föredragshållarna inbjöd till debatt i dessa frågor.

Minoritetsandelar

Av RP framgår att de flesta företag följer de formella kraven och redovisar som minoritetsandelar endast andel i årets vinst och beskattat kapital. Uppslutningen till FARs krav på tilläggsinformation om andelarna i bokslutsdispositioner och obeskattade reserver är dålig.

Tillämpas NBKs förslag till resultaträkning blir det naturligt och nödvändigt att exkludera minoritetsandelarna på nivån resultat före bokslutsdispositioner och därmed i obeskattade reserver och i vissa fall även i extraordinära poster. Vid beräkning av vinst per aktie bör avdrag göras för minoritetsandelarna, men det finns företag som ej gör detta!

FAR kommer redan 1985 med ett förslag att exkludera minoritetsandelar i bokslutsdispositioner och obeskattade reserver.

Jan Blomberg ansåg att man borde lösa frågorna om redovisning av minoritetsandelar och intressebolag samtidigt. I många hänseenden kan man fråga sig vad det är för skillnad mellan att ha 25 % eller 55 % i ett företag.

Inflationsredovisning och räntabilitetsmått

Intresset i börsbolagen för inflationsredovisning tycks vara klart avtagande. Endast ”ELITEN” avger pliktskyldigast en kortfattad redovisning i not (64 företag av 98 gör ingenting). Hans Edenhammar (Veckans Affärer) påpekade att en sådan tendens i och för sig inte är så märklig i en tid när inflationen är sjunkande. Han ansåg dock att intresset borde hållas vid liv – inflationen kan ju stiga igen ...

Bertil Edlund fann det avtagande intresset i sig överraskande mot bakgrund av det stigande intresset för vinstbegreppet och behovet av att inte skapa felaktiga föreställningar om vinstnivån. Svaret på frågorna fick man från de problem kring inflationsredovisning som lyftes fram; mängden av olika förslag, förslagen, även de svenska, är komplicerade, det är olyckligt med flera vinstbegrepp – det är svårt att tolka de skilda resultaten, företagen tycks ha övergett inflationskorrigering i den interna redovisningen.

Debatten fortsätter i USA och England. Kraven på inflationsredovisning tonas ner, men aktuella utredningar tycks ändå visa att inflationsredovisningen tillgodoser aktuella behov.

Slutsatsen blev trots detta: Kasta ej bort tankarna bakom inflationsredovisning – de är viktiga och bra, men ...

Bertil Edlund noterade att företagsledarna i debatten oftast säger sig vara missnöjda med vinstbegreppet och hyser oro för att vinsten missförstås.

Jan Blomberg ansåg också att det var viktigt att för omvärlden förklara innebörden av vinstbegreppet och redovisa den vinstnivå som är erforderlig för en balanserad tillväxt och vad som därutöver är möjligt att disponera. Tror man inte att inflationsredovisning och därmed dubbla vinstbegrepp bidrar måste man i stället koncentrera sig på cash-flow-analyser och räntabilitetsmått, som på något sätt relateras till en nödvändig nivå.

Både Bertil Edlund och Jan Blomberg tryckte på att räntabilitetsmåtten måste skjutas i förgrunden i den externa redovisningen.

De flesta börsföretagen redovisar någon form av räntabilitetstal, men det är ovanligare att de knyts samman så att sambanden mellan tillväxt, räntabilitet och soliditet kan klargöras, men det finns undantag, exempelvis AGA, PLM och SCA. Endast ett fåtal företag har uttryckligen angivit mål och krav på räntabilitet och skuldsättningsgrad. Bo Rydin belyser dock i 1983 års årsredovisning för SCA intresseväckande och uttömmande mål och samband.

Att utvecklingen går i rätt riktning framgår av RP, men en större enhetlighet måste uppnås beträffande beräkningsmetoderna.

NBKs rekommendation syftar till att standardisera beräkningssätten och att möjliggöra en koppling mellan resultaträkning och nyckeltal och med hjälp av de tekniska anvisningar som kommer att utges om någon månad skapa de nödvändiga förutsättningarna för att uppnå enhetlighet.

Extraordinära intäkter och kostnader

FARs nyligen publicerade utkast om redovisning av extraordinära intäkter och kostnader är restriktiv. En post får redovisas som extraordinär endast om tre kriterier samtidigt är uppfyllda:

1) Rörelsefrämmande

2) Sällsynt

3) Väsentlig

Praxis är mera vildvuxen framgår det av RP. Ett skäl härför är att rekommendationen är ny, men en tolkningsfråga uppstår också lätt om vad som skall ”kvalificera” sig som extraordinärt. Syftet med särredovisningen av denna post är främst att underlätta en bedömning av den långsiktiga utvecklingen i ett företag.

Bertil Edlund stod för en sträng tolkning av vad som är extraordinärt. ”Ett vulkanutbrott är extraordinärt i Sverige, men ordinärt på Island.”

Med glädje noterades att Match i årets redovisning förklarat sig stödja FARs rekommendation.

Jan Blomberg förordade en liberalare tolkning där sådant som kostnader och intäkter för rörelsegrenar som läggs ner borde brytas ut ur resultatet före extraordinära poster för att möjliggöra en bättre framtidsbedömning för kvarvarande verksamheter.

Bertil Edlund fann att det kanske ibland finns behov av att särredovisa vissa poster även om de inte klassificeras som extraordinära. Mot bakgrund av bl a osäkerheter i redovisningen förordade NBK att värdet per aktie skulle anges både före och efter extraordinära poster.

Utländska valutor

Anmäldes att FARs Redovisningskommitté skulle publicera (se Balans nr 10/84) en länge efterlängtad rekommendation om omräkning av utländska dotterbolag. Den ansluter både till IASC och FAS 52. Enligt RP hade många företag redan gått över till FAS 52, varför den nya rekommendationen inte torde leda till större besvär för företagen, tvärtom.

Bertil Edlund redogjorde för innehållet i rekommendationen, vilket inte föranledde någon diskussion.

Däremot konstaterades att Bokföringsnämnden, efter åtta års arbete, inte kunnat prestera en lösning på frågan om värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta. Skälet härtill tycktes främst kunna härledas till det förhållandet att redovisningen så starkt styrs av skattelagstiftningen.

Bertil Edlund och Jan Blomberg frågade om det inte är dags att släppa på den stränga kopplingen mellan resultaträkning och deklaration, i vart fall större frihet prövas i koncernredovisningen.

Näringslivets Börskommitté

Bertil Edlund, som är ledamot i NBK, redogjorde för den rekommendation som nyligen publicerats och de tekniska anvisningar som skulle utges. NBKs mål är att

• sätta vinst efter skatt i förgrunden

• exkludera bokslutsdispositioner ur själva resultaträkningen

• skapa enhetliga metoder för beräkning av nyckeltal

• koppla nyckeltal och resultaträkning

• sätta räntabilitetstal i förgrunden.

Dessa mål aktualiserar i första hand beräkningar av årets skattekostnad och då inklusive uppskjuten skatt.

Det framgick att det inte finns en enhetlig internationell praxis om beräkningen av uppskjuten skatt och debatten pågår. NBK anvisar två metoder, dels full skatt i enlighet med den existerande amerikanska praxisen, dels s k partial skatt, vilken metod mera anknyter till ett av IASCs alternativ. Däremot avvisas betald skatt och schablonskatt, d v s 50 %.

Bertil Edlund framhöll att det är olyckligt om två skilda metoder skulle komma att tillämpas. NBK har därför i de nu publicerade tekniska anvisningarna koncentrerat sig på nyckeltalen, vilka i första hand skall beräknas med full skatt. Det är angeläget att företagen nu experimenterar med resultaträkning och effekterna av skilda beräkningsmetoder så att den nya resultaträkningen kan införas så snart som möjligt. Problemet med att uppnå en enhetlig metod för skatteberäkningen får inte skymma det angelägna i att uppnå NBKs mål.

– – –

Många andra intressanta frågor fanns att belysa men tiden medgav ej en närmare diskussion. Exempel härpå är beräkning av förvärvat eget kapital och då i första hand beräkningen av latent skatt i förvärvade reserver, årsredovisningens struktur och innehåll, långa kontrakt, substansvärde och orealiserade vinster, prognoser, optioner, apportemissioner, räntor och FOU-kostnader etc.

Det finns mycket kvar att behandla nästa år och det blir intressant att följa utvecklingen.

Mikael Runsten