Informationskraven på OTC-aspiranter är sannolikt högre än på etablerade börsbolag.
OTC-bolagen – information i prospekt, delårsrapport, bokslutskommuniké och årsredovisning – diskuterades under ett FINFORUM-seminarium under ledning av Lars Bertmar, bankdirektör, Svenska Handelsbanken.
I vad mån kan man ställa högre eller lägre krav på OTC-företagens informationsgivning med hänsyn till de skillnader som trots allt finns mellan börs- och OTC-företag? Det bör sannolikt vid OTC-introduktionen ställas något högre informationskrav på OTC-aspiranten än vad som normalt kan ställas på ett etablerat börsföretag. Detta främst beroende på att företaget kan antas vara relativt okänt för en bredare allmänhet. När företaget sedermera kommit över nyhetsfasen talar mycket för att man bör ställa samma krav på OTC-företaget som det börsnoterade företaget – varken mer eller mindre.
Samma krav som på börsbolagen?
Kraven på företagens informationsgivning till aktieägare och potentiella aktieägare varierar bl a beroende på företagens öppenhet och ägarspridning. Offentliga dokument såsom årsredovisningen fyller en något annorlunda funktion i mindre företag än i börsföretag där ägarspridningen normalt är större.
OTC-marknaden har givit upphov till en diskussion om huruvida man kan ställa samma krav på informationsgivning från dessa bolag som från börsföretag. Informationskraven på ett företag som OTC-introduceras förändras drastiskt då företaget övergår från att tidigare kanske ha varit ett familjeföretag till att bli ett publikt företag. OTC-företagen hamnar därmed i princip i samma situation som börsföretagen. De skall kunna ge information om företagets lönsamhet, finansiella ställning, framtidsutsikter m m till en bredare allmänhet.
När ett företag skall introduceras på OTC-marknaden är placerarens informationsbehov något annorlunda än hans behov av information från ett etablerat börsföretag. I denna introduktionsfas finns ett antal faktorer som karaktäriserar OTC-företagets situation. Dess påverkan på informationsbehovet är inte alltid helt entydig.
För det första är företaget i regel relativt okänt för potentiella placerare. Detta faktum skulle implicera att kraven på information bör ställas högre än om företaget tidigare varit känt.
Risk är en annan faktor som kan verka i samma riktning. Man kan anta att ett mindre företag är mer beroende av en viss produkt, teknik, marknad eller person, vilket skulle innebära en högre riskexponering. Även det faktum att ett mindre företag har färre diversifieringsmöjligheter torde innebära större risk och därmed högre informationskrav. Antagandet att risken i ett mindre företag skulle vara högre än i ett större företag i det enskilda fallet är dock inte givet. Branschtillhörighet och finansieringsformer kan utgöra exempel på faktorer som kanske har större betydelse för risken i företaget än storlek.
Vid introduktionstidpunkten får OTC-bolagen normalt en ganska intensiv bevakning i massmedia. När sedan företaget har funnits en tid avtar normalt denna nära bevakning. Detta skulle kunna tas till intäkt för att ställa högre krav på OTC-företagens informationsgivning.
Det faktum att ett OTC-företag kan antas ha färre intressenter i form av anställda, aktieägare, kunder etc än ett börsnoterat företag, skulle kunna innebära att lägre krav skulle ställas på OTC-bolagen. Argumenteringen att färre intressenter nödvändigtvis kräver mindre information vilar inte på helt fast grund. Den enskilde aktieägaren borde rimligtvis ställa samma krav på information oavsett hur många andra aktieägare bolaget har.
Den annorlunda förmögenhetsbeskattningen av OTC-aktier är en annan faktor som kan ställa vissa särskilda informationskrav om denna olikhet i beskattningen kommer att bestå i framtiden.
Resurser i OTC-företagen
Det finns även faktorer vilka kan antas verka i motsatt riktning, d v s minska kraven på OTC-företagens information. Mindre resurser är en faktor som kan verka i denna riktning. Möjligheten finns dock att köpa resurser och kompetens utifrån. Man kan alltså fråga sig om det inte finns en samvariation mellan mindre företag och enklare, mindre komplext informationsbehov.
Revisorns roll
En av de externa resurser som står till företagets förfogande är revisorn. Frågan uppkommer då hur långt revisorns granskning vid introduktionen bör gå. Skall revisorn bara granska historiska data och avstå ifrån att pröva huruvida företagets bedömning av framtiden är realistisk eller ej? Kanske skall revisorn göra en utvärdering av faktaunderlaget till prognoserna men dock ej någon bedömning av företagets möjligheter att leva upp till framtidsprognoserna. I anslutning härtill kan man fråga sig om revisorerna kan antas ha den erforderliga kompetensen att bedöma rimligheten i utsagor angående utvecklingen av företagens marknader, marknadsandelar, konkurrenter, teknisk utveckling o s v.
I det internationella perspektivet kan man dock konstatera att man från revisorshåll i anglosaxiska länder aktar sig noga för att sätta sitt namn under prognoser. Detta hör dock samman med det annorlunda sanktionssystemet i dessa länder.
En möjlighet är att kräva av revisorerna att de skall vara skyldiga att reagera då prognoserna ter sig alltför orealistiska. Även om det är lättare att bedöma rimligheten i företagens historiska information är det dock viktigt att göra en uppskattning av framtidsprognosernas rimlighet och konsistens.
Market-makerns roll
Market-makerns huvuduppgift kan sägas vara två. För det första skall han se till att marknaden för bolagets aktier fungerar. En ägare av aktien skall alltid kunna sälja vid en viss tidpunkt. Aktierna skall m a o vara likvida. Den andra huvuduppgiften är att se till att företaget sköter sin informationsplikt. Det är dock inte helt klart i vilken omfattning market-makern ansvarar för informationen. Viss oklarhet råder även när det gäller market-makerns roll på sikt beträffande information då företaget börjar bli etablerat på OTC-marknaden.
En variant är att överföra delar av market-makerns funktion på samma offentliga organ som för de börsnoterade företagen, d v s börsstyrelsen. Denna variant skulle kunna tänkas vara lämplig med tanke på att market-makern kan ha dubbla lojaliteter mellan å ena sidan OTC-företaget och å andra sidan andra kunder som kan tänkas vara intresserade av att investera i företaget.
Avslutningsvis kan man anta att kraven på OTC-företagens informationsgivning kommer att anpassas alltmer i linje med de riktlinjer som börsföretagen arbetar efter.
Peter Jädersten