Aktuellt: Nordiska Revisorförbundet

Nordiska Revisorförbundets sedvanliga delegatmöte genomfördes på Gotland i augusti. Följande sammandrag gällande frågor vilka diskuterades på mötet har utarbetats på basen av de rapporter de fem nordiska revisorsföreningarna sammanställde inför mötet.

Såsom under tidigare år har utbildningen även 1983–84 intagit en mycket central plats i föreningarnas verksamhet. Detta gäller såväl grundutbildningen, d v s utbildningen före uppnådd auktorisation, som fort- eller vidareutbildningen efter auktorisationen. Den förstnämnda tillhandahålls främst av det offentliga utbildningsväsendet i respektive land, medan den sistnämnda mer eller mindre helt sköts i föreningarnas regi.

Grundutbildningen vid universiteten i Danmark har varit under omarbetning en längre tid. Sommaren 1984 offentliggjordes innehållet i revisorskandidatexamen. Man bibehåller det rådande utbildningssystemet med en 5-årig teoretisk utbildning baserad på heltidsstudier. Den väsentliga förändringen är att utbildningen i framtiden skall kunna avläggas som deltidsstudier varvid även besläktade deltidsbaserade studieinriktningar, efter komplettering om ca 500 timmar, berättigar till deltagande i de avslutande avsnitten. Titeln efter avlagd examen blir ”candidatus (a) mercanturae et auditoris” (cand. merc. aud.).

I Finland har man nu fastställt de krav som gäller för deltagande i revisorsexamen för dem som avlagt ekonomexamen enligt ”det nya” 4-åriga studiesystemet av år 1977. Enligt kraven bör i den teoretiska examen redovisning ingå i minst den omfattning redovisningsutbildningsprogrammet förutsätter (c 80 studieveckor, motsvarande 2 studieår) samt juridik med tyngdpunkt på associations- och skatterätt om minst 19 studieveckor.

Såsom tidigare meddelats kommer i Island efter 1984 (enligt en lag av 1976) endast personer vilka avlagt cand. oecon. examen i revision att kunna ställa upp i examen för statsauktoriserade revisorer. Universitetsutbildningen beräknas som heltidsstudier kräva minst 4 år, vartill den skall kompletteras med minst 3 års praktisk utbildning hos en statsauktoriserad revisor.

I Norge har en arbetsgrupp vid Norges Handelshöyskole avgett sin rapport med förslag till ändringar i studierna. Det föreslås bl a att kraven för att få delta i studierna för högre revisorsexamen utökas från tre till fyra års ekonomisk/administrativ grundutbildning och att studietiden för högre revisorsexamen förlängs från ett till två år. Förslagen är dock icke slutbehandlade, varken i den norska föreningen eller i Handelshöyskolans egna organ.

Sverige är alltjämt det enda nordiska landet utan en särskild revisorsexamen. Auktorisationen som revisor bygger i stället på en akademisk examen, ekonomexamen. Kraven för denna har för studerande, vilka inleder studierna hösten 1983 eller senare höjts till 140 poäng, vilket motsvarar 3,5 års heltidsstudier. Med stöd härav har Kommerskollegiums auktorisationskrav med tillämpning från 88-01-01 höjts till 140 poäng, varav minst 60 och högst 80 poäng i företagsekonomi, minst 30 och högst 40 poäng i handelsrätt och minst 10 och högst 20 poäng i beskattningsrätt. FAR anser att 160 poäng skulle erfordras för att examen skulle täcka de auktoriserade revisorernas kunskapsbehov. Behovet av specialutbildning på revisionens område utöver den av universiteten tillhandahållna utbildningen har i Sverige lett till ett stort utbud av revisionskurser på grundutbildningsnivå, anordnade av Institutet för Revisorsutbildning IREV, vilket drivs av FAR i samarbete med Svenska Revisorsamfundet SRS. FARs styrelse har gjort ett uttalande om grundutbildningens omfattning och innehåll fram till auktorisation, vilket fått stor genomslagskraft bland presumtiva auktoriserade revisorer i Sverige.

I Finland har likaså bristen på egentliga revisionskurser vid högskolorna påkallat en av föreningen driven grundutbildning, vilken tills vidare sker i liten skala och stöder sig på det svenska kursutbudet.

I Danmark och Island följer revisorsföreningarnas utbildningsutskott universitetsutbildningen fram till kandidatexamen i revision bl a genom att föreningarnas medlemmar deltar i undervisningsverksamheten. Detsamma är fallet i Norge, där numera även den av NSRF sammanställda ”metodikmappen” intagits i kursfordringarna, varigenom högskoleundervisningen fram till registrerad revisorsexamen och högre revisorsexamen i hög grad baserar sig på material utarbetat av NSRF.

Fort- eller vidareutbildningen efter uppnådd auktorisation utgör såsom tidigare sagts en av huvudverksamhetsformerna för samtliga nordiska föreningar.

I Danmark förestår vidareutbildningsutskottet denna verksamhet, som dels omfattar specialkurser, dels mer allmänna kurser inom revisorns arbetsfält. De sistnämnda kurserna är upplagda bland annat som modulkurser i revision, redovisning, beskattning och juridik, vilka går att kombinera till meningsfulla helheter. Kurserna är främst förbehållna auktoriserade revisorer även om man under de senaste åren också anordnat kurser i samarbete med advokaterna.

I Norge planerar man att i högre grad än hittills öppna föreningens kurser för utomstående grupper.

I januari 1984 gjorde den svenska föreningens styrelse även ett uttalande om ledamöternas vidareutbildning med förslag till utbildningsalternativ under såväl praktiktiden som de fem första åren efter auktorisation. Även fortbildningen sköts i Sverige inom ramen för IREV och omfattar främst kurser i revision, men också redovisning, beskattning och annat berörande revisorns verksamhetsområde. Totalt har från hösten 1983 till våren 1984 genomförts 84 kurser om totalt 92.000 lärarledda elevtimmar. Deltagarkretsen omfattar auktoriserade och godkända revisorer samt deras anställda, men även personer anställda i näringslivet och hos myndigheter.

I Finland svarar föreningens skolningskommitté för planering och genomförande av fortbildningsverksamheten. Kurserna och skolningsdagarna, som ordnas inom ramen för Föreningen CGRs Service AB omspänner främst revision och redovisning. Förutom för auktoriserade och godkända revisorer är kurserna öppna för deras kvalificerade medarbetare.

I Island har man fortsatt med föreningens månatliga middagsmöten med föredrag från revisionens område. Dessutom planerar man att kunna erbjuda medlemmarna kurser i samråd med den under senaste år etablerade vidareutbildningsavdelningen vid universitetet. Kontakten upprätthålls bl a genom att sex av föreningens medlemmar handhar undervisning vid universitetet.

Förhållandet till myndigheter

I Finland auktoriseras revisorerna fortfarande av Centralhandelskammaren, medan de i samtliga andra nordiska länder är statsauktoriserade. Dock tillsattes även i Finland 1983 en nämnd vid handels- och industriministeriet med uppgift att övervaka revisorsinstitutionen. Med verkan från 84-01-01 har Centralhandelskammarens stadgar för CGR (auktoriserade) -revisorer och -revisionssamfund ändrats. Slopandet av den tidigare obligatoriska anslutningen till Föreningen CGR innebar den från föreningens synpunkt största förändringen. Dock utträdde endast 9 medlemmar ur föreningen på grund av stadgeändringen.

I Sverige har nu EKO-kommissionens delbetänkande genomgått remissbehandling och ett utkast till lagproposition har överlämnats till lagrådet. Vissa modifieringar av det ursprungliga förslaget har härvid skett, av vilka de viktigaste är:

– systemet med offentliga revisorer har fallit bort,

– revisors skyldighet att granska skatter och avgifter har begränsats till att främst gälla redovisning och inbetalning av preliminär skatt för anställda samt arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Om företaget ej fullgjort sina skyldigheter i dessa avseenden, skall anmärkning ske i revisionsberättelsen, varav avskrift skall inges till länsstyrelsen,

– upplysningsskyldigheten till skattemyndigheterna har tagits bort. Däremot kvarstår den gentemot person som leder förundersökning i brottmål,

– om revisors uppdrag upphör i förtid, skall han genast anmäla detta till länsstyrelsen samt avge en preliminär revisionsberättelse.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft 85-01-01.

I Danmark har man på grund av de offentliga revisionsmyndigheternas inträngande på den privata revisionens område tillsatt ett kontaktutskott mellan riksrevisionen och FSR. Samarbetet har förlöpt i positiv anda och bl a lett till att ett hundratal yrkesskolor vilka numera är till 100 % statsunderstödda även i framtiden revideras av statsauktoriserade revisorer. Revisorernas tystnadsplikt har under året prövats av landsrätten, vilken i ett specifikt fall tagit den inställningen att det är så viktigt att bevara förtroligheten mellan revisorn och hans klient att man har rätt att hemlighålla orsakerna till revisorns frånträde av ett uppdrag. Underrätten hade i det aktuella skattemålet mot klienten pålagt revisorn att vid vittnesförhör ange orsaken till frånträdet.

I Island har man fortsatt att stöta på myndigheterna för att förmå dem att stävja missbruket av revisorstiteln, vilken med stöd av lagen från 1976 är förbehållen statsauktoriserade revisorer. Inte heller i Norge har något nytt inträffat i myndigheternas inställning till revisorerna sedan senaste delegatmöte.

Lagstiftning

I flera nordiska länders bolagslagstiftning har man infört, eller avser införa, lättnader i bestämmelserna gällande styrelsemedlemskap för utländska medborgare från ett annat nordiskt land i jämförelse med utländska styrelsemedlemmar utanför Norden.

Härutöver har man i Norge företagit en rad andra ändringar i såväl aktiebolags- som bokföringslagstiftningen. Ändringarna berör minoritetsaktieägarnas personallån, skyldigheter att uppgöra koncernbokslut, revisionsplikten för andra bolagsformer än aktiebolag etc.

I Sverige ändrades aktiebolagslagens regler om tvångslikvidation vid förlust av aktiekapitalet från 84-01-01, samtidigt som reglerna för likvidationsbalansräkningen även förändrades.

I Finland trädde ett tjugotal smärre ändringar av aktiebolagslagstiftningen, gällande bl a försättande av bolag i likvidation, i kraft 84-01-01.

På skattelagstiftningens område har det i samtliga nordiska länder fortfarande varit rätt livligt, varför endast huvuddragen av ändringarna behandlas nedan.

I Danmark har avdragsreglerna genomgått en rad justeringar, vilka dock varit mer präglade av politiska avgöranden än av hänsyn till praktiska synpunkter.

I Island har man i beskattningen introducerat investeringsfonden, till vilken 40 % av förvärvsinkomsten kan överföras. Åren 1983-–84 kan företagen välja mellan att göra en avdragbar överföring till den hittillsvarande reservfonden eller investeringsfonden.

I Finland har man infört ett i statsbeskattningen avdragbart forskningsavdrag vilket görs utanför bokföringen.

I Norge har avskrivningsreglerna genomgått en omfattande förändring från och med intäktsåret 1984. Med tillämpning från 1983 har man också ändrat reglerna för ”selgende gruppe beskatning” vid försäljning av aktiebolags aktier.

Regeringens proposition gällande löntagarfonder har bifallits i Sverige. Härigenom införs vinstdelningsskatten vilken är avdragbar i beskattningen året efter det den påförts. Skatten börjar uppbäras från 1985 års beskattning. De schablonmässigt beräknade anskaffningskostnaderna vid försäljning av äldre aktier har sänkts.

Föreningsaktiviteter

I och med ändringen av CGR-revisorsstadgarna i Finland från 84-01-01 är medlemskapet i samtliga nordiska revisorsföreningar numera frivilligt. Trots detta är det övervägande antalet av de auktoriserade revisorerna medlemmar i föreningarna. Följande uppgifter om medlemsantalet gäller sommaren 1984 (1983): (Se tabell).

Den höga anslutningsprocenten, vilken i de flesta fall överstiger 90 %, innebär att föreningarna har ett starkt mandat att representera revisorskåren.

Samtliga föreningar utger facktidskrifter, vilka utkommer med allt från två till tolv nummer per år. Härutöver har man i Sverige i samarbete med SRS alltsedan 1980 utgett klientinformationen ”Revisorn Informerar” med 8 nummer per år. Från och med 1984 direktdistribueras den till medlemsbyråernas klienter. I Danmark bär klientinformationen namnet ”Revisor Posten” och utges tills vidare med två nummer per år. I de övriga nordiska länderna utges inte ännu regelbunden specifikt klientinriktad information.

I Norge har man under året omarbetat och uppdaterat sin ”MVA-brosjyre” samt ”Revisors håndbok”. I Finland utgavs informationsskriften ”Tilintarkastus – Mistä oikeastaan on kysymys?”, d v s ”Revision – Vad är det?” efter svensk modell. Danmark och Sverige är de nordiska länder i vilka föreningarna utövar en mer omfattande förlags- och publikationsverksamhet. I Sverige utgavs under året:

– International Statements, Guidelines etc on Accounting and Auditing – Omnibus Edition 1984

– Key to Understanding Swedish Financial Statements 1984

– EKO-brottslighet – en debattbok

– Revision I

– FARs samlingsvolym 1984

– FARs ledamotsförteckning 1984

De facto utges ledamotsförteckningar eller årsböcker i någon form av alla övriga föreningar förutom i Island.

I Sverige har man redan några år utnyttjat en egen ADB-anläggning för de administrativa rutinerna. Under 1983/84 har också den danska och den norska föreningen skaffat sig ADB-utrustning till vilken man överfört/överför bokföring, fakturering, tidskrifts- och medlemsregister samt utbildningsadministration. Planerna på att samtidigt utveckla ett fackligt informationssökningssystem för medlemmarna på on-line-basis, har däremot inte framskridit i den takt man tänkt sig. I Danmark har man ingått avtal med Schultz Data-lex enligt vilket i deras system ingående data ställs till revisorernas förfogande och utvecklas i en mer revisorsvänlig riktning. I Norge har man kontaktat Lovdata och Skattedirektoratet för att skaffa medlemmarna tillgång till data i dessa system. På grund av mindre medlemsunderlag har man i Finland och Island valt att tills vidare avvakta de övriga föreningarnas erfarenheter på detta område. Den isländska föreningen anställde sin första fasta arbetskraft den 1 juni 1984.

Allmänt torde man i de nordiska länderna kunna notera en klar tendens för revisionsbyråerna att gå samman och bilda större enheter. I vissa länder såsom Sverige och Danmark har denna utveckling redan gått långt, i andra har den nyligen börjat. Samtidigt tilltar konkurrensen mellan byråerna och alltfler av de nya föreningsmedlemmarna tar i ökad omfattning anställning i etablerade byråer i stället för att såsom tidigare bli delägare.

Dessa omständigheter ställer nya krav på föreningarnas verksamhet varför man på alla håll följer utvecklingen med uppmärksamhet.

NRFs Kommittéer

Nordiska Revisionskommittén rapporterade från sitt sammanträde i Stockholm i början av juni, vid vilket man utbytte upplysningar och erfarenheter rörande arbetet i de nordiska föreningarnas revisionskommittéer samt uppdaterade sammandraget gällande dagsläget för revisionsrekommendationerna i respektive land. Aktuella frågeställningar man berörde gällde bl a kvalitetskontroll av revisionsarbetet, granskningen av småbolag, revisorsutbildningen och förhållandet mellan intern och extern revision.

I enlighet med det fortsatta mandat delegatmötet i Odense 1983 gav medlemmarna i Nordiska Skatteetikkommittén fortsatte de att i sina respektive länder följa med utvecklingen på skatteetikens område. I kommitténs rapport konstateras att frågan om skatteplanering, skatteundandragande och skatteflykt håller på att väcka världsomspännande intresse, då den behandlats på International Fiscal Associations kongress i Venedig 1983 samtidigt som arbetet är på gång inom International Federation of Accountants för att utarbeta en rekommendation gällande ”Ethics in Tax Practice”.

Vid delegatmötet i Odense tillsattes även en ”Leasing-kommitté” med uppgift att bl a kartlägga redovisningsreglerna gällande leasing i de olika nordiska länderna. Till ordförande för arbetsgruppen utsågs Jörgen Baerentsen från Danmark med medlemmar från de övriga medlemsländerna. Kommittén inkom med en utförlig rapport, i vilken man efter att ha kartlagt dagsläget belyser skillnaderna mellan finansiell och operationell leasing samt alternativa redovisningsmetoder enligt IAS 17, ”Accounting for Leases”.