– Hur växer FARs ståndpunkt fram?

– På vilka sätt för FAR fram sina ståndpunkter?

– I vilka typer av frågor bör FAR framföra ståndpunkter?

Auktor revisor Björn Markland, ordförande i FAR, och auktor revisor Margareta Damberg, utvecklingsansvarig inom FAR, har gått igenom och analyserat FARs ställningstaganden under senare år. De presenterar här sina slutsatser och belyser vilka drag som är gemensamma för FARs ståndpunkter.

FAR är en 60 år gammal förening. Under sin långa tillvaro har FAR vid otaliga tillfällen haft anledning att ta ställning i principfrågor.

Eftersom förnyelsen av styrelsen och presidiet sker gradvis, eftersom kanslichefsposten under lång tid innehafts av samma person, och inte minst eftersom kommittéorganisationen utmärks av stor kontinuitet, har enhetligheten i FARs ställningstaganden som regel säkerställts. En praxis har härigenom vuxit fram genom åren.

Bilden har komplicerats

Under senare tid har bilden komplicerats av flera faktorer.

För det första har FAR-kåren vuxit kraftigt. Den femhundrade ledamoten lyckönskades vid årsstämman 1976, den tusende redan 1983. Ökningstakten verkar att hålla sig på oförändrad nivå. Denna i och för sig naturligtvis glädjande utveckling har medfört att det direkta meningsutbytet mellan ledamöter och styrelse försvårats. För inte så länge sedan var det självklart att styrelsemedlemmarna var personligen bekanta med åtminstone de flesta av de FAR-ledamöter som varit med i föreningen några år. Med över tusen ledamöter behövs det formaliserade kommunikationskanaler för att styrelsen skall kunna bedöma ledamotsopinionen.

För det andra har omvärlden förändrats för vår yrkeskår. Allt fler av intressentgrupperna i samhället riktar sina blickar mot revisorerna och ställer krav, rimliga eller orimliga, på förändringar i vår yrkesroll. Fenomenet är alltför välkänt för våra läsare för att behöva kommenteras närmare; det må vara nog sagt att det innebär att FAR i väsentligt fler fall än tidigare måste göra sig till tolk för ledamöternas åsikter och intresse. Redan med en oförändrad ambitionsnivå från FARs sida när det gäller att påverka beslutsfattare växer alltså mängden nödvändiga ställningstaganden.

För det tredje går det inte att ta miste på att en entydig opinion bland ledamöterna vill att FAR skall höja sin ambitionsnivå när det gäller extern information och påverkan. Lobbying har blivit ett accepterat begrepp i Sverige. Om det tidigare ansetts nästintill suspekt att försöka påverka den offentliga beslutsprocessen genom personliga kontakter med beslutsfattarna, kan det nog i dag hävdas att den yrkesorganisation dåligt tillvaratar medlemsintressena som inte aktivt uppsöker och informerar myndigheter, politiker och andra organisationer om den egna gruppens villkor och strävanden.

Inte bara av intresse inom FAR

Vi fick idén till denna artikel hösten 1983, när Ekokommissionens betänkande Effektivare företagsrevision var utsänt för remissbehandling. Alla de tre komplicerande faktorer vi just beskrivit ställdes då på sin spets. Kommunikationsavståndet mellan ledamöter och styrelse, den nya typen av offentligt intresse för revisorsrollen, och inte minst ledamöternas klart manifesterade krav på att FAR skulle agera kraftfullt, allt tillsammantaget koncentrerade intresset till frågeställningen ”Var står FAR?”.

Vi tror att den här artikeln har tre huvudsakliga målgrupper:

Den första är FARs ledamöter – FAR-aktiva eller ej – bl a därför att varje ledamot bör vara införstådd med hur FARs ställningstaganden i viktiga frågor växer fram.

Den andra gruppen är FARs blivande ledamöter, d v s i första hand assistenter vid FAR-byråerna och studenter vid universitet och högskolor. Den kategori av personer som vi hoppas kunna rekrytera till yrket har rimligtvis ett stort intresse också av kårens allmänna inställning i samhällsviktiga frågor.

Den tredje målgruppen vi ser framför oss är ”intresserade intressenter”, d v s politiker, myndigheter, organisationer och individer som av olika anledningar berörs av revisorernas arbete och arbetsvillkor.

Ställningstaganden av FAR

Artikeln baseras på ställningstaganden av FAR under senare år. Vi har gått igenom FARs väsentligare remissvar och framställningar till myndigheter under de senaste fem åren, protokoll från diskussionsgrupper med anledning av Eko-kommissionens förslag i betänkandet Effektivare företagsrevision, Balansartiklar om policyfrågor, styrelseprotokoll etc. Det som framförs i artikeln är våra slutsatser av det genomgångna materialet.

(Figur: se Balans 9/1984 sid 5.)

Vi kommer att försöka belysa följande frågor:

  • Hur växer FARs ståndpunkter fram?

  • På vilka sätt för FAR fram sina ståndpunkter?

  • I vilka typer av frågor anser sig FAR böra framföra ståndpunkter och vilka gemensamma drag kännetecknar dessa ståndpunkter: Var står FAR?

Representativa uttalanden

Hur växer FARs ståndpunkter fram?

Den officiella FAR-ståndpunkten i varje fråga formuleras och fastställs av FARs styrelse, som ju enligt stadgarna har att besluta på föreningens vägnar i alla ärenden där inget annat förfaringssätt anges. Om styrelsens ordförande, ledande befattningshavare vid kansliet eller representanter för kommittéer eller projektgrupper uttalar sig på FARs vägnar, får det antas att de framförda ståndpunkterna har förankring i den policy som styrelsen uttryckligt eller implicit utarbetat.

Samtidigt är det en given förutsättning att ståndpunkterna skall kunna uppfattas som representativa för revisorskåren i dess helhet. I regel är detta inget problem. FARs styrelse är förtroendevald av årsstämman och får förmodas företräda en inställning i yrkesfrågor som vunnit gehör hos ledamöterna i allmänhet. Styrelsemedlemmarna är aktiva revisorer som själva kommit i kontakt med i stort sett alla de problem som föranleder ställningstaganden från FARs sida.

En viktig omständighet som bidrar till att styrelsens uttalanden kan betraktas som representativa är att alla remissärenden och de flesta andra ställningstaganden är noggrant förberedda av FARs fasta kommittéer eller av tillfälliga projektgrupper, varigenom många ledamöter utanför styrelsen får tillfälle att direkt påverka. I samband med en nyligen beslutad förstärkning av kanslifunktionen förutses en ökad tonvikt på tillfälliga projektgrupper i syfte att engagera ännu fler ledamöter i det aktiva FAR-arbetet. Dessutom ägnar FARs styrelse förmodligen mer tid och omsorg åt att diskutera sina ställningstaganden än som är typiskt för motsvarande styrelser. Förstärkningen av kansliet är avsedd att ge styrelsen ytterligare förbättrade möjligheter att styra och utveckla FARs policy.

Här bör även nämnas att FARs styrelse sedan 1979 varje år har avsatt två internatdagar för att utveckla FARs långsiktiga policy (de s k LSP-sammanträdena).

Gruppdiskussioner

Trots dessa goda förutsättningar kan det förekomma att styrelsen känner behov av att få vissa ståndpunkters förankring hos ledamöterna mer direkt bekräftad än vanligt. Så var det med remissarbetet med Eko-kommissionens betänkande Effektivare företagsrevision som även i detta fall intog en särställning. Det rörde sig om lagförslag som, om de genomfördes, skulle få en genomgripande betydelse för ledamöternas möjligheter att genomföra – just effektiv företagsrevision. Samtidigt var bakgrunden till förslagen det angelägna önskemålet att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Styrelsens preliminära bedömning var att viktiga delar av förslagen måste avstyrkas på ett kraftfullt och samtidigt konstruktivt sätt. Förutsättningen var att argumenten byggde på en bred samlad yrkeserfarenhet. För att pejla ledamotsopinionen organiserades gruppdiskussioner i hela landet. Nästan 200 ledamöter på 10 orter i Sverige deltog i diskussionerna, och diskussionsprotokollen var till ovärderlig nytta när FARs remissvar utformades.

Det finns all anledning att anta att gruppdiskussionsmetoden kommer att användas i ökad omfattning i framtiden.

Hur framförs FAR-ståndpunkter?

Det ligger i FARs intresse att påverka följande målgrupper:

lagstiftare och myndighetsutövare – därför att det är dessa som påverkar ledamöternas arbetsmiljö i vidaste bemärkelse och klienternas förutsättningar.

opinionsbildare, som kan vara organisationer, myndigheter eller enskilda individer. Genom opinionsbildarna – om de går att identifiera – påverkas övriga målgrupper indirekt.

ledamöterna. Det kan synas egendomligt att en förening skulle ha anledning att utsätta sina egna ledamöter för påverkan. Man kan med rätta tycka att ledamöternas grundläggande ståndpunkter lojalt skulle framföras till omvärlden i ograverad form av styrelse och kansli. Men informationen är ojämnt fördelad och i viss grad förtrolig, känslig eller hemlig, och därför är det inte sällan nödvändigt för en relativt välinformerad styrelse att försöka resonera sig fram till vilken inställning ledamöterna skulle ha haft om de varit lika informerade som styrelsen, och därefter ”sälja” slutsatsen.

blivande ledamöter: studenter vid universitet och högskolor och assistenter vid FAR-byråerna är potentiella opinionsbildare inom viktiga områden.

klienter. Att föra ut kårens syn på revisorsrollen kan till exempel vara ett värdefullt stöd till FAR-ledamoten i dennes klientrelationer.

potentiella klienter – och här är vi inne på det kommersiella stöd FAR kan ge sina ledamöter.

FAR kan inte vänta på färdiga lagförslag

Sätten att påverka och föra fram FAR-ståndpunkter till dessa olika målgrupper är många – och fler kan de bli när FAR fortsätter att aktivera sin kontaktverksamhet. Grundtanken är enkel: det gäller att förmedla god kunskap om, och därmed förhoppningsvis förståelse för, revisorsyrkets uppgifter och revisorernas förutsättningar att lösa dessa uppgifter. En självklarhet är att FARs traditionella rekommendationsutgivning har stor betydelse i det sammanhanget. Utbildningsverksamheten, tidskriften BALANS och FARs bokförlagsverksamhet är andra traditionella kanaler för påverkan. Sedan flera år har FAR dessutom direkt, formaliserad kontaktverksamhet med ledande företrädare för organisationer, myndigheter och lagstiftare.

Att svara på remisser är ett arbete som tar omfattande styrelse- och kansliresurser i anspråk. Det får betraktas som ett verkningsfullt medel att föra fram FARs ståndpunkter. Det har emellertid blivit mer och mer klart att FAR inte bara kan slå sig till ro och vänta på att få ta ställning till färdiga lagförslag. Effekten är väsentligt större om påverkan kan sättas in på ett långt tidigare stadium i den offentliga beslutsprocessen. FARs kontinuerliga arbete för att påverka det slutliga innehållet i den lagändring som började med Eko-kommissionens hearing om företagsrevision i januari 1983 är ett gott exempel på detta – även om det arbetet av naturliga skäl inte märkts mycket utåt.

Andra sätt att föra fram FAR-ståndpunkter är:

tidskriftsartiklar och andra framträdanden i massmedia som sker på eget initiativ

framträdanden i intervjuer i radio, TV och andra massmedia. Initiativet kommer i sådana fall i regel från mediehåll, men det är påtagligt hur sådana tillfällen kan tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt av en väl förberedd och tränad intervjuperson. FAR har påbörjat en systematisk utbildning av styrelse, kansli och kommittéer för att sådana tillfällen inte skall missas

deltagande i paneldebatter och liknande arrangemang

temadagar, i egen regi eller tillsammans med andra institutioner

kårinterna arrangemang i stil med FAR-dagarna eller kretssammankomster

Vem framför FARs ståndpunkt?

Vem är då behörig att framföra FARs ståndpunkt?

Som vi konstaterade är det styrelsen som enligt stadgarna har att besluta på FARs vägnar. Vad styrelsen framför får omvärlden betrakta som uttalat ex cathedra; bygger det inte på en enhetlig ledamotsopinion är det en fråga mellan ledamöter och styrelse.

Nu följer det av vad vi sagt om olika sätt att framföra FARs ståndpunkter, att styrelsen i sin helhet inte alltid kan behandla ett ställningstagande. Tidningsintervjuer – för att inte tala om inslag i etermedia – kräver att enskilda styrelseledamöter (ordföranden eller någon annan) eller centrala befattningshavare på kansliet snabbt kan leverera en ståndpunkt med anspråk på att betraktas som talesman för FAR. Detsamma gäller till exempel kommittérepresentanter.

Lika självklart är egentligen att varje FAR-ledamot kan förväntas uttala sig i dagsaktuella frågor, med den auktoritet som följer av yrkeserfarenhet och utbildning. Uttalanden från icke FAR-aktiva ledamöter kan ofta få stor slagkraft, och man får förlåta massmedia om det man öser ur en källa som porlar nära gräsrötterna upplevs som friskare än det som buteljerats vid Odenplan. Å andra sidan är det uppenbart att den enskilde ledamoten kan ha en personlig åsikt; eventuellt en åsikt som diametralt skiljer sig från ”FAR-ståndpunkten” sådan denna vuxit fram enligt vår beskrivning här.

Det finns naturligtvis också FAR-aktiva ledamöter som har på ett eller annat sätt avvikande åsikter i förhållande till FAR-linjen. Den som en gång kommit att betraktas som FAR-representant har dock svårt att få en åsikt att framstå som ”rent personlig”, och ålägger sig nog traditionellt en viss försiktighet i umgänget med massmedia en tid framöver. Den sistnämnda restriktionen skall inte överdrivas. Det är för närvarande ofta ett större problem att så få ledamöter syns i debatten. Här som på så många andra områden har vi dock en känsla av att Eko-kommissionens arbete med Effektivare företagsrevision innebar en vändpunkt. I samband med gruppdiskussionerna strömmade till FARs kansli urklipp ur lokalpress i hela landet där revisorer uttalade sig om följderna för yrket och klienterna av lagförslagen.

FAR-ståndpunkt i vilka frågor?

I vilka typer av frågor anser sig FAR böra ha en ståndpunkt?

FARs ledamöter bedriver ett yrke som medför täta och intensiva kontakter med företrädare för näringsliv och förvaltning. De får därmed också insikt i de problem som förekommer inom så vitt skilda områden som skatter, associationsrätt, civilrätt, familjejuridik, ADB och företagsorganisation. FAR-ledamotens utbildningsbakgrund och kontaktytor gör det också naturligt att han bildar sig bestämda personliga åsikter även i mer allmänpolitiska frågor.

FAR som organisation är ett allmänt respekterat expertorgan, vars ord enligt samstämmiga uppgifter från ämbetsmanna- och politikerhåll väger tungt vid lagstiftningsarbete och myndighetsutövning. Det är givetvis frestande att utnyttja denna ställning för att utöva inflytande i alla de frågor där ledamöterna av olika skäl engagerat sig personligen. I praktiken talar emellertid flera skäl för att FAR tar ställning med urskillning när det gäller att sätta sin auktoritet bakom en ståndpunkt.

Skäl för restriktivitet

Själva respekten för FARs argument bygger sannolikt i stor utsträckning på att FAR håller sig inom revisorernas naturliga kompetensområde. En inflation i tyckande från FARs sida skulle direkt leda till en minskad tyngd hos remissvar och framställningar.

En ståndpunkt som framförs av FAR måste kunna betraktas som ett väl avvägt uttryck för en ledamotsopinion. Att alla ledamöter enhälligt skulle stå bakom alla detaljer i varje yttrande av FAR är givetvis omöjligt. Det får förmodas att risken är större att ledamöter skall ha invändningar mot sin förenings ståndpunkt ju mer perifer den behandlade frågan är i förhållande till vårt naturliga kompetensområde.

Som vi understrukit ligger det ett omfattande kvalificerat arbete bakom varje ställningstagande från FAR. Visserligen är det inga svårigheter för FARs styrelse att engagera ledamöter till frivilligt, oarvoderat arbete i kommittéer och projektgrupper, men just denna solidaritet och detta engagemang hos ledamöterna gör att styrelsen har ett tungt ansvar att gallra bland de uppgifter som åläggs ledamöterna. Att alternativkostnaden för arbetet inte syns i FARs räkenskaper gör den inte lägre för den ledamot eller byrå som har att bära den.

Mycket riktigt har FAR, såvitt kan utläsas av det material vi gått igenom, iakttagit en betydande restriktivitet. Om principerna för denna restriktivitet finns det inte särskilt mycket dokumentation. I BALANS 1978 nr 7 gjorde dåvarande FAR-ledamoten Hans Edenhammar ett debattinlägg där han anmärkte på att FAR i sitt remissvar på företagsskatteberedningens slutbetänkande hade gjort politiska bedömningar:

”Enligt min mening är FAR som remissinstans tillfrågat för att ge i första hand sina synpunkter på hur förslagen ställer sig från redovisningssynpunkt. Det är väl också rimligt att FAR passar på att lämna mera intressebetonade synpunkter på förslag som direkt berör medlemmarna.

Men det är inte lämpligt att FAR lämnar allmänna finanspolitiska synpunkter på förslagen.”

Ordföranden i FARs skattekommitté Erik Hultén besvarade inlägget med bland annat följande uttalande:

”Styrelsen har ansett att man får acceptera att remissuttalanden från föreningen ibland kan få en allmänpolitisk innebörd men att objektivitet och saklighet skall eftersträvas samt att uttalandena skall göras från en partipolitiskt fristående utgångspunkt.”

I en intern ”Arbetsgång för remissärenden inom FAR”, som fastställdes av FARs styrelse på våren 1983, heter det:

”Remissbehandlingen skall koncentreras till frågor där FAR på grund av revisorskårens verksamhet har särskilda kunskaper och erfarenheter eller eljest finner skäl att skapa opinion i viss fråga. FAR skall inte undvika frågor med politisk anknytning, men FARs yttrande skall vara partipolitiskt fristående.”

Typiska FAR-frågor

När vi gått igenom vårt referensmaterial har vi kunnat konstatera att området för FARs ståndpunktstaganden i verkligheten kan preciseras ännu klarare. Vi tror oss kunna ställa upp följande schema för typiska ”FAR-frågor”: (1) frågor som direkt påverkar ledamöternas professionella verksamhet, (2) frågor där de auktoriserade revisorernas specialistkompetens gör att FAR kan identifiera förbisedda konsekvenser av olika förslag, (3) frågor som berör ledamöterna i deras egenskap av företagare. Vi kommer i det följande att gå igenom några exempel på dessa olika typer av frågor och försöka komma fram till gemensamma värderingar och andra drag i FARs ställningstaganden.

Frågor som direkt påverkar ledamöternas professionella verksamhet: FAR skall enligt sina stadgar ”tillvarataga ledamöternas allmänna yrkesintressen”. Annorlunda uttryckt rör det sig om ledamöternas möjlighet att utöva revisorsyrket på ett sådant sätt att de positiva effekter uppnås som ligger i alla intressenters intresse. Typiska exempel på denna kategori av ställningstaganden avser Eko-kommissionens betänkande om Effektivare företagsrevision och vissa skattefrågor.

FARs genomgående inställning till revisionens uppgift i eko-brottssammanhang är att FAR-ledamöternas yrkesverksamhet redan idag motverkar ekonomisk brottslighet i de av dem reviderade företagen. Revisorernas insatser mot ekonomisk brottslighet består i förebyggande åtgärder. En utökad rapporteringsskyldighet rörande begångna eller misstänkta brott skulle väsentligt minska företagens benägenhet till öppet och förtroendefullt uppgiftslämnande till revisorerna. Detta skulle försvaga effekten av den förebyggande verksamheten.

FAR har vid flera tillfällen framhållit att det finns långt effektivare selektiva bekämpningsåtgärder mot eko-brottslighet än företagsrevision, nämligen bl a en kraftig förstärkning av taxeringsrevisionen – kvantitativt och kanske framför allt kvalitativt, en kraftig utbildningsinsats riktad mot poliser, åklagare och domare, förbättrade möjligheter att rekrytera högt kvalificerade befattningshavare till taxeringsrevision, polismakt m m, förbättrade möjligheter för de sistnämnda kategorierna att anlita auktoriserade och godkända revisorer, advokater och annan expertis, förbättrad kontroll i anslutning till konkurser genom anlitande av kvalificerad ekonomisk expertis samt revision av företag i konkurs.

Ett annat exempel på omsorgen om den oberoende revisorsrollen är FARs bestämda ställningstagande mot skyldighet för revisorn att försätta ett aktiebolag i likvidation när bolagets styrelse inte iakttar likvidationsplikten. Ansvaret för denna väsentliga förvaltningsåtgärd bör uteslutande ligga hos bolagets ledning och ägare. Revisorn bör inte dras in i den intressekonflikt som kan uppstå i ett bolag, vars styrelse anser sig kunna reda upp situationen och klara sysselsättningen för de anställda.

När det gäller skattefrågor har FAR i många sammanhang hävdat att det är önskvärt att principerna för god redovisningssed accepteras och respekteras i skattelagstiftning och skattepraxis. Alla intressenter, inte minst samhället, torde i längden vara betjänta av att god redovisningssed får utvecklas med tillämpning av sunda företagsekonomiska principer.

Till denna kategori hör också frågor om kvalifikationskrav för auktorisation, vidareutbildningsfrågor och yrkesutvecklingsfrågor. Som exempel på det första har FAR länge drivit uppfattningen att ekonomutbildningen måste göras kvalitativt och kvantitativt bättre. Bl a måste kunskaperna i redovisning, juridik, ADB och språk fördjupas. Revisionsutbildningen får däremot ombesörjas av revisorsorganisationerna och revisionsbyråerna själva.

Vad gäller vidareutbildning har FAR nyligen gjort ett policyuttalande som säger att en vidareutbildning efter auktorisation på ca 120 timmar per treårsperiod skall eftersträvas.

Vad slutligen gäller yrkesutvecklingsfrågor har FAR – inte bara inom revisions- och redovisningsområdena utan också exempelvis på börsetikområdet – starkt förespråkat tekniken med ramlagstiftning och hänvisningar till ”god sed”. När det gäller god revisionssed har detta kommit till särskilt tydligt uttryck i remissvaret på Effektivare företagsrevision. I fråga om god redovisningssed har FAR med motsvarande motivering nyligen avstyrkt lagstiftning om separat redovisning av förfallna skulder.

Ansvaret för att god revisions- och redovisningssed utvecklas i rätt riktning måste vila på FAR. Med en föga blygsam formulering som återfinns på en stor mängd publikationer och presentationsmaterial kallar vi oss ”landets främsta expertorgan när det gäller redovisning och revision”.

Frågor där de auktoriserade revisorernas specialistkompetens gör att FAR kan identifiera konsekvenser av framlagda förslag som förbisetts eller underskattats i utredningen och eventuellt även av andra remissinstanser: FAR kan här framföra synpunkter utan att nödvändigtvis knyta dem till egna värderingar: det är tillräckligt att de gjorda påpekandena kan antagas leda till att beslutsfattarna drar riktigare slutsatser. Det är å andra sidan inte ovanligt att FAR dessutom kombinerar sådana synpunkter med egna värderingar; ett exempel som ligger nära till hands är FARs ofta upprepade omsorg om det bundna egna kapitalet i aktiebolag. I motsats till näringslivsorganisationerna avgav FAR till exempel ett restriktivt remissvar på förslaget om uppluckring av låneförbudet till förmån för aktiesparlån till anställda.

Många av FARs remissyttranden andas en positiv inställning till stimulans av näringsliv och företagsamhet. Särskilt i de senaste årens diskussioner kring små och medelstora företags finansiering kommer denna inställning fram.

Det är framförallt tre drag som kännetecknar FARs uttalanden i denna kategori frågor. Rättssäkerheten tillmäts stor vikt i förhållande till andra faktorer; särskilt gäller detta fall där någon form av lagstiftning föreslås få retroaktiv verkan eller få innebörden av omkastad bevisbörda eller där en utredning enligt FARs uppfattning inte tillräckligt beaktat konsekvenserna för företag och enskilda. Överhuvudtaget är otillräcklig kvalitet på offentliga utredningar något som FAR ofta påpekar. Det tredje draget som ofta kan iakttas är invändningar mot förslag som tenderar att ”kasta ut barnet med badvattnet”. Utredningar har ju ibland en ovana att överbetona just det problem som är under utredning.

Frågor som berör ledamöterna i deras egenskap av företagare: FAR är en branschorganisation med allt vad därav följer. Om ett lagförslag, exempelvis en ifrågasatt förändring av skattebestämmelserna, skulle medföra påtagliga nackdelar för revisionsbyråerna, är det FARs skyldighet att påvisa det med sådan kraft att synpunkten på ett skäligt sätt kommer med vid den slutliga politiska intresseavvägningen.

Frågor av denna tredje kategori uppträder annars sällan i renodlad form. Ett bra exempel på detta är FARs upprepade framställningar om förmånsrätt i konkurs för revisionsarvoden. Givetvis är detta i hög grad ett ekonomiskt gruppintresse för revisorskåren. Men samtidigt tillhör frågan mycket påtagligt den första kategorin: om auktoriserade revisorer tvekar att åta sig uppdrag i ekonomiskt svaga företag, eller om ekonomiska överväganden tenderar att motverka god revisionssed i krisföretag, skadas onekligen det allmänna intresset av en väl fungerande företagsrevision. Kommerskollegium har just mot den bakgrunden självmant aktualiserat förmånsrätten i sitt remissvar på Eko-kommissionens betänkande Effektivare företagsrevision.

Att en ståndpunkt kan insorteras under alla de tre kategorierna illustreras av FARs remissvar på förslaget om vinstdelningsskatt. Förslaget påverkade vår professionella verksamhet, till exempel därför att sättet att beräkna skatteunderlaget motverkade en utveckling i riktning mot god redovisningssed (öppen redovisning av obeskattade reserver). Vi kunde påvisa att den överförenklade (fast i och för sig lovvärda) inflationsjusteringen av skatteunderlaget slog ojämnt mellan branscher och företag på ett sätt som förslagsställaren inte rimligtvis kunde ha avsett. Och slutligen var vi själva som företagare utsatta för förslagets effekter med avseende på olika tekniker för värdering av pågående arbeten och annat. Att exemplet är mindre lyckat därför att det inte illustrerar vår tes att FARs ord väger tungt, är ju en helt annan historia ...

Björn Markland, auktor revisor, ordförande i FAR, och Margareta Damberg, auktor revisor och utvecklingsansvarig inom FAR.