Fr o m 1985 kommer SPP att värdesäkra LTP-försäkringarnas fribrevsvärden. När det nya återbäringssystemet har tillämpats en tid blir effekten märkbar för arbetsgivarna. Chefaktuarie Åke Unneryd vid SPP menar att den genomsnittliga ITP-kostnaden sjunker från, i år, ca 9,6 % av lönesumman till ca 8 % om några år.
Fribrevsvärdet är den del av ITP-försäkringen som vid en viss tidpunkt är färdigbetald genom de redan inbetalade premierna. Fribrevshavare är den person som före pensionsåldern lämnat en anställning som ger rätt till ITP. Hans ITP-försäkring omvandlades då till fribrev. Hittills har fribrevsbelopp inte kunnat värdesäkras före pensionsåldern.
Hittills har allt överskott i SPP använts för att värdesäkra pensioner som börjat betalas ut. Men från och med nästa år kan SPP dessutom börja värdesäkra ITP-försäkringarnas fribrevsvärden1. Därigenom kommer fribrevshavarna att få sina försäkringar uppräknade även före pensionsåldern. Samtidigt sjunker arbetsgivarnas ITP-kostnader. Orsaken till dessa förbättringar är att SPPs resultat ökat kraftigt de senaste åren i och med att ränteläget stigit.
Vinst i livförsäkring går till återbäring
All livförsäkring i Sverige drivs utan privat vinstintresse. Överskottet på livförsäkringsrörelse skall i sin helhet användas som återbäring till försäkringstagarna eller förmånstagarna, varvid fördelningen skall ske på ett rättvist (skäligt) sätt. Återbäringen kan användas för premiesänkning eller som tillägg till försäkringsbeloppen. Den senare formen är den vanligaste.
Genom de senaste årens höga ränteläge, samtidigt som premierna beräknats med antagande om 3,5 à 4 procents förräntning, har återbäringsbeloppen kommit att utgöra en starkt ökande andel av de totala försäkringsutbetalningarna. Det är inte ovanligt att återbäringen på en försäkring är flera gånger större än det försäkringsbelopp som anges i försäkringsavtalet. Det är då naturligt att återbäringen betyder alltmer vid marknadsföringen av livförsäkringar. Direkta utfästelser om storleken av framtida återbäring är dock inte tillåten.
Återbäringsregler för tjänstepension
Även för den speciella livförsäkringsformen Kollektiv tjänstepensionsförsäkring gäller att allt överskott på försäkringsverksamheten skall användas som återbäring. Den övervägande delen av kollektiv tjänstepensionsförsäkring utgörs av ITP-försäkring, som tecknas i SPP. I det följande ägnar jag mig helt åt SPP-försäkringarna, vilket inte hindrar att vissa delar av framställningen kan vara tillämpliga även för övrig kollektiv tjänstepensionsförsäkring.
Vad som skiljer kollektiv tjänstepensionsförsäkring från individuell livförsäkring är framförallt två särskilda egenskaper:
Försäkringen är kollektiv2
Arbetsgivarna betalar premier för försäkringar som betalas ut till de anställda och deras efterlevande.
Återbäringssystemet i den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen har präglats av de två angivna särdragen. Till skillnad från individuell försäkring blir frågan om användning av återbäringsmedel för premiesänkning eller höjning av försäkringsbeloppen också en fråga om vem som skall tillgodogöras återbäringen – arbetsgivarna eller de försäkrade. Vidare har det varit möjligt att göra avkall på den individuella skäligheten som kännetecknar individuell livförsäkring.
1962 införde SPP på arbetsgivarnas och de försäkrades uttryckliga begäran – framförd genom SAF, SIF och SALF – det alltjämt tillämpade systemet att överskotten i första hand skall användas för att värdesäkra utgående pensioner. Härigenom kan alla försäkringar tilldelas samma procentuella återbäring, oavsett respektive försäkrings bidrag till uppkomsten av överskott. Denna kollektiva skälighet kan betraktas som en tillämpning av försäkringens grundidé.
Tjänstepensionsförsäkring är ju bl a en form av sparande. Genom att avstå en del av löneutrymmet till pensionsförsäkringspremier uppskjuter den försäkrade viss konsumtion från sin yrkesaktiva tid till sin tid som pensionär. För att sparande skall vara helt värdesäkrat krävs att avkastningen på det sparade kapitalet ger full kompensation för inflationen och därutöver en skälig ränta (realränta). Realavkastningen på sparande i livförsäkring – inklusive tjänstepensionsförsäkring – har under många år fram till 1981 varit noll eller negativ.
Det försäkringsmässiga begreppet kollektiv har inte med kollektivavtal att göra. Kollektiv tjänstepensionsförsäkring tecknades frivilligt av arbetsgivarna under åren 1917–1973. 1974 blev ITP-planen föremål för bindande kollektivavtal. Med kollektiv försäkring menas här att försäkringen meddelas efter enhetliga regler till kollektiv (grupper) av anställda. Härigenom kan premien för den enskilde försäkrade göras något mindre beroende av de förväntade pensionsutbetalningarna för den enskilde än vid individuell försäkring. Vidare medför försäkringens enhetliga utformning lägre administrationskostnader, samtidigt som marknadsföring i vanlig mening inte förekommer. Därför blir premien för kollektiv tjänstepensionsförsäkring lägre än närmast jämförbara individuella försäkringar.
Förbättrad realränta
De senaste årens stigande ränteläge och avtagande inflationstakt har snabbt förbättrat SPPs återbäringsmöjligheter. Vi kan nu börja värdesäkra pensionssparandet – helt eller delvis – även under den tid pensionskapitalet byggs upp, d v s tiden före pensionsutbetalningarnas påbörjande (aktivtiden), och inte enbart som hittills under pensionsutbetalningstiden. Om SPPs realränta – genomsnittsavkastningen på våra tillgångar minskad med inflationen – ligger på minst 45 % är full värdesäkring under aktivtiden möjlig.
Från och med 1985 höjs för varje SPP-försäkring, där pensionsutbetalning inte påbörjats, fribrevsvärdet med ett för alla försäkringar gemensamt procenttal. Detta bestäms för varje år av SPPs styrelse med ledning av en försäkringsteknisk utredning som visar bolagets återbäringsutrymme. Det är då två beslut som styrelsen har att fatta:
1. Pensionstillägg enligt den sedan 1962 tillämpade principen till pensioner som börjat utbetalas. Återbäringsutrymmet medger för överskådlig tid full värdesäkring vid en inflation inom rimliga gränser och om inte en drastisk sänkning av ränteläget skulle inträffa.
2. Höjning av fribrevsvärdena med samma procenttal som enligt punkt 1 eller med det lägre tal som återbäringsutrymmet medger.
Exempel
Hur uppräkningen skall gå till visas bäst med ett exempel.
Vi antar att SPPs styrelse beslutat att alla fribrev skall höjas med 6 %. Eller, uttryckt i andra ord: Varje ålders- och familjepensionsförsäkring som ännu inte börjat betalas ut, gottskrivs en överränta på 6 % (utöver den vid premieberäkningen antagna räntan på 3,5 %). Överräntan används för att höja den intjänade delen av försäkringen, fribrevsvärdet, med dessa 6 %.
Vårt exempel gäller en vanlig ITP-försäkring med pågående premiebetalning. Den försäkrade tjänstemannen, Bengtsson, har en pensionsmedförande lön på 11.000 kr/mån. På hans pensionsbesked står att hans ålderspension blir 1.100 kr/mån (d v s 10 % av lönen). Härav har Bengtsson, som nu är 57 år, redan tjänat in 650 kr/mån (fribrevsvärdet). Om han nu skall sluta sin anställning och inte börja på ett nytt arbete som ger rätt till ITP eller motsvarande, får han från 65 år en ålderspension på just detta belopp (650 kr/mån). Men Bengtsson arbetar kvar och hans arbetsgivare betalar en månadspremie, som i hans fall just nu är totalt 1.060 kr. Härav gäller 530 kr ålderspensionsdelen.
Om nu fribrevet höjs med 6 %, från 650 kr/mån till 689 kr/mån, minskar den del av den försäkrade ålderspensionen, som ligger ovanför fribrevet, med 39 kr, från 450 till 411 kr. Det är för denna del som premie skall betalas och därför kan premien sänkas till 411: 450×530=484 kr/mån. För oförändrad ITP-försäkring behöver alltså arbetsgivaren i fortsättningen bara betala totalt 1.014 kr/mån i stället för 1.060 kr/mån, d v s 9,2 % i stället för 9,6 % av lönen.
För varje gång återbäring tilldelas på detta sätt minskar premien. Om inte ITP-försäkringen höjdes varje år på grund av löneförhöjning, skulle ålderspensionspremien fortsätta att minska för att i många fall helt försvinna. I verkligheten ökar ITP-premien varje år vid löneförhöjning ofta mer än den minskning som kan ske genom återbäring. Vid en löneförhöjning på 6 % skulle dock i vårt exempel den sammanlagda ITP-premien för den enskilde tjänstemannen förbli oförändrad i procent av lönen.
Om Bengtsson slutar sin nuvarande tjänst och börjar ny anställning med pensionsrätt är det den nye arbetsgivaren som får glädje av den sänkta pensionskostnaden. Detta gäller oberoende av om den nya pensionsrätten är tryggad genom försäkring i SPP eller på annat sätt. Om pensionskostnaden överhuvudtaget inte redovisas under aktivtiden – t ex vid statlig tjänst – kommer kostnadssänkningen till uttryck först när den nye arbetsgivaren – t ex staten – får betala ut en lägre pension utöver det fribrev som vuxit genom återbäringen.
Skulle Bengtsson i stället sluta för att bli sin egen blir det han själv som får glädje av återbäringen genom att pensionsbeloppet enligt fribrevet växer.
Effekt på längre sikt
När det nya återbäringssystemet har tillämpats en tid börjar effekten bli märkbar. Arbetsgivarnas genomsnittliga ITP-kostnader, som för 1984 beräknas uppgå till 9,6 % av lönesumman – med stora variationer företagen emellan – kan efter några år mycket väl ha kommit ned till omkring 8 %. En fribrevshavare, som enligt hittills tillämpade regler inte fått någon höjning av fribrevet genom återbäring, kan hinna få sitt fribrev flerdubblat under tiden fram till pensionsåldern.
Andra tjänstepensioner
Hälften av alla ålderspensioner i ITP tryggas genom kontoföring och kreditförsäkring enligt FPG/PRI-systemet. ITP-planen förutsätter att förmånsnivån och tryggheten för den anställde här skall vara densamma som vid SPP-försäkring. Arbetsgivaren som själv svarar direkt för utbetalade pensioner får då också svara för uppräkningen av fribreven om pariteten mellan SPP-försäkring och FPG/PRI-tryggande skall bibehållas.
Genom det höjda ränteläget, som bl a tagit sig uttryck i att arbetsgivarens ränta på FPG/PRI-skulden enligt rekommendation av FAR nu beräknas efter 12 %, har ”FPG/PRI-arbetsgivaren” redan upplevt en sänkt pensionskostnad, i vissa fall redan lägre än de 8 % som vi antagit kan inträffa om några år för SPP-arbetsgivaren. En liten del av denna sänkning används nu till höjning av fribreven. Den omedelbara följden av SPPs beslut att höja fribreven blir för FPG/PRI-arbetsgivarna en höjd pensionskostnad. Härigenom kan den förutsedda kostnadsneutraliteten mellan de två tryggandeformerna på sikt komma att återställas.
Andra pensionsplaner än ITP med försäkringsmässigt eller därmed likvärdigt tryggande torde komma att följa SPPs exempel, på samma sätt som man hittills följt SPP när det gäller värdesäkring av utgående pensioner.
Om realränteläget i fortsättningen kommer att åtminstone i genomsnitt ligga kvar på plussidan med några procent, kommer man en gång i tiden att kunna betrakta 1985 som det år då principen om pensionsrättens oantastbarhet äntligen fick en reell innebörd.
Åke Unneryd, chefaktuarie vid SPP i Stockholm