Segment Reporting, inflationsredovisning och förädlingsvärdeanalyser är frågor som diskuteras bland forskare. Det framkom vid EAAs 7:e kongress som nyligen arrangerades i Schweiz. Rolf Rundfelt, knuten till Sveriges Industriförbund, sammanfattar diskussionen vid kongressen.
European Accounting Association, en förening av forskare inom redovisning, har haft sin 7:e kongress. Höjdpunkten, i varje fall för de närvarande svenskarna, var det avslutande föredraget av professor Paulsson Frenckner vid Stockholms universitet. Han talade om sambandet mellan redovisning, nationalekonomi och organisationsteori. Hur ser det sambandet ut? Jo, den nationalekonomiska teorin ger företagsledningen underlag för att förutsäga vad man kan vänta sig för effekter av olika åtgärder. Företagsledningens uppgift är att välja mellan olika alternativ. Redovisningsdata krävs dels för att kunna utvärdera vad det valda alternativet medfört, dels för att hjälpa till att upptäcka problem och möjligheter som kräver ingripanden.
Föredraget väckte stor uppskattning. Det gällde inte minst Paulsson Frenckners definitioner av redovisning, nationalekonomi och organisationsteori.
Accounting: A respectable, conscious or unconscious way of disclosing, hiding or misrepresenting financial information to give a skillfully adapted economic picture of a company or its components.
Economics: A set of theories underlying logically deduced predictions which would be self-fulfilling if only human beings could be rational to an unobtainable degree.
Management: An activity or art where those who have not yet succeeded and those who have proved unsuccessful are led by those who not yet have failed.
Svenska bidrag
Paulsson Frenckner presenterade också en uppsats tillsammans med Lars Samuelsson om kostnadsredovisning i svenska företag. Uppsatsen ger bakgrunden till den reviderade handboken, Produktkalkyler i industrin, som författarna just färdigställt. En av nyheterna är att författarna rekommenderar beräkning av ett nytt mått, förädlingsvärde i förhållande till lönekostnaderna. Utvecklingen av detta mått för olika avdelningar kan vara ett värdefullt komplement till traditionella lönsamhetsmått, inte minst i inflationstider.
Ytterligare en uppsats om kalkyleringsproblem lades fram av två Lundaforskare, Olof Arwidi och Stefan Yard. De konstaterar att svenska företag inte tycks beräkna kalkylräntan på ett sätt som överensstämmer med finansiell teori. På basis av sex praktikfall gör de ett försök att lyfta fram de faktorer som företagen själva anser vara viktiga om ett investeringsprojekt skall genomföras eller ej. Soliditeten är en sådan faktor. Kravet på en förbättrad kapitalstruktur gör att kalkylräntan sätts ganska högt – upp till 30 % före skatt, d v s väsentligt högre än den redovisade räntabiliteten på totalt kapital.
Segment reporting
Ett område som intresserar många forskare är redovisning av olika rörelsegrenar. I de flesta länder har aktiemarknaden krävt att få en sådan uppdelning. I USA är den också obligatorisk. Även inom EG har man föreskrivit att företag skall lämna uppgifter om omsättning och vinst för varje rörelsegren samt om omsättning per geografiskt område (4:e direktivet).
Exakt hur de här uppgifterna används av finansanalytiker är oklart. Åtminstone två områden är tänkbara. Genom att bryta ner koncerntalen på mindre områden underlättas möjligheterna att förstå var vinsterna uppstått. Detta innebär i sin tur att man kan göra bättre skattningar av de risker som är förknippade med investering i företaget.
Ett annat användningsområde är prognoser. Genom att särskilja rörelsegrenar med olika tillväxttakt bör precisionen i uppskattningar över hur koncernen kommer att utvecklas, förbättras. I en uppsats av Garrod och Emmanuel ifrågasätts dock detta. Det som enligt deras uppfattning krävs för att uppgiften om rörelsegrenar skall förbättra prognoser är rörelsegrenar vars ekonomiska utveckling är väsentligt annorlunda än för ekonomin som helhet.
En sådan utveckling är ganska ovanlig. Flertalet industribranscher har en utveckling som nära följer hela ekonomin. Särskilt de större företagen med verksamhet i flera av dessa branscher kommer därför att växa ungefär i takt med BNP. Författarnas slutsats blir därför paradoxalt nog: Ju mer diversifierad en koncern är desto mindre hjälp har man av data om olika rörelsegrenar för att göra prognoser.
Inflationsredovisning
Ett annat område som tycks behålla sitt grepp inom forskningen är inflationsredovisning. Huvudintresset knöts här till en uppsats av Simon Archer som var mycket kritisk till den nuvarande brittiska anvisningen, SSAP 16.
Archer har intervjuat knappt 500 företag. Av dessa är det bara 25 % som anser att anvisningen är bra. Det är en minskning med 10 procentenheter sedan 1980. Samtidigt har andelen företag som vägrar följa anvisningen ökat från 7 till 11 %. Archer drar följande slutsats:
”Thus, the picture which emerges is that of an unpopular standard becoming somewhat more unpopular, not of a once-popular standard falling from favour.”
På frågan varför företagen är missnöjda anges som två viktiga orsaker dels att uppgifterna är för osäkra dels att läsarna av årsredovisningarna tycks ganska ointresserade. Andra faktorer som nämns är att inflationstakten gått ner kraftigt samt att skattemyndigheterna vägrat acceptera SSAP 16 som utgångspunkt för ett nytt skattesystem.
Förädlingsvärdeanalyser
Två holländska forskare har undersökt i vilken utsträckning som holländska börsföretag presenterar förädlingsvärdeanalyser i sina årsredovisningar. Resultaten påminner starkt om Sverige. Omkring 20 % av företagen har sådana analyser. Skillnaderna mellan företagen är dock stora, vilket författarna anser peka på behovet av en anvisning. I en sådan anvisning bör också syftet med förädlingsvärdeanalyser anges. Som det nu är torde flertalet företag inte ha tänkt igenom vad man vill uppnå med sin analys. Det visar sig bl a i att förädlingsvärdeanalyserna genomgående innehåller uppgifter som är direkt hämtade från resultaträkningarna. De ger således ingen ny information.
Dessutom finns oklarheter i använda begrepp. Författarna anser t ex att avskrivningar bör dras av vid beräkning av förädlingsvärdet, vilket praktiskt taget aldrig sker. I lönekostnaderna borde medräknas även löneförmåner, vilket inte alltid är fallet; i skattebetalningarna borde indirekta skatter tas med o s v.
Även om uppsatsen pekar på flera viktiga problem visade den efterföljande diskussionen att flera frågetecken återstod. Bland annat ifrågasattes om staten kan uppfattas som en intressent på samma sätt som anställda och aktieägare.
Vinstberäkning i finansieringsbolag
Det är relativt vanligt bland större företag att bilda särskilda finansieringsbolag (ex Volvo-Finans). Ett intressant problem som uppkommer i dessa är hur vinsten skall beräknas. Det gäller framför allt ränteintäkterna på de fordringar som finansieringsbolaget övertagit.
Därtill kommer hur man skall beakta de uppläggningskostnader m m som är förenade med lånets övertagande.
Författarna till denna uppsats – två amerikaner – jämför fem olika metoder, varav tre accepteras i USA som förenliga med god redovisningssed. En undersökning av redovisningspraxis visar att olika företag tillämpar olika metoder. Eftersom dessa metoder medför att vinsten över lånens löptid periodiseras på olika sätt uppstår vissa problem när man jämför företagen med varandra.
Författarna diskuterar bara finansieringsbolag. Redovisningsproblemen är dock desamma i exempelvis de försäkringsbolag som vissa industriföretag startat.
Schweizisk redovisning
Det är tradition att det land som är värd för kongressen – i år alltså Schweiz, beskriver sitt lands redovisningspraxis. Det var som att flytta sig 20 år bakåt i tiden. Schweiz ställer mycket små krav på företagens redovisning. Koncernredovisning är ovanlig, bortsett från några av storföretagen. Tillgångarna kan värderas i princip hur lågt som helst. Till yttermera visso kan dolda reserver lösas upp utan att det behöver kommenteras särskilt. En förklaring till att detta accepteras är att den schweiziska aktiemarknaden är förhållandevis liten.
1983 lades en utredning fram som föreslår ett närmande till internationell redovisningsstandard. Koncernredovisning föreslås bli obligatorisk, upplösning av dolda reserver måste redovisas öppet, bildandet av nya reserver accepteras bara om det är i alla aktieägares intresse och om ”särskild försiktighet” (particular prudence) kan anses motiverad. Utredningen har i allmänhet tagits emot positivt. Det gamla systemet har dock mäktiga förespråkare. Det har därför inte ansetts möjligt att ta ännu ett steg och följa EGs 4:e direktiv. Den nya lagen väntas träda i kraft tidigast 1988, 22 år efter det att utredningsarbetet påbörjades.
Rolf Rundfelt, ekonomie doktor, verksam vid Sveriges Industriförbund i Stockholm