Revisorer har bl a till uppgift att granska sak- och personförsäkringar. Bo Ribers, auktoriserad revisor i Stockholm, beskriver hur revisionen av försäkringsskyddet kan genomföras och hur revisorns kunskaper kan utnyttjas av klienterna. Han varnar för underförsäkring p g a att justering av försäkringsvärden ej sker vid inflation och devalvering.
Revisorns roll i anslutning till klientens försäkringsskydd kan diskuteras från många synpunkter. I denna artikel sker diskussionen dels utifrån vad som ingår i den pliktmässiga revisionen dels utifrån vad konsultrollen kan omfatta. Om praxis när det gäller revision av försäkringsskydd är någorlunda enhetlig bland de auktoriserade revisorerna, torde omfattningen av och innehållet i revisorns konsulttjänster variera mycket från revisor till revisor och från byrå till byrå. Nedanstående bör därför i vart fall vad gäller konsultationer ses som ett uttryck för författarens personliga åsikter.
Revision av försäkringsskydd
Aktiebolagslagen ger inte några detaljanvisningar för revisorns arbete utan överlåter detta till revisorsorganisationerna genom att i lagtexten hänvisa till begreppet god revisionssed. God revisionssed utvecklas och sprids främst av FAR (Föreningen Auktoriserade Revisorer) i dess revisionsrekommendationer respektive i IREVs (Institutet för Revisorsutbildning) kursverksamhet.
Då FAR inte har utgivit någon för försäkringsgranskning särskild rekommendation får man gå till de mera generella rekommendationer som finns. I dessa slås bl a fast att revisorn är skyldig att dels granska företagets interna kontroll, dels granska styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. I begreppet intern kontroll innefattas bl a metoder och åtgärder att trygga företagets tillgångar. Ansvaret för den interna kontrollen åligger i princip styrelsen och verkställande direktören, medan revisorn som ett led i förvaltningsrevisionen måste kontrollera att detta åliggande blivit uppfyllt. Härutöver gör revisorn, ibland tillsammans med företagsledningen, ett visst mått av riskanalys, vars främsta syfte är att bedöma eventuella risker och hot mot företagets fortbestånd. Då både tryggandet av tillgångarna och den riskanalysen närliggande riskelimineringen i många fall endast kan ordnas genom försäkringslösningar är granskningen av företagets försäkringsskydd ett naturligt led i revisionen. Frågan uppkommer då – vad gör revisorn konkret?
Rutingenomgång
I första hand bör revisorn som ett led i granskningen av den interna kontrollen förvissa sig om att klienten har acceptabla rutiner för hantering av försäkringsfrågorna. I dessa rutiner bör ingå kontinuerlig tillsyn av att risker utöver de affärsmässiga blir försäkrade efter rationella överväganden. (Om man väljer att inte försäkra en risk är det viktigt att beslutet om detta fattas på företagsledningsnivå eller eventuellt av styrelsen. Detta kan lämpligen ske genom att principerna för försäkringsskyddets utformning fastställs i en försäkringsplan som kan utgöra underlag för hanteringen av de enskilda försäkringsfrågorna.) En rutin för att säkerställa att premierna betalas är också viktig. Härutöver bör rutinerna även omfatta skadeförebyggande åtgärder och en beredskap att om skada ändå inträffar begränsa effekterna av skadan (t ex genom att vid ett datoravbrott ha backuprutiner). Skadeförebyggande åtgärder är ibland en förutsättning för att ersättning skall utgå, om en skada inträffar. Det framgår i så fall av de allmänna eller särskilda försäkringsvillkoren (t ex att en branddörr skall finnas). När en skada väl har inträffat är det även viktigt att den snarast blir anmäld till försäkringsbolaget och att ett försäkringsanspråk blir preciserat liksom att ärendet bevakas till dess att skadereglering skett.
Bedömning av försäkringsskyddet
Utöver denna rutingenomgång bör revisorn göra en egen bedömning av försäkringsskyddet. Den aktive revisorn nöjer sig härvid inte bara med att bedöma om försäkringsbeloppet vid egendomsförsäkring täcker tillgångarnas värden, i normalfallet nyanskaffningsvärden, utan bedömer även försäkringsformen. Bör fullvärdeförsäkring, där risken för en felaktig värdering ligger hos försäkringsbolaget, tillämpas för företagets fastigheter? Är deklarationsförsäkring, där man uppger lagrets värde t ex varje månad för varulagret, att föredra?
Granskningen av egendomsförsäkringen (bl a byggnader, maskiner och lager) är inte alltid helt problemfri. Den största svårigheten för revisorn är ofta att bedöma återanskaffningsvärdet för maskiner, inventarier och för byggnader, i de fall fullvärdeförsäkring inte föreligger. Ett annat problem är att klara ut skillnaden mellan vad som är att hänföra till maskiner och inventarier resp byggnad enligt civilrättsliga regler och enligt de skatterättsliga regler, som normalt återspeglas i bokföringen. Exempel på frågor som måste besvaras är: Har erforderliga justeringar av försäkringsvärden skett i takt med inflation och devalveringar och har alla nyinvesteringar och utrangeringar kommit till uttryck i förändrade försäkringsbelopp? Om klienten har en betydande maskinpark kan det vara tillrådligt att denne företar en värdering härav. Även för varulagret kan risk för underförsäkring föreligga, antingen genom att försäkringsbeloppet ej är anpassat till lagrets svängningar under året eller genom att den i bokslutet tillämpade värderingsprincipen medför ett väsentligt lägre lagervärde än det återanskaffningsvärde, som skall gälla vid skadereglering. De företag som vid inträffad försäkringsskada fått en reducerad ersättning (enligt prorataregeln) p g a underförsäkring är fortsättningsvis mycket måna om att ha ett fullgott försäkringsskydd.
I normalfallet ingår utöver egendomsförsäkring i den ordinarie försäkringen även avbrottsförsäkring, vilken skall kompensera uppkommet täckningsbidragsbortfall vid ett avbrott. Vid bedömningen av hur stort täckningsbidragsbortfallet kan bli bör härvid framhållas den framförhållning och fortlöpande bevakning som måste ske genom att ansvarstiden (normalt 12 månader) kan sträcka sig, i extremfallet, så långt fram som upp emot 1 år från försäkringstidens utgång (nämligen i det fall skadan inträffar strax innan försäkringstidens utgång). I revisorns bedömning av försäkringsskyddet bör även ingå en bedömning av ansvarstidens längd. Erfarenheterna från större bränder visar ofta att det tar mer än 12 månader att få verksamheten att återgå i normal omfattning.
Förekomsten av andra försäkringar, t ex produktansvarsförsäkring eller förmögenhetsbrottsförsäkring, påverkas ofta av den riskanalys som företagits. Ansvarsförsäkringar har utöver att de eliminerar konsekvenserna av en ansvarsrisk även den fördelen att försäkringsbolaget biträder försäkringstagaren i de processer som kan följa av en ifrågasatt ansvarsskada.
Under rubriken revision av försäkringsskydd hör även hemma revisorns kontroll av att personförsäkringar, som enligt t ex kollektivavtal skall tecknas, blivit tecknade och kostnaderna bokförda. Vidare bör premiebetalningarna för samtliga försäkringar kontrolleras så att visshet föreligger om att försäkringarna är i kraft.
I samband med revisorns granskning av skatteskulder måste denne bedöma den skattemässiga behandlingen av pensions- och livförsäkringar. Tillhör t ex personer för vilka individuell pensionsförsäkring tecknats den s k frikretsen? Hur redovisas premier för och utfallande belopp på företagsägda kapitalförsäkringar i bolagets deklaration och på kontrolluppgifter? Även om en korrekt bedömning gjordes vid försäkringens tecknande kan förhållandena ha ändrats därefter utan att försäkringsbolaget blivit informerat.
Som förhoppningsvis framgått av ovanstående beskrivning, som inte är heltäckande, är ett mycket stort antal problem förknippade med klientens försäkringsskydd. Försäkringsvillkoren är ofta svårtolkade, både för klienten och revisorn. Då man knappast kan kräva att revisorn och normalt inte heller klienten har tillräckliga kunskaper för att själva helt bedöma försäkringsskyddet är rutinen för översynen härav utomordentligt viktig. Härvid måste krav ställas på att försäkringsbolagets representant såsom varande den enda specialisten i sammanhanget verkligen bereds möjlighet att tränga in i klientens situation och diskutera försäkringsfrågorna med den försäkringsansvarige hos klienten och eventuellt även med revisorn.
Revisorn som konsult
Revisionsarbetet ger revisorn kunskaper som är mycket användbara för revisorn i dennes konsultroll. Detta utnyttjas både av revisionsklienterna och försäkringsbolagen. De senare kräver ofta att auktoriserad revisor intygar uppgifter om täckningsbidrag, varulagrets storlek m m hos försäkringstagarna. Härvid bör möjligen en fallgrop uppmärksammas, nämligen den justering för värdet av färdigvarulagerförändring, som enligt den vanligaste täckningsbidragsdefinitionen görs på blanketten för beräkning av täckningsbidrag. Många tillverkande företag hämtar denna justering från bokföringen utan att uppmärksamma att varulagret på blanketten skall värderas enbart till de tillverkningskostnader som är oförsäkrade (d v s inte ingår i täckningsbidraget), främst råvarukostnader och elektricitet.
Försäkringsbolagen anlitar vidare ofta revisorer för granskning av ersättningsanspråk, när en försäkringsskada inträffat. Detta sker främst av två skäl försäkringsbolagets personal kan sakna företagsekonomisk kompetens för att kunna bedöma ett ersättningsanspråk eller, vilket är vanligare, så önskar försäkringsbolaget en opartisk utredning, vilket ofta är till stor hjälp i samband med diskussioner med försäkringstagaren om ersättningsbeloppets storlek. Uppdrag att granska ersättningsanspråk innebär för revisorn nyttiga erfarenheter, som kan användas både i revisorsrollen och konsultrollen. Som exempel på detta kan nämnas, att det, enligt försäkringsvillkoren, är försäkringstagaren som måste styrka sitt ersättningsanspråk. I försäkringsutredningar kan det ibland vara svårt att styrka ett anspråk, t ex för stulna varor, när lagerbokföring saknas. För en revisor som upplevt detta är bedömningen av revisionsklientens möjligheter att styrka ett eventuellt anspråk, om en skada skulle inträffa självklar och denne ger därför ofta råd om hur klienten skall göra för att ha möjlighet att styrka ett eventuellt anspråk.
På samma sätt som försäkringsbolagen anlitar revisorer för bedömning av ett ersättningsanspråk, biträder revisorn ibland försäkringstagaren med att göra erforderliga skadeberäkningar. Detta gäller främst vid avbrottsskador. Skälet till detta är att försäkringsvillkoren i allmänhet är både omfattande och i vissa avseenden svårtolkade. När det gäller avbrottsskador är dessutom täckningsbidragsdefinitionen sällan anpassad till existerande kontoplaner, vilket medför krav på särskilda analyser och bedömningar. Både revisorer och försäkringstagare ser fram mot den dag då försäkringsvillkoren kan anpassas, så att uppgifter för beräkning av det försäkringsmässiga täckningsbidraget kan hämtas direkt ur bokföringen.
När det gäller det personliga försäkringsskyddet för revisionsklienternas ledande personal, anlitas revisorn ofta som rådgivare, vilket är nödvändigt med tanke på den mångfald av försäkringsalternativ som finns. Den genomsnittlige företagaren har sällan tid att sätta sig in i hur försäkringarna fungerar. Utöver arbetet med att reda ut de ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ är det viktigt att bedöma de skattemässiga effekterna. Skattereglerna för behandling av personförsäkringar är minst sagt komplicerade, varför revisorn ibland måste diskutera försäkringslösningar med en skatteexpert. Utöver tecknande av försäkringar för att skapa trygghet för individen kan försäkringen utgöra ett bra verktyg i en seriös skatteplanering, framför allt för personer med betydande kapitalinkomster.
Sammanfattning
Revisorn måste ägna en hel del tid åt försäkringsfrågor. I den pliktmässiga revisionen ingår granskning av både sak- och personförsäkringar. Härutöver erhåller ofta revisorn konsultuppdrag avseende försäkringsskydd för klientföretaget och dess ledande personal. För att kunna utföra sina revisions- och konsultuppgifter på ett tillfredsställande sätt krävs kunskaper. Den enda för revisorer skräddarsydda försäkringsutbildningen, en tvådagars försäkringskurs, kan man återfinna i IREVs kursprogram. Härutöver har Institutet för Försäkringsutbildning (IFU) en del kurser som kan vara matnyttiga för revisorer. De större försäkringsbolagen har vidare en omfattande informations- och utbildningsverksamhet riktad mot revisorer.
Bo Ribers, auktoriserad revisor, Bertil Olssons Revisionsbyrå AB, Stockholm