En lönesänkning leder inte till att ITP-premier avseende bortfallande lönedelar är bortkastade. Detta konstaterar Åke Unneryd, chefaktuarie vid SPP, i denna kommentar till Sigvard Lövgrens artikel på sid 4. Vid en väsentlig sänkning av arbetsinsatsen och därmed lönen efter 60 års ålder rekommenderar han emellertid övergång till deltidstjänstgöring med den rätt till delpension som då följer.
Sigvard Lövgren har i detta nummer av Balans en artikel där han jämför olika alternativ för tjänstepensionering. Artikeln kräver några kommentarer.
Sigvard Lövgren tar bl a upp frågan om vad som händer med de premier man betalat in tidigare om lönen sedan skulle sänkas före pensioneringen. Vid sänkning av den pensionsmedförande lönen skulle – menar Sigvard Lövgren – den premie som motsvarar den högre lönen utgöra ett från den enskildes synpunkt ”bortkastat kapital”. Genom ett exempel skall jag försöka lugna eventuellt oroliga med att så inte är fallet.
Exemplet är av pedagogiska skäl något extremt, men detta saknar betydelse för slutsatsen.
En företagsledare med 400.000 kr i årslön är ansluten till ITP-systemet och har mer än 30 års tjänstetid då han uppnår pensionsåldern 65 år. Strax före 60 års ålder trappar han ned till en betydligt lugnare befattning med en årslön av 200.000 kr. Hur stor blir hans ITP-ålderspension från 65 år? Jag skall strax jämföra den pension han får från 65 år med
– vad han skulle ha fått om lönen förblivit oförändrad 400.000 kr/år
– vad han skulle ha fått om lönen aldrig varit högre än 200.000 kr/år.
För exemplet utgår vi från att nuvarande basbelopp 20.300 kr förblir oförändrat under de dryga fem år som återstår till 65-årsdagen.
a) Lönen oförändrad 400.000 kr/år.
Den sammanlagda ITP-ålderspensionen från 65 år blir 190.000 kr/år.
b) Lönen oförändrad 200.000 kr/år.
Den sammanlagda ITP-ålderspensionen från 65 år blir 53.400 kr/år.
c) Lönen sänks strax före 60 år från 400.000 till 200.000 kr/år.
Den sammanlagda ålderspensionen från 65 år blir 142.000 kr/år.
Om den slutliga ålderspensionen i vårt exempel blivit 53.400 kr/år vid en lönesänkning från 400.000 till 200.000 kr/år – d v s samma pension som om han aldrig haft någon lön över 200.000 kr – kunde man med rätta ha talat om att premiedelar för lönedel över 200.000 kr hade varit bortkastade. Men genom att man till nyssnämnda pension motsvarande slutlönen 200.000 kr lägger ett s k lönesänkningsfribrev, d v s den intjänade pensionsrätten på den bortfallande lönedelen över 200.000 kr, blir den slutliga ålderspensionen i vårt exempel 88.600 kr högre än den annars skulle ha varit. Denna ”extra pension” i förhållande till den på slutlönen ”normala” är uttryck för att ingen del av de premier som betalats för den högre lönen är bortkastad utan kommer till full användning.
Beloppen 142.000 kr resp 88.600 kr utgör exempel baserade på en viss antagen storlek på den intjänade pensionsrätten – fribrevsvärdet – vid tidpunkten för lönesänkningen. I verkligheten kan fribrevet vara högre eller lägre än det antagna, och då blir också pensionsbeloppet efter ändringen högre eller lägre. Det väsentliga är emellertid att den del av fribrevsvärdet som belöper på den bortfallande lönedelen kommer den försäkrade tillgodo!
Om vi i stället för konstant basbelopp – d v s konstant penningvärde – och konstant lön antar att såväl lön som priser stiger med 5 % per år blir siffrorna i vårt exempel i stället:
a) 240.000 kr/år
b) 67.000 kr/år
c) 137.000 kr/år
Skillnaden mellan b) och c) blir mindre än i vårt första exempel (med fasta priser och konstant lön) men är fortfarande mycket betydande. I detta exempel har enligt alternativ c) arbetsgivaren fått betala litet lägre premier efter lönesänkningen än han skulle ha gjort om lönen aldrig varit högre än 200.000 kr. Men några bortkastade premier är det inte heller i detta fall fråga om.
Nu är det i praktiken inte troligt att vår företagare trappar ned så kraftigt med bibehållen full arbetstid. Om han väntar till fyllda 60 år med nedtrappningen och gör denna genom en övergång till halvtidstjänst har han rätt till delpension både från allmän försäkring och från ITP. Resultatet kan då bli – under antagande av fast penningvärde och konstant lön – en sammanlagd ITP-ålderspension från 65 år på 190.000 kr/år, d v s lika med a) i vårt första exempel. Han ”förlorar” i pensionsavseende inte alls på den sänkta lönen. Dessutom får han mellan 60 och 65 år – förutom lönen 200.000 kr – en delpension från allmän försäkring och ITP som sammanlagt kan uppgå till 100.000 kr/år.
Slutsats 1: Lönesänkning – av engångskaraktär eller till följd av sjunkande prestationslön – leder inte till att ITP-premiedelar avseende bortfallande lönedelar är bortkastade. Ibland kan dock sådana premiedelar delvis komma att användas för att sänka arbetsgivarens återstående pensionspremier. Härigenom kan den enskilde sägas dela med sig av behållningen av dessa premiedelar till arbetsgivaren.
Slutsats 2: Att drastiskt sänka sin arbetsinsats och därmed lön efter fyllda 60 år sker med fördel genom övergång till deltid och därmed rätt till delpension.
Värdesäkring av fribrev
I tabell i Sigvard Lövgrens artikel har de viktigaste egenskaperna hos tjänstepension enligt allmän pensionsplan respektive individuell tjänstepensionsförsäkring sammanställts. Jag vill här komplettera vad som nämns om fribrevsbeloppens anpassning till penningvärdeförsämringen.
Det är riktigt att ITP-fribreven hittills inte kunnat värdesäkras. Allt överskott i SPPs verksamhet har hittills använts för värdesäkring av pensioner som börjat utbetalas. Sedan några år har dock ränteläget legat så högt och inflationen varit så ”måttlig” att det nu finns betydande överskott – redovisade i återbäringsfonden – som inte förväntas gå åt för värdesäkring av utgående pensioner. Samtidigt pekar prognoserna för de närmaste årens ränta och inflation på en fortsättning i samma riktning. Det finns därför nu goda förutsättningar att genom återbäring börja värdesäkra fribreven samt också de intjänta pensionsrätter – fribrevsdelar – som ingår i de aktiva ITP-försäkrades försäkringar. När en sådan intjänt pensionsrätt höjes genom användning av återbäringsmedel sänks samtidigt ITP-försäkringens årspremie. Återbäring i form av fribrevshöjning kommer därför också att bli en form för återbäring till arbetsgivarna.
Höjningen av fribrev och fribrevsdelar kommer att ske första gången vid ingången av 1985. Höjningens storlek beslutas av SPPs styrelse i december 1984. Som det ser ut nu räcker SPPs överskott till full värdesäkring 1985 av fribreven, d v s uppräkning motsvarande konsumentprisernas ökning 1984.
I den mån överskotten i fortsättningen kommer att förslå till full värdesäkring av fribreven kan man tala om real oantastbarhet. Hittills har oantastbarheten varit enbart nominell.
Om fribreven kan värdesäkras helt kommer ITP-premien för en försäkrad med oförändrad reallön att förbli konstant i förhållande till lönen. Hittills har ITP-premien vid konstant reallön stigit i förhållande till lönen.
Åke Unneryd är chefaktuarie vid SPP i Stockholm.