Den nya vinstdelningsskatten blir avdragsgill först året efter det beskattningsår den avser. Bo Ribers och Hans Lindblad föreslår i denna artikel att företagen ges möjlighet att i sina bokslut ta upp en latent skattefordran avseende vinstdelningsskatten. Om avdraget för vinstdelningsskatten kan utnyttjas i framtiden är den latenta skattefordran säker och den totala skattekostnaden kan minskas.
Av kända skäl har debatten vad gäller reglerna om vinstdelningsskatt koncentrerats på systemet som sådant, medan de tekniska detaljerna behandlats knapphändigt i remissvar m m. En sådan detalj, som både får ekonomiska och redovisningsmässiga konsekvenser, är att vinstdelningsskatten inte omedelbart blir avdragsgill, utan först i samband med taxeringen för (räkenskaps)året efter beskattningsåret (det räkenskapsår skatten hänför sig till). Detta förfarande har också skarpt kritiserats av FAR i dess remissyttrande. Genom det förskjutna avdraget uppstår inte bara en ränteförlust utan med nuvarande redovisningspraxis även en icke förutsedd negativ skatteeffekt, vilken kan illustreras med följande exempel.
Vi utgår från den inte ovanliga förutsättningen att det är behovet av medel för utdelning som styr dispositionerna över bolagets resultat.
Följande övriga förutsättningar gäller:
– Redovisad vinst före skatt | 2.150 |
– Att taxera statligt | 2.150 |
– Underlag för vinstdelningsskatt | 1.500 |
– Statlig och kommunal skatt uppgår totalt till 53,5 % (efter 1984 års statsskattesänkning) | 1.150 |
– Avdrag för vinstdelningsskatt, första året | 0 |
Årets nettovinst kan då beräknas enligt följande (se figur 1)
Figur 1. Beräkning av årets nettovinst
För 1984 har faktisk kommunalskatt beaktats.
Före 1984 | 19841 | Fr o m 1985 | |
|---|---|---|---|
Vinst före skatt‥ | 2.150 | 2.975 | 2.450 |
Inkomstskatt‥ | − 1.150 | − 1.675 | − 1.150 |
Vinstutdelningsskatt‥ | |||
Årets nettovinst | 1.000 | 1.000 | 1.000 |
Om bolaget behöver 1.000 för att kunna klara sin utdelning, innebär införandet av vinstdelningsskatten att vinsten före skatt 1984 måste ökas med 825 och inkomstskatten ökar då med 525. Vi har förutsatt att det är avsättningen till lagerreserven eller andra s k fria reserver, som ej påverkar vinstdelningsskattens storlek, som minskas för att förbättra resultatet före skatt (med i detta fall 825). Lagen om vinstdelningsskatt har således medfört en belastning på bolagets likviditet och indirekt även på dess investeringsförmåga med inte bara vinstdelningsskatten, utan även statlig och kommunal skatt belöpande på denna.
För åren efter 1985 får dock bolaget återigen sin skattekostnad reducerad, vilket i sin tur leder till att vinsten före skatt inte behöver bli lika stor för att klara den önskade utdelningen.
Latent skattefordran
Förutsatt att bolaget 1985 har beskattningsbart utrymme på minst 300, kommer bolaget att få sin skattekostnad reducerad med ca 160. Bolaget har med andra ord en latent skattefordran.
Om man tänker sig att redan 1984 bokföra denna latenta skattefordran blir resultatet med bibehållet krav på 1.000 i nettovinst, att 2.715 måste redovisas som vinst före skatt i stället för 2.975. (Se figur 2)
Figur 2. Resultat med resp utan beaktande av latent skattefordran
Utan beaktande | Med beaktande | |
|---|---|---|
av latent skattefordran | ||
Vinst före skatt‥ | 2.975 | 2.715 |
Inkomstskatt‥ | − 1.675 | − 1.415 |
Vinstdelningsskatt‥ | ||
1.000 | 1.000 |
Förutsatt att den latenta skattefordran verkligen är säker, d v s avdraget för vinstdelningsskatt kan utnyttjas i framtiden, ifrågasätter vi om det inte vore i enlighet med god redovisningssed att redovisa en latent skattefordran, i detta fall med 160 (53,5 % av 300). Härigenom kan den totala skattekostnaden nedbringas med i vårt fall 260.
De argument vi anser kan anföras för en dylik redovisning är:
– Periodiseringsprincipen, d v s att hänföra intäkter och kostnader till rätt år, i detta fall avdraget för vinstdelningsskatt, är numera vägledande i redovisningsfrågor och får i detta fall anses ta över försiktighetsprincipen.
– Vid företagsanalyser, beräkning av nyckeltal m m tillämpas allmänt en schablonskatt om ca 50 %. En redovisning av latent skattefordran medför en bättre anslutning till 50 %-schablonen.
– Det jesuitiska argumentet att göra det som är bra för företaget, dess aktieägare m fl i stället för att förvärra och onödigt spetsa till löntagarfondsproblematiken.
Det argument som vi kan finna mot en dylik redovisning är:
– Svårigheter att värdera den latenta skattefordran, d v s att bedöma om bolaget verkligen i framtiden kan utnyttja avdraget. Värdering av tillgångar och skulder innehåller regelmässigt ett mått av framtidsbedömning.
Nu gällande redovisningspraxis för de jämförbara kommunalskatteavdragen har ej inneburit beaktande av latenta skattefordringar. Om praxis kan ändras på denna punkt genom att vinstdelningsskatten införts, har denna nya pålaga ändå haft något gott med sig.
Vi finner sammanfattningsvis att argumenten för redovisning av latent skattefordran överväger både från företagsekonomisk och redovisningsteoretisk synpunkt och hoppas därför att redovisningspraxis kommer att ändras i denna riktning samt att en redovisningsrekommendation snarast kan utges.
Hans Lindblad är ekonomichef vid Atlas Copco Management Consulting AB i Stockholm.
Bo Ribers är auktoriserad revisor vid Bertil Olssons Revisionsbyrå AB i Stockholm.