I Balans 2/84 har Kjell Wennerstrand och Leif Lundqvist skrivit artiklar om villkorade aktieägartillskott. Eftersom regeringsrätten för närvarande anser att viss återbetalning av villkorade aktieägartillskott skall ses som utdelning menar Leif Lundqvist att man i stället bör använda sig av möjligheten att ge villkorade aktieägarlån. Dessa lån skulle då rädda det mottagande aktiebolaget från tvångslikvidationsreglerna. Jag citerar ur Leif Lundqvists artikel:
”Däremot bör de – om täckning inte finns – kunna nedsättas vid upprättande av kontrollbalansräkning eftersom ’reserver som uppkommit i samband med att skulder övervärderats’ bör beaktas i kontrollbalansräkningen (Kedner-Roos, Aktiebolagslagen 1979, sid 297).
Man kan här även hänvisa till de nya bestämmelserna i aktiebolagslagen beträffande villkorslånens behandling i kontrollbalansräkningen (ABL 13 kap 2 §).”
Sveriges Advokatsamfunds åsikt
Denna lösning, vilken ju tillämpats under lång tid av många bolag i Sverige, och vilken fyllt en stor funktion i svenskt näringsliv, är p g a ett uttalande i proposition 1982/83:94, sid 59–60, inte längre möjlig. Sveriges Advokatsamfund anförde i sitt remissvar, sid 147, på utredningen följande:
”Samfundet kan tillstyrka att likvidationsregeln i 13 kap 2 § aktiebolagslagen ändras för att möjliggöra stödformen med riskvilligt kapital men anser att man i statens och näringslivets intresse samtidigt borde ta ställning till den rättsliga behandlingen av privat stöd med riskvilligt kapital.
... Stöd med riskvilligt kapital lämnas ju även av andra än staten. Sålunda är det i första hand aktieägarna som brukar lämna stöd. Detta sker genom lån som eftersätts eller genom aktieägartillskott som stundom förenas med det villkoret att när bolaget har utdelningsbar vinst, sådant aktieägarstöd skall återbetalas som en skuld. Vidare förekommer det att stora leverantörer eller stundom kanske kunder har intresse av att stödja ett annat bolag med riskvilligt kapital och villkorligt efterger del av kundfordran eller förskott ....
... Företagsstöd från aktieägare och leverantörer med riskvilligt kapital som inte konkurrerar med borgenärernas fordringar förekommer i betydande omfattning särskilt inom industri och handelsföretag och i utlandsägda företag som inte kan stödjas med koncernbidrag. Därför finns det anledning att överväga om inte en ändring i 13 kap 2 § aktiebolagslagen borde omfatta också sådant stöd.
När förluster tärt på ett bolags eget kapital och stöd från aktieägare eller leverantörer för att undvika likvidation aktualiseras, försätts styrelse och företagsledning i ett svårt dilemma. Å ena sidan vill de inte ifrågasätta en ’gynnares’ ord, att erforderligt stöd skall lämnas, å andra sidan saknar de ett klart formellt stöd för att begära en skriftlig bekräftelse härpå. Om 13 kap 2 § aktiebolagslagen innehöll en klar bestämmelse om att vid beräkningen av det egna kapitalets storlek hänsyn inte behövde tas till skriftligen utfäst stöd som i händelse av konkurs eller likvidation skall betalas först sedan övriga skulder tillfullo betalts, skulle det innebära ett ökat tryck på aktieägaren att sanera balansräkningen i de former lagen föreskriver.
Villkorliga aktieägartillskott lämnas också som regel på villkor mycket likartade dem som nu beskrivs i förslag till nytt tredje stycke i 13 kap 2 § aktiebolagslagen. Det är därför enligt samfundets mening svårt att se att det finns något bärande skäl för olika behandling av dylikt stöd från statens respektive ägarens sida. Om även ägarens stöd kunde behandlas i samma paragraf kunde också samtidigt behandlas frågan om prioriteten mellan sådant stöd och statens stöd.”
Departementschefens åsikt
Departementschefen menade att behov inte finns av dessa regler. I propositionen sägs följande på sidorna 59 och 60:
”Några remissinstanser har tagit upp frågan om inte en särbehandling vid upprättande av kontrollbalansräkning är motiverad även i fråga om lån eller tillskott med efterställningsvillkor från aktieägare eller leverantörer. Sveriges Advokatsamfund har uppgett att aktieägartillskott som regel lämnas på villkor som liknar dem som föreslagits i promemorian. Samfundet har därför ifrågasatt om inte undantagsregeln bör omfatta även stöd från ägarnas sida.
För egen del kan jag först konstatera att aktieägartillskott normalt redovisas som en extraordinär intäkt i resultaträkningen. Någon skuldföring av tillskottsbeloppet torde inte ske vare sig i den vanliga balansräkningen eller i kontrollbalansräkningen. Av detta följer att aktieägartillskotten inte torde utgöra något problem i nu aktuellt avseende.
När det gäller skulder med efterställningsklausul till leverantörer och andra privata borgenärer kan det i och för sig ligga något i tanken att dessa skulder skall undantas vid bedömningen av storleken av det egna kapitalet. Syftet med bestämmelserna om likvidationsskyldighet i 13 kap 2 § ABL är emellertid att skydda aktiebolagets fordringsägare mot att det egna kapitalet går förlorat. Det är angeläget att detta skydd är effektivt och inte urholkas med mindre mycket starka skäl är för handen. Enligt min mening är behovet av särregler väsentligt mindre på den privata sidan samtidigt som risken för missförstånd och rättsförlust måste bedömas som större. Undantagsreglerna bör därför inte omfatta leverantörsskulder och andra skulder av privat natur.”
Det betyder att villkorade aktieägarlån inte längre är en möjlighet som är öppen för att skydda ett aktiebolag mot tvångslikvidationsreglerna. Tyvärr medför detta mycket stora problem för många bolag i Sverige. Man skulle gärna se en lagändring som gjorde det tillåtet att i kontrollbalansräkningen behandla villkorade aktieägarlån som eget kapital.
Clas Blix