Utbildning: Auktorisationskraven är oförenliga med ekonomutbildningen

”Ingen redovisningslärare kan känna entusiasm inför den kraftiga försämring av ekonomikunskaperna hos dem som skall bli revisorer.” Detta säger Sten Jönsson, professor i Göteborg, i en kommentar till Kommerskollegiums teoretiska krav på auktoriserade revisorer. Sten Jönsson menar att kollegiets krav medför att en speciell revisorslinje får inrättas vid universiteten och att kunskapsprofilen hos de framtida revisorerna då markant kommer att avvika från övriga ekonomers.

Jag tyckte att jag gjorde en samhällsinsats genom att vara ledamot i den s k AU-utredningen (UHÄ-rapport 1981:23) i flera år. Den hade till uppdrag att göra en översyn av de många utbildningslinjerna på det administrativa området inom högskolan. Resultatet blev en reformering av ekonomutbildningen som bl a innefattade en efterlängtad förlängning med ett halvt år; även om det satt långt inne. I kampen för förlängningen av ekonomutbildningen gjorde FAR och Bokföringsnämnden betydelsefulla insatser, inte minst genom uppvaktningen i utbildningsutskottet. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag emellertid aldrig engagerat mig i AU-utredningen. I verkligheten kommer den nya ekonomutbildningen att medföra en försämrad utbildning från redovisningssynpunkt!

På sikt kommer den nuvarande författningssituationen att medföra att Handelshögskolan i Stockholm möjligen blir ensam om att utbilda för auktorisation i Sverige. (Handels är inte insydd i samma utbildningsplanetvångströja som universiteten är. Kommerskollegium har inte haft modet att ställa samma krav på Handels studenter som på universitetens.) Jag finner det under alla omständigheter svårt att ta ansvar för den utbildning för revisorsauktorisation som vi tvingas ge om inte någon av de myndigheter som är ansvariga för den uppkomna situationen tar initiativ till en ny lösning.

Vad är det då som hänt? Låt mig börja från början!

Basblock och fördjupningsblock

AU-utredningen föreslog i sitt slutbetänkande att ekonomlinjen skulle reformeras och förlängas. Dess struktur skulle vara en 3,5-årig utbildning bestående av ett basblock på 2 år och ett fördjupningsblock på 1,5 år. En sådan struktur tillgodoser dels krav som framförts från en del håll på att man skall kunna göra uppehåll i studierna dels möjliggör den att småhögskolorna, som ju saknar full uppsättning av kvalificerad lärarpersonal, kan drivas vidare genom att de endast ger basblocksutbildning. Fördjupningsblocken möjliggör fördjupade studier, avsikten är inte specialisering till ett snävt område. Förutsättningen för att detta skall fungera är att basblocket blir relativt likvärdigt överallt så att studenterna från småhögskolorna kan gå direkt in i universitetens fördjupningsblock utan kompletteringskurser. Alltså måste innehållet i basblocket regleras relativt noga. Det skall vara riksgiltigt. Instrumentet för reglering av innehållet i utbildningen vid högskolan är utbildningsplaner. I det förslag till utbildningsplan som AU-utredningen lade fram angavs basblockets innehåll till (1 poäng motsvarar 1 veckas studier varav med dagens resurstilldelning, 67.000 kr per student och år, ca 8 timmar tillbringas i sällskap med lärare):

”Utbildningen skall utformas så att ett integrerat synsätt främjas” säger utbildningsplanen. Lägg märke till att det inte anges vilken institution som skall ge utbildningen. I stället för att ange ämnen vill utbildningsplanen ange vilka kunskaper som skall inhämtas. I den mera detaljerade beskrivningen av utbildningens innehåll används satser av typen ”kunskaper om systemering och förmåga att använda administrativ databehandling (ADB) för ...” eller ”kännedom om grundläggande undersökningsmetodik” etc.

Detaljreglering

Jag har fått utstå mycket kritik från kollegor därför att jag ”lånat mig” åt en sådan detaljreglering av utbildningen och har då försvarat mig med att det här gäller kunskaper som alla ekonomer behöver. Den pedagogiska formen är ju inte föreskriven. Kan man lägga upp utbildningen så att man övar sin ADB-förmåga samtidigt som man studerar ekonomistyrning eller statistik så vinns den här integrationen som avnämarrepresentanter och utbildare är så eniga om är väsentlig. Hur man utformar utbildningen är en lokal fråga. Vi i AU-utredningen var angelägna om att alla skulle ha ett likvärdigt utgångsläge för de fördjupade studierna. I basblocket läggs grunden, i fördjupningsblocket sätts pricken över i:et!

Inom ramen för allmänna ekonomlinjen föreslog AU-utredningen 8 olika möjliga fördjupningsalternativ:

Redovisning

Marknadsföring

Ekonomiska kalkyler

Organisation

Konsumentekonomi

Transportekonomi

Småföretagsekonomi

Samhällsekonomiskt utredningsarbete.

Alla högskolor kunde naturligtvis inte få ha alla varianter. UHÄ avgör lokaliseringen. I fortsättningen håller jag mig till fördjupningsalternativet Redovisning.

Alternativet Redovisning

För att beskriva innehållet i fördjupningsalternativet Redovisning använde man sig av 9 satser om vad utbildningen skall ge utöver basblocket nämligen:

”1. Fördjupade kunskaper om metoder för ekonomistyrning

2. kunskaper om redovisningsteori, internkontroll och revision

3. kunskaper om finansteori och finansiell planering

4. kännedom om datoriserade informationssystem och datasäkerhet

5. kunskaper om användning av ADB för företagsstyrning samt om effekter av datorisering

6. kännedom om ekonomisk-politiska styrmedel och om kreditmarknadens funktion

7. kunskaper om inkomst- och förmögenhetsbeskattning med särskild tonvikt vid företagsbeskattning samt kännedom om indirekta skatter och taxeringsprocessen

8. fördjupade kunskaper om centrala rättsområden såsom kontraktsrätt och associationsrätt, samt kunskaper om konkursrätt

9. förmåga att självständigt planera, genomföra och redovisa arbete inom området.”

Vidare föreskrivs att en uppsats motsvarande minst 10 poäng skall ingå i utbildningen och att man skall uppnå minst 60 poäng i företagsekonomi (forskarutbildningsbehörighet). Slutligen föreslogs att utbildningen skall utformas så att det inom fördjupningsalternativet redovisning är möjligt att uppnå de teoretiska krav ”som enligt föreskrifter av kommerskollegium gäller för att bli auktoriserad som revisor”.1

En sådan innehållsbeskrivning ger, tyckte jag då, stora möjligheter att i samråd med avnämare utforma en bra fördjupning inom området redovisning. Förr i tiden var nyckelorden i sådana här utbildningsplanssatser formliga kodord för om det var 1-, 2- eller 3-betygskurser men nu har vi ju inte det systemet längre. Ändå är det klart att ”fördjupade kunskaper” kräver mera än ”kunskaper” som i sin tur är mera kvalificerade än ”kännedom” eller ”förmåga”. Alltnog, när betänkandet kom var tiden knapp. Siktet var inställt på att reformen skulle genomföras från och med den 1/7 1983. Det började bli bråttom.

Resursknappheten

Under tiden som arbetet pågick i AU-gruppen försämrades som bekant statsfinanserna alltmer. I slutskedet fick gruppen direktiv från regeringen att beskriva ett alternativ med 3-årig utbildning, d v s 120 poäng. Vi var inte säkra på om direktiven var allvarligt menade. Det framhölls speciellt att vad gäller fördjupningsalternativet redovisning skulle UHÄ komma att tvingas tillämpa sin rätt enligt Högskoleförordningens 3 kap 7 § att inom tillgängliga resurser fastställa annan längd på linje än den av riksdagen beslutade.

Nu tog regeringen beslut om att ekonomutbildningen inte skulle förlängas. Under våren 1982 gjordes olika försök att mobilisera en argumentation för en förlängning till 140 poäng, d v s 3,5 år. Vi vid universiteten värmdes av näringslivets och inte minst FARs insatser för ekonomlinjen. I riksdagen blev det majoritet för 140 poängs utbildning.

Nya kurser utvecklas

Under tiden hade vi blivit tvungna att börja utveckla de nya kurserna. Vi hade ett år på oss. I utgångsläget gällde att utbildningen skulle omfatta 3 år enligt regeringens proposition. Där började vi. Fördjupningsalternativen måste ju bygga på basblockets kurser så oron över hur det skulle bli med fördjupningsalternativen trängdes åt sidan inför den lokala diskussionen av hur basblocket skulle byggas upp. Det blev olika utformningar vid de olika högskolorna men det sammanlagda innehållet tycks motsvara det som AU-gruppen föreslog.

Med start av den nya ekonomlinjen den 1 juli 1983 skulle resp fördjupningsalternativ starta den 1 juli 1985 eftersom basblocket omfattar 2 år. Vid höstterminens början 1983 förelåg de utbildningsplaner i författningsform som beskrivits ovan. Dessutom förelåg Kommerskollegii nya krav för auktorisation – enligt UHÄs utbildningsplan skall vi följa Kommerskollegii anvisningar – och nu börjar problemen.

Kraven från Kommerskollegium

Kraven är kända av Balans läsare; nationalekonomi och statistik är inte obligatoriska ämnen, medan ADB (10 poäng), handelsrätt (30 poäng), beskattningsrätt (10 poäng) och företagsekonomi (60 poäng) måste ingå. I och för sig är väl dessa krav inte orimliga, förutsatt att det finns utrymme, men konsekvenserna blir katastrofala inom den nya ekonomlinjen!

UHÄ har fastställt 20 poäng nationalekonomi och 20 poäng statistik/ADB som obligatoriska för alla; Kommerskollegium har fastställt 110 poäng som obligatoriska. Summan blir 150 poäng! Antag då att endast 10 poäng utgörs av statistik och vi skulle få en summa på 140 poäng. Det skulle alltså vara möjligt att tillgodose kraven inom de 3,5 åren! Men då har man glömt bort att UHÄ föreskriver att det skall ingå ”kännedom om ekonomisk-politiska styrmedel” och om ”användning av ADB” i fördjupningsalternativet redovisning. Dessutom skall 60 poäng företagsekonomi uppnås!

Jo visst går det, säger en försvarare av Kommerskollegii regler – man kan ju planera om basblocket så att t ex mera juridik läggs in där. Ja, så kan man naturligtvis se på det om man tycker det är rimligt att en liten yrkeskår skall bestämma hur andra, större, yrkeskårers utbildning skall se ut. Realpolitiskt är det emellertid inte möjligt att nu, efter det att basblockets innehåll lagts fast, gå in och ändra därför att Kommerskollegium har en uppfattning om hur revisorernas kunskapsprofil bör se ut i framtiden.

Det skulle för övrigt vara intressant att höra hur det har gått till när dessa nya krav kommit till; vad har revisorsnämndens ledamöter sagt? Hur har överläggningarna med utbildningsanstalterna skötts? Vad sade man på Handelshögskolan? Vad tyckte FAR? Har UHÄ fått tillfälle att yttra sig? Har man inte lagt märke till att utbildningsplanen för den nya ekonomlinjen undviker att tala i ämnestermer och försöker beskriva vilka kunskaper man skall ha i stället för hur många veckor man skall studera ett visst ämne?

Varför är det då oacceptabelt att ha ett studiealternativ avsett för fördjupade studier i redovisning som huvudsakligen består av introduktionskurser i juridik?

Variationsmöjligheterna

Först måste man fastslå att vid de mellanstora högskolorna (Karlstad, Växjö, Örebro) är intaget av studenter inte tillräckligt stort för att tillåta varianter inom redovisningsfördjupningen. Alltså måste alla studenter få Kommerskollegii utbildning. Det är inte möjligt att lägga upp en utbildning avpassad för ekonomiadministrativt arbete i näringsliv och förvaltning.

Även för universiteten sätter resurserna gränser för vad som är möjligt att genomföra. Det blir nödvändigt (och är dessutom önskvärt) att ge kurser som är gemensamma för olika specialinriktningar.

I Göteborg har man t ex bestämt sig för att ge 10 poäng som är gemensamt för alla fördjupningsalternativ. Preliminärt ser det ut att bli organisationsfrågor med arbetsrätt och resursadministration och företagsutveckling som utgör innehållet i dessa 10 poäng som linjenämnden ”lägger beslag på”. Återstår 50 poäng, av dessa skall enligt Kommerskollegium 30 poäng avsättas för juridikkurser. Återstår 20 p, av dessa skall enligt UHÄ 10 poäng användas för uppsatsarbete. Återstår 10 poäng för redovisningsteori, externredovisning, internredovisning, revision, internationell redovisning, finansiell planering, ekonomisk politik, ADB-tillämpningar, offentliga sektorns redovisning m m. Detta innebär att vi måste välja redovisningsteori och externredovisning för revisorsaspiranternas del och avstå från internredovisning, revision och ADB. Motsvarande effekter uppstår i Lund och Uppsala där man planerar gemensamma kurser. I Stockholm har man trängt in 30 poäng juridik och 30 poäng företagsekonomi/redovisning i sina preliminära planer men kan då inte tillgodose kravet på ekonomisk politik och ADB. Ingen redovisningslärare kan känna någon entusiasm inför den kraftiga försämring av ekonomikunskaperna hos dem som skall bli revisorer. Vi som arbetar vid högskolorna får lägga våra krafter på att utbilda dem som inte skall bli revisorer och där är möjligheterna till kvalitetshöjningar betydande.

Orsakerna

Hur kan det bli så här tokigt när flera kockar kokar soppa? En förklaring är att FARs styrelse för närvarande är väldigt upptagen av revisorns roll i förhållande till ekonomisk brottslighet och skattemyndigheter. Man har därvid råkat ut för en perspektivförskjutning som gör att man inte inser att huvuduppgiften för vårt näringsliv är att producera basen för vår välfärd. Vad är viktigast: effektiv skatteplanering eller effektiva företag, formellt riktiga konkurser eller överlevande företag? Skall revisorn tjäna samhället eller staten? Influerad av den dagsaktuella debatten har man tyckt att det är bra med mera juridik utan att inse att man offrar ekonomikunnande genom den prioriteringen. Man har uppenbarligen inte ställt frågan om revisorskåren är betjänt av att kunskapsprofilen hos de framtida revisorerna markant avviker från ekonomer i övrigt samtidigt som de på intet sätt kan konkurrera med jurister av professionen. Har man inom revisorskåren övervägt konsekvenserna av Kommerskollegii nya auktorisationskrav i relation till den svenska högskolans utbildningsorganisation? Hoppas man att Handelshögskolan som inte är i samma tvångströja skulle kunna producera framtidens revisorer? Jag tvivlar starkt på att Handelshögskolan accepterar att slopa nationalekonomi, statistik eller ADB för att få plats med den juridik som Kommerskollegium kräver. Revisorer bliv vid Er läst! Var goda ekonomer och tag råd av professionella jurister vid behov.

Handlingsalternativen

Vad kan då göras? Ett antal alternativ föreligger:

1. UHÄ kan utnyttja sin rätt enligt Högskoleförordningen 3 kap 7 § att fastställa annan längd på fördjupningsalternativet redovisning än den som riksdagen beslutat. Inom ramen för en 4-årig utbildning kan Kommerskollegie krav tillgodoses. I våra nordiska grannländer är påbyggnaden utöver civilekonomexamen (motsv) för dem som skall bli revisorer betydligt längre än en termin. Problemet är här finansieringen av en tillkommande termin.

2. UHÄ kan ändra författningen (utbildningsplanen) så att Kommerskollegium inte längre äger rätt föreskriva hur universiteten skall bedriva sin verksamhet. En kombination av 1 och 2 kunde vara att UHÄ garanterar finansiering av kompletteringskurser i juridik, för dem som skall bli revisorer, i form av enstaka kurser.

3. UHÄ kan föreskriva att den som avser att bli revisor skall genomgå ett annorlunda basblock än det som ekonomlinjen erbjuder. De minsta högskolorna har idag möjlighet att ge ett basblock med inriktning mot redovisning och revision som avses ge teoretisk kompetens motsvarande godkänd revisor. Om ett sådant basblock infördes vid alla högskolor kunde vi få en särskild utbildningsgång för revisorerna på samma sätt som internationella ekonomlinjen idag utgör ett ”stuprör”. Nackdelen med detta är att studenten redan i gymnasiet måste välja yrke. Redan nu ser vi stora problem framför oss med studerande som kommer att vilja byta från ett fördjupningsalternativ till ett annat. Dessa problem blir naturligtvis än större om man tvingas göra sitt val innan man ens påbörjat ekonomutbildningen.

Näringslivet och FAR hävdade hela tiden under arbetet med ekonomutbildningens reformering att en förlängning till 4 år vore befogad. Nu har man fått rätt. Det behövs minst 4 år för att utbilda revisorer i Sverige likväl som i alla andra industriländer. Man kunde kanske tycka att man från universitetshåll inte borde ställa till ett sådant hallå över en så liten yrkeskår (1.000 personer idag?) som revisorerna och det kunde man väl hålla med om, om det bara inte vore så att auktorisationskraven ställer till oreda i utbildningen av ekonomer i övrigt. Universiteten kan nog överleva oredan, vi har omfattande erfarenhet av det, men hur går det på sikt med revisorskåren om inte konsekvenserna av den här kollisionen mellan UHÄ och KK rättas till?

Sten Jönsson, professor vid Företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet