Utbildning: Auktorisationskraven är väl förenliga med ekonomutbildningen

Revisorerna skall få en för sitt yrke adekvat utbildning. Kollegiet har som ansvarig myndighet på revisionsområdet en direkt skyldighet att utforma kraven så att bästa möjliga sammansättning av utbildningen uppnås.

Paul Berger, kommerseråd vid Kommerskollegium, förnekar inte att en låsningseffekt uppkommit genom UHÄs beslut att låta auktorisationskraven vara normerande för utformningen av den redovisningsinriktade fördjupningsdelen. I kollegiets bestämmelser finns emellertid inbyggt ett betydande hänsynstagande till ekonomutbildningens villkor i stort säger Paul Berger.

I några artiklar i Balans 1984/1 rapporteras från ett symposium i november 1983 arrangerat av Forskningsstiftelsen Oskar Silléns fond, Handelshögskolan i Stockholm, företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet och FAR med anledning av 100-årsminnet av Oskar Silléns födelse. Inte utan förvåning upptäcker jag att Kommerskollegium synes ha spelat en inte helt underordnad roll vid arrangemanget. Låt vara som slagpåse, men i alla fall! Att vi på kollegiet inte känt till arrangemangets existens och än mindre närvarit därvid tycks inte ha hämmat kraften i de smockor som utdelats. Emellertid tillåter jag mig tro att vad som uppges ha uttalats i åtminstone något fall inte helt återspeglar det budskap som faktiskt framförts. Iakttagelsen att samtliga symposiedeltagare uppenbarligen delade uppfattningen att kollegiets regler för revisorsauktorisation utgör en (avskräckande får man förmoda) illustration till den pågående byråkratidebatten tror jag, på goda grunder, inte heller är alldeles riktig. Bygger den inte mera på önsketänkande än på vad som förevarit i sinnevärlden?

För att så lägga förtrytelsen åt sidan, finns uppenbarligen ett behov att något kommentera den kollision som från några håll i utbildningsvärlden uppfattas föreligga mellan kollegiets krav på teoretisk utbildning för auktorisation som revisor och den från hösten 1983 förlängda ekonomutbildningen.

Utbildningskraven

Inledningsvis får jag därvid erinra om att kraven på teoretisk utbildning för auktorisation som revisor för den som genomgått statlig högskoleutbildning finns i 2 § kommerskollegiets revisorskungörelse (KFS 1973:6) i den lydelse (KFS 1983:10) denna har från den 1 juli 1983. De i denna paragraf angivna kraven utvecklas närmare i kollegiets anvisning (KFS 1978:18) om erforderlig teoretisk utbildning och praktisk verksamhet för auktorisation som revisor vilken under hösten 1983 ändrats och omtryckts med beteckningen KFS 1983:12. Motsvarande bestämmelser för godkännande som revisor finns i 7 § revisorskungörelsen och anvisningen (KFS 1978:19) om erforderlig teoretisk utbildning och praktisk verksamhet för godkännande som revisor (omtryckt med beteckningen KFS 1983:13).

I Balans 1983:8 har jag översiktligt redogjort för de krav på teoretisk utbildning för erhållande av auktorisation eller godkännande som revisor som gäller från den 1 juli 1983. I fråga om kravens närmare innehåll får jag hänvisa till den artikeln och vill här bara erinra om att kraven på teoretisk utbildning för den som genomgått statlig högskoleutbildning består av dels en del obligatoriska studier i vissa ämnen och dels en del studier där den sökande själv kan välja inriktning och omfattning inom vissa ramar. Sammanlagt skall studierna omfatta minst 140 poäng för auktorisation och minst 80 poäng för godkännande. Tidigare gällde minst 120 poäng för auktorisation medan kravet på 80 poäng för godkännande är oförändrat. I korthet gäller följande (kraven före den 1 juli 1983 anges inom parentes). Se tabell 1.

Tabell 1. Teoretiska utbildningskrav

Kollegiets skyldighet

Härefter kan finnas skäl att påminna om att vad kollegiet gjort med utfärdandet av de nya bestämmelserna är att fastställa kraven på teoretisk utbildning för erhållande av auktorisation och godkännande. Det måste anses vara en direkt skyldighet för kollegiet som ansvarig myndighet på revisionsområdet att utforma kraven så att de som erhåller auktorisation eller godkännande har den för yrkesverksamheten som revisor bästa möjliga sammansättningen av sin utbildning. Bland annat i syfte att uppnå detta har de nya utbildningsbestämmelserna tagits fram efter nära samråd med FAR och SRS. Mellan revisorsföreningarna och kollegiet föreligger fullständig enighet i alla delar i fråga om de nya bestämmelsernas innehåll och utformning.

Att kollegiet fullgör sin skyldighet att meddela bestämmelser om utbildning för auktorisation och godkännande som revisor kan rimligen ingen invända mot. Varför har då reglerna väckt en viss uppståndelse på några håll inom högskolevärlden? Tre förklaringar ligger nära till hands: man uppfattar det så att utbildningsanordnarnas handlingsfrihet inskränks på ett oacceptabelt sätt till följd av att UHÄ i sin utbildningsplan för ekonomlinjen föreskrivit att fördjupningsdelen med inriktning mot redovisning skall utformas så att den studerande skall ges möjlighet att inom ramen för denna uppfylla kollegiets krav på utbildning för auktorisation, man finner att utbildningen inte ger den för en revisor mest adekvata utbildningen och man har missförstått bestämmelsernas innebörd i vissa fall. Jag kan också föreställa mig och rent allmänt väl förstå att det vid förskjutningar i den betydelse som externa intressenter tillmäter olika ämnen närmast med nödvändighet uppstår vissa konvulsioner bland de ”drabbade”. Den sidan av saken lämnar jag dock här därhän.

Handlingsfriheten

För att börja med den av några upplevda låsningen av utbildningsanordnarnas handlingsfrihet har kollegiet som ovan sagts i första hand att hävda intresset att revisorerna får en för sitt yrke adekvat utbildning. Detta innebär givetvis inte att kollegiet kan fastställa sina utbildningskrav utan att ta hänsyn till ekonomutbildningens utformning och villkor i stort. I största möjliga utsträckning bör man försöka undvika att kollegiets regler ”fjättrar” ekonomutbildningen i stort. Kollegiet har också utformat reglerna med hänsyn härtill.

Kollegiets utbildningskrav är som ovan framgått utformade så att vissa ämnen skall ingå i viss omfattning, varefter den studerande får ”fylla ut” resterande utrymme genom att inom vissa ramar själv välja utbildning. Detta system har valts bland annat för att undvika låsningseffekter. Medan den ”fria” delen tidigare omfattade 20 av 120 poäng omfattar den numera 30 av 140 poäng – således en både absolut och relativ utvidgning. Det är svårt att se att detta i sig skulle medföra ökade låsningar för ekonomutbildningen!

När kollegiet på detta sätt ökat den fria delen kunde man tycka att någon grund för missnöje ej skulle finnas. Emellertid kan inte förnekas att en låsningseffekt uppkommit genom UHÄs ovannämnda beslut att låta auktorisationskraven vara normerande för utformningen av den redovisningsinriktade fördjupningsdelen. Om man på högskolorna under den äldre ekonomutbildningens tid inte ville utforma utbildningen med hänsyn till auktorisationskraven var det bara att låta bli. De studerande som ville meritera sig för auktorisation kunde man alltid hänvisa till kompletteringsstudier i form av s k enstaka kurser. Så skedde också i stor utsträckning. Till följd av UHÄs föreskrift ges inte längre denna möjlighet och därför upplevs kollegiets bestämmelser som en låsning, trots att de i själva verket tar ökad hänsyn till utbildningsanordnarnas önskemål om flexibilitet. Bör då UHÄ ta bort kravet på auktorisationsinriktning i fördjupningsdelen? Detta är primärt en fråga för UHÄ, men jag vill dock göra den reflexionen att det skulle förefalla något märkligt om fördjupningsalternativet redovisning inte utformades så att det kvalificerade för auktorisation. Med tanke på de svårigheter som idag föreligger att bereda de studerande plats för kompletterande studier i form av enstaka kurser – svårigheter som snarast ser ut att öka – är jag också rädd att många studerande med siktet inställt på auktorisation skulle komma att råka illa ut om ett sådant steg togs. Det torde också finnas anledning att beakta möjliga konsekvenser på sikt av att högskoleväsendet inte skulle kunna ge en adekvat sammanhållen revisorsutbildning.

Revisionsanpassningen

Så till den eventuellt förefintliga åsikten att kollegiets utbildningsbestämmelser inte skulle vara så väl anpassade som möjligt till vad revisionsutövningen kräver. Därvid kan jag väl förstå att om man upplever bestämmelserna som dåliga även från revisorsutbildningssynpunkt är det klart att man är än mindre beredd att acceptera en inskränkning i handlingsfriheten för ekonomutbildningen i stort. Den som eventuellt vill hävda att de nya bestämmelserna är olämpligt utformade med hänsyn till de kunskaper som revisorsyrket kräver tar emellertid, mot bakgrund av revisorsorganisationernas totala uppslutning bakom reglerna, på sig en inte alldeles lätt argumentationsbörda. Jag skall inte här utveckla skälen för de nya kraven utan får för några korta motiveringar hänvisa till min tidigare artikel i Balans. Det bör bara noteras att vad som gjorts är att kollegiet ökat kravet på studier i handelsrätt från 20 till 30 poäng, infört ett krav på studier i informationsbehandling (ADB) om 10 poäng och tagit bort kravet på 10 poängs studier i nationalekonomi. I fråga om handelsrätt får erinras om att reglerna innebär en återgång till den omfattning på studierna som krävdes före 1978. Att utvecklingen på affärslivets område varit och är sådan att revisorernas behov av kunskaper på det rättsliga området kraftigt ökar, tror jag ingen kan förneka. Detta kommer till uttryck inte minst i revisorernas ökade förvaltningsrevisionella åtaganden. Vissa under det senaste året inträffade händelser borde ha bragt eventuella tvivlare till insikt om vilka utomordentligt svårbedömbara avgöranden i rättsliga frågor som en revisor kan komma att ställas inför. Några rationella skäl för att motsätta sig införande av ett krav på åtminstone vissa grundkunskaper i informationsbehandling har jag inte hört och kan jag svårligen föreställa mig. Det kan för övrigt finnas skäl att här påminna om att de bristande teoretiska kunskaperna för revisorsyrket var ett av de starkaste motiven för att ekonomutbildningen skulle ses över. Det skulle onekligen vara ett förvånande resultat av linjens förlängning om inte revisorsutbildningen kunde förbättras i de avseenden detta framstod som mest behövligt!

Reglernas innebörd

Så till några missuppfattningar om reglernas innebörd som tycks råda på vissa händer. Enligt kollegiets bestämmelser krävs inte studier i nationalekonomi och statistik för auktorisation. De kan däremot tillgodoräknas i viss utsträckning. Det har nu från vissa håll hävdats att om man i ekonomutbildningen på traditionellt sätt vill ha med exempelvis 20 poäng i nationalekonomi och 10 poäng i statistik är detta inte möjligt inom ramen 140 poäng, om man samtidigt vill uppfylla kollegiets krav. Denna uppfattning synes ha sin grund, i en föreställning om att det i UHÄs utbildningsplan nämnda 5-poängsmomentet i basblocket ”Samhälle och företag” inte skulle få tillgodoräknas för auktorisation. Så som detta moment kan anses beskrivet i utbildningsplanen har kollegiet dock ingen erinran mot att det tillgodoräknas såsom ingående i de företagsekonomiska studierna.

Det går således utmärkt väl att fylla den fria delen om 30 poäng med studier i nationalekonomi och statistik. Det går emellertid för kollegiets del lika bra att fylla den med fördjupade studier i informationsbehandling, företagsekonomi (redovisning), handelsrätt eller beskattningsrätt. Jag kan inte se annat än att UHÄs utbildningsplan också ger utrymme för en betydande, om än inte fullständig, flexibilitet härvidlag.

Kollegiet har för sin del inget krav på att studierna i olika ämnen skall ha skett i viss inbördes ordning eller att ämnena skall hållas samman i enheter om 5 eller 10 poäng. Exempelvis kräver kollegiet inte, som det tycks finnas en föreställning om, att studierna i informationsbehandling skall ha varit förlagda till basblocket. Vill någon högskola profilera redan basblocket mot redovisning möter det i och för sig inte heller något hinder. Likaledes finns inget att invända mot att undervisningen inom ett visst område ges i mindre bitar fördelade över en längre tid.

Bestämmelserna inget hot

Sammanfattningsvis har jag svårt att uppleva kollegiets auktorisationsbestämmelser som ett ”hot mot väsentliga utbildningspolitiska mål”. I kollegiets bestämmelser finns inbyggt ett betydande hänsynstagande till ekonomutbildningens villkor i stort. Vissa av de befarade problemen synes bottna i missuppfattningar om bestämmelsernas rätta innebörd. Självfallet är det dock ett faktum att det ömsesidiga beroende som finns mellan kollegiets krav för revisorsauktorisation och ekonomutbildningen enligt UHÄs utbildningsplan medför att varken kollegiet eller utbildningsanordnarna har en total frihet att utforma sin verksamhet helt utifrån de egna särintressena. Med ett uns av god vilja bör detta vara möjligt att leva med.

Paul Berger är Kommerseråd vid Kommerskollegium i Stockholm