Detta utkast ersätter det tidigare – som förslag betecknade – avsnittet 5 i rekommendation nr 11, Metodproblem vid upprättande av koncernredovisning. Utkastet är avsett att kunna tillämpas omedelbart. En definitiv rekommendation beräknas ej kunna fastställas förrän slutresultatet föreligger av det nu (1984) pågående arbetet inom Bokföringsnämnden med ny reglering av redovisningen av fordringar och skulder i utländsk valuta.
Inledning
Genom publiceringen av Financial Accounting Standard No. 52 (FAS 52), Foreign Currency Translation, i USA år 1981 och International Accounting Standard 21 (IAS 21), Accounting for the Effects of Changes in Foreign Exchange Rates, år 1983 infördes i internationell redovisning en ny syn på frågan om omräkning av utländska dotterföretags redovisningar. Medan man tidigare sökt lösa frågan genom att finna en enda, på alla dotterföretag tillämplig, omräkningsmetod, lanserades nu tanken att olikheten mellan olika dotterföretags situation krävde att skilda omräkningsmetoder användes.
Denna rekommendation ansluter till och bygger på IAS 21. I några fall, där IAS 21 anger alternativ i detaljtillämpningen, har här det alternativ valts, som ingår i FAS 52 och samtidigt synts mest konsekvent.
Överväganden
1. Två grupper av dotterföretag
I och för tillämpningen av denna rekommendation anses dotterföretag i utlandet kunna indelas i två grupper, ”självständiga” och ”integrerade”.
Självständiga dotterföretag karakteriseras av att deras kostnader bestrides och intäkter erhålles i huvudsak i den lokala valutan, och att deras monetära tillgångar och skulder också huvudsakligen är i denna valuta. Rörelsen bedrivs karakteristiskt fristående från moderföretagets (även om företagen skulle vara i samma bransch). Dotterföretaget representerar för moderföretaget närmast en fristående investering, varifrån avkastningen normalt erhålls som utdelning. En förändring av kursen på den lokala valutan gentemot moderföretagets får ingen omedelbar effekt på betalningsströmmarna hos moderföretaget. Ett typexempel på ett självständigt dotterföretag är ett tillverkande företag som köper råvaror och säljer sina produkter ”lokalt” (=icke i moderföretagets valuta), och är lokalt lånefinansierat.
Integrerade dotterföretag är sådana vars rörelse är nära förbunden med moderföretagets rörelse, vanligen genom att en stor del av dess kostnader eller intäkter hänför sig till leveranser från resp till moderföretaget eller andra koncernföretag i moderföretagets land. Integrationen stärkes om finansieringen också till stor del – som eget kapital, lån och varukrediter – erhållits från moderföretaget. En kursförändring på den lokala valutan gentemot moderföretagets får en inverkan på moderföretaget som liknar den som skulle uppkommit om rörelsen bedrivits av moderföretaget självt. Ett typexempel på ett integrerat dotterföretag är ett försäljningsbolag för moderföretagets produkter, finansierat huvudsakligen från moderföretaget.
Hänförandet av ett dotterföretag till den ena eller andra av de två grupperna kan i vissa fall erbjuda svårigheter och kräva ett ställningstagande från företagsledningens sida. Man bör i första hand beakta omfattningen av sambandet mellan moderföretagets och dotterföretagets rörelser.
Ett dotterföretag som en gång hänförts till den ena gruppen skall även fortsättningsvis anses tillhöra denna grupp, såvida ej en så väsentlig ändring av dess verksamhet och andra förhållanden inträffar, att en överföring till den andra gruppen måste anses påkallad.
2. Två omräkningsmetoder
När ett självständigt dotterföretags redovisning intages i koncernredovisningen är det lämpligt att bibehålla de resultat och de relationer mellan olika belopp, som ingår i dotterföretagets redovisning. Detta uppnås genom omräkning med dagskursmetoden, vars huvudelement är att alla tillgångar och skulder omräknas till balansdagskursen. Man ser vid denna metod dotterföretaget som en fristående enhet, vari moderföretaget har en nettoinvestering (tillgångar minus skulder), vars värde ändras då kursen på den utländska valutan ändras. Vid dagskursmetoden uppkommer en omräkningsdifferens, som är effekten av att nettoinvesteringen omräknats till annan kurs vid årets slut än vid dess början. Differensen är alltså ett uttryck för en orealiserad värdeförändring som ej skall ingå i årsresultatet. Omräkningsdifferenserna förs i stället direkt till eget kapital. Årets omräkningsdifferens skall redovisas separat i noten med uppgift om ändringar i det egna kapitalet i koncernen.1 Även den omräkningsdifferens som uppstår på obeskattade reserver, om dotterbolagen har sådana, redovisas lämpligen i not.
För ett integrerat dotterföretag är det däremot lämpligt att omräkna redovisningen på sådant sätt att man uppnår samma effekt som om dess transaktioner, dess tillgångar och dess skulder redovisats hos moderföretaget. Detta resultat erhåller man med den monetära-ickemonetära metoden (MIM-metoden)2, som – med vissa undantag – innefattar omräkning av balansräkningens monetära poster till balansdagskurs och icke monetära balansposter till historisk kurs (investeringskurs). Även vid MIM-metoden framkommer en omräkningsdifferens. Denna avser uteslutande kursvinst eller -förlust på de monetära posterna i dotterföretaget och årets omräkningsdifferens skall därför, liksom övriga kursvinster och -förluster i koncernen, inräknas i dess årsresultat.
Även en positiv omräkningsdifferens bör tillföras resultatet utan att det behöver visas att kursvinsten är realiserad. Detta föranleds dels av de stora svårigheterna att bestämma när sådan kursvinst egentligen realiseras, dels av att en koncernmässigt riktig mätning av kursdifferenser erhålles först genom en sammanräkning av omräkningsdifferensen med de kursdifferenser dotterföretaget självt redovisar. Dotterföretaget kan t ex redovisa kursförlust på en skuld i ett tredje lands valuta, men om sistnämnda valuta fallit i förhållande till moderföretagets, har koncernen som helhet gjort en kursvinst.
Dotterföretag i länder med särskilt hög inflationstakt – gränsen kan t ex sättas vid 25 % per år – erbjuder särskilda problem. En omräkning av deras redovisningar med dagskursmetod ger vanligen en felaktig bild av deras ställning och resultat. Även självständiga dotterföretag i sådana länder bör därför få sin redovisning omräknad enligt MIM-metoden. Alternativt kan en inflationsjusterad redovisning omräknas med dagskursmetoden.
En koncern vari ingår såväl självständiga som integrerade utländska dotterföretag skall sålunda i princip vid omräkningen använda dagskursmetoden för de förra och MIM-metoden för de senare. Om emellertid en koncerns dotterföretag till helt övervägande delen tillhör den ena av grupperna, kan det vara oväsentligt vilken omräkningsmetod som användes för övriga dotterföretag. Det synes därför vara praktiskt att en sådan koncern, om den så önskar, får använda den mot den dominerande dotterföretagsgruppen svarande metoden för samtliga dotterföretag, dock icke dagskursmetoden på den icke inflationsjusterade redovisningen för ett dotterföretag i ett höginflationsland.
Om i en koncern dotterbolag i utlandet är obetydliga är valet av omräkningsmetod oväsentligt och koncernen kan använda den av de två metoderna som den finner mest ändamålsenlig.
En närmare beskrivning av tillämpningen av dagskurs- och MIM-metoderna lämnas i efterföljande Tekniska anvisningar.
Det är ofta lämpligt att, åtminstone i de interna koncernbalansuppgifterna, hålla den ackumulerade omräkningsdifferensen för dotterföretaget skild från övrigt eget kapital. Denna teknik är nödvändig i företag som önskar tillämpa den i FAS 52 angivna metoden att vid avveckling, t ex försäljning, av dotterföretaget redovisa den ackumulerade omräkningsdifferensen som ett slutligen realiserat resultat i resultaträkningen. Därvid justeras det på sedvanligt sätt uträknade koncernmässiga realisationsresultatet (skillnaden mellan å ena sidan aktiepriset och å andra sidan de nettotillgångar – tillgångar minskade med skulder och eventuellt minoritetsintresse – som dotterbolaget representerat i koncernbalansräkningen) med den ackumulerade omräkningsdifferensen för dotterföretaget (realisationsresultatet ökas om differensen är positiv). Samtidigt redovisas bortföringen av den ackumulerade omräkningsdifferensen som en direkt ändring av det egna kapitalet, vilken får förklaras i noten med uppgift om ändringar i det egna kapitalet i koncernen.
Metoden har i Sverige tidigare vanligen kallats ”monetary-nonmonetary method”. I engelskspråkig, speciellt amerikansk, litteratur och praxis kallas samma metod ”the temporal method”.
3. Behandlingen av vissa kursdifferenser vid dagskursmetoden
Det betraktelsesätt som ligger bakom omräkningen av självständiga dotterföretag och tekniken för behandling av omräkningsdifferensen vid dagskursmetoden medför att vissa kursdifferenser kan behandlas på särskilt sätt.
a) I vissa fall kan ett långfristigt monetärt mellanhavande mellan moder- och dotterföretag representera antingen en bestående del av moderföretagets finansiering av dotterföretaget eller en återlåning från dotter- till moderföretag av icke erforderlig del av det förras egna kapital. Sådana fall kan anses representera en utvidgning resp reduktion av moderföretagets nettoinvestering i dotterföretaget. Vid dagskursmetoden kan därför en på ett sådant mellanhavande uppkommen kursdifferens, som ingår i resultatet hos moder- och/eller dotterföretaget, föras direkt till eget kapital som omräkningsdifferens.
b) Om moderföretaget upptagit lån i främmande valuta för att balansera och skydda (”hedge”) mot kursdifferenser på en nettoinvestering i ett självständigt dotterföretag kan kursdifferenser på detta lån i koncernredovisningen föras direkt till eget kapital, till den del de motsvaras av under året dit förd omräkningsdifferens (enligt dagskursmetoden) för dotterföretaget.
Justering sker i båda fallen genom omföring mellan årets resultat i koncernen och koncernens fria reserver.
Företag som valt att begagna de redovisningssätt, som beskrivits i detta avsnitt, måste göra detta konsekvent från år till år och både då kursdifferenserna är positiva och negativa.
4. Bundet och fritt eget kapital
Enligt de svenska lagbestämmelserna om koncernredovisning skall koncernbalansräkningen ”utvisa beloppet av fritt eget kapital eller ansamlad förlust i koncernen efter avdrag för internvinster”. Det är sålunda nödvändigt att ta ställning till hur det egna kapital, som framkommer efter omräkningen och kvarstår efter eliminering av förvärvat eget kapital3, skall fördelas så att en riktig uppdelning på bundet eget kapital resp fritt eget kapital eller ansamlad förlust görs (se FARs rekommendation nr 11, avsnitt 2).
Vid båda omräkningsmetoderna förekommer ackumulerade omräkningsdifferenser som andelar av det egna kapitalet och även i övrigt kan omräkningen av tekniska skäl leda till att det fria (utdelningsbara) kapitalet eller ansamlade förlusten i dotterföretaget ej direkt framgår genom omräkning av dotterföretagets egna kapitalposter var för sig. Det är därför att rekommendera att en särskild analys görs enligt följande modell, som kan tillämpas vid båda omräkningsmetoderna.
a) Efter omräkning är summan av det egna kapitalet i dotterföretaget, inkl omräkningsdifferenser, bestämd. (Det behöver vid omräkningen icke uppdelas på delposter i enlighet med dotterföretagets redovisning, se vidare Tekniska anvisningar, som anger lämplig fördelning på poster.)
b) Event minoritetsandel elimineras från resp delpost.
c) Förvärvat eget kapital elimineras till investeringskurs enligt förvärvsanalys.
d) Därefter kvarstår en rest som kan vara positiv eller negativ. Är den positiv hänförs så stor del därav som svarar mot dotterföretagets egna utdelningsbara kapital, omräknat till balansdagskurs, till koncernens fria egna kapital, i den mån det kan utdelas utan att moderbolaget behöver nedskriva aktierna i dotterföretaget. Till det fria kapitalet skall dock ej föras högre belopp än den positiva resten utgör.
Är resten negativ skall den först ökas med beloppet (till använd omräkningskurs) av icke eliminerade bundna fonder, varefter den ansamlade förlusten framkommer. (I den mån moderföretaget nedskrivit aktierna i dotterföretaget med anledning av förlusten kan denna koncernmässigt utkvittas mot nedskrivningen, se näst sista stycket av de tekniska anvisningarna till rekommendation nr 11.)
e) Sedan sålunda fritt eget kapital resp ansamlad förlust bestämts (och återstående – positiva – del av kapitalet klassificerats som bundet), är den del som icke utgör årets resultat att hänföra till fria reserver resp balanserad förlust.
”Förvärvat eget kapital” användes här och i efterföljande Tekniska anvisningar som ett kortfattat uttryck för både dotterföretagets egna kapital vid förvärvet (om företagets aktier inköpts) och tillskjutet eget kapital (vid moderföretagets grundande av dotterföretaget och senare), justerat i förekommande fall för senare utskiftningar eller utdelning av fritt eget kapital som fanns vid förvärvet. Elimineringen av detta kapital är behandlad i rekommendation nr 11.
5. Ändring av omräkningsmetod
Ändring av omräkningsmetod för utländska dotterföretag skall särskilt anges i den redogörelse för ”metoder och värderingsprinciper” i koncernredovisningen som moderföretaget skall lämna enligt lag (för aktiebolag se 11 kap 11 § fjärde stycket ABL). Om effekten av ändringen är obetydlig, kan det räcka med att denna effekt anges i redogörelsen. Eljest får det i första hand krävas att den årsredovisning, vari ändringen gjorts, förutom den fastställda koncernbalansräkningen för föregående år presenterar denna koncernbalansräkning omräknad enligt den nya metoden.
Blir effekten på koncernresultaträkningen av ändrad omräkningsmetod sådan att det blir uppenbart svårt att jämföra resultatet med tidigare års, är det att rekommendera att även en efter den nya metoden omräknad koncernresultaträkning för föregående år presenteras. I varje fall måste redogörelse för de viktigare effekterna av förändringen på resultatredovisningen lämnas i årsredovisning och delårsrapport.
Bilaga: Tekniska anvisningar för tillämpning av dagskursmetoden och MIM – (den monetära – icke monetära) metoden
Dessa anvisningar utgör en del av rekommendationen.
Anvisningarna utgår från att utländska dotterbolag behandlas enligt förvärvsmetoden (se härom FARs rekommendation nr 11), såsom i praktiken nästan alltid torde vara fallet. Elimineringen av aktierna (andelarna) i dotterföretaget skall bygga på den ursprungliga förvärvsanalysen och koncernmässiga över- och undervärden vara opåverkade av kursändringar som inträffat efter förvärvet. För genomförandet av denna eliminering är det praktiskt, om förvärvat eget kapital i dotterföretaget omräknas till resp investeringskurs. Därför anges en omräkningsmetod, som bygger härpå, icke bara vid MIM-metoden (där den är en integrerad del av metoden) utan även vid det ena av två alternativ till omräkning av balansräkningen vid dagskursmetoden. Vid det andra alternativet omräknas det egna kapitalet till dagskurs, men även vid detta alternativ förutsätts att eliminering av förvärvat eget kapital och övriga elimineringar enligt förvärvsmetoden sker till ursprungligen fastlagda värden.
Med balansdagskurs förstås kursen per den dag koncernredovisningen upprättas. I allmänhet kan medeltalet av bankernas köp- och säljkurs användas både på tillgångs- och skuldsidan. Om det, vid MIM-metoden, finns monetära poster som täcks av terminskontrakt i moderföretagets valuta, och inverkan av dessa kontrakt ej redan beaktats i moder- eller dotterföretagets balansräkningar, kan lämpligen för dessa poster den kurs till vilken terminsvalutan sålts eller köpts användas i stället för dagskursen.
Med investeringskurs förstås kursen vid förvärvet av en tillgång resp uppkomsten av ett kapitalbelopp. För investeringar i anläggningstillgångar kan ofta genomsnittskursen under investeringsåret användas.
Med genomsnittskurs avses genomsnittet av kurserna under den period (år, delår) redovisningen avser.
Med monetära poster avses kassa, bank, kortfristiga placeringar, kort- och långfristiga fordringar samt kort- och långfristiga skulder.
1. Omräkning enligt dagskursmetod
a. Balansräkningen
För omräkning av balansräkningen anges här två alternativ, som skiljer sig från varandra i fråga om den specifikation av det egna kapitalet som framkommer i de interna koncernbalansuppgifterna. Vid alternativ I, men icke vid alternativ II, framkommer automatiskt en redovisning av den ackumulerade omräkningsdifferensen för varje dotterbolag. Alternativ I bör sålunda tillämpas av företag, som önskar tillämpa den i not 1 till rekommendationen beskrivna behandlingen av ackumulerad omräkningsdifferens vid avveckling av dotterföretag, eller som i koncernbalansräkningen önskar följa internationell praxis att visa den sammanlagda ackumulerade omräkningsdifferensen i särskilt belopp (för uppfyllande av den svenska lagens krav i förekommande fall uppdelat på bundet och fritt eget kapital).
Alternativ I
Alla tillgångar, alla skulder och minoritetsandel i kapitalet omräknas till balansdagskurs.
Förvärvad eget-kapital-andel av obeskattade reserver omräknas till investeringskurs, obeskattade reserver i övrigt till balansdagskurs.
Det egna kapitalet omräknas enligt följande schema:
Den sista av dessa poster, årets omräkningsdifferens, skall stämma med summan av följande belopp, där första ledet av produkten avser lokal valuta:
Ingående balansens kapitalbelopp och förvärvad eget-kapital-andel av obeskattade reserver × årets ändring av balansdagskursen
+/− Kapital tillskjutet under året × skillnad mellan investeringskurs och utgående balansdagskurs
+/− Utdelning under året × skillnaden mellan betalkursen och utgående balansdagskurs
+/− Årets resultat × skillnad mellan genomsnittskurs och utgående balansdagskurs
Uppdelning av det egna kapitalet i bundet och fritt eget kapital sker enligt avsnitt 4 i rekommendationen. ”Kapital kvarstående från ingående balans” i ovanstående omräkningsschema behöver alltså icke uppdelas på delposter.
Alternativ II
Samtliga poster i balansräkningen, inkl de enskilda delposterna av eget kapital i dotterföretaget, omräknas till balansdagskurs. Om resultaträkningen i enlighet med rekommendationen nedan omräknas till genomsnittskurs, insätts dock årsresultatet till genomsnittskurs, och differensen mellan resultatet omräknat till denna kurs och balansdagskurs omförs till fria reserver.
Kurs | |
|---|---|
Kapital kvarstående från ingående balans | Samma belopp i SEK som föregående år, minskat med utdelning omräknad till den kurs till vilken den betalts 4 |
Kapital tillskjutet under året | Investeringskurs |
Ackumulerad omräkningsdifferens från ingående balans | Samma belopp i SEK som föregående år |
Årets resultat | Samma kurs som resultaträkningens omräkningskurs (se nedan; genomsnittskurs rekommenderad) |
Årets omräkningsdifferens | Framkommer genom saldering av balansräkningen |
Som tidigare angivits sker även vid detta alternativ aktieeliminering och insättandet av koncernmässiga över- och undervärden till ursprungligen bestämda belopp. Eliminering av förvärvat eget kapital sker alltså med samma belopp som föregående år, ökat med eventuellt tillskjutet ytterligare kapital till investeringskurs, och görs ”från toppen”, d v s i första hand mot dotterbolagets bundna kapital, så långt detta förslår, och med resterande del mot dotterbolagets fria kapital.
Förvärvad eget-kapital-andel av obeskattade reserver elimineras med samma belopp som föregående år. Skulle härigenom ett negativt belopp för eget-kapital-andelen av obeskattade reserver uppkomma, görs i stället elimineringen av denna del mot dotterbolagets egna kapital.
Omräkningsdifferensen blir vid detta alternativ fördelad på obeskattade reserver, bundna reserver och fria reserver. Påverkan på dessa poster av årets omräkningsdifferenser bör framgå av noter till dem.
En särskild beräkning av bundet och fritt eget kapital enligt avsnitt 4 i rekommendationen behöver ej göras vid alternativ II.
Avstämning av kursdifferensen kan ske med tillämpning av samma teknik som i alternativ I.
Om utdelning anteciperas av moderföretaget, upptas den lämpligen till balansdagskurs vid antecipationen och differensen mellan denna kurs och betalkursen ingår som korrigering under betalningsåret.
b. Resultaträkningen
Alla poster bör omräknas till genomsnittskurs.
I IAS 21 (men ej FAS 52) anges som alternativ att resultaträkningen omräknas till utgående balansdagskurs. Detta alternativ har flera nackdelar. Delårsresultat, omräknade efter resp delårs slutkurs, kan icke summeras till ett helårsresultat omräknat till årets balansdagskurs. Omsättningssumman och andra belopp i resultaträkningen skulle bli omräknade till olika belopp vid dagskursmetod och MIM-metod, vilket minskar jämförbarheten mellan företag och framförallt blir störande i koncerner där båda metoderna tillämpas i samma redovisning. Vidare kan en omräkning till utgående balansdagskurs vid större valutakursförändringar – t ex en devalvering eller revalvering av moderföretagets valuta – leda till att i koncernresultaträkningen upptagna belopp icke är karakteristiska för året. Den innebär också att vid räntabilitetsberäkningar resultatbeloppen blir mindre jämförbara med kapitalbeloppen, vilka enligt praxis och rekommendationer uträknas som genomsnitt för perioden.
Rekommendationen vill trots detta ej utesluta möjligheten att omräkna resultaträkningen till balansdagskurs för att därigenom uppnå en viss mindre förenkling. Användes denna metod bör dock, om dotterföretag som omräknas efter dagskursmetod ej är oväsentliga i förhållande till koncernen som helhet, vid större valutakursändringar särskilt anges effekten av denna omräkning jämfört med omräkning till genomsnittskurs.
Omräkningsdifferensen ingår icke i resultaträkningen5, vilken däremot omfattar summan av de kursdifferenser som redovisas i koncernens olika företag (med undantag, i förekommande fall, för vissa kursdifferenser enligt avsnitt 3 av rekommendationen).
Se dock betr omräkningsdifferensens eventuella särbehandling vid avveckling av dotterföretag not 1 till rekommendationen.
c. Finansieringsanalys
Vid dagskursmetoden måste investeringar i och desinvesteringar av anläggningstillgångar beräknas separat, lämpligen som beloppen i lokal valuta, omräknade till genomsnittskurs. De är inte direkt avstämbara mot förändringarna i tillgångsvärdena, eftersom dessa påverkats av kursförändringar under året.
Finansieringsanalysen vid dagskursmetod måste för att kunna avstämmas innehålla en omräkningsdifferens.
2. Omräkning enligt MIM-metoden
a. Balansräkningen
Balansräkningens monetära poster omräknas till balansdagskurs.
Icke monetära tillgångar (varulager samt anläggningstillgångar exkl långfristiga monetära poster) omräknas till den kurs som svarar mot basen för dotterföretagets prissättning av tillgången. Detta innebär i regel omräkning till investeringskurs, eftersom tillgångarna oftast är upptagna till anskaffningskostnad eller denna reducerad med avskrivningar därpå. Varulager kan emellertid vara upptagna till verkligt värde på balansdagen, emedan detta är lägre än anskaffningskostnaden. Eftersom verkligt värde är ett dagsvärde per bokslutsdagen, bör då omräkning ske till balansdagskurs. Anläggningar kan ha blivit uppskrivna i dotterföretaget, särskilt om detta är beläget i ett höginflationsland. Därvid kan man antingen bortse från uppskrivningen och fortsätta med omräkning till investeringskurs eller övergå till att omräkna det uppskrivna beloppet till en kurs som svarar mot den prisnivå, till vilken uppskrivningen gjorts.
Beträffande varulager kan ofta en förenkling ske. Om detta omsättes snabbt och kursförändringen under året icke varit så stor, kan lagrets faktiska anskaffningskostnad i moderföretagets valuta ofta med tillräckligt god approximation erhållas genom omräkning till balansdagskurs.
Obeskattade reserver omräknas till investeringskurs (kurs vid uppkomsten).
Minoritetsandel omräknas till investeringskurs.
Det egna kapitalet, exkl årets resultat, omräknas till investeringskurs enl följande schema:
Kurs | |
|---|---|
Förvärvat och senare tillskjutet kapital | Investeringskurs |
Övrigt eget kapital, exkl. årets resultat | Samma belopp i SEK som föregående år, minskat med utdelning omräknad till den kurs till vilken den betalts 6 |
Årets resultat | Framkommer genom saldering av balansräkningen |
Årets resultat innehåller, utöver dotterföretagets resultaträkningsposter omräknade enligt vad nedan anges, årets omräkningsdifferens. Denna representerar årets kursvinst eller -förlust på de i dotterföretaget (genomsnittligt under året) redovisade monetära posterna.
Uppdelningen av det egna kapitalet i bundet och fritt kapital sker enligt avsnitt 4 av rekommendationen. Någon fördelning på bundet och fritt eget kapital behöver därför ej ske vid omräkningen.
Betr. anteciperad utdelning se not 4.
b. Resultaträkningen
Alla poster i resultaträkningen omräknas till genomsnittskurs utom följande.
1. Avskrivningar och nedskrivningar på anläggningstillgångar:
den kurs som använts för motsvarande anläggningstillgång i balansräkningen, alltså i normalfallet investeringskursen.
2. Kostnad för sålda varor:
Årets anskaffning till genomsnittskurs
+ Ingående lager till ingående balansens omräkningskurs
- Utgående lager till utgående balansens omräkningskurs
Kostnaden för sålda varor ingår ju ofta i en sammanslagen post ”Rörelsens kostnader” (tillverknings-, försäljnings- och administrationskostnader), varvid det blir denna post som omräknas enligt schemat. Första beloppet (årets anskaffning) ersättes då med ”Rörelsens kostnader exkl lagerändring”.
Omräkningen av kostnaden för sålda varor kan ibland förenklas, nämligen då omsättningshastigheten är hög och kursförändringen under året är obetydlig. I sådant fall bör denna kostnad kunna upptas till genomsnittskurs utan att alltför stort fel uppkommer.
3. Vinster eller förluster på sålda anläggningstillgångar:
Dessa upptas med försäljningspriset till kurs vid försäljningstillfället eller genomsnittskurs, minskat med anläggningstillgångens bokförda värde till den omräkningskurs som användes i ingående balansräkningen.
4. Upplösning av obeskattad reserv:
Omräkningskursen i ingående balansräkningen.
Såsom angivits vid omräkningen av balansräkningen kommer den omräknade resultaträkningen, förutom de omräknade posterna i dotterföretagets resultaträkning, att uppta en omräkningsdifferens för året. Det rekommenderas att i koncernresultaträkningen sammanslå denna omräkningsdifferens och de valutakursdifferenser, som de med MIM-metoden omräknade dotterföretagen redovisar i sina resultaträkningar.
c. Finansieringsanalys
Vid MIM-metoden föreligger inga särskilda problem med finansieringsanalysen eftersom kapitalredovisningen helt följer kongruensprincipen.