Riskanalys är en sammanfattande benämning på granskningsåtgärder av betydelse för såväl planeringen av förvaltnings- och räkenskapsrevisionen som för dess genomförande. Syftet med detta uttalande är att ge revisorn vägledning vid riskanalysen.
Genom riskanalysen, som belyser möjligheter för och hot mot företaget, får revisorn underlag för sina bedömningar i följande avseenden:
Att styrelsen och verkställande direktören inte utsatt bolaget för orimliga risker, d v s risker som kan vålla bolaget stor skada utan att kunna ge motsvarande fördelar.
Att nedskrivningsbehov inte föreligger beträffande bolagets tillgångar och att skulderna inte upptagits under sina verkliga värden. Bedömningar i detta avseende görs även beträffande de kortperiodiska bokslut som revisorn tar del av.
Att årsredovisningen upplyser om för bedömningen av bolagets resultat och ställning viktiga förhållanden och om händelser av väsentlig betydelse vilka inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut. Riskanalysen kan även vara till ledning för revisorn vid hans bedömning av andra uppgifter som intagits i förvaltningsberättelsen och i bolagets delårsrapporter.
Att styrelsens förslag till vinstdisposition inte strider mot aktiebolagslagens regler.
Riskanalysen kan också leda till en värdefull dialog med företagsledningen. Därigenom kan exempelvis en ogynnsam utveckling uppmärksammas i tid.
Genom riskanalysen skaffar sig revisorn kunskap om väsentliga möjligheter för och hot mot företagets fortbestånd och planmässiga utveckling. Revisorn utgår därvid i första hand från i företaget sammanställd information. Om informationen ej sammanställts på ett ändamålsenligt sätt måste revisorn själv åstadkomma detta. Normalt bör dock riskanalysen inte innefatta ett mera omfattande eget utrednings- och analysarbete.
För riskanalysen använder revisorn huvudsakligen följande underlag:
Revisorns allmänna kartläggning av företagets organisation, verksamhet och verksamhetsmiljö. Kartläggningen genomgås årligen för att hållas aktuell.
Års- och periodbokslut, budgets och andra finansiella och statistiska rapporter. Rapporterna bör innehålla indikatorer, t ex nyckeltal, som belyser utvecklingen av väsentliga riskfaktorer.
Intervjuer med verkställande direktören och andra befattningshavare i ledande ställning.
Revisorn utnyttjar även kunskaper om företaget som inhämtas vid övrig granskning, exempelvis om väsentliga avtal, om kunder och om leverantörer.
Omfattningen av den granskning som erfordras påverkas av dels företagets soliditet, lönsamhet och likviditet dels i vilken utsträckning företaget självt analyserar sin risksituation. Granskningens omfattning kan därför variera mycket mellan olika företag.