Utbildning: Oskar Sillén – föregångare inom svensk företagsekonomi

Oskar Sillén var bland de första auktoriserade revisorerna i Sverige. Han grundade FAR och var den egentlige skaparen av det moderna svenska revisionsväsendet. 100-årsminnet av hans födelse har nyligen firats och i denna artikel belyser Eva Wallerstedt vid Uppsala universitet hans gärning.

Oskar Sillén studerade och arbetade i Tyskland, kombinerade arbete vid Handelshögskolan i Stockholm med chefskapet för en juridisk organisativ byrå vid Sveriges Industriförbund och startade 1932 tillsammans med två andra auktoriserade revisorer en egen revisionsbyrå. Han bildade skola för både akademiker och praktiker.

Oskar Sillén, som föddes i Uppsala för i dagarna hundra år sedan, var under sitt liv en mycket produktiv och verksam person. Han kom därigenom att få ett stort inflytande på svensk företagsekonomi. Man kan därvid notera att han var den förste inom ämnet i flera avseenden: den förste svensken med handelshögskoleexamen, den förste svenske professorn och medlem av den första kullen av auktoriserade revisorer i landet. Vidare bör nämnas att han var med om att grunda ett antal organisationer: FAR, Tidskriften Affärsekonomi, Affärsekonomiska forskningsinstitutet och Företagsekonomiska diskussionsföreningen. Han spred resultaten av sina arbeten genom ett tiotal böcker – bl a Affärsföretagens likviditet (1915), Moderna bokföringsmetoder med särskild hänsyn till fabriks- och varuhandelsföretag (1915), Nyare balansvärderingsprinciper (1931) och Studier i svensk företagsekonomi (1943) – samt minst 125 artiklar i sammanlagt 56 olika svenska och utländska tidskrifter. Han höll dessutom föredrag i minst 42 institutioner och deltog i lagstiftningsarbetet i samband med 1929 års bokföringslag och vissa delar av 1944 års aktiebolagslag.

Att i en kortare artikel fullständigt belysa Oskar Silléns gärning fram till hans död 1965 är naturligtvis ogörligt. Framställningen här kommer därför att koncentreras till några frågor som jag behandlat i min forskning: Silléns teoretiska och praktiska bakgrund, omständigheterna kring hans anställning vid Handelshögskolan samt, slutligen, hans verksamhet som professor, konsult och revisor.

De källor artikeln bygger på är först och främst det material, som Oskar Sillén själv bevarade under sitt liv och som hans son, professorn i kemi, Lars-Gunnar Sillén systematiserade efter faderns bortgång. Materialet består av brev, manuskript, föreläsningsanteckningar, tidningsurklipp, dagboksanteckningar, privatbokföring m m. I övrigt grundas artikeln på material från olika arkiv samt på intervjuer.

Handelsstudier vid Schartau och i Köln

Efter sin mogenhetsexamen vid Upsala Högre Allmänna Läroverk 1902 studerade Sillén under ett år vid Frans Schartaus Praktiska Handelsinstitut, förmodligen med sikte på en bankkarriär. Sedan han genomgått utbildningen där blev han utsedd till förste innehavare av det s k större resestipendiet vid Schartau och kunde på så sätt påbörja en tvåårig studietid vid den 1901 nystartade Handelshögskolan i Köln. Under hela denna studietid upprätthöll Sillén en nära kontakt med sin gamla skola genom brevväxling med dess rektor Åke W:son Munthe. I denna brevväxling framstår Munthe som Silléns vän och rådgivare. Det skulle också senare visa sig att Munthe på ett aktivt sätt stödde flera av de beslut som skulle få betydelse för Silléns fortsatta yrkeskarriär.

Vid studierna i Köln fick de studerande själva utifrån en föreläsningskatalog planera den kommande terminens schema. Oskar Sillén valde att studera ämnena nationalekonomi med försäkringsvetenskap, rättslära, språk och handelsteknik. Nationalekonomin bedömdes av honom som det viktigaste och mest ”vidtomfattande och lärorika” ämnet, vilket också avspeglades i att han ägnade det omkring 40 % av den totala föreläsningstiden. Handelsteknik, där Sillén bl a hade den senare legendariske professorn Eugen Schmalenbach som lärare, upptog ungefär 25 % av hans tid. Ämnet omfattade huvudsakligen bokföring, handelskorrespondens, check- och växelhandel, handelsräkning samt även engelsk stenografi. Den sistnämnda kursen gavs under Silléns sista studietermin för första gången och lockade endast tre deltagare. Bland dessa var Oskar Sillén, som gärna ville meritera sig för en korrespondentplats vid Separator, för vilken det fordrades kunskaper i tysk och engelsk stenografi. Samma önskan låg sannolikt också bakom hans omfattande språkstudier. När han hade avslutat sina studier i Köln hade han således i Sverige och Tyskland studerat sammanlagt sju språk: tyska, franska, engelska, spanska, ryska, latin och holländska.

Det område inom handelsteknikämnet, som Sillén tyckte sig ha ”profiterat” mest av var, enligt ett brev till Munthe, undervisningen i aritmetik. Beträffande bokföring och handelslära så ansåg han att han genom undervisningen i Köln kunnat bygga vidare på de kunskaper som han fått vid Schartaus handelsinstitut.

I början av den femte studieterminen 1905 genomgick Sillén den s k diplomprövningen. Proven var dels skriftliga, dels muntliga. I nationalekonomi examinerades han således med 4 timmars skrivning samt 15 minuters muntligt förhör, medan de båda årens studier i ämnet bokföring med handelsräkning endast examinerades med 15 minuters muntligt prövning. Resultatet blev för Silléns del mycket bra: av de 16 studenter som anmält sig till prövningarna var han den ende som fick det högsta betyget ”mit Auszeichnung”.

Under studietiden uppmanades Sillén av rektor Munthe att skriva en artikel om de tyska handelshögskolorna. Sillén menade att han inte var särskilt ”litterärt anlagd” men tillade att ”för ändamålet i fråga behövs väl ej det i så hög grad”.

Han tog sig an uppgiften och i september 1904 kunde han sända sin artikel ”Handelshögskolor, med särskild hänsyn till deras organisation i Tyskland” till Munthe för vidare befordran till Sveriges Allmänna Exportförenings chef John Hammar för eventuell publicering i Svensk Export. Sillén påpekade att han inte hade stora anspråk på arvode, utan att han var nöjd bara artikeln blev publicerad. Han bad också Munthe att ändra i manuskriptet om denne ansåg att innehållet kunde förbättras. Munthe hörsammade detta önskemål, något som Sillén noterade med tacksamhet sedan artikeln kommit in i Svensk Export.

En annan artikel, som Oskar Sillén skrev under tiden i Köln, var av ett helt annat slag. I Hvar 8:e dag publicerade han nämligen en uppsats med titeln ”Tyska Studentdueller”. I denna talade han delvis av egen erfarenhet som medlem av Akademischer Turnverein Arminia (jfr Bild 1), en av de många, visserligen i lag förbjudna, studentföreningarna av detta slag. Deras aktivitet var enligt artikelförfattaren stor och hans eget intryck var ”att den nykomne studenten knappast hunnit lära sig väderstrecken i universitetsstaden, innan han /blev/ utsatt för värfningar”.

Från studier till praktisk verksamhet

Efter examen i Köln reste Sillén till London, där han lade ned stora ansträngningar på att försöka få ett arbete. Trots att Munthe försett honom med rekommendationsbrev såväl från en medlem av Schartaus styrelse, grosshandlaren och konsuln Knut Bohman, som direktör John Hammar på Sveriges Exportförening hade han stora svårigheter. Han satte därför in en annons i The Daily Telegraph (Bild 2) men fick inga svar att räkna med. Till slut lyckades han emellertid få komma på anställningsintervju hos United Shipping Co, som via annons sökt en medarbetare. Hur denna intervju gestaltade sig har Sillén själv beskrivit i sin dagbok:

”Kl 1/2 12 gick jag, såsom jag blivit ombedd upp till United Shipping Co Ltd’s kontor 108 Fenchurch Street. Blev skickad upp till 3dje våningen; Accountants Department, vars manager, Mr Peter, en mycket hygglig och resonabel karl tog emot mig. Han frågade först efter hur mycket praktik jag hade, och tycktes vara förvånad, då jag sade att jag ej hade någon alls. Han bad mig så att sitta ned och dikterade ett brev för mig, vilket jag försökte taga ned på stenografi. Sedan bad han mig skriva detta på maskin. Det var en Bar-Lock. Jag förklarade att jag var van vid Remington men att jag hade handskats även med Bar-Lock. Jag skrev varken maskin eller stenografi med någon större hastighet, men jag talade om att jag endast hade övat mig några veckor och snart skulle taga upp mig.”

Oskar Sillén fick arbetet vilket bl a bestod i att ta emot diktamen på brev och att sedan skriva ut dem på maskin. Efter några månader fick han emellertid genom Munthe kännedom om ett ledigt arbete på Sveriges Allmänna Exportförening i Stockholm. Sillén lockades av detta arbete och svarade Munthe i ett brev att han inte ”skulle kunna tänka /sig/ en mera lärorik och intressant sysselsättning, och /han hoppades/ därför på det bästa att få den”. Hans förhoppningar kom inte på skam och den 1 april 1906 tillträdde han befattningen som sekreterare och enda utrikeskorrespondent på Exportföreningen i Stockholm. Av betydelse för utgången var förmodligen Munthes rekommendation men också att Exportföreningens direktör John Hammar kände till Sillén sedan Svensk Export publicerat hans artikel om de tyska handelshögskolorna.

Oskar Sillén blev dock relativt snart tveksam om framtidsutsikterna vid Exportföreningen. Redan efter några månaders anställning skrev han nämligen till John Hammar och meddelade att han blivit erbjuden en korrespondentplats vid Upplands Enskilda Bank. Han bedömde, att han där skulle kunna avancera till de högre posterna, medan han i Exportföreningen endast skulle kunna förbättra sin ställning rent penningmässigt.

Sillén lämnade också Exportföreningen hösten 1906 dock inte för att bli bankman, utan för att bli förste utrikeskorrespondent hos Aktiebolaget Separator i Stockholm, något som han ju strävat efter redan under sin utbildning i Köln (jfr ovan). Fastän Sillén nu var praktiskt yrkesverksam behöll han sitt intresse för teoretiska studier. Under hösten 1906 följde han således professor Gustav Cassels föreläsningar i finansvetenskap vid Stockholms högskola. 1 mars 1907 höll han vidare ett föredrag på Schartau för ”rektor Munthe, kamrer Dahlbeck och ett 50-tal personer” rörande ”Användande af kontrollmetoder och genvägar vid räkning”.

I mitten av juni 1907 befordrades Sillén till prokurist och ensam souschef vid AB Separators filialkontor i Berlin, Alfa-Laval-Separator GmbH, som hade bildats 1901. Bolaget, som främst sysslade med försäljning av separatorer på den tyska marknaden, sysselsatte på sitt kontor cirka 50 tjänstemän men hade kontakter med ett betydligt större antal agenter.

Redan från början fick Sillén ta hand om bokföringsavdelningen som hade omkring 12 tjänstemän och i ett brev hem till sina föräldrar i Uppsala bad han att genast få sina bokföringsböcker sända till Köln:

”Obehagligt är också att mitt huvudsakliga arbete kommer att bestå i bokföring; jag får nämligen på min lott att sköta huvudboken, göra bokslut o s v. Därav har jag emellertid hittills endast teoretiska förkunskaper, men jag hoppas, att det dock skall klara sig. Emellertid är det nu en sak, som jag nödvändigt behöver nu, och det är mina bokföringsböcker från Köln, som jag har liggande hemma i Uppsala. Jag skulle därför be er vara vänliga att skicka dem till mig med det allra snaraste. Jag vet, att en del av dem under förra sommaren låg på samma stol i förmaket, där jag hade noterna.”

Handelshögskolan söker lärare i handelsteknik

Oskar Silléns kontakter med rektor Åke W:son Munthe medförde att han relativt tidigt kom i kontakt med diskussionerna om grundandet av en svensk handelshögskola. Munthe hade nämligen under åren 1905–07 tillsammans med läroverksrådet Alfred Nordfelt på Kommerskollegiums uppdrag rest runt till olika länder i Europa för att studera handelshögskolors organisation. Under våren 1907 kunde därför Munthe informera Sillén om att man tänkt sig en professor i ämnet handelsteknik med en årslön på ungefär 7.400 kronor. Sillén var dock i det läget inte intresserad, eftersom han ansåg arbetet ”osäkert och dessutom föga lönande”.

Uppgiften att försöka finna en lärare i handelsteknik föll sedan på Carl Hallendorff, lektor i historia vid Högre Realläroverket på Östermalm, som våren 1908 hade fått i uppdrag att organisera Handelshögskolan i Stockholm. Då det tidigare inte förekommit någon egentlig undervisning på högskolenivå i handelsteknik i Sverige var, av naturliga skäl, tillgången på kompetenta svenska kandidater starkt begränsad. Hallendorff vände sig därför utomlands och hade därvid en relativt omfattande brevväxling med Eugen Schmalenbach vid Handelshögskolan i Köln. Denne ville gärna hjälpa Hallendorff att finna lämpliga lärare i Tyskland. Han föreslog så Ernst Walb, som också engagerades som tf professor inför Handelshögskolans start 1909. Walb, som inte kunde svenska och som därför höll sin undervisning på tyska, började dock redan på våren 1910 fundera på att återvända till Tyskland. För att förhindra att han realiserade dessa planer, vilket skulle innebära nya rekryteringsproblem för Hallendorff, verkade den senare för att Walb skulle utses till professor i ämnet. Detta lyckades, dock med professor Eli Heckschers tveksamma samtycke. Walb hade nämligen inte skrivit någon vetenskaplig avhandling, något som fick Heckscher att påpeka att ”ett sådant förhållande skulle utesluta möjligheten av en professorskallelse i varje annat ämne än handelsteknik”.

Trots professorsutnämningen bestämde sig emellertid Walb för att återvända till Tyskland efter vårterminens slut 1911 och Hallendorff stod nu återigen inför problemet att finna en lämplig lärare. Ansträngningarna med att finna en ersättare till Walb pågick från slutet av år 1910 till i slutet av mars 1911. Inom professorskollegiet framfördes därvid önskemål om att i första hand anställa en svensk ersättare. Sannolikt spelade här erfarenheterna från Walbs tid in – d v s problemen att huvudläraren såväl undervisade som tenterade sina elever på tyska. Vid en genomgång av tänkbara svenska kandidater fann man att dessa inskränkte sig till tre: Oskar Sillén, Ragnar Werner, anställd hos Bröderna Nobel i S:t Petersburg, samt Victor Löfstrand, lärare vid Göteborgs handelsinstitut.

Strax före julen 1910 vände sig Carl Hallendorff följaktligen i brev till Oskar Sillén för att höra sig för om hans intresse för lärarbefattningen i handelsteknik:

”Då Ni hör till de ej alltför talrika svenska affärsmän, som förena praktisk erfarenhet med goda teoretiska förstudier, har helt naturligt den tanken väckts hos mig, om Ni skulle vara hågad att ägna Edert intresse åt den svenska Handelshögskolan.”

På denna förfrågan svarade Sillén:

”Som jag redan från första början med de varmaste sympatier följt Stockholms Handelshögskolas utveckling och alltid intresserat mig för undervisningsverksamhet, vore jag icke obenägen att inlåta mig på närmare underhandlingar om befattningen i fråga.”

Sillén avböjde emellertid snart erbjudandet, då den lön som Handelshögskolan erbjöd inte var konkurrenskraftig med den lön han redan hade i Berlin och än mindre med de förbättrade ekonomiska villkor han fick hos Separator, sedan det blivit känt att han blivit tillfrågad av Hallendorff.

Medan Sillén hade tackat nej av ekonomiska skäl, hade Ragnar Werner och Viktor Löfstrand anfört hälsoskäl resp bristande kompetens i sina nekande svar. Därmed var den svenska kandidatlistan uttömd och Hallendorff fick på nytt vända sig utomlands. Liksom tidigare koncentrerades ansträngningarna till Tyskland.

Jämsides med detta arbete hade man på det då nystartade Sveriges Industriförbund beslutat att starta en ”juridisk organisativ byrå”. Någon, förmodligen K A Wallenberg, fick då idén att Oskar Sillén skulle kunna kombinera arbetet vid Handelshögskolan med ett chefskap för den blivande byrån vid Sveriges Industriförbund. På så sätt skulle de ekonomiska villkoren för Sillén kunna bli förmånligare än dem han tidigare erbjudits. Arrangemanget tilltalade Sillén, något som framgår av hans svarsbrev till Hallendorff:

”Det erbjudande, som nu gjorts mig, är ju för mig i finansiellt hänseende betydligt mycket fördelaktigare än det förra, och den ifrågavarande verksamheten i Industriförbundet bjuder för mig på synnerligen mycket av intresse. Jag förutsätter som självklart, att båda sysslorna utan större olägenhet kunna skötas jämsides, och att man åtminstone i första början, innan organisationsbyrån hunnit riktigt komma igång och ’organisera sig själv’ icke skulle ställa alltför stora fordringar, resp. förväntningar, då ju en sådan ny inrättning naturligtvis måste ha litet tid på sig för att komma i rätta spår från början.”

I april 1911 undertecknade så Sillén ett anställningskontrakt med Handelshögskolan och ett med Sveriges Industriförbund. I kontraktet med högskolan stod det att han anställdes som docent och huvudlärare i handelsteknik. Det sades vidare att han skulle utnämnas till professor så snart han förvärvat den formella kompetensen.

Docent och professor vid Handelshögskolan

Oskar Sillén tillträdde sin tjänst vid Handelshögskolan i april 1912. Redan i sin första föreläsning framhöll han, att han av egen erfarenhet visste hur viktigt det var för den som lämnade en handelshögskola att ha grundliga insikter i just handelsteknik ”just därför att detta ämne står eller åtminstone borde stå i en så intim kontakt med det praktiska affärslivet”. Namnet handelsteknik, påpekade han, hade valts, inte därför att det vår det mest adekvata uttrycket för allt vad undervisningen inom ämnet innebar, utan därför att man inte kunnat finna något som var bättre. Ett annat skäl till namnvalet var att beteckningen handelsteknik användes vid några av de tyska handelshögskolor, som fått stå som förebild till Handelshögskolan i Stockholm. Sillén underströk dock att beteckningen kunde vara missvisande på så sätt att den förde tanken till att det endast var inom handeln (affärslivet) rent tekniska manipulationerna som man skulle undervisa om. Så var inte fallet. Handelstekniken skulle dessutom redogöra för tillvägagångssättet vid de olika stegen av affärstransaktioner samt ordna och på ett systematiskt sätt återge de problem som möter affärsmannen i hans praktiska verksamhet.

Han fortsatte med att redogöra för hur ämnet handelsteknik stod i förhållande till andra ämnen. Handelstekniken hade enligt Sillén sina främsta beröringspunkter med nationalekonomi och någon bestämd gräns till detta ämne var det enligt Sillén svårt att dra. Han menade också att nationalekonomi och handelsteknik var mycket närmare besläktade med varandra vid Handelshögskolan än vid de tyska läroanstalterna. Silléns inställning vid denna tid var att man ”på de högsta posterna ofta hade mer användning för kunskaperna i nat ek, juridik o s v. Men att under de första årens oftast praktiska tjänstgöring /så/ hade /man/ den mest påtagliga nyttan av handelsteknik.”

Ytterligare intryck av Silléns inställning till handelsteknikämnet kan man få från en inledande föreläsning höstterminen 1915, då han deklarerade att ”den som under intryck av krigskonjunkturens enorma vinsttillfällen” kommit till Handelshögskolan i tron att det gällde att förvärva kunskap i konsten att använda mer eller mindre hederliga affärsknep hade misstagit sig. Sådana studenter hade redan från början missförstått handelns verkliga uppgift ”som ej är blott att förtjäna utan att tjäna för andra – vara ett nyttigt led i varuutbytet och få skälig ersättning härför”.

Sillén anförde vidare att ”handelsteknik /ej är/ någon profitlära, utan den vill visa, hur ett företag skötes på det mest ekonomiska sätt för ernående av det ändamål för vilket den grundats. Mätaren på ekonomin är spec räntabiliteten.”

Om man ser till Silléns undervisning sammanfattas den väl av de tillbakablickar på undervisningen i handelsteknik som han gjorde med jämna mellanrum i Handelshögskolans årsberättelser ända fram till mitten av 1930-talet. Han använde därvid en indelning av ämnet som inspirerats av den tyske professorn Hellauers indelning – en indelning som också användes vid ett flertal tyska handelshögskolor. Som framgår av Tabell 1 indelades ämnet i två grupper, där den första gruppen omfattade AFFÄRSFÖRVALTNINGENS TEKNIK och den andra AFFÄRSTRANSAKTIONERNAS TEKNIK.

Man kan också utläsa av Tabell 1 att Oskar Silléns undervisning fram till professorsutnämningen omfattade nio olika föreläsningsserier. Av dessa var det endast två som förekommit redan under Walbs tid: bokföring och balansteknik/kritik. De övriga sju – affärskontorets organisation, revisionsteknik, inledning till handelsaritmetik, fabriksorganisation m själfkostnadsberäkningar, varuhandelns org. och teknik, kommunikationsväsendet i varuhandelns tjänst och institutioner i varuhandelns tjänst – var nya områden som infördes av Sillén. De speglade väl hans tidigare bakgrund. Beträffande affärskontorets organisation kan man således påminna sig att Sillén själv arbetat på kontor alltsedan han avslutat sin egen utbildning. Han var dessutom nytillträdd chef för AB Industribyråns organisationsavdelning och kom där att arbeta ganska intensivt med organisationsfrågor, i synnerhet under de första åren.

I anslutning till kursen i revisionsteknik är det värt att notera att Sillén hörde till den grupp av sex personer som Stockholms handelskammare 1912 först auktoriserade som revisorer. Året därpå började också Sillén på AB Industribyrån med ”yrkesmässigt utförande av revisioner”. Man kan förmoda att han då uppmärksammade ett behov av utbildning inom detta område och att han därför började föreläsa i ämnet vårterminen 1914. Därmed var Sverige och England, de enda länder i Europa där sådana föreläsningar förekom.

Att handelsaritmetik infördes av Sillén är relativt naturligt m h t hans förtjusning i detta ämne under Kölntiden (jfr ovan). Han dokumenterade också senare ett intresse för området genom att åren strax efter examen i Köln skriva ett par artiklar i Mercuribladet och hålla föredrag på Schartau om ”Genvägar och kontrollmetoder vid räkning”. 1912 publicerade han t o m en bok med samma namn. På ett något liknande sätt förhöll det sig också med Silléns intresse för självkostnadsberäkningar: föredraget ”Grunddragen av industriell självkostnadsberäkning” höll han på verkmästarveckan i Göteborg och på hantverksveckan i Halmstad samt publicerade 1913 en bok i ämnet.

Beträffande föreläsningarna inom huvudområdet AFFÄRSTRANSAKTIONERNAS TEKNIK kan dessa framför allt föras tillbaka till Silléns studietid i Köln. Dessa kurser om olika aspekter på varuhandeln påminner till en del om de kurser han själv läste där. I Köln hörde de dock till ämnet nationalekonomi.

Silléns undervisning

Sedan Sillén år 1915 skrivit boken Moderna bokföringsmetoder med särskild hänsyn till fabriks- och varuhandelsföretag sökte han och fick tjänsten som professor i handelsteknik. Efter professorsutnämningen och fram till slutet av 1930-talet tillkom knappast några nya föreläsningsområden för Silléns egen del. Däremot upphörde han med föreläsningarna i handelsaritmetik, fabriksorganisation m självkostnadsberäkningar och så småningom med den undervisning som han haft om AFFÄRSTRANSAKTIONERNAS TEKNIK. Under början av 1940-talet började han i stället att föreläsa i bokföringsorganisation och finansieringsteknik. Mot slutet av samma årtionde kom hans två favoritelever, Sigurd Löfgren och Per V A Hanner att omväxlande bistå vid undervisningen i bl. a. det sistnämnda ämnet.

Om man fördelar Oskar Silléns undervisning på olika ämnen erhåller man Tabell 2. Denna visar att han fäste stor vikt vid seminarieövningarna. Han menade att dessa fyllde en för handelstekniken viktig uppgift genom att eleverna under arbetet med dessa samlade in och systematiserade viktiga empiriska data inom handelsteknikens områden. En del av de uppsatser som kom fram utnyttjade han som kurslitteratur eller som utgångspunkt i något eget föredrag eller artikel, där han kommenterade de resultat som eleverna kommit fram till.

Under sommaren 1920 gjorde Sillén en fyramånaders resa till Amerika. Från Amerika skrev han detaljerade reseberättelser dels till sin familj dels till Handelshögskolan. Av dessa framgår att han besökte ett stort antal företag såsom bilfabriker, banker, sågverk men även varubörser.

Framför allt intresserade han sig vid sina besök för kontorsorganisation, inom vilken han noterade en långt gående arbetsfördelning samt att man i högre grad än hos oss utnyttjade maskinella hjälpmedel. En sak som emellertid förvånade Sillén var att det intryck som han fått från den amerikanska litteraturen på organisationsområdet, att Taylorsystemet skulle vara allmänt tillämpat i USA, inte stämde. Det hade inte införts i någon större utsträckning. Enligt direktören för Taylor Society så var det endast ett 40-tal amerikanska fabriker som kunde sägas vara rent Taylor-organiserade. Det var dock ett mycket stort antal fabriker som delvis hade infört den rationella arbetsdelningens principer – eller som påverkats av de grundidéer som bestjälat Taylor och hans lärjungar.

Erfarenheterna från USA-resan förefaller att ha haft stor betydelse för Silléns fortsatta undervisning. Särskild nytta ansåg han att resan hade för hans möjligheter att bygga ut föreläsningarna i kontors- och fabriksorganisation. Han menade också att intrycken i USA skulle bli viktiga för hans arbete med andra delen av boken Moderna bokföringsmetoder, en skrift som dock aldrig kom ut.

Studier i USA

Förutom näringsliv studerade Sillén i USA även handelshögskoleundervisningen genom att besöka ett antal universitet såsom New York University, Columbia, Harvard, The Wharton School of Finance and Commerce samt North Western University. Han noterade därvid att motsvarigheten till handelsteknik i USA var uppdelad på ett stort antal lärare med följd att ”gränserna mellan vad vi kalla handelsteknik och andra ämnen, speciellt nationalekonomi och ekonomisk geografi, äro svåra att uppdaga”. Han anmärkte vidare att den amerikanska litteraturen inom de områden som kunde räknas till handelstekniken under 1910-talet hade svällt högst avsevärt: ”Det är säkert ingen överdrift att påstå, att den nyare amerikanska handelstekniska litteraturen i flera betydelsefulla avseenden gått väsentligt framom den tyska, vilken förut väl får anses hava varit den förnämsta.”

Beträffande den amerikanska undervisningstekniken berättade Sillén att man hade en kombination av övningar och föreläsningar och att ”eleverna hade tillåtelse att under föreläsningarna framställa frågor till läraren” och han fortsatte:

”De amerikanska undervisningsmetoderna äro visserligen knappast lämpliga för oss, men jag har redan under höstterminen försöksvis börjat tillämpa en modifikation av det amerikanska systemet att etablera samtal mellan lärare och åhörare under föreläsningarna. Detta har skett så, att jag reserverat c:a 10 minuter vid slutet av varje dubbeltimme för diskussion i de frågor, vilka behandlats under föreläsningen. Härvid har tillfälle först beretts lärjungarna att framställa frågor, som jag besvarat, varefter jag själv tagit upp någon av detaljerna och närmare ingått därpå. Även om jag icke fått den uppmuntran av denna metod, som jag väntat, i det att eleverna visar sig rätt tröga i deltagandet, kommer jag dock att fortsätta härmed under vinterterminen. För utformningen av undervisningen inom handelsteknik under de närmaste åren har jag givetvis dessutom under mina besök vid de amerikanska universiteten fått en hel del goda uppslag, vilka så småningom komma att av mig utnyttjas.”

Att Sillén önskade pröva på de amerikanska undervisningsmetoderna sammanhängde med ett pedagogiskt intresse hos honom. Enligt samstämmiga uppgifter var han nämligen en stor pedagog. En tidigare kvinnlig elev gav exempelvis följande beskrivning av hans undervisning: ”Han var kolossalt pedagogisk – han la’ nog upp undervisningen mest pedagogiskt av alla lärare. Han var också den mest läraktiga i hela kollegiet, vänlig, snäll och mycket pedagogisk.”

Även i ett annat avseende kom Sillén att pröva på amerikanska lösningar genom att till Sverige föra över idén med särskilda byråer för affärsundersökningar. Dessa, som fanns vid Harvard och North Western University, hade till uppgift att samla in upplysningar för typiska affärsmetoder och affärsproblem som komplettering till undervisningen vid högskolorna. Sannolikt hade Sillén dessa institut i åtanke, då han 1928 tog initiativet till Affärsekonomiska forskningsinstitutet (AFI), som kom att bli en fortsättning och en efterföljare till de arbeten, som bedrivits inom Varudistributionskommittén under Eli Heckschers ledning.

Konsult och revisor

Jämsides med att Oskar Sillén tillträdde docenttjänsten vid Handelshögskolan i Stockholm började han med att bygga upp verksamheten vid den av Sveriges Industriförbund nystartade AB Industribyrån. Avsikten var att byrån skulle verka för en ökad spridning av modern organisation inom den svenska industrin. Industribyrån bestod till att börja med endast av Organisationsavdelningen. Sillén var den ende anställde och han arbetade under de första åren med att bygga upp verksamheten. Byrån inrättade så småningom olika specialavdelningar: Tekniska avdelningen, Trafikavdelningen, Avdelning för fabriksorganisation, Brandtekniska avdelningen och Skatteavdelningen.

Under de första åren vid Organisationsavdelningen genomförde Sillén utredningar och omorganisation av bokföringssystem för såväl offentliga uppdragsgivare som för industriella företag inom olika branscher. Bland de förra kan nämnas Kommunalskattekommittérade, Stockholms Stads Byggnadskontor, Telegrafverket, Jordbruksdepartementet, 1914 års Tullkommission och Arméförvaltningen medan man bland de företag som utnyttjade hans tjänster finner representanter för många olika typer av branscher: mekanisk industri, trä- och pappersindustri, järnindustri, kemisk industri, tryckerirörelse, banker, elektrisk industri o s v.

Vid sidan av denna konsultverksamhet ägnade Sillén en del av sin tid vid Industribyrån till att hålla föredrag i olika frågor som var av allmänt intresse för industrin. Det var främst vid de olika handelskamrarna och köpmannaföreningarna som han höll dessa föredrag. Ofta var det samma föredrag som upprepades på olika platser. Flera av föredragen publicerades senare i olika tidskrifter eller böcker. Föredraget ”Moderna bokföringsmetoder” höll han exempelvis under 1912–1914 minst elva gånger på ett flertal platser i landet. Det är en vidarebearbetning av detta föredrag som han publicerade i boken Moderna bokföringsmetoder (1915).

Tabell 2. Oskar Silléns föreläsningar och övningar vid Handelshögskolan åren 1911/12–1950/51. (Siffrorna anger det ungefärliga antalet timmar.)

År 1913 började Industribyrån med ”yrkesmässigt utförande av revisioner”. Under de år som följde blev Sillén vald till revisor i flera företag, något som i 1913 års verksamhetsberättelse kommenterades med orden: ”Det är att förmoda, att allt efter som de auktoriserade revisorernas institution mer och mer blir känd och uppskattad, detta område av byråns verksamhet skall få ökad betydelse.” Att så blev fallet poängterades också av att Organisationsavdelningen 1921 bytte namn till Avdelning för ekonomisk organisation och 1929/30 till Revisionsavdelningen. Dessa namnändringar illustrerar på ett tydligt sätt hur avdelningen från att ha haft en tämligen bred inriktning mot de flesta frågor som på den tiden innefattades i begreppet organisation allteftersom åren gick huvudsakligen inriktades mot revision.

År 1914 anställde Sillén sin förste medhjälpare. Seth Svensson, den först utexaminerade från Handelshögskolan. Han stannade kvar vid Industribyrån ända till år 1950 men hade dessförinnan fått se ett stort antal medhjälpare komma och gå. Under årens lopp var det nämligen många blivande revisorer som fick sin första praktik hos Sillén vid AB Industribyrån. Oftast rekryterades de från Handelshögskolan varvid man enligt Oskar Silléns första sekreterare hade många kandidater:

”Jag hade en bok som var alldeles full med ansökningar från gossar. Jag skrev till dem att tyvärr är platserna redan besatta /.../. En del stannade inte så länge. De fick sitta och kontrollera siffror. Att vara siffergranskare var ett monotont jobb.”

Som exempel på Silléns verksamhet som revisor kan nämnas att han under perioden 1928–1931/32 var revisor i 25 aktiebolag som alla hade ett aktiekapital som var större än 200.000 kr. Av dessa var 5 börsnoterade nämligen: Reymersholms Gamla Industri AB, Allmänna Svenska Elektriska AB, AB Nordiska Armaturfabrikerna, Sandvikens Jernverks AB och AB Sveriges Litografiska Tryckerier.

AB Industribyrån blev alltså en viktig del av Oskar Silléns liv under åren 1912–1932. Genom sin verksamhet där hade han också möjlighet att bygga upp ett brett kontaktnät med det offentliga Sverige och med det svenska näringslivet. Sillén stannade kvar vid Industribyrån fram till 1932. Därefter bildade han tillsammans med de auktoriserade revisorerna Arvid Eriksson, Nils Olsson och Fritz Tjus en egen revisionsbyrå. Anledningen till detta var främst den att han, och flera med honom, ansåg att det var olämpligt att en auktoriserad revisor var bunden till någon annan än en auktoriserad revisor.

När Sillén lämnade Industribyrån hade knappt tio år gått sedan revisorernas professionella organisation, Föreningen Auktoriserade Revisorer, hade bildats. Impulsen till att bilda denna föreningen fick Sillén 1923, sedan man från Norge inbjudit till deltagande i en interskandinavisk revisorskongress. På denna, som hölls i Kristiania 1924, representerades Sverige av nio auktoriserade revisorer. Där redogjorde Silléns medarbetare på AB Industribyrån, Seth Svensson, för ”Revisorsförhållanden i Sverige” och på samma kongress höll Sillén själv föredraget ”Om värdering av goodwill”. På en av de efterföljande kongresserna, den tredje i Helsingfors 1931, höll han sedan föredraget ”Nyare balansvärderingsprinciper”, som med tiden skulle få stor spridning: det gavs ut i bokform och kom att tryckas i tio upplagor. Bl a härigenom kom Sillén att betyda mycket för revisorskåren såväl i Sverige som i övriga Norden. I vårt land kan han, med ord från FARs ordförande 1948 Ebbe Rybeck, betraktas som ”den egentlige skaparen av det moderna svenska revisionsväsendet”.

Vikten av att vara först

Det kan diskuteras, vilket man ju också gör i modern organisationsteoretisk litteratur, i vilken utsträckning enskilda individer, som Oskar Sillén, kan få ett betydande inflytande på en utveckling. Tidigare forskning tycks därvid peka på att möjligheterna för sådan påverkan är störst, och t o m relativt stora, i ett inledningsskede, för att därefter avta. Det faktum att Oskar Sillén var den förste i Sverige i flera avseenden innebär således att han hade betydande möjligheter att bilda skola för såväl akademiker som praktiker. Hans situation som inte bara den förste utan också den ende svenske professorn i ämnet spelade här naturligtvis in. Han var under många år ”professorn i handelsteknik” i landet. Med tiden blev han ämnets ”grand old man”, dess nestor.

Eva Wallerstedt, universitetsadjunkt, företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet

Källförteckning

Handelshögskolans arkiv Oskar Silléns arkiv

Wallerstedt, E, 1981a, ”Forskningens utveckling”, I: Engwall, L (red), ”Företagsekonomiska utgrävningar. Resultat från några förundersökningar inom forskningsprogrammet företagsekonomins utbredning”, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, Working paper 1981/3, (stencil).

Wallerstedt, E, 1981b, ”Från Oskar Sillén till Paulsson Frenckner. Företagsbudgeten i svensk litteratur under åren 1928–1953”, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, Working paper 1981/4, (stencil).

Wallerstedt, E, 1982, ”Uppsalasonen som blev docent i handelsteknik”, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, Working paper 1982/3, (stencil).

Wallerstedt, E, 1983, ”AB Industribyrån 1912–1932. Oskar Sillén som företagskonsult”, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, Working paper 1983/1, (stencil).

Wallerstedt, E, 1983, ”Jakten på ett professorsämne. Om tillsättningen av den förste svenske professorn i företagsekonomi”, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, Working paper 1983/5, (stencil).