Den akademiska redovisningsutbildningens och revisorsyrkets banbrytare, professor Oskar Sillén, var sannolikt mycket belåten när han den 23 november 1983 – 6 dagar före sin 100-årsdag – i sin himmelska satellit-tv kunde följa det symposium, som Forskningsstiftelsen Oskar Silléns Fond arrangerade på Handelshögskolan i Stockholm i samarbete med FAR, HHS och den företagsekonomiska institutionen i Uppsala. Det sätt på vilket hans minne hedrades måste ha fyllt honom med stolthet och glädje.
Stolthet över att ett rekordstort antal akademiska redovisningslärare och forskare från hela landet samlats för att hedra hans minne och få tillfälle till inbördes kontakter och kontakter med den elitgrupp av auktoriserade revisorer, som mangrant hörsammat inbjudan till symposiet.
Glädje över att bland deltagarna se såväl sina gamla professorskolleger Sune Carlsson och Knut Rodhe som sina favoritelever och revisors- och lärarkolleger, Sigurd Löfgren och Per V A Hanner, som båda sedan 40-talet tillhört Handelshögskolans lärarstab och fått erfara den uppskattning som skicklighet, kunnighet och engagemang får av studenterna.
En särskilt stor stolthet och glädje måste Sillén ha känt när universitetslektorn Eva Wallerstedt gav en utomordentligt intressant, engagerad och elegant sammanfattning av sin forskning om Silléns person och banbrytande insatser. Det gick inte att ta miste på att symposiedeltagarna uppskattade denna lysande prestation. För den yngre generationen av lärare och forskare blev det ett unikt tillfälle att få lära känna Oskar Silléns person och det intima sambandet mellan hans gärning och företagsekonomins och Handelshögskolans historiska utveckling.
En mycket glad överraskning blev det säkerligen för Oskar Sillén när det meddelades att revisionsbyrån Hagström & Sillén AB i syfte att hedra honom beslutat tilldela Handelshögskolan stipendiemedel, som under fem år skulle utdelas till doktorander i redovisning och finansiering. Vilken fin födelsedagspresent till fromma för den framtida forskningen!
Men glädjen blandades nog också med en viss sorg över att undervisningen i grundläggande bokföring successivt fått krympa för att ge plats åt nya ämnen och kurser. Detta framgick med önskvärd tydlighet av den översikt som professor Lars Engwall gav över den akademiska redovisningsutbildningens historiska utveckling. Grupparbetena och efterföljande pandeldebatt gav dock viss grund för optimism om framtidens redovisningsutbildning. Med påtaglig beslutsamhet och handlingsvilja diskuterades åtgärder för förbättrad utbildning. Ett särskilt positivt inslag var den starka viljeyttringen att utveckla ett för olika högskolor i datorbaserat undervisningsprogram i bokföring. Detta spontana uttryck för vilja till samarbete och samverkan värmde säkert Sillén. Med särskild nyfikenhet lyssnade han på direktör Wallgrens inlägg i paneldebatten, eftersom Wallgren var chef på ett av de företag, Esselte, där Sillén tidigare var revisor. Med stor tillfredsställelse noterade han att Wallgren med kraft underströk betydelsen av goda redovisningskunskaper hos alla ekonomer som arbetar i ett företag. Sillén var också nyfiken på vilka synpunkter den relativt nyutnämnde professorn, Lars Östman, hade. Han nickade instämmande när Lars Östman framhöll behovet av livserfarenhet för att tillgodogöra sig utbildningen och behovet av tillräcklig tid för studenterna att smälta kunskaperna.
Information om att ekonomutbildningen skall förlängas med en termin väckte förstås hos Sillén förhoppningar om ökat utrymme för redovisning och kanske särskilt för de studenter som vill sikta mot det finaste av yrken, auktoriserad revisor. Jag ser framför mig Silléns bestörtning, när professor Sten Jönsson meddelar att den kombinerade effekten av den av UHÄ fastställda utbildningsplanen för ekonomlinjen och Kommerskollegiums utformning av kraven för revisorsauktorisation blir att undervisningen i redovisningen måste minskas för att ge plats för den ytterligare utbildning i juridik som kommer att krävas för auktorisation. Han blev dock lugnare när utbildningsdepartementets representant i paneldebatten, Jean-Pierre Zune, med kraft underströk att konflikten mellan utbildningsplanens mål och auktorisationsreglerna måste åtgärdas. Om symposiet utlöser aktiviteter för att lösa detta problem, vore redan detta ett viktigt resultat av Sillén-symposiet.
Tack och lov att Handels inte är statligt tänkte nog Sillén och log, glad och lycklig framför sin satellit-tv. Det var faktiskt ett hellyckat tv-program.
Sven-Erik Johansson, professor