Redovisning: Vilken kurs skall användas vid valutaomräkning

Finns skillnader mellan olika omräkningsmetoders omräkningsresultat?

I denna artikel konstaterar Pontus Troberg att metoder med köpkraftsparitetskurser visar bättre resultat än sådana som använder valutakurser.

Dessutom är valutakurser mindre lämpade för omräkning av företag med kraftig resultattillväxt än av företag med svag resultattillväxt.

Korrelationskoefficienterna för varulagrets omsättningshastighet var höga för alla fyra omräkningsversionerna (metoder). I tabell 8 förevisas korrelationskoefficienterna för varulagrets omsättningshastighet.

Följande slutsatser drogs:

1. 1. De båda köpkraftsparitetskurs-versionerna är att föredra framför valutakurs-versionerna, speciellt för omräkning av bokslut för företag med kraftig resultattillväxt, eftersom köpkraftsparitetskurs-versionerna uppvisade bättre omräkningsresultat än valutakurs-versionerna.

2. På grund av de små skillnaderna mellan omräkningsresultaten kan dock ingen av de fyra omräkningsversionerna (metoderna) klart rekommenderas framför en annan.

Ett av de mer intressanta resultaten i detta forskningsprojekt var att ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionen uppvisade i samtliga åtta fall bättre omräkningsresultat för varulagrets omsättningshastighet än ”current rate” valutakurs-versionen. Varulagrets omsättningshastighet var det enda relationstalet av de undersökta relationstalen för vilket ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionen uppvisade ett bättre omräkningsresultat än ”current rate” valutakursversionen. En sannolik förklaring till detta resultat är den att köpkraftsparitetskurs-versioner (metoder) uppnår ett bättre omräkningsresultat än valutakurs-versioner (metoder) när täljarens omräkningskurs hänför sig till ett datum som tidsmässigt står nära datumet för nämnarens omräkningskurs.

Denna förklaring stöds av att ”current rate” köpkraftsparitetskurs-versionen uppvisar nästan utan undantag ett bättre omräkningsresultat än ”current rate” valutakurs-versionen. Omräkningskurserna för dessa två versioner (metoder) härrör från samma datum. Omräkningskurserna för varulagrets omsättningshastighets täljare och nämnare hänför sig vanligtvis till tidpunkter som tidsmässigt står nära varandra. Resultaten från analysen av varulagrets omsättningshastighet är följdriktiga med tidigare forskningsresultat som indikerat att valutakurser flukturerar mer än köpkraftsparitetskurser. På kort sikt existerar det följaktligen en skillnad mellan förändringarna i valutakurserna och förändringarna i köpkraftsparitetskurserna. På lång sikt uppvisar dock dessa förändringar vanligtvis en rätt likadan helhetsutveckling. Skillnaderna mellan ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionens och ”current rate” valutakurs-versionens korrelationskoefficienter var dock små. Den största skillnaden var endast .048.

Balanslikviditet

Korrelationskoefficienterna för balanslikviditet (”current-ratio”) var mycket höga för alla de fyra omräkningsversionerna, vilket framgår av tabell 9.

På basen av korrelationsmatrisen drogs följande slutsatser:

1. ”Current rate” metoderna är att föredra för omräkning framför ”monetary-nonmonetary” metoderna eftersom ”current rate” metoderna uppvisade bättre omräkningsresultat än ”monetary-nonmonetary” metoderna.

2. På grund av de små skillnaderna mellan omräkningsresultaten kan dock ingen av de fyra omräkningsversionerna (metoderna) klart rekommenderas framför en annan.

Den andra slutsatsen är densamma som för varulagrets omsättningshastighet. De båda ”current rate” versionerna hade en perfekt korrelation (1.000) i alla åtta fall som en följd av ”current rate” metodens regler vilka föreskriver att samma kurs skall tillämpas för alla balansposter.

Pontus Troberg, Insead, visade i en artikel i Balans 8/83 att köpkraftsparitetskurser är att föredra framför valutakurser vid omräkning av bokslut. I denna artikel fortsätter han diskussionen om vilken metod som bör användas vid valutaomräkning. De fyra omräkningsversionerna syftar på

• current rate köpkraftsparitetskurs

• current rate valutakurs

• monetary – nonmonetary köpkraftsparitetskurs

• monetary – nonmonetary valutakurs

Skuldsättningsgrad

I tabell 10 presenteras korrelationskoefficienterna för skuldsättningsgrad (långfristiga skulder/eget kapital).

Analysen av korrelationskoefficienterna ledde till följande slutsatser:

1. ”Current rate” metoderna är att föredra framför ”monetary-nonmonetary” metoderna.

2. ”Monetary-nonmonetary” metodens köpkraftsparitetskurs-version är att föredra framför metodens valutakurs-version oberoende av företag och rådande ekonomiska förhållanden. Omräkning av ett bokslut för ett företag med svag resultattillväxt, monetära skulder överstigande de monetära tillgångarna och verksamhet i en icke – inflationistisk ekonomi utgör möjligen ett undantag härvidlag.

3. ”Monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionen kan anses utgöra en rätt tillfredsställande omräkningsmetod i de flesta fall.

De båda ”current rate” metoderna hade en perfekt korrelation (1.000) som en följd av ”current rate” metodens regler enligt vilka samma bokslutsdagskurs skall tillämpas för alla tillgångar och skulder. Detta innebär att eget kapital som en helhet omräknas till bokslutsdagens kurs. Relationstalets täljare, långfristigt främmande kapital, och nämnare, eget kapital, omräknas således – till samma kurs vilket innebär att relationstalets nummervärde är detsamma efter omräkningen som före omräkningen och det här leder till en perfekt korrelation.

”Current rate” köpkraftsparitetskurs-metoden uppvisade goda omräkningsresultat i sju av de åtta fallen. Beträffande företaget med svag resultattillväxt, monetära skulder överstigande de monetära tillgångarna (LÅ-LÅ) och verksamhet i en icke-inflationistisk ekonomi uppvisade denna metod ett svagt resultat. Spearmans korrelationskoefficient var endast -.043 och Pearsons korrelationskoefficient -.048. Resultatet var ju detsamma som för motsvarande fall för avkastning på eget kapital. En entydig förklaring till den svaga prestationen står inte att finna.

Helhetsbedömning

Huruvida det existerade en helhetsskillnad mellan de fyra olika omräkningsmetoderna undersöktes med hjälp av Quade-testet. Med helhetsskillnad förstås i detta sammanhang en skillnad som baserar sig på de totala forskningsresultaten d v s på resultaten från analysen av räkenskapsperiodens resultat och alla de åtta relationstalen när samma vikt läggs vid vart och ett av (relations)talen. Quade-testet är ett test som används för att bedöma huruvida det existerar skillnader mellan olika behandlingar. I forskningsprojektet representerade de fyra omräkningsmetoderna olika behandlingar. Nollhypotesen var den att det inte existerar några skillnader mellan de fyra omräkningsmetodernas omräkningsresultat. Enligt resultatet från Quade-testet skiljde sig de fyra omräkningsmetoderna klart från varandra. De fyra omräkningsmetodernas ordningsföljd från bästa till sämsta var följande: ”Current rate” köpkraftsparitetskurs-metoden, ” current rate” valutakurs-metoden, ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden och ”monetary-nonmonetary” valutakurs-metoden.

I forskningsprojektet ingick fyra företag vilkas bokslut omräknades till två olika valutor (engelska pundet och tyska marken). På basen av de omräknade boksluten analyserades räkenskapsperiodens resultat och åtta relationstal. Totalt förekom det sålunda 72 olika fall (4 x 2 x 9) vilka låg som grund för bedömningen av omräkningsmetodernas duglighet. Enligt Spearmans korrelationstest upp visade ”current rate” köpkraftsparitetskurs-metoden bättre resultat än ”current rate” valutakurs-metoden i 32 fall, samma resultat i 39 fall och knappt sämre resultat i ett fall. Enligt det andra korrelationstestet, d v s Pearson korrelationstestet, uppvisade ”current rate” köpkraftsparitetskurs-metoden inte sämre resultat i ett enda fall. Av de 39 fallen med samma resultat bör det noteras att 32 var lika som en följd av ”current rate” metodens regler (perfekt korrelation) och inte som en följd av köpkraftsparitetskursernas eller valutakursernas egenskaper.

”Current rate” valutakurs-metoden visade sig klart bättre än ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden genom att uppvisa bättre resultat i 60 fall, samma resultat i 4 fall och sämre resultat i 8 fall. De sistnämnda 8 fallen var för varulagrets omsättningshastighet.

”Monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden uppvisade bättre resultat än ”monetary-nonmonetary” valutakurs-metoden i 62 fall, samma resultat i 5 fall och sämre resultat i 5 fall.

Köpkraftsparitetskurs-metoden var som helhet m a o klart bättre än valutakursmetoden.

Sammandrag och slutsatser

En generalisering av de slutsatser som dragits på basen av forskningsresultaten är begränsad p g a det ringa antalet företag inkluderade i forskningsprojektet, den begränsade variationen i de inkluderade företagens strukturella utformning samt den begränsade variationen i de inkluderade företagens verksamhetsmiljö. Slutsatserna och rekommendationerna kan möjligen generaliseras till företag med liknande drag och verksamhetsmiljö som de företag som ingick i forskningsprojektet. Forskningsprojektets resultat innehåller dock information som torde vara nyttig för undersökning av andra företag.

Forskningsprojektets huvudmål var att klargöra huruvida det existerar skillnader mellan olika omräkningsmetoders omräkningsresultat. Omräkningsmetoderna värderades på basen av deras förmåga att uppfylla följande viktiga omräkningsmål.

1. Räkenskapsperiodens resultat uttryckt i moderbolagets valuta bör så väl som möjligt återspegla räkenskapsperiodens resultat såsom det uttryckts i funktionsvalutan.

2. I moderbolagets valuta uttryckta bokslutspostförhållanden bör så väl som möjligt återspegla de i funktionsvalutan uttryckta bokslutspostförhållandena.

På basen av de undersökta fallen drogs följande slutsatser beträffande omräkningsmetodernas (versionernas) förmåga att uppfylla de båda omräkningsmålen:

1. Vid val av omräkningsmetod är ”current rate” metoderna att föredra framför ”monetary-nonmonetary” metoderna.

2. Vid val av omräkningsmetod är köpkraftsparitetskursalternativen (metoderna) att föredra framför valutakursalternativen (metoderna).

3. Skillnaden mellan ”current rate” köpkraftsparitetskurs-versionen och ”current rate” valutakurs-versionen är större (till köpkraftsparitetskurs-versionens fördel) för företag med kraftig resultattillväxt än för företag med svag resultattillväxt med undantag av relationstal för vilka ”current rate” metodens regler ger en perfekt korrelation för båda metoderna.

4. De undersökta omräkningsmetoderna uppvisade bättre omräkningsresultat för företag med svag resultattillväxt än för företag med kraftig resultattillväxt oberoende av rådande inflationsförhållanden. ”Monetary-nonmonetary” valutakurs-metoden utgjorde ett undantag härvidlag.

5. ”Monetary-nonmonetary” valutakurs-metoden uppvisade inte endast svaga omräkningsresultat i de flesta fall utan även mycket fluktuerande omräkningsresultat.

På basen av resultaten från detta forskningsprojekt kan orsaken till varför en omräkningsmetod uppnår bättre omräkningsresultat än en annan omräkningsmetod synas mycket entydig och klar i en del fall medan mycket oklar i andra fall. Beträffande de sistnämnda fallen erfordras mer forskning.

”Monetary-nonmonetary” metoderna förmår inte att lika väl återspegla de i funktionsvalutan uttryckta resultaten och relationstalen som ”current rate” metoderna främst av två orsaker. För det första, vid tillämpning av ”monetary-nonmonetary” metoder används historiska kurser

(investeringskurser) i stor utsträckning. För det andra, omräkningsförluster och -vinster inkluderas i resultaträkningens resultat. ”Monetary-nonmonetary” metodernas föreskrivna historiska kurser och kravet på att inkludera omräkningsförluster och -vinster i resultaträkningens resultat kan leda till redovisade omräkningsresultat som ur ekonomisk synvinkel är totalt missvisande. Resultaträkningens resultat, avkastning på totalt kapital, avkastning på eget kapital, resultat (vinst/förlust) per aktie och vinstmarginal är de tal av de undersökta relationstalen som påverkas mest av samverkan mellan tillämpning av historiska kurser och inkludering av omräkningsförluster/omräkningsvinster i resultaträkningens resultat. Orsaken härtill är den att resultaträkningens resultat är gemensam för dessa relationstal. Forskningsresultaten stöder denna slutsats.

Tillämpning av historiska kurser inverkar på bruttomarginalen, balanslikviditeten (current ratio) och skuldsättningsgraden. Skillnaden mellan ”current rate” metodernas och ”monetary-nonmonetary” metodernas omräkningsresultat beträffande dessa tre relationstal föranleds m a o av att olika kurser används för relationstalets täljare och nämnare vid tillämpning av ”monetary-nonmonetary” metoderna medan samma kurs används för relationstalets täljare och nämnare vid tillämpning av ”current rate” metoderna. Forskningsresultaten visade att skillnaden mellan ”current rate” metodernas omräkningsresultat och ”monetary-nonmonetary” metodernas omräkningsresultat var mindre för bruttomarginalen, balanslikviditeten och skuldsättningsgraden än för de andra undersökta relationstalen med undantag av varulagrets omsättningshastighet.

Varulagrets omsättningshastighet

Varulagrets omsättningshastighet skiljde sig från de andra relationstalen genom att vara det enda relationstalet av de undersökta relationstalen för vilket ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden uppvisade bättre omräkningsresultat än ”current rate” valutakurs-metoden. Vid tillämpning av ”monetary-nonmonetary” metoden hänför sig kursen för varulagrets omsättningshastighets täljare till ett datum som tidsmässigt är närastående till datumet för nämnarens kurs. Köpkraftsparitetsindex fluktuerar i allmänhet mycket litet och som en följd av index’ stabilitet uppvisar tidsmässigt närastående köpkraftsparitetskurser vanligtvis mycket lika värden. Vid tillämpning av ”current rate” metoden används räkenskapsperiodens genomsnittliga kurs (allmän praxis i många länder) för varulagrets omsättningshastighets täljare medan räkenskapsperiodens slutkurs (bokslutsdagskurs) används för varulagrets omsättningshastighets nämnare. Valutakurserna är instabila och fluktuerar ständigt under det nuvarande ”smutsigt” flytande valutakurssystemet vilket kan föranleda att räkenskapsperiodens eller kvartalets slutkurs skiljer sig väsentligt från räkenskapsperiodens/kvartalets genomsnittliga kurs. Dylika omständigheter ledde till att ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden uppvisade bättre omräkningsresultat för varulagrets omsättningshastighet än ”current rate” valutakursmetoden.

Den undersökta varulagermetoden var ”First-In First-Out”. ”Monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden borde uppvisa sämre omräkningsresultat ju lägre varulagrets omsättningshastighet är eftersom skillnaden mellan den för täljaren tillämpade kursen och den för nämnaren tillämpade kursen blir större med en lägre omsättningshastighet, d v s med en större tidsskillnad mellan täljarens kurs och nämnarens kurs. Skillnaden mellan ”current rate” valutakurs-metoden och ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden borde m a o bli mindre med en minskning av varulagrets omsättningshastighet tills man uppnår en punkt då ”current rate” valutakursmetoden börjar uppvisa bättre omräkningsresultat för varulagrets omsättningshastighet än ”monetarynonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden. En utförlig undersökning av den inverkan som en ökning/-minskning av varulagrets omsättningshastighet har på de olika omräkningsmetodernas omräkningsresultat är önskvärd. De ifrågavarande valutorna inverkar naturligtvis också på dessa omräkningsresultat.

Köpkraftsparitetskurs-metoderna uppvisade bättre omräkningsresultat än de motsvarande valutakurs-metoderna. Orsaken härtill är, som tidigare klargjorts, den att valutakurserna fluktuerar mer än köpkraftsparitetskurserna. På kort sikt skiljer sig förändringarna i valutakurserna från förändringarna i köpkraftsparitetskurserna medan dessa förändringar kan uppvisa en relativt lika helhetsutveckling på längre sikt (flera kvartal, t o m år). Enligt resultaten från detta forskningsprojekt uppvisade ”current rate” köpkraftsparitetskurs-metoden utan undantag lika bra eller bättre omräkningsresultat än motsvarande valutakurs-metod. ”Monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden uppvisade inte utan undantag bättre omräkningsresultat än motsvarande valutakurs-metod men som helhet uppvisade köpkraftsparitetskurs-metoden klart bättre omräkningsresultat än valutakurs-metoden.

Skillnaden mellan ”current rate” köpkraftsparitetskurs-versionen och ”current rate” valutakurs-versionen var större (till köpkraftsparitetskursversionens fördel) för företag med kraftig resultattillväxt än för företag med svag resultattillväxt. Valutakurser är tydligen mindre lämpade för omräkning av företag med kraftig resultattillväxt än för omräkning av företag med svag resultattillväxt. Mer forskning är dock nödvändig för att klargöra orsakerna till valutakursernas brister härvidlag. Huruvida skillnaden mellan ”current rate” köpkraftsparitetskurs-versionen och ”current rate” valutakurs-versionen blir större med en ökning av företagets resultattillväxt borde klargöras.

Båda ”current rate” metoderna och ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionen uppvisade bättre omräkningsresultat för företag med svag resultattillväxt än för företag med kraftig resultattillväxt oberoende av rådande inflationsförhållanden. Ifall företagets monetära skulder översteg de monetära tillgångarna framhävdes denna skillnad ytterligare. De här forskningsresultaten är såtillvida intressanta att de båda företagen med svag resultattillväxt som ingick i forskningsprojektet hade en mycket ojämnare resultatutveckling under åren 1976–1981 än företagen med kraftig resultattillväxt. För att utförligt kunna klargöra förhållandet mellan resultatets tillväxt för ett företag och omräkningsresultaten är det nödvändigt att i kommande forskning inkludera fler företag än i detta projekt så att ett större antal olika resultattillväxtkategorier kan undersökas.

Företag med svag resultattillväxt

”Monetary-nonmonetary” valutakurs-metoden var den enda utav de fyra undersökta omräkningsmetoderna som inte uppvisade bättre omräkningsresultat för företag med svag resultattillväxt än för företag med kraftig resultattillväxt. ”Monetary-nonmonetary” valutakursmetoden uppvisade inte endast låga korrelationskoefficienter utan dessa koefficienter bildade även ett ojämnt och osystematiskt mönster såtillvida att koefficienterna var mycket låga i vissa fall och medelmåttigt låga i andra fall. Denna instabilitet indikerar att det inte existerar någon tillgänglig lösning som ledarna för multinationella företag kunde använda sig av för att justera de omräkningsresultat som ”monetary-nonmonetary” valutakurs-metoden skapat.

Följande slutsats hänför sig endast till det andra presenterade omräkningsmålet som var att de omräknade bokslutspostförhållandena skulle återspegla de i funktionsvalutan uttryckta bokslutspostförhållandena.

Beträffande avkastning på totalt kapital, avkastning på eget kapital och vinstmarginal var skillnaden mellan ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden och ”monetary-nonmonetary” valutakursmetoden större till köpkraftsparitetskurs-metodens fördel när omräkningen skedde från en inflationistisk ekonomi än när omräkningen skedde från en icke-inflationistisk ekonomi. Beträffande de andra undersökta relationstalen inverkade rådande inflationsförhållanden inte på skillnaden mellan de båda ”monetary-nonmonetary” metoderna.

Mer forskning behövs

Orsaken till en större skillnad mellan ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metodens omräkningsresultat för avkastning på totalt kapital, avkastning på eget kapital och vinstmarginal och ”monetary-nonmonetary” valutakurs-metodens motsvarande omräkningsresultat när omräkningen skedde från en inflationistisk ekonomi än när omräkningen skedde från en icke-inflationistisk ekonomi är oklar. Resultaträkningens resultat är gemensamt för dessa tre relationstal och följaktligen kunde man kanske vänta sig ett liknande omräkningsresultat för räkenskapsperiodens resultat och resultatet per aktie. Så var inte fallet och följaktligen behövs mer forskning för att kunna identifiera de väsentliga faktorerna härvidlag. Huruvida en större skillnad mellan inflationen i de ifrågavarande länderna (dotterbolagets land och moderbolagets land) skulle ytterligare framhäva skillnaden mellan ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-metoden och ”monetary-nonmonetary” valutakurs-metoden borde undersökas.

På basen av resultaten från forskningsprojektet görs följande slutbedömning:

Köpkraftsparitetskurs-metodernas goda omräkningsresultat gör dem förtjänta av större forskningsuppmärksamhet. Följaktligen är det önskvärt att en betydande del av kommande forskning inom valutaomräkningsområdet omfattar utveckling och analys av köpkraftsparitetskurs-metoder.

Pontus Troberg, Insead