Redovisning: Vilken kurs skall användas vid valutaomräkning?

Skall valutakurser eller köpkraftsparitetskurser användas vid valutaomräkning? Pontus Troberg, INSEAD i Frankrike, visar i en undersökning på att köpkraftsparitetskurser är att föredra oberoende av inflationstakt. När en valutakurs används som omräkningsfaktor är denna påverkad av omständigheter som saknar betydelse för det utländska dotterföretaget, framhåller Pontus Troberg.

Artikeln baserar sig på artikelförfattarens doktorsavhandling: ”Accounting Resource (Currency) Translation: A Comparative Analysis of Approaches”, The University of Oklahoma, USA.

I en tidigare artikel (juni 1983) behandlades valutaomräkningsmetodernas brister samt eventuella alternativ till den nuvarande utformningen av omräkningsmetoderna. Som alternativ till användning av valutakurser för omräkning föreslogs användning av s k köpkraftsparitetskurser. I denna artikel presenteras resultaten av en empirisk undersökning i vilken ”monetary-nonmonetary”-metodens och ”current rate”-metodens omräkningsresultat undersöktes dels när valutakurser användes för omräkningen dels när köpkraftsparitetskurser användes för omräkningen.

Forskningsprojektets uppläggning

Totalt undersöktes fyra omräkningsalternativ, nämligen ”monetary-nonmonetary”-metoden med valutakurser, ”monetary-nonmonetary” -metoden med köpkraftsparitetskurser, ”current rate”-metoden med valutakurser och ”current rate”-metoden med köpkraftsparitetskurser. Omräkningsmetoderna värderades i förhållande till följande omräkningsmål:

Vid omräkning av bokslut bör koncernbokslutets resultat och förhållanden mellan olika bokslutsposter återspeglade till koncernen hörande enskilda enheternas resultat och bokslutspostförhållanden såsom dessa uttryckts i ifrågavarande funktionsvaluta.

Med funktionsvaluta förstås den valuta i vilken enhetens verksamhet främst bedrivs. Denna valuta är i allmänhet, men inte alltid, valutan i det land där enheten (dotterföretaget) är belägen. Det ovan presenterade omräkningsmålet är det ena utav de två mål för omräkning som antagits i USAs nya omräkningsstandard FASB Nr 52. Resultatet som undersöktes i detta forskningsprojekt var räkenskapsperiodens vinst/förlust. Följande bokslutspostförhållanden (relationstal) undersöktes: avkastning på totalt kapital, avkastning på eget kapital, bruttomarginal, vinstmarginal, vinst (förlust) per aktie, varulagrets omsättningshastighet, balanslikviditet samt skuldsättningsgrad.

Fyra amerikanska företags mellanbokslut (kvartalsbokslut) från tidsperioden 1976–1981 användes för forskningsändamålet. Mellanboksluten omräknades till valutan i ett land som erfarit en högre inflation än USA och till valutan i ett land som erfarit en lägre inflation än USA åren 1976–1981. Forskningsresultaten väntades härigenom ge en viss information om inflationens inverkan på omräkningsresultatet. Storbritannien och Västtyskland föreföll vara lämpliga länder härvidlag eftersom Storbritanniens genomsnittliga inflationstakt var högre (13%) och Västtysklands lägre (4,3%) än USAs inflationstakt (8,7%) under åren 1976–1981 enligt partiprisindex för färdiga varor. Båda länderna hör dessutom till USAs viktigaste handelspartners. De fyra amerikanska företagens mellanbokslut omräknades m a o till det engelska pundet och den tyska marken. Läsaren kanske förvånas av att Storbritannien och Västtyskland utgjorde s a s moderbolagets hemland medan USA utgjorde dotterbolagets hemland. Fördelen med ett dylikt förfarande var att exakt samma bokslut omräknades såväl till engelskt pund som tysk mark varigenom inverkan av olika inflationstakter på omräkningsresultaten lättare kunde observeras. En annan orsak till förfaringssättet var den att det visade sig omöjligt att erhålla i utlandet belägna amerikanska dotterbolags mellanbokslut.

Tidsperioden 1976–1981, d v s sex år, valdes på basen av att den i stort sett omfattar de år som det s k flytande valutakurssystemet varit i kraft. Åren 1973–1975 ingick inte i forskningsprojektet eftersom det visade sig omöjligt att erhålla mellanbokslut för dessa år.

De fyra företag som ingick i forskningsprojektet valdes på basen av kriterier som ansågs kunna belysa ”monetary-nonmonetary”-metoden och ”current rate”-metodens effekter på omräkningsprocessen och -resultaten. Kriterierna var förhållandet mellan monetära tillgångar och monetära skulder samt det redovisade resultatets (vinstens) årliga tillväxt. På basen av det förstnämnda kriteriet valdes dels två företag med monetära tillgångar överstigande de monetära skulderna, dels två företag med monetära skulder överstigande de monetära tillgångarna. Olika förhållanden mellan monetära tillgångar och monetära skulder ansågs kunna belysa en av de väsentliga skillnaderna mellan ”monetary-nonmonetary”-metoden och ”current rate”-metoden. Monetära poster omräknas till balansdagens kurs enligt båda metoderna medan icke-monetära poster omräknas till historisk kurs vid tillämpning av ”monetary-nonmonetary”-metoden men till balansdagens kurs vid tillämpning av ”current rate”-metoden. ”Monetary-nonmonetary”-metodens blandning av historiska kurser och balansdagens kurs föranleder sådana omräkningsvinster och -förluster som inte uppstår vid tillämpning av ”current rate -metoden. Förhållandet mellan monetära tillgångar och monetära skulder avgör om det kommer att uppstå en omräkningsvinst eller -förlust vid omräkningen av balansräkningen.

Det redovisade resultatets tillväxt

Beträffande det redovisade resultatets (vinstens) tillväxt valdes dels två företag med rätt kraftig tillväxt, dels två företag med svag tillväxt. Företagen med stark tillväxt hade i medeltal haft en tillväxt som översteg den lokala inflationstakten och företagen med svag tillväxt hade i medeltal haft en tillväxt som understeg den lokala inflationstakten. Olika tillväxttakter i förhållande till inflationen ansågs vara av intresse med tanke på att det råder ett samband, om än ett rätt oklart samband, mellan inflation och omräkning (valutakurser eller köpkraftsparitetskurser) och detta samband inverkar på det redovisade resultatets stabilitet. Olika omräkningsmetoders prestationsnivå under olika inflations- och tillväxtförhållanden är relativt okänd men av speciellt stort intresse eftersom ju ”monetary-nonmonetary”-metoden framförallt har kritiserats för att förorsaka instabilitet i det redovisade resultatet.

Fyra olika företag

Som framgår av Figur 1 undersöktes fyra olika företags bokslut.

Totalt erhölls åtta olika fall, nämligen fyra företags bokslut omräknades till två olika valutor.

I forskningsprojektet användes de verkliga valutakurserna mellan USA, Storbritannien och Västtyskland. Köpkraftsparitetskursen bildades sålunda att en viss valutakurs fick utgöra inledningsköpkraftsparitetskurs varefter denna inledningskurs sedan justerades i enlighet med partiprisindex utveckling. Partiprisindex valdes som justeringsfaktor eftersom det ansågs bättre representera industriföretag än t ex konsumentprisindex. Konsumentprisindex representerar mer familjekonsumtion än industriell konsumtion. Det är inte möjligt att kvartalsvis erhålla ett index som representerar ett lands hela ekonomi som t ex bruttonationalproduktindex (GDP deflator). Partiprisindex och konsumentprisindex publiceras månatligen i t ex Förenta Nationernas Statistiska Månadsöversikt.

Bildandet av köpkraftsparitetskurs kan illustreras på följande sätt (Wyman, 1976): Den första januari 1976 var valutakursen mellan USA och Storbritannien 0.4942 pund = 1 dollar. Den 31 mars 1976 var Storbritanniens partiprisindex 102.7 (1.1.1976 = 100) och USAs 99.6. Köpkraftsparitetskursen bildas genom att justera valutakursen på årets första dag. Köpkraftsparitetskursen den 31 mars 1976 var sålunda: 0.4942 x 102.7/99.6 = 0.5096.

I forskningsprojektet användes år 1976 som ”basår” och den första januari 1976 utgjorde köpkraftsparitetskursens begynnelsedatum. Ett annat ”basår” då valutakurser bättre representerar köpkraftsförhållandet mellan ifrågavarande länder kunde möjligen ha lett till ännu bättre omräkningsresultat för de undersökta köpkraftsparitetskurs-omräkningsmetoderna. När valutakurser representerar köpkraftsförhållanden mellan länder, om överhuvudtaget, är ytterst svårt att bedöma och beror högst antagligen på observatörens synvinkel.

Bedömning av omräkningsmetodernas resultat

De fyra omräkningsmetodernas prestationsnivå bedömdes på basen av metodernas förmåga att uppfylla det tidigare presenterade omräkningsmålet, d v s att de omräknade resultaten och bokslutspostförhållandena borde återspegla de i funktionsvalutan (verksamhetsvalutan) uttryckta resultaten och bokslutspostförhållandena. Vad som mättes var hur väl det i resultaträkningen redovisade resultatets tidsserie och de valda relationstalens tidsserier bevarades genom omräkningsprocessen. En tidsserie bestod av tjugofyra (tjugotre för tre företag) observationer, d v s en observation per kvartal av såväl det redovisade resultatet som de åtta valda relationstalen under sexårsperioden 1976–1981. Det förekom två slags observationer, nämligen före omräkningen och efter omräkningen. Sålunda förekom det en tidsserie före omräkningen bestående av tjugofyra (tjugotre) icke omräknade resultat/relationstal och en tidsserie efter omräkningen bestående av tjugofyra (tjugotre) omräknade resultat/relationstal.

Den statistiska korrelationen mellan den omräknade tidsserien och den icke omräknade tidsserien utgjorde måttstock för bedömning av omräkningsmetodernas prestationsnivå. Två korrelationstester utfördes, nämligen ”Pearsons Product Moment Formula” test (r) och ”Spearmans Rank Correlation” test (R). De båda testerna gav i stort sett samma resultat. För varje fall uträknades en korrelationskoefficient såsom illustreras i tabell 1.

USAs genomsnittliga inflationstakt var ungefär 8.7 procent (partiprisindex) och Storbritanniens 13.0 procent under åren 1976–1981.

USAs ekonomi benämndes därför icke-inflationistisk i förhållande till Storbritanniens ekonomi vid omräkning från den amerikanska dollarn till det engelska pundet. Sålunda benämndes USAs ekonomi inflationistisk i förhållande till Västtysklands ekonomi vid omräkning från den amerikanska dollarn till den tyska marken eftersom Västtysklands genomsnittliga inflationstakt var endast 4.3 procent under 1976–1981. Termerna icke-inflationistisk och inflationistisk används i resultatmatriserna.

Periodens resultat, kapitalavkastning och vinst per aktie.

Analysen av räkenskapsperiodens resultat, avkastning på totalt kapital, avkastning på eget kapital och vinst per aktie visade att omräkningen hade i stort sett samma effekt på dessa fyra (relations)tal. Detta är inte speciellt förvånande eftersom räkenskapsperiodens resultat är en gemensam faktor för dessa fyra tal. I jämförelse med räkenskapsperiodens resultat besitter vinsten per aktie inte direkt något nytt drag eftersom resultatet divideras med en konstant, de utestående aktiernas antal, som ju är densamma efter omräkningen som före omräkningen. De fyra talens korrelationsmatriser presenteras i tabellerna 2–5. Alla korrelationskoefficienter är Spearmans testets korrelationskoefficienter.

Beträffande räkenskapsperiodens resultat, avkastning på totalt kapital, avkastning på eget kapital och vinst (förlust) per aktie drogs följande slutsatser:

1. ”Current rate”-metoderna är att klart föredra framför ”monetary-nonmonetary”-metoderna.

2. Skillnaden mellan ”current rate”-metodens köpkraftsparitetskursversion och ”current rate”-metodens valutakurs-version är rätt liten så det är inte möjligt att ta en klar ställning för den ena versionen framför den andra. I fall man tar ställning för någondera versionen är köpkraftsparitetskurs-versionen att rekommendera eftersom den bevarade det icke omräknade resultatet och de icke omräknade relationstalen något bättre.

3. ”Monetary-nonmonetary”-metodens köpkraftparitetskurs-version är att föredra framför ”monetary-nonmonetary”-metodens valutakurs-version förutom kanske vid omräkning av:

   • det redovisade resultatet för ett företag med kraftig resultattillväxt, monetära tillgångar överstigande de monetära skulderna och verksamhet i en inflationistisk ekonomi.

   • avkastning på eget kapital för ett företag med svag resultattillväxt, monetära skulder överstigande de monetära tillgångarna och verksamhet i en icke-inflationistisk ekonomi.

4. ”Monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionens omräkningsresultat för företag med svag resultattillväxt är tillfredsställande.

Slutsatser

En generalisering av de slutsatser som dras på basen av resultaten från detta forskningsprojekt är begränsad p g a det ringa antalet företag inkluderade i forskningsprojektet, den begränsade variationen i de inkluderade företagens strukturella utformning samt den begränsade variationen i de inkluderade företagens verksamhetsmiljö.

”Current rate”-metoden uppvisade bättre omräkningsresultat än ”monetary-nonmonetary”-metoden av sannolikt två orsaker. För det första, omräkningsvinster/omräkningsförluster inkluderas inte i resultaträkningens resultat (enligt den senaste utvecklingen) vid tillämpning av ”current rate”-metoden. Omräkningsvinster/omräkningsförluster är enbart ett resultat av omräkningsprocessen och existerar således inte före omräkningen. Om dylika instabila faktorer utesluts från räkenskapsperiodens omräknade resultat kommer det omräknade resultatet att naturligtvis bättre reflektera det icke-omräknade resultatet än om dylika faktorer inkluderas. Inverkan på relationstal som har resultaträkningens resultat som en ingående faktor är naturligtvis följdriktig.

För det andra, vid tillämpning av ”monetary-nonmonetary”-metoden uppstår ofta resultat som ur ekonomisk synvinkel är missvisande. En allt starkare utländsk valuta föranleder exempelvis en omräkningsförlust om det utländska dotterbolagets främmande kapital överstiger de monetära tillgångarna eftersom de icke-monetära tillgångarna såsom varulager och anläggningstillgångar omräknas till historisk kurs (investeringskurs).

Orsaken till att köpkraftsparitetskurs-alternativen som helhet uppvisade ett bättre omräkningsresultat än valutakurs-alternativen är främst antagligen den att köpkraftsparitetskurser utgör en stabilare omräkningsfaktor än valutakurser eftersom köpkraftsparitetskurser fluktuerar mindre. Valutakursernas fluktuationer står sällan i något direkt samband med det utländska dotterbolagets verksamhet och ekonomiska ställning. När valutakurser utgör omräkningsfaktor tillåts en förvrängd skapande faktor inverka på omräkningsresultaten fastän denna faktors samband med det utländska dotterföretagets verksamhet är obetydligt eller obefintligt.

”Monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionens prestation var svag i två fall, nämligen beträffande det redovisade resultatet för ett företag med kraftig resultattillväxt, monetära tillgångar överstigande de monetära skulderna (HÖHÖ) och verksamhet i en inflationistisk ekonomi samt beträffande avkastning på eget kapital för ett företag med svag resultattillväxt, monetära skulder överstigande de monetära tillgångarna (LÅLÅ) och verksamhet i en icke-inflationistisk ekonomi. Orsaken till den svaga prestationen i dessa två fall är oklar. Mer forskning är nödvändig för att klargöra monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionens omräkningsförmåga i dylika fall.

Orsaken till ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionens goda prestation vid omräkning av bokslut för företag med svag resultattillväxt, oberoende av inflationstakten i företagets verksamhetsmiljö, kan helt vara den att denna omräkningsversion lämpar sig för omräkning av bokslut för företag med svag resultattillväxt. Mer forskning är dock nödvändig innan man kan dra några säkra slutsatser.

Bruttomarginal och vinstmarginal

Omräkningsresultaten för bruttomarginalen (gross margin) och omräkningsresultaten för vinstmarginalen (profit margin) var i stort sett desamma. Korrelationskoefficienterna för dessa två relationstal presenteras i tabellerna 6 och 7.

På basen av korrelationsmatriserna drogs följande slutsatser beträffande bruttomarginalen och vinstmarginalen:

1. ”Current rate”-metoderna är klart att föredra framför ”monetary-nonmonetary”-metoderna.

2. De båda ”current rate”-versionerna är lika godtagbara och tillämpliga för omräkning eftersom de uppvisade exakt samma resultat.

3. Av de båda ”monetary-nonmonetary”-versionerna rekommenderas köpkraftsparitetskurs-versionen klart framför valutakurs-versionen oberoende av rådande inflationsförhållanden.

4. ”Monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionen kan anses utgöra en tillfredsställande metod för omräkning av bokslut för företag som erfar en svag resultattillväxt oberoende av de rådande inflationsförhållanden i företagets verksamhetsmiljö. Beträffande bruttomarginalen kan ”monetary-nonmonetary” köpkraftsparitetskurs-versionen anses acceptabel som omräkningsmetod för bokslut för företag med kraftig resultattillväxt, monetära tillgångar överstigande de monetära skulderna och verksamhet i en inflationistisk ekonomi.

Dessa slutsatser är lika de slutsatser som drogs på basen av analysen av räkenskapsperiodens resultat, avkastning på totalt kapital, avkastning på eget kapital och vinst per aktie. Den största skillnaden var kanske den att de båda ”current rate”-versionerna uppvisade exakt samma resultat. Orsaken till resultatens samstämmighet är current rate”-metodens grundregler vilka skapar en perfekt korrelation (1.000) för såväl köpkraftsparitetskurs-versionen som valutakurs-versionen. Enligt grundreglerna tillämpas räkenskapsperiodens genomsnittliga kurs (eller räkenskapsperiodens slutkurs) för såväl bruttomarginalens/vinstmarginalens täljare som nämnare.

Pontus Troberg, ekonomie doktor, INSEAD i Frankrike