Mätproblem vid resultatberäkning under perioder med valutakursfluktuationer och prisförändringar

Vinnarna av ter Vehns pris 1982 för ”bra uppsats i redovisning vid Göteborgs Universitet” behandlar ett aktuellt problem. Juryns motivering var att författarna ”genom ett ändamålsenligt ämnesval och ett klart och rakt resonemang kunnat illustrera en aktuell problematik där behovet av enhetlighet ställs mot behovet av att erhålla en riktig bild av företagets ekonomi”.

Uppsatsen framhäver de principiella svårigheterna att hävda god redovisningssed då såväl valutakurser som priser förändras. Artikeln utgör ett sammandrag av den prisvinnande uppsatsen.

Företagens redovisning är till för att informera. Information används av företagets olika intressenter, det vill säga ägare, företagsledare, långivare, leverantörer med flera för sitt beslutsfattande. Informationen bör vara relevant, vilket innebär att den skall kunna ligga till grund för rationellt beslutsfattande.

Syftet med den externa redovisningen är att lämna information till personer och organisationer utanför redovisningsenheten. I förarbetena till 1975 års aktiebolagslag heter det bland annat:

”Syftet med styrelsens och verkställande direktörs årsredovisning är att vid varje räkenskapsårs utgång lämna upplysningar om bolagets årsresultat, ekonomiska ställning och övriga förhållanden, som är av betydelse för bedömning av företagets utvecklingsmöjligheter.” Proposition 1975:103 s 255

Under perioder med kraftiga valutakursfluktuationer och prisförändringar lämnar en redovisning, som bygger på historiska anskaffningskostnader (konventionell redovisning), en ofullständig redogörelse för ett företags ekonomiska ställning och resultat. Under sådana förhållanden föreligger ett problem hur man skall beräkna ett från mätsynpunkt rättvisande resultat för en redovisningsenhet. Resultatet av vårt arbete visade också på vilka felaktiga beslutsunderlag en redovisning enligt god redovisningssed kan generera.

Redovisningsenheten i vår uppsats, AB Enterprise (fingerat namn), är verksamt inom offshorebranschen. Dess verksamhet består av att på långtidskontrakt chartra (hyra) ut en rigg till ett stort oljebolag. Inom offshorebranschen sker de flesta transaktioner i USD. För AB Enterprise innebär detta att riggen har ett anskaffningsvärde i USD och att även charterintäkterna erhålls i denna valuta. Vi har enbart berört de för mätproblemet väsentliga posterna och beloppen. Dessutom har vi bortsett från finansiella och skattemässiga aspekter.

RESULTAT- OCH BALANSRÄKNING ENLIGT KONVENTIONELL REDOVISNING

Det bokföringsmässiga värdet av en tillgång bestäms av ett antal redovisningsprinciper, vilka ingår i vad som vanligtvis benämns god redovisningssed. En av dessa redovisningsprinciper är försiktighetsprincipen. Enligt denna skall tillgångar och intäkter i tveksamma fall hellre värderas för lågt än för högt, medan motsatsen gäller för skulder och kostnader. Företagets resultat skall med andra ord hellre underskattas än överskattas.

En strikt tillämpning av god redovisningssed ger följande resultat- och balansräkning för AB Enterprise 1980. Riggen upptas under posten skepp. Beloppen är avrundade. (Detta gäller även i de följande exemplen.)

Figur 1

Som framgår ovan leder en tillämpning av god redovisningssed till en redovisad förlust, som flera gånger om förbrukar företagets aktiekapital.

Enligt ABL 13 kap 2 § skulle bolaget därmed bli likvidationspliktigt. Av företagets kostnader hänför sig dock ca 6.400 till orealiserade kursförluster på lån i USD. Någon direkt kursförlustrisk föreligger emellertid inte för bolaget av det skälet, att bolaget har kontrakterade intäkter i samma valuta som lånet. Man vet alltså med säkerhet att man kommer att få ett inflöde av USD, som kan användas till amorteringar av lånet. Skeppet, tillgången som genererar inflödet av USD, skrivs av på lika lång tid som lånet löper.

Effekten av den stränga tillämpningen av god redovisningssed blir, att ett lönsamt företag blir tvunget att inleda ett likvidationsförfarande. Med sådana konsekvenser kan man knappast hävda att god redovisningssed speglar ett rättvisande resultat för AB Enterprise.

VALUTAKURSJUSTERAD REDOVISNING

En redovisningsperiods resultat mäts genom att de periodiserade utgifterna, det vill säga kostnaderna för intäkternas förvärvande, avräknas mot periodens intäkter. Detta brukar kallas för matchningsprocessen. Om alla, eller delar av, intäkterna och kostnaderna är i främmande valuta uppstår problem med att matcha kostnaderna mot intäkterna om valutakurserna har ändrats under redovisningsperioden. För att erhålla ett rättvisande periodresultat måste även värdeförändringar räknas in under den redovisningsperiod de inträffar i stället för, som i den konventionella redovisningen, när de realiseras vid en försäljning.

Eftersom den helt dominerande valutan för AB Enterprise är USD, skulle mätprecisionen avsevärt förbättras om redovisning sker i denna valuta. Man får då färre och mindre poster att räkna om, än vid en redovisning i SEK eller annan valuta. För att öka förståelsen för svenska läsare bör vi dock som ett sista steg räkna om redovisningen i USD till belopp i svenska kronor. Vi står här inför ett rent översättningsproblem, ej något värderingsproblem. Frågan uppstår då, vilken kurs man skall använda vid omräkningen av räkenskapsposterna.

Kan man anta att intäkterna och kostnaderna inflyter respektive uppstår jämnt fördelat över året, ger en genomsnittskurs för perioden det mest rättvisande resultatet. För värdet av tillgångar och skulder i USD på balansdagen, ger en balansdagskurs den riktigaste bilden. Det är svårt att tänka sig, att någon annan kurs än balansdagskursen, kan ge ett bättre uttryck för värdet på balansdagen, av till exempel en kundfordran i främmande valuta.

I AB Enterprise kan de löpande intäkterna och kostnaderna sägas ha influtit respektive uppstått till periodens genomsnittskurs, medan däremot avskrivningarna grundar sig på en historisk kurs. För att få ett mer rättvisande resultat bör även avskrivningarna räknas om till en genomsnittskurs. Skepp och långfristig skuld bör vidare omräknas till balansdagskurs.

En omräkning baserad på dessa grunder ger följande resultat- och balansräkning. Genomsnittskursen från 1/6 till 31/12, det vill säga tidsperioden under vilken riggen varit i drift, var 4,225. Kursen vid leveranstidpunkten var 4,1725 och balansdagskursen var 4,3825.

Konsekvensen av den förbättrade mätprecisionen blir att redovisningsperiodens resultat ökar med 9.200 från ./. 4.450 till 4.750. Kursstegringen under 1980 var ändå relativt liten jämfört med 1981 och 1982. Hittills har vi enbart behandlat valutakursproblematiken. Den totala bilden får man emellertid inte förrän man tar hänsyn till även prisförändringar.

Figur 2

Figur 3

Avstämning mellan konventionell redovisning och valutakursjusterad redovisning

PRIS- OCH VALUTAKURSJUSTERAD REDOVISNING

Som en följd av prisutvecklingen på olja, har offshorebranschen under de senaste åren genomgått en explosionsartad utveckling, vilket har medfört kraftiga prisstegringar på riggar.

Detta är något som måste beaktas om man strävar efter att redovisa en rättvisande bild av resultat och ställning i AB Enterprise.

Vi har valt att angripa mätproblemet med en nukostnadsbaserad redovisning byggd på FARs riktlinjer. Nukostnadsredovisningen underlättas i och med att AB Enterprise inte bedriver någon varuförsäljning, och därmed inte heller har varulager. Anläggningstillgången (skeppet) måste dock omvärderas till ett nukostnadsvärde. Detta motsvaras vanligen av återanskaffningskostnaden för en ny motsvarande tillgång. Avviker tillgången från den befintliga genom exempelvis högre kapacitet eller lägre driftskostnader, måste återanskaffningskostnaden korrigeras för denna skillnad i tillgångens prestationsförmåga.

Ett alternativt sätt att beräkna nukostnaden är att räkna om anskaffningskostnaden med något slags index, exempelvis branschindex eller internt konstruerade index för olika klasser av tillgångar.

Tillgångar, som anskaffats utomlands kan justeras på två sätt, ”restate-translate” eller ”translate-restate”. Det förra innebär att man först räknar om det utländska anskaffningsvärdet med ett index för det land varifrån tillgången köpts. En omräkning sker därefter av detta värde till svenska kronor med hjälp av balansdagskursen. Efter ”translate-restate” räknas det utländska anskaffningsvärdet först om till svensk valuta med den historiska kursen, det vill säga växelkursen vid anskaffningstillfället. En omvärdering sker därefter med ett svenskt index.

Den nukostnad som använts i våra beräkningar har framtagits med ledning av kontrakt som slutits med leverantörer nära balansdagen för 1979 och 1980. De riggar som de här kontrakten avser, skiljer sig obetydligt från den rigg vi använder i våra beräkningar vad gäller prestationsförmåga, varför någon justering av återanskaffningskostnaden inte har gjorts. För den typ av tillgångar som det här är fråga om, är det vanligt att kontraktsbeloppen bestäms i USD. Eftersom nukostnaden anger, vad det på balansdagen skulle kosta att återanskaffa riggen, måste balansdagskursen användas vid omräkningen. Kontraktsbeloppen i USD per 31/12 1979 och 31/12 1980 har därför räknats om med den kurs som gällde på respektive balansdag.

RELEVANS – OBJEKTIVITET

Nukostnaden uppfattas av många som ett mindre objektivt värde än det historiska anskaffningsvärdet. Med objektivitet menas här att man som grund för värderingen har något verifierbart bevis, till exempel en leverantörsfaktura. Nukostnadsvärdet kommer dock att ligga närmare det ”sanna värdet” än vad ett historiskt värde kommer att göra. Vad som menas med sant värde beror på i vilket sammanhang det placeras. Här måste det sanna värdet motsvaras av det värde som bäst uppfyller redovisningens syfte, att avge relevant information om företagets ekonomiska resultat och ställning. Det här kan illustreras med följande figurer.

Mätning A

Mätning B

X* = sant värde

*EN* = uppskattat värde

Källa: Hendriksen, E S: Accounting Theory s 131

Mätning A kan sägas vara mer objektiv (verifierbar) än mätning B, eftersom spridningen runt det uppskattade värdet är mindre i A än i B. Däremot besitter mätning A en större partiskhet än mätning B. Graden av partiskhet bestäms av det uppskattade värdets relativa avvikelse från det sanna värdet.

En redovisning som justerar för specifika prisförändringar resulterar i belopp som är mindre verifierbara, men betydligt friare från partiskhet. De justerade beloppen besitter högre relevans, och torde därför tillfredsställa rapportanvändarnas behov bättre.

Nukostnaden anger den summa pengar som ett företag idag skulle bli tvunget att betala för en vara eller tjänst. Följaktligen utgör nukostnaden det lämpligaste mätvärdet för de kostnader som skall avräknas mot en periods intäkter. Användningen av nukostnader i matchningsprocessen ger också möjlighet, att särskilja värdestegringsvinster eller värdeminskningsförluster från den rent operativa verksamheten.

Nukostnaden representerar vidare tillgångens värde för företaget, under förutsättning att man avser fortsätta med samma verksamhet som tidigare, och att tillgången ifråga uppfyller företagets avkastningskrav. Summering av tillgångar uttryckta i nukostnader, framstår dessutom som mer meningsfull, än då man adderar historiska kostnader som ett företag ådragit sig vid olika tidpunkter.

RESULTAT OCH BALANSRÄKNING ENLIGT NUKOSTNADSREDOVISNING

En tillämpning av FARs utkast till rekommendation om nukostnadsredovisning ger följande resultat- och balansräkningar.

Figur 4

Variant 1 – Nukostnadsredovisning i nominella termer

Variant 2– Nukostnadsredovisning med ofördelad inflationskorrigering

(Inflation = 12 %)

Balansräkningen = variant 1

Resultaträkningen = variant 1 med följande tillägg.

Variant 3– Nukostnadsredovisning med fördelad inflationsredovisning

Inflationskorrigering enligt variant 2 fördelas här på basis av genomsnittliga balansvärden enligt nedan:

Den nukostnad som använts i våra beräkningar består av återanskaffningskostnaden för en ny rigg på balansdagen. Man kan här tänka sig två olika återanskaffningskostnader, antingen kostnaden för riggen om denna kontrakterades på balansdagen (=kontraktsnukostnad), alternativt levererades på balansdagen (=leveransnukostnad). Valet beror bland annat på när man anser att riggen anskaffats. Enligt civilrättsliga lagregler anses den anskaffad i och med att kontraktet skrivs, medan den redovisningsmässiga anskaffningstidpunkten är knuten till leveransen. Sett över en riggs ekonomiska livslängd, har valet av de två olika nukostnaderna mindre betydelse. Det är betydligt viktigare, att man är konsekvent från år till år.

AVSLUTNING

Vi har försökt påvisa hur drastiskt resultatet för AB Enterprise förändras, beroende på om man upprättar resultat- och balansräkning enligt vad som i allmänhet uppfattas vara god redovisningssed, eller om man beräknar ett enligt vår mening mer rättvisande resultat genom att beakta valutakurs och prisförändringar. En förlust på 4.450 för 1980 omvandlas till en vinst på i storleksordningen 80.000.

Den stora resultatskillnaden beror till största delen på prisökningen för riggen under 1980. Priset på en rigg bestäms i hög grad av marknaden och påverkas inte lika mycket av tillverkningskostnaden. Av denna anledning är prissvängningar inte ovanliga. Eftersom prisstegringarna på riggar fortsatte under 1981, har vi inte sett något skäl till att justera ned bruttonukostnaden till ett avkastningsvärde.

En relativt sett liten del av resultatskillnaden föll på valutakursernas förändringar under 1980. Detta berodde på att skillnaden i växelkurs mellan leveranstidpunkten och balansdagen inte var större än drygt 5 %. För år 1982 kommer dock valutakursernas inverkan att bli avsevärt större.

Syftet med att upprätta en årsredovisning är, som tidigare sagts, att förse ett företags intressenter med relevant information. Som vi har försökt beskriva och förklara, speglar inte den konventionella redovisningen ett rättvisande resultat för företag inom offshorebranschen under perioder med valutakurs- och prisförändringar. En årsredovisning upprättad på dessa grunder uppfyller därför sitt syfte bristfälligt.

God redovisningssed är starkt påverkad av försiktighetsprincipen. På grund av detta tvingas i många fall företag att redovisa ett undervärderat resultat. Detta kan möjligen sägas gynna intressentgruppen långivare, medan försiktighetsprincipen förtar informationsvärdet av en årsredovisning för övriga intressenter högst betydligt. Intressenterna blir tvungna att söka andra källor för att erhålla relevant information. Det föreligger här en målkonflikt mellan försiktighetsprincipen och relevansprincipen, varför man blir tvungen att väga principerna mot varandra. Denna vägning utfaller enligt vår mening till relevansprincipens fördel.

Försiktighetsprincipen bygger på antagandet att underskattning är bättre än överskattning i externredovisning. Ägare och företagsledning förväntas vara överoptimistiska och därför behövs ett inslag av pessimism, i form av ett försiktighetstänkande för att få balans. Vad som dock inte beaktas är att avsiktliga underskattningar kan orsaka felaktiga beslut lika ofta som överskattningar.

En annan motivering som anförts för försiktighetsprincipen, är att en överskattning av vinst och balansvärdering är farligare för företaget och dess ägare, än en underskattning. Man antar då att konsekvenserna av en förlust eller eventuell konkurs är allvarligare än en vinst. Med anledning av detta skulle man därför kunna tillåta sig att försämra informationen, genom att göra en strängare bedömning av risken för förluster än sannolikheten av vinster. Det förmodas att redovisningsmannen eller revisorn är i en bättre position att bedöma risker än intressenterna. Risk är emellertid ett subjektivt begrepp, det vill säga risk uppfattas olika av olika intressenter beroende på deras värderingar, referensramar, omgivning mm.

Externredovisningen bör ge en oförvanskad information som kan ligga till grund för varje enskild intressents egen riskbedömning. Eftersom det trots allt är svårt att undvara den konventionella redovisningen, på grund av dess vida utbredning, bör man komplettera denna med någon form av inflationsredovisning. Detta, i kombination med en modifiering av försiktighetsprincipens inflytande på den konventionella redovisningen, skulle bidra till att öka informationsvärdet på den externa redovisningen avsevärt.

Torbjörn Gärdehall, revisor, Ernst & Whinney & Olsson

Anders Wengholm, revisor, Erikson & Tjus Revisionsbyrå

KÄLLFÖRTECKNING

Aktiebolagslagen 1975

Asztély, S: Årsredovisningens mätuppgift och osäkerheten. Företagsekonomiska institutionens rapportserie 45. Göteborgs Universitet

Bokföringslagen 1976

Eriksson, L: Koncernredovisning. Sjätte upplagan. Lund 1980

Financial Accounting Standards Board, Foreign Currency Translation, Proposed Statement of Financial Accounting Standards, Exposure Draft (Revised), Stamford 1981

Hendriksen, E S: Accounting Theory. Third edition. Irwin-Dorsey Georgetown, Ontario 1977

Inför 1981 års bokslut – meddelande från redovisningskommittén. Balans 10/81

Proposition 1973:103. Förslag till ny aktiebolagslag

Proposition 1975:104. Förslag till ny bokföringslag

Shwayder, K R:- Accounting for Exchange Rate Fluctuations. Accounting Review Oct 1972