FARs ordförande Björn Markland lämnar en kortfattad redogörelse för de synpunkter FAR framfört till kommissionen mot ekonomisk brottslighet och utvecklar något de tankar som ligger bakom FARs ståndpunkt.

Den ekonomiska brottsligheten har under det senaste årtiondet givit allt större anledning till oro. Man kan göra olika bedömningar av de försök som gjorts att kvantifiera dess ekonomiska effekter, men i dag råder det troligen inga delade meningar om att vi har att göra med ett allvarligt samhällsproblem. Däremot går meningarna isär när det gäller problemets rötter. Allmän upplösning av samhällsmoralen, skattetrycket, skolundervisningen, det internationella inflytandet, urbaniseringen; alla förklaringarna har sina förespråkare. Nästan lika oklart är det inom vilka samhällssektorer problemet är mest påtagligt: inom företagen, hos individerna eller till och med inom den offentliga sektorn?

VARFÖR OCH VAR?

De här två obesvarade frågorna: varför? och var? är förmodligen det som gör att man kan ha olika synpunkter på metoderna att komma till rätta med problemet, även om man har samma slutmål. En behandling som inriktar sig på sjukdomssymptom kan visserligen ge tillfällig lindring, men den botar inte sjukdomen. Och vet man med sig att man bara behandlar symptom har man anledning att se allvarligare på risken för läkemedelsbiverkningar.

PATENTMEDICINER MED BIVERKNINGAR

Regeringen har tillsatt en kommission mot ekonomisk brottslighet med imponerande resurser, både personellt och kvantitativt (se intervju med kommissionens ordförande Sven Heurgren på annan plats i detta nummer). Kommissionen kommer, föga överraskande, att behandla företagsrevisionen, men givetvis bara som en av otaliga frågor. FAR har beretts tillfälle att framföra synpunkter, både formellt och informellt. Det är väl knappast FARs uppgift att agera Besserwisser när det gäller samhällspolitiska intresseavvägningar, och vi har nog inte heller någon specialkompetens när det gäller att identifiera orsakerna till den ekonomiska brottsligheten. Däremot tror jag att vi är väl skickade att uttala oss om de totala konsekvenserna av de förslag som kan komma att läggas fram. I den debatt som föregått tillsättandet av kommissionen har ju ibland föreslagits en del patentmediciner som skulle ge biverkningar i form av radikalt ändrade förutsättningar för den dominerande del av revisionen som inte berör brottslighetsbekämpning.

FAR PÅ HEARING

När detta skrivs – i början av mars – har kommissionen ännu inte kommit fram med några förslag som berör företagsrevisionen. De kontakter med FAR som förekommit har varit i hög grad preliminära och förutsättningslösa. Det finns anledning att återkomma med detaljerade synpunkter när de första förslagen presenteras. FAR har emellertid haft tillfälle att vid en formell hearing inför kommissionen redogöra för sin syn på den ekonomiska brottsligheten och lämpliga sätt att bekämpa den. Jag tänker här kortfattat redogöra för de synpunkter som i samförstånd med Svenska Revisorsamfundet SRS – framförts till kommissionen. Min avsikt är dels att informera BALANS’ läsare om vilken ståndpunkt FAR intagit, dels och inte minst att invitera till synpunkter från ledamöter och andra inför FARs fortsatta agerande.

VIKTIGASTE INSATSEN GÖRS REDAN

Det är naturligt att de synpunkter FAR framfört i första hand berör kontrollfrågor och att de gäller företagssektorn. Förhoppningsvis finns det inom ledamotskretsen livligt intresse även för allmänna samhällspolitiska frågor, och helt säkert bestämda åsikter om ekonomisk brottslighet även ur andra synvinklar än kontroll av företag. Men det är där vi har vår specialkompetens, och det är där man vill höra vad vi anser. Just det förhållandet gör det dock viktigt att slå fast två saker:

  • Den ekonomiska brottsligheten är inte uteslutande (och kanske inte ens huvudsakligen) hänförlig till företagssektorn.

  • Den ekonomiska brottsligheten går aldrig att kontrollera bort. Kontroller kan vara till hjälp, men de utgör en symptombehandling, vilket man måste komma ihåg när man bedömer kontrollernas biverkningar.

En annan sanning, som för oss som sysslar yrkesmässigt med revision kan synas trivial och inte särskilt spännande, men som ofta tenderar att glömmas bort, är följande: Vilka nya grepp man än kan tänka ut, finns det ingen viktigare insats från företagsrevisorernas sida mot den ekonomiska brottsligheten än den konventionella räkenskaps- och förvaltningsrevisionen som utförs i dag! En välordnad bokföring och en trovärdig extern redovisning är den sämsta miljö för ekonomiska oegentligheter som kan tänkas. Den som bara ser de slutliga, rena revisionsberättelserna anar inte vilken mängd av redovisningsfel som påträffas och rättas under den löpande revisionen, och vilken stabiliserande effekt en kvalificerad revisor kan ha på en i sämre bemärkelse innovativ företagsledare.

INTENSIFIERAT SAMRÅD

Revisorsyrket utvecklas successivt. Det sker därför att nya metoder ställs till revisionens förfogande, men i än högre grad därför att omvärlden förändras. Det är numera allmänt accepterat att god revisionssed är ett föränderligt begrepp, och att revisionsseden måste kunna anpassas smidigt till ändrade förutsättningar. Ju mer detaljerad lagstiftningen på revisionsområdet är, desto svårare blir en sådan anpassning. Det är därför ett starkt önskemål att de förändringar av god revisionssed som kan komma att bedömas som erforderliga så långt möjligt kan åstadkommas på det konventionella sättet, genom utveckling av god revisionssed.

Samtidigt är det en självklarhet att revisorskåren inte ensam kan avgöra vad samhällets intressenter behöver i form av företagsrevision. Revisionen har ett existensberättigande endast om någon – utöver revisorerna – har nytta av den. Den nyttan kan bedömas endast av revisorer och intressenter tillsammans. FAR har sedan många år ett kontinuerligt samarbete, dels med den andra revisorsorganisationen, SRS, dels med skattemyndigheterna, fackliga organisationer, näringslivsorganisationer o s v. Vi har framhållit att vi mycket gärna skulle se ett intensifierat sådant samråd.

HÖGA KRAV PÅ UTBILDNINGEN

Yrkesutvecklingen fullföljs genom utbildning av revisorer och genom uppföljande verksamhet (disciplinverksamhet).

FAR har länge varit ense med de politiker och andra intresserade som livligast debatterat revisorsfrågor om att man måste ställa höga krav på utbildningen av de yrkespersoner som skall genomföra en modern företagsrevision. Ett steg i rätt riktning togs av Universitets- och Högskoleämbetet när den s k AU-utredningen lade fram ett förslag om en reformerad ekonomutbildning med en ekonomexamen på 140 poäng. FAR hävdar visserligen att de krav som ställs på revisorns yrkeskunnande egentligen motiverar en utbildning på 160 poäng, men vi liksom alla andra måste acceptera att det ansträngda statsfinansiella läget inte tillåter att ett sådant steg tas på en gång. Det var nog många som vägrade att tro på de rykten som kom i svang i mitten av december att budgetpropositionen i januari skulle komma att göra rent hus med reformtankarna och stanna vid de hittillsvarande 120 poäng som naturligtvis är helt otillräckliga. Som bekant var det pessimisterna som fick rätt, åtminstone på propositionsstadiet. När jag skriver detta har ekonomutbildningen ännu inte behandlats av riksdagen. FAR hävdar med bestämdhet att ekonomutbildningsreformen måste genomföras. Den rena yrkesutbildningen kommer vi liksom hittills att tillhandahålla själva – det av FAR och SRS samägda IREV budgeterar för innevarande utbildningsår 80.000 elevtimmar! – men samhället måste ta sitt ansvar för den akademiska grundutbildningen. Det statsfinansiella läget tål inte den sortens sparsamhet.

KVALIFICERADE REVISORER I ALLA BOLAG

Att alla aktiebolag efter en övergångstid fram till 1988 skall ha yrkesrevisorer som står under tillsyn av Kommerskollegium är en av FAR livligt tillskyndad reform. Nu gäller det att se till att reformen genomförs i praktiken. På det formella planet bör Patentverket övervaka att det sker – och då naturligtvis också tilldelas erforderliga resurser för att funktionen som registreringsmyndighet skall kunna genomföras effektivt. Men det kräver att auktoriserade eller godkända revisorer finns tillgängliga för alla bolag. Inget tyder i dag på att det skulle bli några antalsmässiga problem. Däremot kan man råka i den situationen att ett bolag som söker en revisor har svårigheter att finna någon som är villig att ställa upp.

Oviljan kan bero på två saker. För det första är det tyvärr så i dag att den som är revisor i ett företag som visar sig vara oseriöst ofta själv får en fläck på sig i massmedias och vissa myndigheters ögon. Har revisorn arbetat i överensstämmelse med god revisions- och revisorssed, och exempelvis riktat anmärkningar mot redovisning och förvaltning i sin revisionsberättelse där det varit på sin plats, är en sådan fläck helt obefogad. Det behövs omfattande upplysningsåtgärder för att klargöra att en seriös yrkesrevisor har en uppgift att fylla även i ett företag som han själv betraktar som mindre seriöst.

För det andra kan revisorns tveksamhet vara rent ekonomiskt betingad – det är ju ingalunda säkert att han får betalt för det arbete god revisionssed kräver av honom. Bolaget har kanske dåliga affärer, och det är osäkert om det kommer att överleva de närmaste åren. God revisionssed kräver en omfattande insats av revisorer i krisföretag, i själva verket mer omfattande ju mindre sannolikt det är att arbetet skall bli betalt! Förmånsrätt i konkurs för revisionsarvoden är ett gammalt FAR-krav som blir mer och mer aktuellt.

TYSTNADSPLIKTEN FÅR INTE LUCKRAS UPP

Som jag tidigare framhållit har kommissionen ännu inte lagt fram några offentliga förslag, varför mer konkret argumentation får anstå till senare. Det behövs emellertid inte så mycket fantasi för att förutse en del förslag som kommissionen kan komma att överväga. Med ledning av den tidigare förda debatten kan man anta att en uppluckring av tystnadsplikten gentemot vissa myndigheter hör dit. FAR har redan från början kraftigt markerat att man här rör sig på ett område där liknelsen med läkemedelsbiverkningar är särskilt relevant.

Tystnadsplikten är själva grunden för revisorns obegränsade insynsrätt i företaget. Eller, för att vara exakt, grunden för att den insynsrätten skall fungera. Om revisorn skall kunna genomföra revisionen enligt lagstiftarens intentioner behöver han betydligt mer information än som rimligen kan erhållas genom vanlig räkenskapsgranskning. I själva verket är det mitt intryck från min egen revisionsverksamhet att de viktigaste revisionsfrågorna, där diskussionen mellan klient och revisor har avgörande betydelse, uppkommer till följd av frågor och idéer från klientens sida snarare än genom iakttagelser vid granskningen. De frågorna och de idéerna skulle revisorn aldrig få sig till livs om klienten inte vore förvissad om att diskussionen stannar mellan honom och revisorn.

FAR kommer inte att förtröttas i sin kampanj mot den sortens biverkningar.

SAMNORDISK SKATTEETIK

Genom att företagsrevisorn har den ställning han har är det naturligt att FAR i andra sammanhang än kommissionens verksamhet kommit att intressera sig för de etiska och praktiska aspekterna på mindre seriösa företag. Som torde vara bekant från FAR-dagarna 1982 har en utredningsgrupp med representanter för de nordiska revisorsföreningarna gjort ett förtjänstfullt arbete för att belysa de etiska konsekvenserna av revisorns befattning med skatter och samhällsavgifter. Den för FAR och SRS gemensamma deklarationsbiträdeskommittén har tagit fram ett material som också diskuterades vid FAR-dagarna. I båda fallen fortsätter arbetet.

VIK DEN 13 OKTOBER!

Den 13 oktober i höst arrangerar FAR i samarbete med Sveriges Advokatsamfund och Svenska Civilekonomföreningen en temadag om den ekonomiska brottsligheten. Bekämpningsproblemen kommer självklart upp, men tanken är att man inte minst skall belysa även målkonflikter och andra praktiska problem som berör revisorer, advokater och ekonomer i företag och förvaltningar. ”Skall brottsligheten bekämpas genom fler lagar eller färre”, är en av de smått provokativa rubrikerna i den gemensamma arbetsgruppens programutkast. Sätt en bock i almanackan för den 13 oktober!

Björn Markland, FARs ordförande