Ekonomicheferna om nukostnadsredovisning

Vad som är gemensamt

• Allt informationsinhämtande, inklusive prisrörelser

• All grundläggande kontering och beräkning för enskilda tillgångar

• Balansräkningen (om bundna och fria reserver ej specificeras).

Vad som är verklig skillnad

• Index för att ta hänsyn till inflationens effekter för kapitalet. FAR använder härför ett generellt index, enligt utkastet konsumentprisindex, kpi. Skuldandels/Soliditets och Självfinansmetod använder prisindex för resp tillgångsslag för kompensation till eget kapital, kpi för kompensation till lånat kapital.

• Hänsyn till finansiella tillgångar resp monetärt rörelsekapitalnetto som tas i Självfinansmetod och Soliditetsmetod samt hos FAR, men inte i Skuldandelsmetoden. Här kommer dock alla metoder att ha denna korrigering.

• Realisationsprincipen. FAR lämnar denna och noterar periodiserade prisändringar i resultaträkningen, oavsett om de realiserats. De andra metoderna noterar i sina ursprungsvarianter endast under året realiserade prisändringar, oavsett när de uppstått. – Här kommer för alla metoder periodiserade prisändringar att användas, men en anvisning görs även för hur man skall ta tillvara den kompletterande information som realiserade prisändringar ger.

Vad som är skenbar skillnad

• Uppställningformer. Dessa ändras här inom ramen för befintliga metoder så att dessas form blir lika.

• Metod för realjustering resp skuldandelsavsättning. Skillnaden är endast skenbar och kan elimineras, vilket kommer att visas.

Konstruktion av gemensam modell

Alla sifferuppgifter är desamma som i FARs utkast i Balans nr 8 1980. Först visas, hur Skuldandelsmetoden kan bringas i nära överensstämmelse med FAR II. Se tablå 1.

TABLÅ 1 Enkla modeller

• Nukostnader räknas på samma sätt i alla metoder.

• Skuldandelsmetod ändras till Soliditetsmetod genom att prisändring och kapacitetsavsättning visas brutto (20 + 72 - 34 = 58).

• Soliditetsmetoden innehåller avsättning för att bevara rörelsemedelskapacitet. Om t ex priser på produkter stiger med 12 % bör kundfordringarna prismässigt stiga med samma procenttal, etc. Eget kapitals andel, soliditetsandelen, av detta ökade behov innehålles genom avsättning (motsvarande avsättning ingår i FARs justering – 41).

• Kvarvarande skillnad mellan FAR II och Soliditetsmetoden är avdragen -41 resp -34, -12. Att avdraget enligt Soliditetsmetoden är större beror på att de specifika tillgångspriserna stiger mer än inflationen mätt i kpi. Denna skillnad belyses bäst genom att presentera metoderna i detaljerad form, se tablå 2.

Likheten mellan FAR och Soliditetsmetoden framgår dock bäst om metoderna presenteras på utförligaste sätt. Detta sker i tablå 2. Av denna framgår också, att skillnaden mellan metoderna endast består i hur eget kapitals köpkraft definieras: i kpi eller i företagsspecifika priser.

TABLÅ 2. Detaljerade modeller

Anm. Posterna i detaljkolumnen specificeras ej i FARs utkast

• Enda skillnaden är hur inflationskompensation till eget kapital beräknas. I FAR III sker detta på samma sätt som för lånat kapital, med kpi, så att eget kapital skall behålla sin köpkraft mätt i kpi.

  I Soliditetsmetoden beräknas priskompensation till eget kapital som en andel av de periodiserade prisändringarna. Därmed bibehålles eget kapitals köpkraft uttryckt i vad det förväntas köpa.

• Att beloppen blir olika beror på att produktpriser etc stiger mer än kpi, varupriser mindre och maskinpriser mer.

• I Självfinansmetoden används inte samma proportion mellan eget och lånat kapital för alla tillgångsslag. Proportionen är den som företaget faktiskt finansierar eller planerar att finansiera resp tillgångsslag med.

Tablå 2 illustrerar tydligt likheter och skillnader mellan metoderna. Den kan bilda utgångspunkt för hur en gemensam modell bör konstrueras, men den är måhända för omständlig för en extern redovisning. FAR bör finna en mer koncentrerad gemensam modell. Ett förslag finns i tablå 3.

TABLÅ 3 Koncentrerad gemensam modell (förslag)

• Beräkning av ”övrig driftskostnad”, ”härav inflation” samt ”priskompensation” visas i not.

• Real räntabilitet på totalkapital beräknas på nivån före real räntekostnad, 44 resp 39. Real räntabilitet på eget kapital (före skatt) på nettoresultatet 27 resp 22.

Skillnaden i FARs modell i tablå 3 gentemot utkast är endast att årets prisändring och inflationsdelen specificeras i tabellen i stället för på annat håll. Rubrikerna blir kortare om endast en metod visas, men inget hindrar, att ett företag visar resultatet enligt båda metoderna. Dels vore detta en service till läsaren, dels sluppe företaget välja mellan metoderna.

Översättbarhet

Om ett företag publicerar en av metoderna är det ett krav, att en extern bedömare skall få sådan information, att han lätt kan översätta redovisningen till den metod han själv föredrar. Därför bör följande information ges:

Gemensamt

Belopp för icke-räntebärande rörelsefordringar och rörelseskulder. Inflationsprocent. Soliditetstal.

FAR II eller III publiceras

För att kapacitetsavsättning för rörelsemedel skall kunna beräknas bör prisändringsbetingat ökningsbehov för rörelsemedel anges som en procentsats (motsvarande gäller andra finansiella placeringar om de placerats med syfte att senare anskaffa vissa tillgångar, e dyl).

Soliditets- eller Självfinansmetod publiceras

De generella upplysningarna räcker för att omräkning till FAR skall kunna ske.

FAR II eller kortversion av Soliditetsmetoden publiceras

För att omräkning till utförligare modell skall underlättas, bör real räntekostnad anges.

Självfinansmetod önskas

För att en extern bedömare skall kunna beräkna resultat enligt Självfinansmetoden måste han känna till företagets finanspolitik för olika tillgångsslag. Att begära denna information från företagen vore att driva kraven för långt.

Realisationsprincipen

FAR föreslår, att realisationsprincipen överges till förmån för periodiserade prisändringar för att det skall bli möjligt att göra räntabilitetsberäkningar. Många vänder sig mot detta därför att det förefaller oförsiktigt och bryter mot redovisningspraxis.

Om ett företags syfte med nukostnadsredovisningen är att säkerställa, att nödvändigt kapital behålles i företaget, och man ej önskar beräkna räntabiliteten, går det bra att hålla fast vid realisationsprincipen. De vinster som icke realiserats riskerar ej att delas ut. Det är först vid realisationen som problemen att behålla kapitalet uppkommer.

Även om man publicerar resultaträkningen med periodiserade prisändringar får man ytterligare information genom att också beräkna resultatet med realiserade prisändringar. Det blir nämligen då möjligt att dela upp det egna kapitalet i komponenter där man kan skilja på bundet och disponibelt kapital, och där också årets resultat framgår.

Med samma belopp som tidigare fås enligt Soliditetsmetoden – se tablå 4.

Tablå 4

Denna uppdelning kan inte göras när periodiserade prisändringar används, ty en del av årets prisjusterade nettovinst ingår som en ökning av orealiserade prisändringar bland obeskattade reserver.

Väljer man Soliditets- eller Självfinansmetoden kan man alltså i resultaträkningen använda periodiserade prisändringar så att räntabilitet kan beräknas, medan man i balansräkningen kan visa avsättningar och nettoresultat baserade på realiserade prisändringar. Därmed kan den försiktige jämföra sin utdelning såväl med det periodiserade överskottet som med sina realiserade vinster.

Kapitalskyddsfonden är en benämning på den reserv bland det egna kapitalet dit kapacitetsavsättningarna görs. På grund av sin funktion bör den betraktas som bunden, och vid lämpliga tillfällen överföras till aktiekapitalet via en fondemission (jfr uppskrivningsfond).

Skatt

Skatter har inte tidigare berörts. FAR anser, att faktiska skatter bör användas, medan SFF använder teoretisk skatt. I och för sig vore det mer logiskt att byta uppfattning. FAR utnyttjar periodiserade prisändringar och då vore det naturligt med periodiserade skatter, medan det vore lika naturligt för dem som använder realiserade prisändringar att välja realiserade skatter.

Enklast är att som FAR ta faktisk skatt. En teoretisk skatt är svår att beräkna. Visserligen kan företagens skattebelastning på marginalen vara 55–60%, men för hela företaget gäller i Sverige betydligt lägre skattesats. Det är denna lägre skattesats som är relevant i dessa sammanhang. Hur hög den är beror på varje enskilt företags skattesituation och blir därför en subjektivt vald procentsats.

Denna fråga är dock av underordnad betydelse, varför den skulle kunna hållas öppen när det gäller metoder med periodiserade prisändringar. För dem som använder eller kompletterar med beräkning av resultat med realiserade prisändringar bör faktisk skatt rekommenderas.

FARs metod

Det egna kapitalets köpkraft bibehålles uttryckt i konsumentpriser. För varje tillgång kan också visas om den stiger mer eller mindre än inflationen i pris. Aktieägaren kan se hur hans insatta kapital utvecklas i förhållande till inflationen.

Soliditets- och Självfinansmetod

Av prisändringarna innehålls så mycket genom kapacitetsavsättningar, att medlen (inklusive förräntning genom återinvesteringar) räcker till det egna kapitalets andel vid återanskaffning av förbrukade tillgångar. Därmed bibehålles det egna kapitalets köpkraft uttryckt i prisutvecklingen på de resurser som företaget för närvarande utnyttjar.

Det som efter kapacitetsavsättningarna återstår av prisändringarna skall täcka inflationskompensationen till lånat kapital. Fås härutöver ett överskott är innebörden, att prisökningen på tillgångarna är större än det krav på inflationskompensation som långivarna ställer (en leverageeffekt finns vars storlek beror på soliditetsgraden).

Nettoresultaten

Nettoresultaten uttrycker för FAR liksom för de andra metoderna vad som är utdelbart utan att det egna kapitalets köpkraft urholkas. Nettoresultaten ger också uttryck för hur stor möjlighet till real expansion företaget har vid oförändrad soliditet (exklusive nyemission). Härifrån avgår den utdelning man lämnar. Den reala expansionen blir då behållet nettoresultat x (1 + skulder/eget kapital).

Tolkningen av nettoresultaten skiljer sig således inte mellan metoderna utom vad gäller definitionen av eget kapitals köpkraft.

Kommentar

Ingen av här berörda metoder kan utdömas; alla är relevanta i sitt sammanhang.

FAR betonar föränderligheten och vill därför korrigera med ett generellt index i stället för med företagsspecifika. Emellertid kan det ibland vara olyckligt att välja kpi som generellt index, t ex när priserna på det företaget är beroende av stiger betydligt snabbare än kpi. Så var t ex fallet för många företag 1974.

Kanske skulle man i sådana fall kunna använda ett generellt index som är mer relevant för företagen? I så fall fås ett resultat i FAR II och III som närmar sig resultatet enligt Soliditetsmetoden.

Soliditets- och Självfinansmetoderna betonar mer begreppet ”going concern”. Föränderlighet antas finnas, men främst till näraliggande branscher, där prisutvecklingen kan förmodas vara ungefär likartad som i den egna branschen. Däremot är metoderna kanske mindre lämpliga för konglomerat där en stor del av verksamheten består i en förändrad sammansättning av koncernen.

I Självfinansmetoden förutsätts företaget kunna ange hur finansieringen av varje tillgångsslag sker eller planeras ske enligt företagets finanspolitik.

Det är givetvis väsentligt för ett företag att vara medvetet om vilken finansiering som är den lämpliga, och det är intressant för företagets finansiärer att känna till dess politik. Nackdelen är, att kraven blir subjektiva och ej verifierbara, varför metoden kanske lämpar sig mindre väl för externa rapporter.

För styrelse och anställda är dock rapportering enligt Självfinansmetoden intressant. Den upplyser om finansieringsfunktionen hos överskott och vinst samt ställer företagets finansieringspolitik under debatt.

Slutsats

Eftersom metoderna är eller kan göras så lika i arbete, uppställning och tolkning, bör den tvekan mot nukostnadsredovisning som baseras på att ”åsikterna är så splittrade” kunna minska. Kan FAR medverka till spridningen av denna insikt, kan nukostnadsredovisning få ökad användning. Dess aktualitet ökar ju nu åter i takt med inflationsutvecklingen i Sverige, och med ett ökande behov av finansiell styrning av adekvat rapportering från dotterbolag i inflationsländer.