Definitiva driftnedläggelser hör till ovanligheterna – avvecklingen av ett företag behöver inte betyda att verksamheten avvecklas, den kan i stället betyda något positivt.
Misstag gör vi alla, men gudskelov leder inte alla misstag till misslyckanden. Överfört på företaget gäller det att ha råd att göra misstag och ramen för detta bestäms i hög grad av företagets soliditet. Är soliditeten låg, är marginalen för misstag liten. Fallhöjden är kort. Ett enda misstag kan leda till att företaget måste läggas ned.
De senaste årens avsaknad av högkonjunktur har krympt marginalerna för misstag. I en stagnerande marknad kan ett företag expandera endast på något annat företags bekostnad. Detta leder till att vi får både vinnare och förlorare i en ständig förnyelse- och utslagningsprocess. Och det är de företag som förlorat, som brukar söka hjälp hos Ackordscentralen.
Klarar ett företag inte av att i tid upptäcka och åtgärda förlustkällorna, blir företaget alltså insolvent. Vilka åtgärder man då skall vidtaga, kan inte enkelt besvaras. I en fungerande marknadsekonomi aktualiseras – om insolvensen ej kan hävas genom kapitaltillskott – ackord, tvångslikvidation eller konkurs. Verkligheten är dock mer komplex. Det finns en skillnad mellan de stora och de små företagen. Ifråga om de små fungerar marknadsmekanismerna, men inte ifråga om de stora. I de stora företagen skapas genom massmedia en uppståndelse som gör det svårt för politikerna att inte engagera staten i räddningsaktioner och stödpengar.
Om orsaken till att företaget blivit insolvent inte direkt kan härledas till att verksamheten som sådan kan konstateras vara företagsekonomiskt olönsam, priset för produkten täcker inte ens de rörliga kostnaderna, uppkommer frågan – lönar det sig med en rekonstruktion?
Innan jag försöker värdera om det lönar sig, vill jag närmare förklara vad jag menar med begreppet rekonstruktion.
TVÅ HUVUDLINJER
En rekonstruktion kan ske i huvudsak efter två huvudlinjer. Den ena bygger på att företaget – aktiebolaget – som organisation skall leva vidare, dvs att rekonstruktionen sker inom den befintliga organisationen. För detta använder jag begreppet företagsrekonstruktion.
Den andra modellen inriktas på att rädda den verksamhet som företaget bedriver till en fortsättning, dvs att rekonstruktionen helt eller delvis sker inom en annan organisation. Detta kallar jag för verksamhetsrekonstruktion.
I en företagsrekonstruktion ingår vanligen en sanering av balansräkningen, en finansiell rekonstruktion. Den finansiella rekonstruktionen syftar till att ge företaget en acceptabel soliditet och likviditet. Saneringen kan exempelvis ske genom att skulder faller bort efter en ackordsuppgörelse och att tillgångarna ökas genom ägartillskott i olika former.
Parallellt med den finansiella rekonstruktionen – som förutsätter acceptans från företagens fordringsägare för att kunna genomföras – har företagsledningen att utarbeta och genomföra resultatförbättrande åtgärder. En finansiell rekonstruktion utan att samtidigt andra åtgärder vidtages för att förbättra lönsamheten är inte att rekommendera.
En verksamhetsrekonstruktion av ett insolvent företag sker vanligen genom konkurs. Företaget drivs vidare av ett konkursbo och avvecklas genom att verksamheten helt eller delvis tas över av ett eller flera företag. Ett alternativ är att företaget först överlåter verksamheten och sedan begär sig i konkurs. Berörda fordringsägare bör dock ha accepterat ett sådant förfaringssätt, bl a med hänsyn till risken för återvinning.
Vilka av dessa två rekonstruktionsmodeller – företags- resp verksamhetsrekonstruktion – som bör appliceras, beror på omständigheterna i det enskilda fallet.
LÖNSAMHET AVGÖRANDE
Utgångspunkten måste dock alltid vara frågeställningen – är den verksamhet företaget bedriver sådan, att man med den som grund, alternativt i kombination med annan verksamhet, kan driva ett lönsamt företag? Är svaret nej, måste både företaget och verksamheten upphöra.
Är svaret ja, dvs att verksamheten som sådan kan drivas lönsamt, uppstår följdfrågan – vill man bevara företaget som juridisk person och finns det i så fall möjlighet att göra detta? Alltså en företagsrekonstruktion.
Eller vill man endast bevara den verksamhet företaget bedriver? Hur skall det nya företaget se ut som i så fall skall driva verksamheten? Alltså en verksamhetsrekonstruktion.
Tyvärr ställs inte dessa frågor alltid. I synnerhet när det gäller stora företag sker en hopblandning mellan företaget och verksamheten. Det har gällt att rädda företaget och ingenting annat. Konkurs i företaget anses som synonymt med driftsnedläggelse.
INTRESSENTERNA AVGÖR
Vem skall besvara frågorna om de nu ställs? Företagets intressenter är många. I ett mindre och medelstort företag har ägarna, som då ofta är identiska med företagsledningen, normalt ett intresse att rädda företaget och kanske helst behålla det. Eftersom min utgångspunkt är att företaget är insolvent, behövs det följaktligen tillskott av kapital. Detta gör det lätt att besvara frågan. Det är den som tillhandahåller riskkapitalet – vanligen en bank – som avgör. Ägarna har ofta tömt ut sina möjligheter att tillskjuta kapital. Företagsledaren uppfattas ofta som den ytterst ansvarige för att det gått snett och förtroendet är där för i botten i företagets omgivning. Utan förtroende är det omöjligt att få låna de pengar som behövs. Även vid en företagsrekonstruktion är det därför ofta så, att det sker ett byte av ägare genom en aktieöverlåtelse. Vid en verksamhetsrekonstruktion är det alltid på det viset att ägarbyte sker.
I mindre företag är verksamhetsrekonstruktion via konkurs det vanligaste. En starkt bidragande orsak till att företagsrekonstruktioner inte är attraktiva är det förhållandet att företagsinteckningarna har bättre förmånsrätt än lönerna.
Måste företaget i ett trängt läge begära mer krediter, exempelvis för att betala löner, faller det sig naturligt för banken att påpeka att varje löneutbetalning innebär att säkerhetsunderlaget för bankens företagsinteckningar naggas i kanten. Kanske så mycket att ägarens borgensansvar kommer i farozonen. Om däremot företaget försätts i konkurs, belastar inte lönegarantin säkerhetsunderlaget. Tvärtom kan företagsinteckningarna bli mer värda genom att lönerna utnyttjas produktivt i en fortsatt drift under konkursen. Detta är en viktig förklaring till de många företagskonkurserna i Sverige.
REKONSTRUKTION LÖNAR SIG SÄLLAN
För att återknyta till ämnet – ”Lönar det sig att rekonstruera insolventa företag?” – är svaret att det sällan lönar sig. I vart fall om motsatsen påstås av den företagsledning som bevisligen förorsakat att företaget blivit insolvent. Det är en nästan omöjlig uppgift att ändra på förhållandena i ett företag som drivits med förlust så länge att det blivit insolvent. Att byta ut VD är populärt, men hjälper föga i slutet på nedförsbacken. Ledningsfunktionerna brukar vara dåliga långt ned i organisationen och det kan vara fel på ägarna. Då måste även de bytas ut.
Trots goda idéer och uppslag om förbättringar som ger hopp om tillfrisknande, kommer man inte ifrån att övertyga den som skall satsa pengar, att pengarna skall användas för det som bör utvecklas och inte för det som måste avvecklas. Det finns flera kända exempel på vilka stora insatser av kapital som framtvingats för att hålla liv i förlustföretag. NCB, Svenska Varv, Luxor och Södra Skogsägarna. Av dem är för övrigt knappast något färdigrekonstruerat och utom fara – bortsett från att de av företagen som är statliga, inte kan avvecklas genom konkursförfarande. Gemensamt är att man försökt bygga rekonstruktionen på den befintliga organisationen och att inom dess ram finna lösningen på problemen.
Munksjö kan ses som ett exempel på att även ett sjukt företag kan botas inom samma organisation. Här har man dock lyckats få fram betydande tillskott av ägarkapital och skiljer sig i det avseendet från andra rekonstruktioner. Det normala är att ägarna förbrukat sina egna resurser.
REKONSTRUKTION LÖNAR SIG IBLAND
Ställs däremot frågan annorlunda – ”Lönar det sig att rekonstruera en verksamhet, som drivs av ett insolvent företag?” – så är svaret ja, utom i lägen där verksamheten som sådan över huvud taget ej kan drivas lönsamt.
Vänerskogkonkursen är ett bra exempel på hur verksamheter som bedrivits med stora förluster inom ett sjukt företag på mycket kort tid kunnat generera vinster, sedan de inlemmats med andra friska företag.
Trots massmedias dystra beskrivningar om katastrof när ett stort fallissemang inträffar, löser sig de flesta utan allvarligare skadeverkningar för sysselsättningen. De stora förlorarna är leverantörerna, som sällan får igen ens en bråkdel av sina pengar, och staten, som förlorar på sina skattefordringar och den statliga lönegarantin.
En definitiv driftsnedläggelse hör till ovanligheterna. Fabriksbyggnaden, maskinparken och personalen finns ju kvar, färdiga att övertas av företag med förhoppningsvis bättre förutsättningar att hänga med i konkurrensen med andra.
Mitt budskap är alltså, att avvecklingen av ett företag inte behöver betyda att företagets verksamhet avvecklas. Och jag kan t o m gå ett steg vidare genom att påstå att även en avveckling av en verksamhet kan betyda något positivt. Om orsaken till avvecklingen är att verksamheten som sådan är olönsam, så betyder avvecklingen att resurser frigörs för insatser i annan, förhoppningsvis lönsam verksamhet.
Per Ivan Lundberg, direktör vid Ackordscentralen i Göteborg