Latenta skatter – aktuellt i Sverige

Ett införande av redovisning av latenta skatter får den officiella koncernredovisningen att ge den information den bör ge och därigenom löses ett väsentligt informationsproblem.

Latent skatt = den skatt som uppskjutits på obestämd tid genom t ex bokslutsdispositioner.

HUR SKALL VERKLIG SKATT BERÄKNAS?

I de svenska, börsnoterade företagens årsredovisningar förekommer alltmer en argumentation om hur företagets verkliga skattebelastning skall beräknas. Argumentationen mynnar ut i beräkningar av en högre soliditet och en högre vinst per aktie än vad en traditionell beräkning ger.

I Electrolux årsredovisning för 1981 anges att ”som en följd av de dispositionsmöjligheter, som förelegat, har Electrolux under den senaste femårsperioden redovisat en verklig skatt, som genomsnittligt uppgått till 20–25 % av resultatet före dispositioner. Lägges härtill en 50-procentig schablonskatt på dispositionerna uppgick den teoretiska skatten till 35–40 %” Som förklaring till denna gynnsamma situation anges att ”många förvärvade bolag har stora outnyttjade skattemässiga underskott”. Vinsten per aktie efter teoretisk skattebelastning på 167 miljoner samt inklusive extraordinära poster anges till 37:50 kr per aktie. Detta skall jämföras med 9:80 kr enligt traditionellt beräkningssätt där schablonskatten beräknas till 248 miljoner.

Hur skall man nu ställa sig till dessa påståenden? Skall aktiemarknaden anpassa (dvs höja) kursen på företagets aktier till de högre soliditets- och vinst-per-aktietalen? Innebär detta att utrymmet för aktieutdelningar är större än vad man tidigare trott? Företagens åsikter har alltså presenterats för aktieägare och andra intressenter. Den kanske största samlade expertisen på redovisningsområdet, de auktoriserade revisorerna och deras organisation FAR, har ännu inte sagt särskilt mycket.

Innan jag svarar på ovanstående frågor vill jag dock först fördjupa mig något i begreppet latenta skatter.

LATENTA SKATTER, FINNS DOM?

Den skattekostnad som redovisas av svenska företag representerar den skatt som hänförs till resultatet efter bokslutsdispositioner, dvs den skatt som skall betalas. I förhållande till det verkliga resultatet1 utgör den skatt som betalas en relativt liten del just genom förekomsten av bokslutsdispositioner. Bokslutsdispositionerna redovisas på balansräkningen som obeskattade reserver. Lönsamma företag karaktäriseras av att de obeskattade reserverna ständigt ökar. Den egna expansionen och inflationens verkningar leder till högre lagervärden och därmed möjlighet till ökade avsättningar till lagerreserver för att nämna ett exempel. Genom att inte upplösa de obeskattade reserverna uppskjuter man alltså skattebetalningar på obestämd tid.

När upplöser man då de obeskattade reserverna? Man kan urskilja två fall:

1. Företaget upplöser obeskattade reserver, betalar skatt på dessa och skapar på detta sätt utdelningsbara medel. Detta är vanligt då företag har vad ledningen bedömer vara tillfälligt svaga resultat. För att bibehålla utdelningen till aktieägarna löser man upp de obeskattade reserverna.

2. Företaget går mycket dåligt och stora rörelseförluster uppstår. Genom att lösa upp obeskattade reserver kan dock nettovinsten eller förlusten hållas i närheten av noll. Därigenom kan man bibehålla det redovisade egna kapitalet och undviker konkurshot. I detta fall uppstår naturligtvis inga skattebetalningar.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att det endast är behovet av utdelning till aktieägarna som leder till att obeskattade reserver upplöses och skattebetalningar uppstår.

Om man nu håller utdelningen på en rimlig nivå och ökar de obeskattade reserverna så att den skatt som betalas är relativt låg i förhållande till det verkliga resultatet, kan man då inte bortse från den skatteskuld som avser de obeskattade reserverna (och som förfaller till betalning vid upplösning av dessa)? Mitt svar är ett definitivt nej så länge man betraktar redovisningen från en aktieägares utgångspunkt.

Vad man egentligen har gjort är att man frångått den av aktiebedömare och analytiker använda definitionen på vinst, som är utdelningskapacitet. Vid full utdelning skulle nämligen skatt behöva betalas. Jag stöder detta påstående på att i stort sett alla publicerade vinst-per-aktieuppgifter bygger på att vinsten före skatt belastas med full skatt beräknad enligt vissa schabloner.

Jag menar därför att så länge vinsten enligt koncernredovisningen skall utvisa koncernens utdelningskapacitet måste man också acceptera den ytterligare skatt som skulle uppstå vid full utdelning. Som jag skall visa längre fram följer min ståndpunkt i stort vad som för närvarande är allmänt accepterat bland svenska aktiebedömare och analytiker och också nuvarande praxis i vissa andra väsentliga sammanhang.

RISKKAPITAL

Det har under senare år dykt upp ett nytt begrepp i vissa företags årsredovisningar, nämligen riskkapital eller eget riskbärande kapital. Detta är definierat som eget kapital och obeskattade reserver utan reduktion för latent skatteskuld. Riskkapital skall alltså skiljas från justerat eget kapital, vilket normalt definieras som eget kapital och obeskattade reserver med reduktion för en latent skatteskuld schablonmässigt beräknad till 50 % av de obeskattade reserverna. Det justerade egna kapitalet ligger till grund för beräkning av företagets soliditet. Anledningen till att begreppet riskkapital introduceras är bland annat att det från kreditbedömningssynpunkt kan vara motiverat att till stor del bortse från den latenta skatteskulden.

Vissa företag, som Esselte och Electrolux, redovisar både soliditet och andel riskkapital. Volvo redovisar däremot bara andel eget riskbärande kapital (vilket också inkluderar minoritetskapital). Som motiv anges att ”för en soliditetsbedömning kan det totala värdet av de obeskattade reserverna anses vara riskkapital, eftersom eventuella förluster i stor utsträckning kan täckas genom upplösning av de obeskattade reserverna utan att skatt utgår”.

Som jag visat ovan är begreppet riskkapital relevant från kreditbedömningssynpunkt. Det är dock inte relevant som ett mått på aktieägarnas kapital (eget kapital).

EN PRAKTISK UTGÅNGSPUNKT

För att beräkna vinsten per aktie för ett visst företag, utgår man från den verkliga vinsten före skatt. Denna vinst belastas med skatt, normalt en schablonmässigt vald skattesats på 50 % och man har fått fram nettovinsten. Nettovinsten divideras därefter med antalet aktier och man får vinst per aktie.

I praktiken har resonemanget med en latent skatt som utgör 50 % av bokslutsdispositionerna respektive de obeskattade reserverna slagit igenom i följande fall:

• Vinst per aktieberäkningar (se ovan)

• Beräkning av justerat eget kapital (redovisat eget kapital plus 50 % av de obeskattade reserverna).

• Konsolidering av förvärvade dotterbolag.

I det senare fallet skall enligt förvärvsmetoden, förvärvspriset ställas mot det förvärvade företagets justerade egna kapital. Det justerade egna kapitalet beräknas då som det redovisade egna kapitalet plus 50 % av de obeskattade reserverna vid förvärvstidpunkten. Här kommer det intressanta in. Återstående 50 % av de obeskattade reserverna redovisas i koncernredovisningen just som en latent skatteskuld. Begreppet latent skatteskuld har alltså till viss del accepterats i praktiken i svensk koncernredovisning.

Rubriken latent skatteskuld i koncernredovisningen kan även innehålla andra poster. Jag tänker då på latenta skatter (deferred taxes) som redovisas i boksluten för vissa utländska dotterbolag. Vid konsolideringen kommer dessa poster att ingå i den svenska koncernredovisningen. Redovisning av latenta skatter är ett krav i bland annat de anglo-saxiska länderna. I svenska koncerner med stora enheter i länder som USA, Canada, England och Australien kan därför denna typ av latenta skatter ingå i koncernredovisningen.

I till exempel Esseltes årsredovisning för år 1981/82 anges latenta skatteskulder hos koncernens utländska bolag till 48 Mkr (Not 26). Dessa inkluderas bland långfristiga skulder.

Även posten årets skatter i resultaträkningen kan inkludera en latent skattepost som motsvarar vad som redovisas i vissa dotterbolags bokslut.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att latenta skatteskulder ingår i koncernbalansräkningen samt att latent skatt ingår i koncernresultaträkningen men, och det är mycket viktigt, endast för dotterbolag i länder där latent skatteredovisning krävs lokalt. Att latent skatteredovisning endast förekommer i vissa dotterbolag i en koncern gör att en svensk koncernredovisning inte baseras på en för koncernen gemensam beräkningsgrund. De av koncernen redovisade skatterna är alltså en blandning av vad som redovisas lokalt i de olika länderna. På denna punkt har man alltså en klar skillnad mot vad som gäller övriga poster i koncernens balans- och resultaträkning där man i så stor utsträckning som möjligt följer för koncernen gemensamma redovisningsprinciper (jämför till exempel planenliga avskrivningar).

LATENT SKATT = SCHABLONSKATT PÅ 50 %

Det stora flertalet av de svenska internationella företag som studerats (se tabell A) har använt en schablonskatt på 50 % för att beräkna den verkliga vinsten (vinsten per aktie), det justerade egna kapitalet, soliditeten samt lönsamheten på justerat eget kapital.

TABELL A

Val av skattesats (schablonskatt om ej annat anges) i vissa svenska internationella företag i 1980 och 1981 års koncernredovisning

Slutsats 1: Två tredjedelar av ovanstående företag använder en schablonskatt på 50 % vid beräkning av vinst per aktie.

Slutsats 2: För de företag (Astra, Ericsson, Sandvik, SCA) som beräknar verklig skattebelastning i koncernen varierar denna år från år, ibland kraftigt.

Är det riktigt att flertalet av de studerade företagen har en verklig skattebelastning på ca 50 %? Naturligtvis inte. På kort sikt kan betydande variationer förekomma, se till exempel citatet från Electrolux ovan samt variationerna för de företag som beräknar skattebelastning i tabell A. Även på längre sikt kan internationella företag i vissa fall ha en relativt låg skattebelastning. Det har visat sig att då en långsiktig skatteplanering ingår som en del av företagets totala långtidsplanering kan betydande skattereduktioner uppnås.

Om schablonskatter på 50 % inte är rättvisande, hur skall då koncernens totala skattekostnad beräknas? I den anglo-saxiska delen av världen har detta problem lösts genom redovisning av latenta skatter. Användandet av denna redovisningsfilosofi i svenska företag skulle innebära att bokslutsdispositioner och obeskattade reserver delades upp i två bitar. Den ena är en latent skattepost som motsvarar den skatt som man ej behöver betala just genom de bokslutsdispositioner man gjort. Den andra delen utgör den ytterligare nettovinst respektive eget kapital som skulle uppstå efter att ovanstående skattepost avdragits.

Är denna redovisningsfilosofi accepterad? När det gäller ett svenskt aktiebolag är svaret nej. Moderbolaget i en svensk internationell koncern kan inte applicera latent skatteredovisning i sin officiella redovisning av både legala och skattemässiga skäl.

När det däremot gäller koncernens redovisning är frågan betydligt mer öppen. Det skattemässiga skälet bortfaller då koncernen inte är en beskattningsbar enhet i motsats till de ingående enskilda bolagen. Man kan konstatera att latenta skatteskulder redan nu ingår i de internationella koncernernas balansräkningar. Det enda legala hindret för införandet av latent skatteredovisning i koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen för alla koncernbolag är aktiebolagslagens krav på utdelningsbegränsning (ABL 12 kap 2 §). Detta krav skulle emellertid kunna tillgodoses genom att beloppet anges på annat ställe i årsredovisningen.

Jag har i denna artikel avsiktligt undvikit att gå in på de olika metoder för redovisning av latenta skatter som förekommer. Anledningen är att jag anser val av metod vara en fråga av klart underordnad betydelse, där man i Sverige förmodligen ändå skulle låta företagen själva välja mellan de huvudmetoder som för närvarande dominerar internationellt. Denna valfrihet skulle därmed gälla under en övergångsperiod tills situationen internationellt klarnat.

FÖRDELAR MED LATENT SKATTEREDOVISNING

Jag anser att flera väsentliga fördelar står att vinna med en latent skatteredovisning.

1. Vinsten i koncernens resultaträkning kan i princip divideras med antalet aktier för att man skall erhålla vinsten per aktie.

2. Koncernens eget kapital överensstämmer direkt med synligt eget kapital. Obeskattade reserver fördelas på latent skatteskuld, som inkluderas till exempel bland långfristiga skulder och eget kapital. Obeskattade reserver försvinner därigenom som särskild post.

3. En rättvisande skattebelastning i internationella företag. Aktiemarknaden får direkt upplysning om koncernens verkliga skattebelastning vilket kan påverka aktievärderingen, i vissa fall väsentligt.

4. En för hela koncernen gemensam redovisningsprincip skulle gälla redovisningen av skatter. Detta är speciellt angeläget som man redan har gemensamma redovisningsprinciper för alla andra poster i koncernens balans- och resultaträkning.

5. En internationellt mer gångbar redovisning erhålls, vilket är av stor vikt inte minst vid emission av aktier utomlands eller vid upptagande av lån på utländska marknader.

6. Det omfattande (miss-)bruket av extraordinära poster skulle förhoppningsvis få minskad effekt på beräkningen av vinst per aktie. Jag förutsätter alltså att vinsten per aktie beräknas på koncernresultaträkningens nettovinst, dvs efter extraordinära poster.

7. De vinstbelopp som används i den allmänna politiska debatten är för närvarande vinsten före bokslutsdispositioner och skatt vilken för många stora bolag nu ligger över 1 miljard. Att få ned dessa belopp till vad som verkligen är vinst skulle förmodligen ha en ur företagens synpunkt hälsosam inverkan på den politiska debatten.

VARFÖR BÖR FAR AGERA I DENNA FRÅGA?

Det finns flera skäl till varför jag anser att FAR bör agera i denna fråga.

Ett viktigt skäl är att det ligger väl i linje med FARs verksamhet att verka för en redovisning som är väl förankrad i verkligheten samt ger väsentlig information. Den verklighet jag syftar på här är aktieägarnas intresse av vinst per aktie och justerat eget kapital. Just nu ger koncernredovisningen inte denna information utan denna redovisas eller beräknas separat.

En följd av att vinst per aktie och justerat eget kapital redovisas och beräknas separat är att det kan vara oklart i vilken mån revisorerna har granskat dessa för en aktieägare mycket väsentliga siffror.

Om revisorerna granskat och godkänt beräkningen av vinst per aktie, hur kan vi då som revisorer acceptera alla de i dag förekommande beräkningssätten utan en diskussion eller utan att ta ställning till var gränserna går?

Man kan naturligtvis diskutera den definition av vinst som jag utgått ifrån eller valet av metod för redovisning av latenta skatter. Sådana diskussioner skulle förmodligen endast fördröja ett införande av redovisning av latenta skatter utan att leda till några verkliga framsteg när det gäller att slutgiltigt avgöra dessa svåra frågor. Ett förslag till rekommendation från FAR om latent skatteredovisning skulle trots allt leda till flera klara fördelar för läsare av årsredovisningar enligt ovan samt ge praktiska erfarenheter som skulle kunna utgöra en bas för en framtida rekommendation.

I detta sammanhang har vi eller åtminstone borde vi ha ett mycket stort ansvar gentemot de nya grupper av aktieägare som under de senaste åren strömmat till den svenska aktiemarknaden. Kanske inte minst alla anställda som nu är aktieägare i sina företag.

Anders Landelius, auktoriserad revisor, Price Waterhouse