För att informera läsarna om vad som sagts från FAR-håll återges här Ulf Gometz genmäle infört i LO-tidningen 32/1982.
”Kan vi lita på revisorn?” frågar LO-tidningen nr 26/1982. I en artikel diskuterades där företagsrevisorernas roll och aktuella politiska framstötar på revisionsområdet. Det är bra.
De seriösa revisorerna välkomnar fackföreningsrörelsens intresse för yrket och ställer gärna upp i debatten.
Rubrikfrågan kompletteras med slående teckningar där den lille revisorsattrappen slutes i företagsledningens stora famn och sopar fiffel under mattan, medan skattemyndigheterna irriterade ser på (se Balans 71982 sid 7).
Det är inte bra.
Det vore bedrövligt om fackföreningsrörelsen kommit att i förhållandevis stor utsträckning anlita på dylikt sätt andligen snöpta och materiellt korrumperade individer som förtroendemän, arbetstagarkonsulter.
Det vore illa om de anställda i företagen skulle behöva räkna med att den för dem mycket viktiga revisorsuppgiften utfördes av folk behäftade med moralisk röta. Lyckligtvis är bilden, som riskerar att fastna på snabbläsarens näthinna, inte sann.
Detta påstående är visserligen ett partsuttalande men de vid det här laget talrika förbunds-, och avdelnings- och klubbrepresentanter som har direkta erfarenheter av auktoriserade revisorer som arbetstagarkonsulter i praktiken, har veterligen inte talat om integritetsproblem.
Vilka erfarenheter har de fackliga styrelserepresentanter som i sitt arbete haft med auktoriserade revisorer att göra?
Som allt annat kan företagsrevisionen bli bättre. Det är lätt att instämma i mycket av det som sägs i artikeln.
Mot vissa uttalanden måste dock bestämda invändningar göras.
Konservativ yrkesgrupp?
I artikeln avfärdas revisorernas åsikter med: ”De är en konservativ yrkesgrupp och naturligtvis motsätter de sig större förändringar”. Den schablonbilden – accentuerad av uttryck som ”företagsledningens handgångna män” stämmer inte.
Jag har visserligen själv tidigare (bl a i Ekonomen 12:1975) påstått att det föreligger en kontaktmässig slagsida åt arbetsgivarhållet. Mycket har emellertid förändrats sedan dess. Facket/revisorerna har praktiskt mött varandra i arbetstagarkonsultsammanhang i styrelsearbete, i MBL-frågor, i utbildning etc. Föreningen Auktoriserade Revisorer som organisation har enligt min bedömning ett gott samarbete med LO och PTK. Kårens expansion har gjort att den är genomsnittligt ung: mer än hälften av FAR-ledamöterna är idag under 39 år (auktorisation erhålles normalt i 30-årsåldern).
Förpassa schablonen dit den hör hemma, bland förbrukade saker i skräpkammaren! Ifrågasätt gärna våra argument, kräv bevis och praktiska exempel men avfärda oss inte med en etikettering!
Oberoende – finns det?
Oberoendet är en vital fråga i debatten. Det är naturligt. Själva begreppet är dock enligt min mening olyckligt. Något absolut oberoende finns ju inte i mänskliga sammanhang. Kravet måste i detta fall vara att revisorns ”beroenden” och relationer i övrigt till uppdragsgivare och uppdragsintressenter är sådana att de inte rimligen kan befaras påverka objektiviteten i hans bedömningar.
Oberoendedebatten har i hög grad kommit att röra sig kring frågan om vem som skall utse revisorn. F n är det i allmänhet ägarna på bolagsstämman som utser revisorerna. Samhället har dock begränsat urvalet genom att föreskriva att minst en av samhället auktoriserad eller godkänd revisor skall väljas. Det kan naturligtvis diskuteras om detta är bästa sättet. Jag tycker dock inte att revisorerna själva skall driva debatten om vilka de vill bli utsedda av. Vad bleve det för oberoende?
I artikeln i LO-tidningen står att LO vill att Kommerskollegiet skall utse revisorerna. Talesman för LO i artikeln är Carl-Erik Ahlberg. Vi brukar i regel vara överens men i detta fall är vi det tills vidare inte. ”Kommerskollegium har sakkunskap att utse revisorer”, säger Carl-Erik. Det är sant att det är kloka, omdömesgilla och välutbildade personer som handlägger revisionsfrågorna på kollegiet. Desto större anledning då att ta deras åsikter på allvar när de själva ställt sig negativa till en dubbelfunktion som både auktorisationsinstans/tillsynsmyndighet och uppdragsfördelare.
Datoriserat = Oberoende?
Carl-Erik Ahlberg medger att det blir ett omfattande arbete att utse revisorer i 100.000 företag men ”med hjälp av datorteknik bör det gå”. Hur i all världen skall det datorsystemet se ut?
Du vill, Carl-Erik, när det gäller personförslag till arbetstagarkonsultuppdrag veta kunskaper, kvalifikationer för det speciella uppdraget, förmåga att uttrycka sig begripligt och pedagogiskt, förmåga att matcha företagsledningen, inställning till fackföreningsrörelsens värderingar, tillgänglig tid mm. Skulle du vilja ersätta urvalsproceduren i dessa fall med att fråga en dator? Det kan inte vara möjligt att Landsorganisationen redan från början vill utesluta exempelvis alla lösningar med inflytande från de anställda på revisorsvalet.
Förväntningarna på de auktoriserade revisorerna idag är mycket stora: vidga förvaltningsrevisionen och inkludera socialt och samhälleligt beteende, varna för kriser, stödmottagare, öka konsulthjälpen till löntagarna och små företag och bekämpa den ekonomiska brottsligheten etc.
Varning för övertro
Vi kommer att göra allt för att motsvara förväntningarna. Vi är emellertid också skyldiga att när så erfordras varna för övertro på kontrollens möjligheter.
Lika litet som den ekonomiska brottsligheten kan straffas eller marginalskatten sänkas bort kan den kontrolleras bort. Detta behöver sägas för att inte ett förväntningsgap skall uppstå och för att inte andra åtgärder skall komma i skymundan. Det behövs ett helt batteri av åtgärder inklusive kontroll som måste inbegripa återupprättande av moralen. Man skall handla rätt på skatteområdet inte i första hand p.g.a. risken för kontroll, upptäckt, straff utan för att det är naturligt att vara hederlig. Här betyder fackföreningsrörelsens medverkan mycket.
Realism nödvändig
I Jan Bergqvists (s) m fl motioner till vårriksdagen ingår ett förslag att ”revisionsberättelse skall innehålla uppgift om bolaget fullgjort sina skyldigheter enligt skatte- och uppbördsförfattningarna”. Jag påstår att ingen ansvarskännande revisor skulle kunna lämna ett sådant intyg för ett någorlunda stort företag. Inte heller efter en flerdubbling av revisionsinsatsen. För egen del skulle jag ha svårt att för koncerner av typ Volvo-Beijer eller Statsföretag ens räkna upp de författningar det skulle kunna gälla. Jag har frågat landets församlade yppersta taxeringsrevisionsexpertis (ca 50 revisionsdirektörer). Ingen ansåg det realistiskt att kunna utfärda något sådant intyg. Vad är det för mening, Jan, med att skriva lagförslag, som, om det genomfördes, skulle tvinga samtliga ansvarskännande yrkesmän att antingen reservera sig i flertalet revisionsberättelser eller lämna branschen till sådana som för en födkrok är beredda att dagtinga med sitt samvete? Du vet att vi är beredda att diskutera vad som praktiskt är genomförbart och skriva in det i reglerna för god revisorssed.
Samråd LO/FAR
Såväl Jan Bergqvist m fl som SAP har motionerat om en utredning för översyn av företagsrevisionen. FAR har hittills tyckt att yrket i lagstiftningssammanhang utretts tillräckligt på senare år och att nu gällande, relativt färska bestämmelser skulle få tid att ”sätta sig”. Om en utredning skulle komma till stånd räknar vi på basis av vad som sagts i de socialdemokratiska förslagen med
att utredningsdirektiven göres vida och förutsättningslösa ifråga om förslag till lösningar;
att revisorsorganisationerna, som enligt motionerna gör ett värdefullt kvalitetsförbättrande utvecklingsarbete, får delta i utredningsarbetet.
Ligger inte detta ämne väl till för ett samråd mellan Landsorganisationen och FAR.