Revisorerna måste engagera sig mer i samhällsdebatten så att argumenten kommer fram på opinionsbildningsstadiet och kåren är beredd på olika beslutssituationer.
Rubriken är avsiktligt tvetydig: den avser revisorn både 1) som debattör och 2) som debatterad.
Debattör
Vid FARs årsstämma för tio år sedan redogjorde jag för föreningens då pågående framtidsutredning – den första. Redogörelsen kompletterades med diabilder. ”Revisorn i samhällsdebatten” illustrerades med en helt tom diabild. Något tillspetsat måhända – men inte mycket.
Hur är det idag? Det är bättre. Vi har fått Balans som debattforum i revisions- och redovisningsfrågor. FAR har utmanat representanter för intressegrupperna i företagen till debatt i arrangemang av typen ”Revisorns roll i framtiden” 1979 och ”Företag i kris” 1981 (i dessa fall tillsammans med Civilekonomföreningen), vid FAR-dagar etc. FARs ledningsorgan har i en intensifierad kontaktverksamhet hållit i gång en diskussion med näringslivsorganisationer, myndigheter, politiker och pressrepresentanter. Representanter för FAR har ställt upp i andras arrangemang som debattörer och föredragshållare. Som remissinstans kan FAR sägas föra ett slags debatt. Enskilda revisorer har i några fall tillfört debatten näring.
Bättre alltså med deltagandet i samhällsdebatten – men tillräckligt bra? Nej. Var finns den enskilda FAR-ledamoten i den allmänna debatten; den som bedrivs i massmedia och handlar om revisorns roll i samhället i vid bemärkelse, den debatt som i praktiken lägger grunden för regleringen av företagsrevisionen i framtiden? Visst förekommer han men alltför sällan. Jag ser främst två faror häri:
TVÅ FAROR
Våra argument hörs och syns inte på opinionsbildningsstadiet. Opinionsbildningen på området kommer att halta därför att de som sakligt sett borde ha bäst förutsättningar – skyldighet! – att debattera inte gör det. Det är oftast i praktiken för sent att komma in i diskussionen på remisstadiet.
Men Balans då? Och FARs styrelse och presidium? Balans är ett utmärkt debattorgan och FARs styrelseledamöter arbetar hårt med att sprida kunskap om revisionens praktiska möjligheter och begränsningar – men det räcker inte! För att övertyga andra än de redan övertygade; för att få tillräcklig genomslagskraft för åsikter måste debatten föras även i andra organ än Balans.
Ett praktiskt exempel: Vid LO-kongressen 1971 föreslogs att särskilda arbetstagarrevisorer skulle utses i företagen för att öka de anställdas insyn. En arbetsgrupp tillsattes, viss utredning gjordes och i slutet av 1973 var Industridepartementet berett framlägga ett lagförslag. I en artikel i Metallarbetaren (upplaga 250.000) argumenterade en FAR-ledamot bl a mot partsrevisorer i företagen och framhöll att utseende av revisor inte gav de anställda mera insyn. Departementet ändrade förslaget till att avse arbetstagarkonsult under uttrycklig hänvisning – inte till utredningen, revisorsorganisationerna e dyl – utan till artikeln i Metallarbetaren.
Kårens majoritet är oförberedd när beslutssituation inträffar. Är alla FAR-ledamöter medvetna om att seriösa, mycket konkreta förslag till lösning av oberoendefrågan idag föreligger: statligt verk skall tillsätta revisorerna med hjälp av datorer? Att problemkomplexet ekonomisk brottslighet f n och sedan några år i praktiken är den tyngst vägande framtidsbestämmande faktorn för revisorsyrket? Att propositionen om kvalificerad revisor i alla aktiebolag mm i början av juni första gången föll i riksdagen (röstsiffror 156/156)? Att den – efter alternativa förslag om lottning etc – sedan togs med 158 röster mot 157? Att representanter från samtliga riksdagspartier utom centern motionerat i anslutning till propositionen? Att bland ”motmotionerna” fanns konkret förslag till sådan ändring i aktiebolagslagen att ”revisionsberättelse skall innehålla uppgift om bolaget har fullgjort sina skyldigheter enligt skatte- och uppbördsförfattningarna”?
Ledamöterna i FARs ledningsorgan tvingas följa den yrket berörande debatten och ibland att delta i den. Då det gäller debatten i politiska instanser är det självfallet också lättare att följa den från en styrelseplats. Men – det finns en risk för ett informationsglapp mellan dem som för tillfället är ”i elden” å ena sidan och huvuddelen av kåren å den andra. Detta vore farligt av många skäl: representanter för FARs ledning gör uttalanden som känns främmande för ledamoten därför att den dittills förda allmänna debattens innehåll och alternativ är för honom okända. Omvärlden betraktar dessutom varje auktoriserad revisor som representant – debattör om man så vill – för sin profession och förutsätter att han är à jour med allt som rör yrket.
Med risken för ett sådant informationsglapp för ögonen är det en skyldighet för FARs ledning att vidta åtgärder för att förhindra att det uppstår. Arten av planerade åtgärder är en föreningsangelägenhet och skall med hänsyn till Balans läsekrets inte tas upp här. Dock: huvudämnet på FAR-dagarna detta år kommer att handla om företagsrevision i relation till ekonomisk brottslighet på skatteområdet. Varje FAR-ledamot som vill påverka sin och yrkets framtid och medverka till lösningen av ett svårt samhällsproblem skall reservera 25-26 november 1982.
Debatterad
För dagen har det tidigare heta ämnet förvaltningsrevision något kommit i bakgrunden i debatten. Den mest aktuella debatten tar främst upp ekonomisk brottslighet och oberoendet (tillsättningsfrågan). Även förenligheten revision/konsultation beröres.
Free-lance-journalisten Peder Palmstierna har av allt att döma lagt ner mycket arbete på att penetrera dagsfrågorna kring företagsrevisionen. Arbetet har resulterat ej endast i ett helt artikelblock i JUSEK-tidningen 5/82 utan också i en relativt stort uppslagen artikel i LO-tidningen 26/82.
Artiklarna speglar enligt min uppfattning väl den aktuella debatten. Tonvikten ligger på ”speglar”, eftersom publicitetsorganens begränsningar gör att ämnet belyses genom korta citat ur ett stort material. Genom en redaktionell malör, som inte i detta fall kan lastas journalisten, blev korrigeringar i manus för JUSEK-artikeln ej beaktade, vilket föranlett ett par viktiga rättelser i JUSEK 6/82.
Det nyligen tagna riksdagsbeslutet om kvalificerade revisorer i varje aktiebolag kommenteras givetvis. Uppbördsdirektör Lennart Bjerkner hälsar beslutet med tillfredsställelse och tror att det kommer att minska möjligheterna till skattefiffel. Riksdagsman Jan Bergqvist (s) ser positivt på principbeslutet men tycker övergångstiden till 1988 är för lång. Även kommerserådet Paul Berger och undertecknad är positiva men framför försiktiga varningar för övertro på revisionens möjligheter att eliminera skattesvinn.
TYSTNADSPLIKT
Tystnadsplikten ifrågasätts. Lennart Bjerkner tycker att revisorerna borde kunna ge värdefulla uppgifter till myndigheterna i syfte att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Jan Bergqvist är beredd att ”som en sista utväg” mot ekonomisk brottslighet luckra upp tystnadsplikten medan Carl Erik Ahlberg, LO, och – enligt artikeln i LO-tidningen – LO kräver att revisorerna vid behov skall tvingas lämna ut uppgifter till facket och skattemyndigheterna.
OBEROENDET
Oberoendet måste stärkas, det är Jan Bergqvist, Carl Erik Ahlberg och Sören Mannheimer, Metall, överens om. Men sättet är man inte överens om: medan Ahlberg vill att Kommerskollegium skall utse revisorerna, håller Bergqvist dörren öppen för företagsråd eller andra lösningar och Mannheimer vill i det avseendet inte ändra på nuvarande huvudregel att ägarna utser. Mannheimer förordar att fackföreningsrörelsen och samhället använder sig av revisorerna ”genom särskilda uppdrag som noga skiljs från uppdraget att vara revisor i ett företag”.
SAMHÄLLSANSVARET
Liksom lagstiftningen om kvalificerad revisor i samtliga aktiebolag har den nuvarande oberoendediskussionen sin grund i problemen kring den ekonomiska brottsligheten: revisorernas samhällsansvar och integritet måste vara ställt utom varje tvivel. Artikeln i LO-tidningen är försedd med konstnärligt bra men sakligt diskutabla teckningar: bilden av revisorn, som i Företagsledningens stora famn sopar fiffel under tystnadspliktsmattan, är knappast kongenial med innehållet i artikeln.
RELEVANS OCH VERKLIGHETSANKNYTNING
”Revisorer och näringsrätt” heter en av Studentlitteratur i juni 1982 med stöd av bl a FAR utgiven bok. Boken innehåller uppsatser skrivna av medarbetare på Institutionen för handelsrätt i Lund inför professor Axel Adlercreutz’ pensionering om något år. Boken anmäles i Balans av Erik Rydström och jag tar därför här bara upp några debattsynpunkter på den.
Boken är en självklar läsning för varje revisor och borde vara intressant för många andra. Från debattsynpunkt har jag särskilt fäst mig vid Hydén-Svenssons uppsats ”Revisorn och rätten”. Deras kritik av den traditionella rättsvetenskapen för brist på samhällelig relevans och verklighetsanknytning och deras förslag till en alternativ rättsvetenskap är säkerligen inte okontroversiella men mycket tankeväckande. Det är välgörande att höra jurister varna för hypotetiskt grundade tolkningar av s k rättsliga standards av typen ”god revisionssed”!
Bristen på verklighetsanknytning behäftar tyvärr ett annat bidrag i boken. Olyckligtvis är det fråga om det ämne som har det för dagen sannolikt största intresset i debatten: ”Revisorn som skattekontrollant” (förf T Jonasson). Uppsatsens (12 s) ämnesbehandling blir så ytlig att den inte ger fackmannen något nytt samtidigt som den kan bibringa andra läsare felaktiga schablonuppfattningar om revisionsverkligheten. Det hjälper föga att Jonasson i förbifarten hänvisar till ”avvägning mellan väsentlighet och risk” (f ö felaktigt), stickprovsgranskning och granskning av intern kontroll, om han på annat ställe inpräntar att årsredovisningen skall ägnas ”en noggrann (ja, t o m minutiös) genomgång” innebärande bl a att ”kassan räknas”, ”varulager inventeras” mm, mm. Realismen blir inte mera påtaglig av påståenden som: ”För att kunna intyga balansräkningen måste revisorn tillse att företaget lämnat riktiga uppgifter rörande faktorer som påverkar de skatter och avgifter som företaget debiteras. Sålunda måste han t ex granska utbetalningar till anställda för att tillse att i kontrolluppgifter och arbetsgivaruppgifter lämnad information är korrekt.” Åk ut till något större företag i Lunda-trakten och reflektera över hur ”minutiös” en revisors lagergranskning rimligen kan bli och tidsberäkna insatsen för att övertyga sig om att alla kontroll- och arbetsgivaruppgifter är korrekta!
Debattera
Till slut: I den här artikeln har jag i en bestämd avsikt (att ”väcka”) hållit mig mest till yrkesfrågor. Då det gäller samhällsdebatten måste självfallet problemen – även de revisionsanknutna – diskuteras med de övergripande, allmänna syftena för ögonen. Detta är viktigt. Varje egocentrisk, skråbetonad synpunkt kommer hänsynslöst att genomskådas och avfärdas. Ingen opinionsbildare kommer att ha någon som helst förståelse för argument som främst syftar till att tillvarata revisorernas intressen; att utforma reglerna så att yrkesutövningen blir så angenäm som möjligt för oss.
Ulf Gometz, auktoriserad revisor, Hagströms Revisionsbyrå AB och ordförande i FAR.