Det nominala bokslutet är ett dåligt underlagsmaterial att använda som utgångspunkt för nukostnadsredovisning.
Diskussionen om redovisningssystem bör kunna förenklas genom att klarlägga vissa grundläggande förhållanden. Önskemålet att ha möjlighet att anpassa redovisningen till olika förutsättningar och behov och med tanke på vem mottagaren är kan tillgodoses med större grad av säkerhet om underlaget grundas på ett tillförlitligt material.
SAMMA MÅTTENHET
Nu kan man ha olika uppfattning om vilka krav som man kan ställa på ett sådant material. Här ska endast behandlas ett krav och det är nödvändigheten av att ingående balans uttrycks i samma penningvärde som gäller för bokslutet i övrigt.
Egentligen borde det vara obehövligt att här tala om att i redovisningssammanhang upprätthålla kravet på att in- och utgående balans uttrycks i samma mätenhet, i samma penningvärde. Men jag tror trots allt att det behövs.
Låt oss lära av hur det kan vara i andra sammanhang. I och för sig är det likgiltigt om ett avstånd anges i kilometer eller i distansminuter. Men det är viktigt att hålla reda på vilken måttenhet som används. Så motsvarar 20 distansminuter ungefär 37 kilometer medan 20 kilometer är – 20 kilometer. Man kan inte lägga samman 20 kilometer och 20 distansminuter och tro att summan är 40.
På samma sätt kan byggnadskostnaden 1975 uppgå till 200.000 kronor för ett litet hus och 200.000 kronor för en tillbyggnad 1981 men det är ett totalt misstag att tro att den sammanlagda kostnaden är 400.000 kr. Vi kan konstatera att produktionskostnaden för huset och för tillbyggnaden är uttryckta i 1975 resp 1981 års penningvärde. Och det är inte samma sak. Att lägga samman de båda beloppen är lika orimligt som att addera de båda avstånden mätta i skilda enheter.
För att få den verkliga summan måste de båda beloppen uttryckas i samma mätenhet. Vi väljer då lämpligen den som anknyter till våra aktuella erfarenheter, således det penningvärde som gäller för 1981. Med hjälp av nettoprisindex för november 214 år 1975 och 388 år 1981 såsom mått på prisnivån vid de båda tidpunkterna kan vi uttrycka kostnaden 1975 i 1981 års penningvärde. Det angivna beloppet 200.000 kr ska således multipliceras med 388 214-delar vilket ger 363.000 kr. (Om vi istället använder Riksskatteverkets omräkningstal blir resultatet 370.000 kr.) Den sammanlagda kostnaden i 1981 års penningvärde blir 563.000 kr.
K.O.D-SYSTEMET
Med hänsyn till bokföringslag och skattelagstiftning bygger den officiella redovisningen på nominella belopp, d v s den behandlar de ekonomiska sammanhangen i princip på samma sätt som när man blandar måttenheterna kilometer och distansminuter. Vi kallar metoden här för K.O.D.-systemet.
Ett exempel som jag använt i ett annat inlägg kan belysa skillnaden i resultat vid tillämpning av K.O.D-systemets nominala redovisning och real redovisning enligt principen att ingående balans uttrycks i samma penningvärde som bokslutet i övrigt:
Exempel:
En fastighets värde är bokfört till 10 milj och fastigheten är belånad till 8 milj. Värdet skrivs ned 2 procent per år och kapitalskulden amorteras med 2 procent av ursprungligt skuldbelopp på 9 milj. Ingående balansräkning vid bokslut 19X1 kan schematiskt se ut så här. (Se tabell 1.)
Tabell 1
Balansräkning år 19X0 | Index = 110 | Belopp i tkr | |
fordringar | 50 | kapitalskuld | 8 000 |
fastighet | 10 000 | korta skulder | 50 |
eget kapital | |||
10 050 | 10 050 |
Penningvärdet sjunker under året (19X1) så att prisnivån stiger med 10 procent, index ökar från 100 till 110. Vid traditionell, nominal redovisning bortser man från den effekt som uppkommer när penningvärdet förändras och vi får samma resultat som om index vid årets slut är 100 och inte 110. (Se tabell 2.)
Tabell 2
Nominal redovisning
Balansräkning år 19X1 | Index = 110 | Belopp i tkr | |
fordringar | 40 | kapitalskuld | 7 820 |
fastighet | 9 800 | korta skulder | 60 |
årets förlust | eget kapital 01-01 | ||
9 880 | 9 880 |
Vid real redovisning tar vi hänsyn till att penningvärdet förändras under året. Siffrorna i ingående balans måste för att meningsfullt kunna jämföras med bokslutets resultat i övrigt uttryckas i samma mätenhet. Beloppen ökar med tio procent. (Se tabell 3.)
Tabell 3
Real redovisning
Balansräkning år 19X0 | Index = 110 | Belopp i tkr | |
fordringar | 55 | kapitalskuld | 8 800 |
fastighet | 11 000 | korta skulder | 55 |
eget kapital | |||
11 055 | 11 055 | ||
Balansräkning år 19X1 | Index = 110 | ||
fordringar | 40 | kapitalskuld | 7 820 |
fastighet | 10 780 | korta skulder | 60 |
eget kapital 01-01 | 2 200 | ||
årets vinst | |||
10 820 | 10 820 |
Vi ser att när siffrorna i ingående balans uttrycks i samma penningvärde som gäller för bokslutet i övrigt är fastighetens ingående värde 11.000 tkr och kapitalskulden och det egna kapitalet i verkligheten 8.800 respektive 2.200 tkr.
Fastighetens värde skrivs ned med 2 procent till 10 780 tkr. Kapitalskulden amorteras med 180 tkr från 8.000 till 7.820 men minskar i själva verket från 8.800 till 7.820 eller med 980 tkr. Det innebär att det egna kapitalet ökar från 2.200 till 2.940 eller med 740 tkr i stället för den förlust på 40 tkr som en vilseledande nominal redovisning visar upp för omvärlden.
När index ökar från 100 till 103 blir den reala vinsten 194 tkr eller 234 tkr större än den skenbara förlusten på 40 tkr.
ETT TROVÄRDIGT RESULTAT
För att uppnå mer trovärdiga resultat än enligt K.O.D-systemets nominala redovisning används internt på sina håll nukostnadsredovisning. Såsom underlag för denna används det nominala bokslutet. Men när penningvärdet förändras är som vi ser det nominala materialet missvisande och utgör ett dåligt underlagsmaterial. I ett inlägg i Balans nr 8/81 föreslår jag att man tillämpar en enkel real redovisning. Den bygger på den här visade naturliga principen att in- och utgående balans uttrycks i samma måttenhet.
Denna reala redovisning utgör ett betydligt bättre underlag för en fortsatt bearbetning i form av nukostnadsredovisning och finansanalys. Den kan även användas som utgångspunkt för att ta fram de nominala resultat som ännu ligger till grund för beskattning. Till skillnad från den nuvarande ordningen innebär det att man först tar fram ett på matematiska grunder underbyggt material. Den vantolkning av verkligheten som K.O.D-systemet innebär blir då en sekundär fråga avhängig en eftersläpande skattelagstiftning.
Det finns uppenbart starka skäl att visa tummen ned för K.O.D-systemets nominala redovisning. Vi kan konstatera att det strider mot grundläggande mättekniska principer. Jag ifrågasätter ånyo om den nominala redovisningen verkligen kan anses vara i överensstämmelse med god redovisningssed.
Ingvar Ekemark, arkitekt SAR, Karlstad