Vad tycker revisorerna?: Månadens fråga

Revisorerna anklagas ibland för att lämna alltför standardiserad information i revisionsberättelsen. I vilken omfattning lämnar Du en revisionsberättelse som är avvikande?

Ingen domare över företagsledningar

Hanns-Artur Hertz, H A Hertz Revisions AB, Jönköping: Så snart det är motiverat. En revisionsberättelse skall vara en bekräftelse på att den av styrelsen och verkställande direktören uppgjorda årsredovisningen är riktig i sitt innehåll, att uppgifterna är sanna, klara och bestyrkta. När inga anmärkningar finns att framställa, skall en revisionsberättelse vara ytterst kort.

Saken kommer emellertid i ett annat läge om den ekonomiska situationen i ett bolag eller felaktigheter i räkenskaperna eller årsredovisningen nödvändiggör ett påpekande från revisorns sida. Med hänsyn till aktiebolagslagens bestämmelser, opartiskheten och sekretessbestämmelserna måste ett sådant påpekande givetvis utformas så att dessa regler beaktas. Om de ovannämnda förutsättningarna för en ren revisionsberättelse inte är uppfyllda, och bolaget trots påpekande inte rättar till saken, måste givetvis anmärkning härom göras i revisionsberättelsen.

Revisorerna måste däremot akta sig mycket noga för att leka domare över företagsledningarna. Detta är inte och har heller aldrig varit meningen med revisionen. Vidare måste man avhålla sig från spekulationer om framtiden. Önskvärt vore att reglerna för förvaltningsrevision blir klarare än vad de är för närvarande.

Fler avvikande berättelser till små klienter

Kjell-Arne Nordlöf; Klint & Nordlöf AB, Västerås: Om man med omfattning menar antalet revisionsberättelser som avviker från standardformuleringen tror jag att det skrivs fler avvikande revisionsberättelser på en byrå där klienterna till övervägande del består av mindre företag. Med mindre företag avser jag då företag som icke har en särskild ekonomifunktion.

Om man emellertid med omfattning menar den volymmässigt avvikande texten är min uppfattning att om ”avvikelse” medför någon form av avstyrkande så blir orsaken ofta standardmässigt formulerad.

Lämnas information i revisionsberättelsen måste den naturligen bli mer omfattande och fullständig för att kunna vara till ledning för t ex bolagsstämmans beslut.

Sedan kan man ställa sig frågan om det med hänsyn till den allmänt svaga lönsamheten, för främst verkstadsindustrin, är vanligare med avvikande revisionsberättelse i år än tidigare år. Hittills har jag icke förmärkt någon sådan tendens men 1982 lär ju bli sämre!?

Formella kommunikationsmedel

Petrus Olde, REVIDENTIA HB, Stockholm: Mina revisionsberättelser i aktiebolag är oftast standardiserade. Avvikelser från standardberättelsens mall kan däremot förekomma beträffande ideella föreningar och stiftelser.

Offentliga revisionsberättelser utgör ju formella kommunikationsmedel mellan revisorer och företagsintressenter. Revisorerna måste följaktligen hålla sig inom de snäva gränser för rapportering som lagstiftningen uppdrar. Detta faktum gynnar helt naturligt bruket av standardiserade berättelser.

Risken för att standardberättelser ej skulle vara tillräckligt upplysande torde vara minimal då intressenterna har obegränsade insynsmöjligheter. Så är t ex fallet när en och samma person representerar bolagets stämma, styrelse och VD eller när företag lämnar betydande kreditgivare full insyn.

Revisionsberättelser med tilläggsinformation utöver standardformuleringarna är sannolikt en viktig informationskälla för intressenter med begränsade insynsmöjligheter, t ex anställda, mindre aktieägare, presumtiva aktieägare och borgenärer, konkurrenter och skattemyndigheter. Möjligheterna till insyn för denna heterogena grupp bestäms främst av företagsledningens externa informationspolitik.

Jag tror att revisorer bäst tillgodoser nämnda informationsbehov när de försöker påverka innehållet och utformningen av företagets externa information.

Behovet av standardberättelser minskas när kravet på offentliga berättelser saknas. I ideella föreningar och stiftelser kan tilläggsinformation i revisionsberättelser främst motiveras av pedagogiska skäl.

Motivera revisorsval för ett samhälleligt organ

Peter Markborn, Arthur Andersen & Co Revisionsbyrå AB, Stockholm: Revisionsberättelsen uttalar sig i nuvarande form om att årsredovisningen är uppgjord enligt aktiebolagslagen, revisionen har gjorts enligt god revisionssed och huruvida revisorn kan uttala sig om bokslutet och ansvarsfrågan.

Jag anser att en revisionsberättelse bör vara entydig och kort, så att läsaren får ett omedelbart intryck huruvida årsredovisningen återspeglar bolagets finansiella ställning och resultatet av dess verksamhet. För att uppnå detta syfte är det nödvändigt med en kort och standardiserad revisionsberättelse.

Det är icke endast i Sverige man tycker att revisionsberättelserna är allt för standardiserade och kortfattade. Dylik diskussion har förts även i England och USA under senare år, dock att de engelska och de amerikanska revisionsberättelserna har den fördelen att revisorn uttalar sig explicit om att redovisningshandlingarna ger en rättvisande bild av bolagets resultat och finansiella ställning.

Min uppfattning är att frågan icke i huvudsak gäller huruvida revisionsberättelsen är alltför kort och standardiserad, utan snarare ifall årsredovisningshandlingarna inklusive bokslutskommentarer verkligen ger en rättvisande bild av företaget. Om så icke är fallet anser jag att man som revisor bör överväga att, ifall man ej lyckas förankra synpunkterna hos klienten, lämna en avvikande revisionsberättelse. Om man slutligen väljer en avvikande eller oren revisionsberättelse, så måste man ta hänsyn till eventuellt förfång för klienten, revisorns oberoende och ansvar. Innan man överväger att ge en avvikande eller oren revisionsberättelse bör man i god tid ha utfört tillräckligt mycket revisionsarbete för att bestämma huruvida man kan undvika påpekande. Enligt min uppfattning är en revisionsberättelse som avstyrker, antingen fastställande av resultat och balansräkningen eller beviljande av ansvarsfrihet, en bekräftelse på att en kris uppstått i klientrelationen. Detta leder ofta till att ny revisor väljs för nästkommande verksamhetsår. Vad jag efterlyser är att något samhälleligt organ inkräver anledningen till att revisorsval skett. Detta för att markera den avgående revisorns ställningstagande och för att underlätta den eventuellt tillträdande revisorns arbetsklimat.

Personligen har jag skrivit ut ett antal revisionsberättelser med påpekande, typ att bolagets verksamhet ej är lönsam och att aktieägaren (A) måste tillskjuta kapital till dess bolaget har fått normal lönsamhet. En annan typ av påpekande är att bolaget ej inlämnat delårsrapport.

I de fall jag skrivit ett klart avstyrkande har detta föregåtts av skriftväxling mellan styrelse och revisor. Oftast har detta lett till att ny revisor utsetts, då man ej kunnat komma överens om värderingsfrågor eller att bolagets redovisningsprinciper i något avseende varit olämpliga enligt min uppfattning.

Om en klient har dålig intern kontroll och har svårt att göra ett någorlunda korrekt bokslut, är det speciellt viktigt att revisorn yrkar på justeringar så att bokslutet ger en rättvisande bild av företaget. Denna situation bör leda till att man i revisionsberättelsen överväger att diskutera bolagets interna kontroll och att skrivelse avlämnats till styrelsen. I dessa fall är det viktigt att revisionsberättelsen markerar att bokslutet är rättvisande, men att bolaget har organisationsproblem. Jag tycker att man ger bästa service till en klient genom att i dessa fall insistera på att granskningen utökas, så att ett rättvisande bokslut kan läggas fram, snarare än att man som revisor drar sig tillbaka från uppdraget.

Något generellt svar på hur man skall förfara finns ej, då man måste bedöma varje företag och klient individuellt.

Erinringar förekommer

Björn Hultgren, Björn Hultgrens Revisionsbyrå AB, Göteborg: Vi är en byrå med 6 auktoriserade revisorer som leds av Kurt Hellstrand och mig. Byrån, som är uppdelad i två avdelningar, har en omsättning uppemot 3 miljoner kronor och sysselsätter ca 14 man. På min sektor förekommer avvikande berättelser i två fall. På den andra sektorn finns det enstaka fall där man påtalat att kapitalet är förbrukat. Det som slår igenom är att företagen släpar efter med sina årsredovisningar och man bevakar alltså inte den administrativa skötseln enligt vår mening. Vi har i dessa fall under första året påpekat detta under hand men året därpå blir det påpekande i revisionsberättelsen. Inte i något fall har det lett till att vi har avstyrkt ansvarsfrihet. Vi är dock av den uppfattningen att om vi har anmärkt via erinringar så kan vi göra det utan att det skall leda till direkt ”bestraffning” i form av avstyrkande av ansvarsfrihet. Detta bottnar för min egen del i grundtanken att om man avstyrker ansvarsfrihet så skall man ha en viss känsla av att aktieägare kan vidta åtgärder mot företagsledningen och få ut ett skadestånd om ett företag missköter sin redovisning. I flera fall är det samma aktieägare som sitter i styrelsen varför det blir ett slag i luften om man avstyrker ansvarsfrihet. Detta är ofta en mycket delikat fråga. Enligt mitt förmenande går vi ganska långt när vi ändå påtalar saker och ting, men som sagt detta sker i enstaka fall.