Termen ”köpkraftsförändring i monetär nettopost” (och varianter därav) bör strykas ur företagsekonomins ordlista.
Syftet med posten ”köpkraftsförändring i monetär nettopost” uppfylles med större realism av begreppet ”Inflationsresultat”. Det reala inflationsresultatet är en funktion av prisändringar i företagets tillgångar och förändringen av det egna kapitalets realvärde.
MONETÄRA POSTER
Det är sant att realvärdet av monetära tillgångar och skulder sjunker vid inflation.
REALA TILLGÅNGAR
En konsekvens härav är att värdet på varulager och anläggningar stiger, uttryckt i pengar. Priset på varor och anläggningar förändras emellertid även av andra skäl. Olika priser förändras olika mycket.
För det enskilda företaget är det prisändringarna i de egna tillgångarna som är av betydelse, inte den allmänna inflationen.
NOMINELLT INFLATIONSRESULTAT
Genom prisändringar ändras värdet av företagets tillgångar automatiskt utan några åtgärder från företagets sida. Summan av dessa prisändringar kan kallas nominellt inflationsresultat. Detta belopp är oberoende av hur tillgångarna finansierats.
EGET KAPITAL OCH OBESKATTADE RESERVER
En ytterligare konsekvens av inflationen är att det redovisade egna kapitalets realvärde sjunker. Sak samma gäller obeskattade reserver. Det nominella belopp varmed eget kapital och obeskattade reserver måste öka för att behålla sitt realvärde kallas inflationskorrigering (efter skatt). Detta belopp är oberoende av vilka tillgångar man har.
KONFISKATORISK SKATT
Vid inflationskorrigeringen av eget kapital kan man inte underlåta att ta hänsyn till att en ökning av det beskattade egna kapitalet vanligen förutsätter en beskattning som inte hade blivit aktuell vid konstant penningvärde. Denna skatt är en real kostnad till följd av inflationen. Den kan förslagsvis kallas konfiskatorisk skatt.
Summan av inflationskorrigering efter skatt och konfiskatorisk skatt kan kallas inflationskorrigering före skatt.
REALT INFLATIONSRESULTAT
Skillnaden mellan nominellt inflationsresultat och inflationskorrigering före skatt är det reala inflationsresultatet. Detta belopp, varmed företagets reala förmögenhet förändras automatiskt till följd av prisändringar, inflation och skattesystem, kan vara betydande och bör kunna utläsas i resultatredovisningen. Det kan man (veterligen bara) enligt Kafferastmodellen (se Balans nr 7/81).
MONETÄRT NETTO
Den monetära nettoposten (likvida medel + fordringar – skulder) motsvaras i flertalet företag av följande fyra poster: varulager + anläggningar – eget kapital – obeskattade reserver.
Dessa fyra balansposter påverkas, som nämnts, vanligen av inflation och prisändringar på olika sätt.
En förutsättning för att köpkraftsförändringen i den monetära nettoposten skall vara meningsfull att räkna ut är att företagets realtillgångar i genomsnitt påverkas av prisändringar i takt med den allmänna inflationen och att den erforderliga inflationskorrigeringen av eget kapital inte är föremål för beskattning. Denna förutsättning föreligger ytterst sällan.
Det är dessutom opraktiskt att tala om köpkraftsförändringar när vi i redovisningen har penningen som måttstock. Mätt i pengar är ju de monetära posterna konstanta. Det är realtillgångarnas penningvärde som ändras.
Slutsatsen måste bli att beräkning av köpkraftsförändring i monetärt netto oftast inte uppfyller avsett syfte utan måste ersättas av en beräkning av det reala inflationsresultatet.
FARs REDOVISNINGSKOMMITTÉ
FARs redovisningskommitté har i sitt utkast till rekommendation om nukostnadsredovisning, Balans nr 8/80, räknat med prisändringar och inflationskorrigering.
Kommitténs tankegångar är därmed delvis inne på rätt spår, även om man enligt min mening spårat ur i fråga om orealiserade prisändringar och skatteproblemet. Tyvärr har man emellertid inte följt spåret ända fram till begreppet inflationsresultat.
I Variant III fördelas inflationskorrigeringen av eget kapital på varulager, anläggningar och monetära poster. Slutresultatet blir härigenom detsamma som i Variant II men informationsvärdet försämras.
Rörelseresultatet och den reala räntekostnaden blir i Variant III beroende av finansieringsformen vilket innebär att av varandra oberoende resultatfaktorer blandas ihop. Det förhåller sig i verkligheten så att de nominella prisändringarna blir exakt desamma oavsett hur de finansierats. Inflationskorrigeringen av eget kapital blir likaså exakt densamma oavsett vilka tillgångar man har. Fördelningen på beskattat och obeskattat eget kapital har dock betydelse för inflationskorrigeringen före skatt. Genom att jämföra prisändringarna med inflationskorrigeringen före skatt får man fram det reala inflationsresultatet, vilket är en väsentlig information för ägare, företagsledning och andra intressenter. (Beträffande finansiella och extraordinära poster ser jag ingen anledning att justera den konventionella redovisningen.)
Redovisningskommittén har således i utkastet övergett den monetära nettoposten. I Balans nr 8/81 och 10/81 får man emellertid intrycket att köpkraftsförändringen i alla fall tagits till nåder, låt vara med reservationer. Det hade varit att föredra att redovisningskommittén klart tagit avstånd från denna variant som kan liknas vid en gökunge i inflationsredovisningens skatbo. Termen ”köpkraftsvinst på monetär nettoskuld” är en av de stolligaste i företagsekonomins ordlista. Den kan utan olägenhet utplånas.
Henry Nilsson, direktör, Förenade Well AB