Docent Lars Bertmars artikel i Balans nr 10/81 föranledde mig att skriva en kommentar, införd i Balans nr 3/82. Bertmar svarade i samma nummer.
Värdet av en teoretisk analys, skriver Bertmar, ligger bl a i att ”den ger en grund mot vilken praktiken kan avstämmas. Risken är annars att den praktiska diskussionen blir vilsen”.
Då jag antar att även den teoretiska diskussionen riskerar bli vilsen om den inte avstämmes mot praktiken tillåter jag mig lämna Bertmar följande information om affärslivets realiteter.
Det är ovanligt att ett företags betalningsöverskott kan öronmärkas till olika anläggningar på ett meningsfullt sätt.
Även om öronmärkning vore möjlig skulle en tillräckligt långsiktig prognos vanligtvis vara högst osäker.
Även om betalningsöverskottet kunde bedömas skulle det inte ha någon avgörande betydelse för tillgångens värde, vare sig vid köp, försäljning eller principresonemang. Resultatet beror nämligen inte enbart på anläggningarnas egenskaper utan även på många andra faktorer.
Även om betalningsöverskottet skulle tillmätas betydelse vid värderingen leder postulatet om konstant räntabilitet till besynnerliga resultat. En räntefot motsvarande företagets finansieringskostnad eller räntabilitetskrav vore måhända mer meningsfull.
Jag är liksom Bertmar intresserad av räntabilitetsberäkningar – som ett mått på företagets kompetens och effektivitet. Värdet på materiella tillgångar bestäms av andra faktorer.
Någon ”teoretiskt korrekt” värderingsmetod tror jag inte på. Den oanvändbara metoden Bertmar beskriver ger så vitt jag förstår ingen teoretisk grund mot vilken praktiken kan avstämmas.
Värderingen av anläggningar kompliceras något av att vi har inflation. Inflationen medför prisändringar som i redovisningen inte bör blandas ihop med rörelsekostnader. Prisändringar kan vara realiserade eller orealiserade. Orealiserade prisändringar kan ha karaktär av framtida rörelsekostnader eller bestående realvärden.
Bertmar efterlyser definitionen på dessa begrepp. Mina definitioner har jag senast presenterat i Balans nr 7/81. Det vore intressant att ta del av Bertmars synpunkter sedan han läst ifrågavarande artikel.
Henry Nilsson, direktör, Förenade Well AB