Följetongen om prisändringar har i Balans nr 10/1981 fått ett nytt kapitel, författat av docent Lars Bertmar.
Bertmar tror sig veta vad som är den teoretiskt korrekta årliga avskrivningen på anläggningstillgångar, nämligen den som väntas ge konstant räntabilitet. Denna synpunkt finner jag mera teoretisk än korrekt, då den bortser från frågan om det oavskrivna restvärdet är realistiskt.
Bortsett från att metoden inte går att tillämpa i praktiken förefaller det paradoxalt att en anläggning med låg avkastning skulle bokföras till ett högre värde än en med hög. Det förefaller heller inte rimligt med små avskrivningar i början och större mot slutet. Den reala värdeminskningen uppvisar vanligen det motsatta mönstret.
I debatten om redovisning av prisändringar är enligt min mening två frågor centrala.
Vilka prisändringar är realiserade respektive orealiserade? Dessa två begrepp bör inte blandas ihop.
Vilka orealiserade prisändringar har ett bestående realvärde och vilka övergår snart till att bli reala rörelsekostnader? Dessa två kategorier bör man också hålla isär. Var går gränsen?
Min uppfattning i dessa frågor har jag senast presenterat i Balans nr 7/1981.
Henry Nilsson, direktör Förenade Well AB