FAR-ledamöterna vill inte ha annonsering och reklam helt frisläppta.
Holgersson driver två teser. Den ena är att den auktoriserade revisorn eller revisionsbyrån bör användas av näringslivet i mycket större utsträckning än hittills för rådgivning och olika former av konsulting. Den andra tesen är att revisorerna bör få ökade möjligheter att marknadsföra sina tjänster och därmed ta marknad från andra grupper av konsulter, revisorer etc. Han efterlyser en revision av FARs stadgar i denna riktning.
Eftersom jag var ordförande i den projektgrupp som arbetade fram de ändrade stadgar för FAR vilka antogs så sent som vid årsskiftet 1980/81, så vill jag kommentera teserna något.
EN SLUMRANDE MARKNAD
I det stora hela anser jag för min personliga del att Holgersson har rätt i vad han skriver. Det är förvisso rätt att det finns en stor, slumrande marknad för auktoriserade revisorer, när det gäller konsulttjänster. Både företag, samhälle och anställda har mycket att tjäna på att ta vara på auktoriserade revisorers och revisionsbyråers kunnande. Risken för jävs-situationer där revisorn skulle vara förhindrad göra en förvaltningsrevision därför att han varit konsulterad under året är mycket obetydlig. Man kan uttrycka det så att den revisor som inte har kunnande nog att under löpande år råda i ett visst läge och göra det seriöst och omdömesgillt, han skall heller inte göra anspråk på att komma med en pekpinne efteråt.
Det är i så fall bara efterklokhet. Personer som ihärdigt hävdar att revisorn inte logiskt kan ta på sig en konsultfunktion, det är oftast personer utan närmare erfarenhet av de praktiska situationerna. Verkställande direktörer inom näringslivet torde regelbundet uppskatta revisorers rådgivningsfunktion (t ex Torbjörn Ek i debatt Balans 1/82). Dessutom är det nog ofta så att den verkliga förvaltningsanmärkningen borde gälla en företagslednings underlåtenhetssynder, passivitet. Det är mycket sällan det finns grundad anledning för en revisor att anmärka på en företagsledning som vidtar åtgärder men inte lyckas. Däremot kan revisorn genom att ta initiativ till administrativ rationalisering, dataförnyelse, energisparande, kostnadsnedskärningar etc kanske göra för företaget livsviktiga insatser.
Jag har alltså härvidlag samma uppfattning som Holgersson.
MARKNADSFÖRINGEN
När det däremot gäller marknadsföring av konsulting och annat revisorsarbete finns det en del att tillägga. Holgersson är övertygad om att FARs medlemmar inte delar FARs värderingar sådana de kommer till uttryck i de nya stadgarna. Han menar att de enskilda revisorerna har en mera ”verklighetsbetonad” syn på marknadsföring än FAR.
Det är nu inte alldeles sant. Tvärtom så är de ett år gamla stadgarna ett direkt uttryck för FAR-medlemmarnas synsätt. Vi hade inför stadgerevisionen i full demokratisk ordning gruppmöten under hösten 1979 med massor av auktoriserade revisorer (alla ledamöter av FAR var inbjudna delta). Mötena protokollfördes i fråga efter fråga och sedan gjorde projektgruppen sitt förslag på basis av entydiga majoriteter inom grupperna. Det var en ganska kompakt enighet, jag vill minnas att det t ex bara var 2 medlemmar som ville ha annonsering och reklam helt frisläppta.
Man kan ha olika uppfattningar om dessa majoritetsåsikter men en sak är klar, nämligen att stadgarna speglar revisorskårens uppfattning vid 70-talets slut. Jag kan medge att jag personligen var överraskad av att man överlag fortfarande var så restriktiv i inställningen till marknadsföring. Det är möjligt att tillströmningen av nya auktoriserade revisorer kommer att förändra synsättet i riktning mot mer liberal åskådning.
ÄNDRAD SYN PÅ VÄG?
Ett tecken på att en mera marknadsorienterad syn är på väg hos många revisorer kan vara att FARs Regelkommitté enligt uppgift haft åtskilliga fall för bedömning; fall där den enskilde tycks ansett sig ha större frihet än som Regelkommittén godkänner. Tillämpningen av de nya reklamreglerna synes ganska restriktiv exempelvis ifråga om bildmaterial i annonser. Det finns en betydande spridning i synen på marknadsföring. Det verkar som om vissa revisorer fortfarande är i det närmaste skräckslagna vid tanken på marknadsföring.
Nämnas bör att vid de nämnda gruppdiskussionerna var det ganska många stämmor som talade för kollektivannonsering från FARs sida till förmån för kåren som sådan. Sådan annonsering har dock inte ökat på senare år.
SMYGREKLAMEN
Till saken hör också att den av Holgersson omnämnda smygreklamen i form av jätteannonser för anskaffande av en enda sekreterare etc icke längre är nödvändig. Reklambudskap kan inom ramen för de nya stadgarna mycket väl framföras i vanlig seriös annons på t ex affärssida i dagstidning. Några av de större byråerna har haft enstaka sådana annonser men något större antal har det inte blivit.
En sak tror jag är intressant och det är att återigen om några få år undersöka medlemmarnas inställning till olika former av marknadsföring. Det skulle inte förvåna mig om Holgersson får rätt i att föryngringen av yrket kan medföra en snabb liberalisering av våra nuvarande regler.
Det borde i så fall kännas som en lättnad för dagens ansträngda Regelkommitté!
Bertil Olsson, auktoriserad revisor, Bertil Olssons Revisionsbyrå AB