Finansieringsanalysen – måste bli ännu bättre

Finansieringsanalyser bör utformas så att operativa chefer kan använda den som finansiellt styrverktyg.

FARs förslag till rekommendation om finansieringsanalyser är ett väsentligt steg i rätt riktning – men varför inte ta steget fullt ut – och ge finansieringsanalysen den operativt värdefulla utformning som den förtjänar.

Balans återger i nr 10/1981 redovisningskommitténs förslag till rekommendation om finansieringsanalysen. Tidigare rekommendationer innebär att skillnaden mellan Summa tillförda medel och Summa använda medel definieras som Förändring av rörelsekapital. Det nya förslaget till rekommendation ger två alternativ, varvid medel definieras antingen liksom tidigare som rörelsekapital eller som likvida medel. För ytterligare detaljer om förslaget hänvisas till artikeln i Balans.

I den följande texten utvecklas varför och hur redovisningskommitténs förslag bör vidareutvecklas.

FINANSIERINGSANALYSEN SOM FINANSIELLT OCH OPERATIVT STYRVERKTYG

Riktigt utformad är finansieringsanalysen för företagsledningen den enskilda mest intressanta räkningen av de tre traditionella räkningarna; resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys, som sammanfattar ett bolags verksamhet och status.

Rätt utformad ger finansieringsanalysen direkt nyckelinformation beträffande

1. Rörelseflöde (eller från årets verksamhet internt tillförda medel).

2. Investering i eller frigörelse av rörelsekapital (eller medel bundna i rörelsen).

3. Investeringar i anläggningstillgångar.

4. Summa internt tillförda/använda medel (eller kassaflöde före externa transaktioner).

5. Hur mycket av investeringarna i rörelsekapital och anläggningskapital som har självfinansierats respektive externfinansierats.

6. Hur mycket lånekapitalet har förändrats.

Med utgångspunkt från att finansieringsanalysen på ett effektivt sätt skall presentera denna nyckelinformation föreslås följande utformning i huvuddrag:

BETYDELSEN AV NYCKELINFORMATION

Medan nuvarande rekommendationer för utformning av resultat- och balansräkningen har lyckats relativt väl med att effektivt presentera nyckelinformation, har man lyckats mindre väl med finansieringsanalysen.

Resultaträkningen redovisar till exempel dels Operativt resultat från den löpande verksamheten, resultat efter avskrivningar, vilket används för att beräkna avkastningen på arbetande kapital, dels resultat efter finansiella intäkter och kostnader och dels en särredovisning av extraordinära intäkter och kostnader för att kunna redovisa ett ”rent” resultat från den löpande verksamheten.

Balansräkningen presenterar på motsvarande sätt nyckelinformation. Till exempel vilket kapital som arbetar i verksamheten, dvs anläggningstillgångar och omsättningstillgångar minus rörelseskulder (kortfristiga skulder minus korta lån) samt hur detta har finansierats dels med lånekapital och dels med eget kapital.

Orsaken till att man har lyckats väl med utformningen av resultat- och balansräkningen är att man relativt klart skiljer mellan händelser respektive balansposter som är av

1. operativ karaktär och hänförliga till den löpande verksamheten

2. finansiell karaktär

3. extraordinär karaktär.

Ett positivt exempel på detta strävande är redovisningskommitténs kommande rekommendation att den del av kostnaden för årets avsättning för pensioner, som kan sägas utgöra räntekostnad, skall redovisas bland finansiella kostnader och inte som nu bland rörelsens kostnader. FARs nya rekommendation innebär en mer korrekt redovisning av rörelsens resultat, avkastning på arbetande kapital och räntekostnader.

En svaghet, som kvarstår i balansräkningens utformning, är att summa kortfristiga skulder som regel blandar ihop rörelseskulder hänförliga till den löpande verksamheten med kortfristiga räntebärande skulder. Detta försvårar användarnas möjlighet att få grepp om dels utvecklingen och omfattningen av det rörelsekapital, som verksamheten binder, och dels få en klar bild av utvecklingen och omfattningen av bolagets totala lånebörda.

Det rekommenderas att summa kortfristiga skulder delas upp på två delsummor, en för rörelseskulder och en för kortfristiga räntebärande skulder.

RESULTATRÄKNING

BALANSRÄKNING

FINANSIERINGSANALYS

REDOVISNINGSKOMMITTÉNS FÖRSLAG

Redovisningskommitténs förslag till rekommendation om finansieringsanalyser är positiv på grund av att det nya alternativet, se nedan, ökar fokuseringen på likvida medel samt att det även rekommenderar, som ett alternativ, en renodling av det rörelsekapital, som är bundet i rörelsen och särredovisar det ”rörelsekapital” som är av finansiell karaktär.

Förbättringen är väsentlig men den traditionella finansieringsanalysens huvudsvaghet kvarstår.

Från den inledande diskussionen beträffande resultat- och balansräkningen följer att finansieringsanalysens huvudsvaghet är

1. att informationen sorteras i fel begrepp. Under såväl ”Tillförda medel” som ”Använda medel” blandas penningflöden av intern operativ och extern finansiell karaktär.

2. att som en konsekvens av pkt a) ovan omöjliggörs en meningsfull och effektiv presentation av nyckelinformation.

För en läsare som söker nyckelinformation krävs det fortfarande ett väsentligt räknearbete för att klargöra till exempel:

1. Vad är nettoinvesteringarna (investeringar minus försäljningar av anläggningstillgångar)?

2. Vad är företagets summa internt tillförda/använda medel (eller kassaflöde före externa transaktioner)?

3. Vad är förändringen i företagets räntebärande lån?

4. Vad är självfinansieringsgraden?

Beroende på vilket av FARs utformningsalternativ som väljs kan det i flera fall vara omöjligt att över huvudtaget få svar på ovan nämnda och andra frågor beträffande nyckelinformation.

VARFÖR HAR VI MISSLYCKATS?

Som tidigare diskuterats har resultat- och balansräkningen fått en utformning som bra presenterar nyckelinformation.

Varför har vi misslyckats med finansieringsanalysen? Huvudskälen är sannolikt följande:

1. För att kunna ge finansieringsanalysen den nödvändiga stringens med sortering av penningflödet i

   • interna operativa händelser

   • externa finansiella händelser

   • extraordinära händelser

   krävs det först att resultat- och balansräkningen är sorterad på motsvarande sätt. Detta krav kan idag tillfredsställas.

2. Under femtio- och sextiotalen hade de flesta svenska storföretag relativt hög soliditet, låg lånebörda och kapitalet var billigt. En stram likviditetsplanering hade därför inte samma höga prioritet som i dag, när kapitalsituationen är den motsatta. Soliditeten är låg och räntekostnaderna höga.

3. Vi ekonomer har inte presenterat finansieringsanalysen för de operativa cheferna på det pedagogiska och operativa sätt, som gör finansieringsanalysen till det utomordentliga styrverktyg som den är. Efterfrågan förutsätter som bekant att kunden har kännedom om produktens existens och användning.

Med dagens förutsättningar, angivna under pkt a) och b) ovan, borde vi ekonomer känna det som vår skyldighet att utforma finansieringsanalysen på ett sådant sätt att den förstås och används av operativa chefer som ett av deras viktigaste finansiella styrverktyg.

REKOMMENDATION

Redovisningskommittén vidareutvecklar utformningen av finansieringsanalysen i enlighet med ovan nämnda förslag, så att den ger en effektiv presentation av nyckelinformation.

I det fortsatta utvecklingsarbetet av samtliga tre räkningar, RR, BR och FA, bör man fortsätta strävandet efter att renodla poster av intern operativ, extern finansiell och extraordinär karaktär på ett sådant sätt att de tre räkningarna på ett pedagogiskt och logiskt sätt hänger ihop. Se bild.

Sven O Hegstad, ekonomidirektör, Uddeholms AB