Årsredovisningarna bör innehålla så standardiserad information att en god jämförbarhet mellan företag uppnås.
Årsredovisningarna för de större företagen, typ börsbolagen, utvecklas sedan länge enligt en trend som innebär att årsredovisningarna blir allt fylligare till omfång och innehåll. Utvecklingen sker framför allt för den del av årsredovisningen som innehåller ”mjuka data”, dvs den del som inte är resultaträkning och balansräkning. Att utvecklingen pågår och att ett stort intresse för årsredovisningar finns, det är inte att ta miste på. Men vart är utvecklingen på väg? Detta är en fråga som ett gemensamt projekt mellan FAR och SNS analyserar.
I denna artikel behandlas inte alla de stora frågor som ryms inom FARs och SNS’ projekt, utan synfältet avgränsas till en kommentar av användningen av olika relaterade data i årsredovisningarna. Med relaterade data avses enskilda siffermässiga uppgifter som bearbetats för att vara meningsfulla ”på egen hand”. Ett typexempel är data om räntabilitet där avkastningen relaterats till använt kapital. Ett annat exempel är omsättning per anställd.
Kraven på årsredovisningen och kritiken beträffande brister i årsredovisningen kommer framför allt från två håll i den offentliga diskussionen. Professionella analytiker i tidningar och tidskrifter har specifika och konkreta synpunkter på enskilda årsredovisningar och på årsredovisningen totalt sett. Vidare anses många vanliga användare av icke expertkaraktär ha svårt att tillgodogöra sig innehållet. Av dessa och andra skäl har följt ett livligt experimenterande med kompletterande beskrivningar, förenklade årsredovisningar, begränsade årsredovisningar och andra grepp, som kan ses som exempel på åtgärder för att öka årsredovisningens kommunikationskraft.
PROFESSIONELLA ANALYTIKER
De professionella analytikerna har inga svårigheter att tillgodogöra sig budskapen i årsredovisningen; de önskar en sak: Mer information om framtiden. Med en viss förenkling kan sägas att intressant för en analytiker är endast den information som ökar möjligheten att bedöma framtida vinstkapacitet. Med en sådan måttstock blir den juridiskt orienterade årsredovisningen – att redovisa sitt fögderi (Stewardship accounting) – i stort värdelös. För större bolag av typ börsbolag duger den att beräkna bolagets räntabilitet och skuldsättning, men sedan är det slut. Här gäller dessutom att årsredovisningen blivit sämre även på denna front genom en stigande inflation som gör att äldre data snabbt tappar relevans.
Börsanalytikern vill ha data om lönsamhet och kapitalanvändning i de olika rörelsegrenarna; data om investeringsplaner betr marknader och anläggningar; data om förvärv av bolag och ”assetstripping”, data om marknadsandelar och segmentering; data som uttrycker förväntningar. I många fall blir detta mjuka data, dvs data som inte fyller de krav på objektivitet och verifierbarhet som brukar ställas på data i årsredovisningen. Det är mer sällan som börsanalytikern kan läsa ut alla dessa data i en årsredovisning (AGAs är ett lysande undantag betr vissa av dessa uppgifter), men analytikern har istället goda kontaktnät så informationen kommer ofta fram på annat sätt.
”SVENSSON”
Den ”vanlige läsaren” av årsredovisningar som själv vill bedöma bolaget på basis av årsredovisningen, har det svårare. Han/hon är hänvisad till den information som lämnas i årsredovisningen och det presentationssätt och språkbruk som där används.
Ett skäl som framförts beträffande svårigheten att tillgodogöra sig innehållet är att många användare saknar den referensram som behövs för att ta del av årsredovisningen. Gapet är helt enkelt för stort mellan den egna vardagsnära ekonomin och den sorts ekonomi som framträder i årsredovisningen. Därtill kommer att många av de begrepp och uttryckssätt som används i en vanlig årsredovisning, ofta är tekniskt betonade med en innebörd som kraftigt avviker från gängse språkbruk. Ett exempel på detta är ordet vinst som i vardagslivet har en klar och operationell innebörd, men som i årsredovisningar dels förekommer på flera olika nivåer vid presentationen av verksamhetsresultatet, dels inte någonsin uttrycker den sorts resultat som vardagsbegreppet vinst används för, eftersom företagsekonomisk vinst är beräknad före avdrag för bl a ränta på insatt kapital (utdelning). I dagligt tal ekonomer emellan används vinst på ett opreciserat sätt, men ofta avses resultat efter finansiella poster, bokslutsdispositioner och skatt. Det lär ha förekommit löneförhandlare på central nivå som trott att detta vinstbegrepp givit uttryck för sådan vinst som motsvarar ”nettovinst”.
Det har vid undersökningar framkommit (EKO 80) att det vanligaste sättet att inhämta information om bolagets verksamhet är genom att ta del av börsanalytikers och andras kommentarer och redovisningar i dagstidningar m m. Detta har naturligtvis fördelen att endast relevant information ur användaresynpunkt normalt framkommer, förutsatt att börsskribenten gör en riktig värdering av nyhetsmaterialet, men också den nackdelen att bolaget inte får presentera sin verksamhet på sitt eget sätt. Det blir dock onekligen enklare att inhämta den väsentliga informationen genom massmedia – en genomsnittlig årsredovisning för ett börsnoterat bolag uppgår i dag till 33 sidor + ett oräknat antal sidor för illustrationer. Endast ca 30 % av gruppen aktiespararna uppges läsa en årsredovisning. ”Läsa” kan dessutom i många fall betyda bläddra, kan man misstänka.
De juridiska regler som styr årsredovisningen i bokföringslag och aktiebolagslag har inga krav som syftar till ökat läsvärde. För en kommunikationsorienterad betraktare kan den senare lagstiftningen från mitten på 70-talet snarare ses som riktad åt andra hållet, eftersom ökade krav ställs på specifikationer och detaljuppgifter. I lagförarbetena finns nästan inga resonemang om vad all detaljinformation skall användas till. (Ett udda undantag är dock uppgiften om antalet utfärdade aktier. Den uppgiften skall användas när man vill beräkna data per aktie.) Lagstiftningen ställer heller inga krav på bearbetning av informationen, utan utgår ifrån att användaren själv sätter lämnade uppgifter i sitt sammanhang.
NYCKELTAL
När det gäller nyckeltal i årsredovisningar har en av FAR genomförd undersökning av 1979 års årsredovisningar visat att 75 % av alla börsbolag presenterar nyckeltal i någon form. Bland de tal som då presenteras märks att 62 % redovisar räntabiliteten på totala tillgångarna (RT) och lika många – 62 % – har nyckeltal om soliditeten eller omvänt skuldsättningsgraden. Det är betydligt färre som anger det för aktieägaren intressanta måttet på räntabiliteten på eget kapital (RE), 40 % har sådan uppgift. När det gäller placeringen av informationen så har 45 % en redovisning av nyckeltal i en historisk översikt, där den vanligaste perioden är mellan 5–10 år.
Definitionerna växlar dock kraftigt när det gäller presenterade nyckeltal. För räntabiliteten på total kapital (RT) är det inte fler än 11 som använder den definition som är den vanligaste, dvs det finns en betydande spridning mellan bolagen. Den vanligaste definitionen består av ett resultat efter avskrivningar som ökats med finansiella intäkter, vilket ställs mot ett kapitalbegrepp som uttrycker genomsnittlig balansomslutning exklusive räntefria skulder. Den näst vanligaste definitionen används av 10 stycken bolag.
Hos användarna kan en sådan spridning i använda definitioner inte annat än skapa osäkerhet beträffande nyckeltalen. Varje gång användaren skall ta ställning till ett nyckeltal krävs att man tar del av definitionen och funderar på om det finns faktorer hos bolaget som gör att just denna definition har någon fördel hos bolaget som inte skulle förekomma med någon annan, kanske mer gängse, definition. Definitioner presenteras i mycket hög utsträckning, endast 4 av de 62 % som redovisade räntabilitetstal avseende totalt kapital har avstått från att beskriva hur det är definierat. Flertalet har vidare endast ett räntabilitetstal avseende totalt kapital, hela 59 %. Ett bolag har tre olika tal som redovisas, medan två stycken redovisar två olika tal.
Man kunde tro att många använder nyckeltal för att snabbt och enkelt informera den stressade aktieägaren om utvecklingen under ett gånget räkenskapsår, fångat i ett sammanfattande nyckeltal som RT. Av FARs undersökning framgår emellertid att endast 13 % av börsbolagen har placerat nyckeltal på en inledande viktig sida. Betydligt fler, 45 %, använder nyckeltal i sin historiska översikt. Av detta kan möjligen slutsatsen dras att det är relativt få som ser nyckeltal och liknande relaterade data som metoder för att förenkla informationsinhämtandet hos mottagaren. Flera anser tydligen i stället att det är när årets verksamhet skall jämföras med tidigare perioder som nyckeltal fyller en funktion.
ANDRA RELATERADE DATA
Vid sidan av nyckeltalen i årsredovisningen har utveckling skett på andra fronter som har begreppet ”relaterade data” gemensamt:
data per anställd,
förädlingsvärde,
medels- och finansieringsanalyser,
divisionsresultat.
För var och en av ovanstående uppgifter gäller att utveckling pågår. Många företag är intresserade och många alternativ tas fram. Bland de syften som finns för de tre första formerna märks syftet att förenkla budskapet för mottagaren. Det hävdas t ex att presentation av väsentliga data per anställd är ett verkningsfullt sätt att ge anställda möjlighet att få grepp om storleksordningarna i modern företagsredovisning. Hexagon presenterade t ex i 1980 års årsredovisning systematiskt en stor mängd data på detta sätt. I andra fall presenteras tex förädlingsvärdet per anställd. Analysen av förädlingsvärdet är också ett steg i utvecklingen av årsredovisningen. Förädlingsvärdet visar alltså hur kakan (de totala intäkterna) fördelas på de intressenter som finns hos ett bolag. I och med att landets totala kaka har stagnerat i reala termer, anser många att fördelningspolitiken blir allt viktigare under 80-talet, varför det verkar naturligt att en sådan uppgift som förädlingsvärdet utvecklas till en viktig del av årsredovisningen.
LIKVIDA MEDEL – NÄSTA DEBATTOMRÅDE?
Utvecklingen beträffande medels- och finansieringsanalyser är livlig. En strömning syftar till ökad begriplighet genom att tydligare relatera finansieringsanalysen till resultatrapporteringen genom att starta med årets intäkter. I en annan strömning, som f n drivs med stor kraft i USA prövas rörelsekapitalbegreppet och finansieringsanalysens allmänna roll. Detta kan föras tillbaka på ett intresse för företagens likviditet, såsom ett uttryck för verkligt resultat. Besläktat med finansieringsanalysen är begreppet ”cash flow”. Detta begrepp har i USA ansetts som så felaktigt använt i årsredovisningar att den amerikanska börsmyndigheten (SEC) 1973 förbjöd bolagen att lämna uppgift om cash flow per aktie. Under 1980 har den amerikanska börsmyndigheten tagit nya steg där man kräver information om likviditet, investeringar och ekonomisk ställning på helt nya sätt. En bakomliggande faktor är fenomenet att de redovisningsmässiga resultaten av många anses som allt för enkla att manipulera, varför endast likvida medel och dess utveckling ses som ett rättvisande och objektivt begrepp. I USA används uttryckssättet ”quality of earnings”, varmed menas att kvalitén på företagens vinster bestäms av andelen rörelsekapital. Sålunda kan ett företag ha goda bokföringsmässiga resultat men svag generering av likvida medel i rörelsen; ett sådant företag skulle inte värderas lika högt som ett med samma bokföringsmässiga resultat men med betydligt högre intern likviditetsgenerering. Den aspekten på resultatrapportering tillmäts allt större betydelse i USA. I Sverige synes frågan ännu inte vara etablerad i debatten. Tyngdpunktsförskjutningen i rapporteringen mot likviditeten kan också ses som ett sätt att öka begripligheten. Alla vet vad likvida medel är.
En annan utveckling för att öka begripligheten i årsredovisningar är den att förenkla språket. Åtta stater i USA har lagar som kräver ett enkelt språk och i exempelvis Connecticut säger lagen att meningar får inte överstiga ett genomsnitt av 22 ord och att ingen enskild mening får vara längre än 50 ord samt att orden inte får ha ett genomsnittligt antal stavelser som överstiger 1 1/2. Kanske kan detta vara riktvärden även för svenskt vidkommande.
När det gäller fortsatt utveckling av nyckeltal och andra relaterade data har kontakter med bokföringsnämnden och FAR visat att det för närvarande inte planeras några standards på detta område. Kanske beror detta på att man anser företagens hittills visade intresse för fortsatt utveckling som så värdefull att man tills vidare vill avvakta och se varthän utvecklingen leder. När det gäller den fortsatta utvecklingen kan också sägas att enskilda företags årsredovisningar alltid utformas för vad som är bäst för varje företag, någon ambition att på den nivån sträva efter ökad jämförbarhet finns knappast. En annan betydelsefull faktor i fråga om fortsatt utveckling på nyckeltalsområdet är den att flertalet av dem som tar del av nyckeltal och andra relaterade data är proffs på området och att de ofta har egna definitioner, varför de av bolagen presenterade uppgifterna ändå omarbetas för att passa in i användarens mall. En annan betydelsefull faktor är den att den trendmässiga utvecklingen beträffande räntabilitet och soliditet är sjunkande sedan lång tid tillbaka, vilket inte torde öka intresset för att presentera standardiserade och jämförbara nyckeltal.
VAD BÖR VI DÅ GÖRA?
Vi bör klara ut ett kvantum information som alla intressenter hos bolagen har behov av. Någon form av gemensam databank för vissa data. Här kan ingå information om omsättning och omsättningsökning, resultat före dispositioner, använt kapital, främmande kapital samt vissa räntabilitetsmått.
Den gemensamma informationen bör vara så standardiserad att en god jämförbarhet uppnås. Om enskilda bolag finner standardinformationen missvisande, ja kanske rent av felaktig för sin verksamhet, finns ju alltid friheten att peka på vad som är mer relevant. På detta sätt kan företagen inrikta sina kommentarer på vad som är typiskt och unikt i deras egen verksamhet. Exempelvis kan ett företag som arbetar med stora förskott från kunderna diskutera hur detta påverkar kapitalbehov, det finansiella risktagandet och räntabiliteten på totalt och eget kapital.
Den pågående utvecklingen kring rapportering av likviditetsflöden bör avvaktas och rent av stimuleras genom forskningsprojekt. Det vore till stor skada om utvecklingen innebar att resultatrapporteringen alltmer skulle förlora trovärdighet.
På litet längre sikt måste vi se till att hitta den länge efterlysta goda cigarren på inflationsområdet; den som ger värdiga mått i jämförbart penningvärde på ett enkelt sätt.
För de individer och organisationer som arbetar inom området måste det framstå som angeläget att informationen om företagens situation når så många som möjligt.
Claes Holmberg, auktoriserad revisor, Öhrlings Revisionsbyrå AB