Real företagsbeskattning och real redovisning

Real beskattning av företagsvinster presenteras av professor Gustaf Lindencrona i Balans nr 8/82. I en situation med otillfredsställande lönsamhet på många håll och dessutom planer på vinstdelning är det mer angeläget än någonsin att rätta till skevheter i sättet att beräkna vinsten. Det är illa nog att företag beskattas för intäkter som i själva verket inte existerar men det är än värre att därutöver avstå av företagets resurser för delning av vinster som endast är skenbara. Någon kan möjligen finna tröst i att för en del företag gäller det omvända förhållandet. De har vinster som inte beskattas och som då sannolikt inte heller räknas som intäkt i samband med vinstdelning.

Under alla omständigheter bör det vara ett samhällsintresse att både beskattning och eventuell vinstdelning grundas på den reala vinsten. Realbeskattningsutredningens betänkande SOU 1982:1–3 är därför av stort intresse och det bör särskilt gälla tidskriften Balans’ läsare.

Såsom framgår av Lindencronas presentation har utredningen funnit det ”nödvändigt att utforma en real företagsbeskattning med ett traditionellt nominalistiskt bokslut som utgångspunkt”. Det är förvånande men som skäl anförs främst ”djupgående motsättningar om grundläggande redovisningsprinciper”.

Det förefaller av språkbruket att döma som om oklarheter har inverkat som ytterst har sin grund i en inrotad nominal föreställningsvärld. Så används t ex ”värdestegring” såsom uttryck för vad som egentligen är endast en anpassning till ett nytt penningvärde av det belopp som anger fastighetens värde. Det ger upphov till ett resonemang om realiserad och ej realiserad intäkt som i själva verket inte borde vara något problem. Man överför här svårigheter som sammanhänger med nukostnadsredovisningen i förening med nominala skatteregler och som inte är aktuella vid real beskattning.

På sidan 11 anger Lindencrona en enkel modell för att sedan med ett exempel visa på svårigheter: ”Det enklaste sättet att beakta penningvärdesförändringar är utan tvivel att utgå ifrån företagets egna kapital och medge avdrag från företagets (nominella) vinst för det belopp som är erforderligt för att företagets egna kapital vid beskattningsårets början skall vara (realt) oförändrat vid beskattningsårets slut.”

Den använda formuleringen ansluter till gängse uttryckssätt och hänför sig till upptäckten att ett företags redovisade kapital urholkas om det inte utvecklas allt efter som den allmänna prisnivån stiger. En mer distinkt motivering erhålles om man utgår från kravet på identiska mätenheter när man jämför. Det upprätthålls inom så gott som alla andra verksamhetsområden och det innebär att det egna kapitalet vid årets början ska uttryckas i samma mätenhet som gäller för utgående balans.

Företagets reala resultat erhålles därvid genom att det egna kapitalet såsom det redovisas i utgående balans minskas med eget kapital enligt ingående balans med båda beloppen uttryckta i samma penningvärde. Kravet på identiska mätenheter gäller inte endast det egna kapitalet utan ingående balans i dess helhet. Det betyder att även exempelvis värdet av företagets fastigheter skall uttryckas i det penningvärde som gäller för bokslutet. När inga avskrivningar sker följer fastigheternas bokförda värde den allmänna prisnivåns utveckling.

Om – för att använda Lindencronas exempel – fastighetens bokförda värde vid inköpet är 1 miljon är det 2 miljoner när pengarnas köpkraft är halverad. I det belopp i balansräkningen som anger eget kapital ingår fastigheten som en ej specificerad del med 1 milj vid köpet och 2 milj när penningvärdet minskat till hälften. Om fastighetens värde skrivs ned genom avskrivningar minskar det egna kapitalet i motsvarande grad. Någon vinst kommer inte till uttryck i dessa sammanhang. När fastigheten säljs för 3 milj är den bokförd till 2 milj och realisationsvinsten är 1 milj. Vid avskrivning med låt oss säga 0,6 milj räknat i försäljningstillfällets penningvärde blir det bokförda värdet 1,4 milj och vinsten 1,6 milj.

Det av Lindencrona förda resonemanget illustrerar hur oklart resultatet av olika transaktioner blir när de grundas på den ovan citerade formuleringen.

Såsom underlag för en real beskattning synes den form av real redovisning lämpa sig väl som jag här i tidskriften visat vid två tillfällen (Balans 8/81 och 6/82) och som utgår från kravet att in- och utgående balans uttrycks i samma penningvärde. Tillämpad på exemplet som illustrerar beskattningsförslaget får vi följande resultat:

EXEMPEL (se figuren)

Uppställningen behöver knappast kommenteras. Bakomliggande antaganden framgår av siffrorna och i övrigt av ursprungsmaterialet i 8/82 och tidigare exempel på real redovisning i 8/81 och 6/82.

EXEMPEL: Industriföretag med liten andel fastigheter och stor andel eget kapital. (Realredovisning)

INGÅENDE BALANSRÄKNING (Bokslutets prisnivå)

RESULTATRÄKNING

UTGÅENDE BALANSRÄKNING

Belysande för den reala redovisningen är den direkta information som siffrorna ger, exempelvis att räntebärande tillgångar, kundfördringar och leverantörskulder realt antas minska med 9 procent under året. Enligt bokslutsdispositionen har lagerreserven ökat med 10. Man kan misstänka att samma åtgärd i Lindencronas exempel leder till att reserven minskar från 165 till 160. Skillnaden i övrigt är att avskrivning maskiner här begränsas till 30 procent samt att företagets indexförluster och indexvinster på kortsiktiga fordringar och skulder är medräknade. Den mindre avskrivningen ökar resultatet med 17 medan en mindre indexvinst begränsar ökningen till 7. I stället för en ”inflationskorrigerad” inkomst på 20 blir det reala resultatet 27 enligt den reala redovisningen.

Utredningen har – får vi hoppas – misstagit sig angående möjligheterna att få en real redovisning som på ett enkelt sätt ansluter sig till företagens bokföringsrutiner. Och man kan vid real beskattning ifrågasätta behovet av att över huvud taget i något sammanhang bibehålla en missvisande nominal redovisning. Resultatet måste verka desorienterande och redovisningen kan dessutom inte gärna anses vara förenlig med god redovisningssed.

Ingvar Ekemark, arkitekt SAR, Karlstad