FAR får extraordinärt förslag...

Art, frekvens och beloppets storlek bör bedömas innan en post betraktas som extraordinär.

I FARs rekommendation nr 1 finner man följande i avsnittet om extraordinära intäkter och kostnader.

Jag menar att avsnittet borde få följande lydelse:

Denna slutsats har jag kommit fram till efter att i en månads tid arbetat med frågan om extraordinära intäkter och kostnader för en uppsats vid företagsekonomiska institutionen i Lund.

LAG OCH FÖRARBETEN GER HANDLINGSFRIHET

Lagen säger faktiskt bara att extraordinära poster ska ”specificeras till sin art”. Den detaljerade uppräkning som förekommer i FARs schema är hämtad från förarbetena. Enligt min mening har denna lista kommit att styra praxis alltför mycket. (Jämför R Hathorns artiklar i Balans 3/1980 och 1/1981.) För det första kan man rent allmänt ifrågasätta i vilken utsträckning motivuttalanden skall få styra rättsutvecklingen. Det är ju trots allt riksdagen som stiftar lagen! För det andra är motiven inte entydiga. Man kan finna uttalanden för en restriktiv användning av extraordinära poster men också en mängd exempel på vad som varit (förmodas fortsätta att vara?) extraordinärt. För det tredje kan man hitta stöd i motiven (sic!) för att det är praxis som ska definiera vad som är extraordinärt. Det finns goda skäl för att etablera en mer genomtänkt praxis om vad som ska vara extraordinärt. Denna genomtänkta praxis kommer aldrig lag, förarbeten eller juristkåren att kunna stå till tjänst med. Där är loppet kört. Lag och förarbeten ändras inte. De är statiska. Att stödja sig på detta vore olyckligt eftersom företagsekonomiska bedömningar och redovisningsprinciper successivt utvecklas, är dynamiska. FAR förutsåg troligen detta då man i sitt remissyttrande över bokföringslagen inte ens ville låsa utvecklingen till lagens staffelform. Ett intressant alternativt redovisningssätt hade kanske varit att mer bygga på den interna redovisningen. Finansanalytiker och övriga externa intressenter hade kanske t o m fått mer ut av en redovisning som bygger på eventuell divisions/profitcentergruppering!

GER FÖRETAGSEKONOMISK TEORI NÅGON LEDNING?

Här kan vi finna två konkurrerande läror.

”The current operating concept of income” ser resultatet som skillnaden mellan intäkter och kostnader i den nuvarande verksamheten. Man betonar mätning av med vilken effektivitet företaget driver sin verksamhet. Det ska vara affärshändelser som inträffat under den nuvarande perioden och som kan påverkas av ledningen. Det är den normala verksamheten som mätes. Därigenom får man bättre jämförbarhet mellan åren och gentemot andra företag. Ett ytterligare skäl skulle vara att företagsledningens skicklighet i att förvalta resurserna blir opåverkad av onormala händelser. Ledningen ”ärver” t ex utrustning och personal från föregående period. Skulle tidigare företagsledning ha underlåtit att skriva ned redan då värdelösa tillgångar ska inte den nuvarande behöva belastas med detta. Motsvarande om räknefel i tidigare periods inkomster har förekommit. Det är inte så att det som inträffar sällan räknas som icke-normalt. Hendriksen har i sin lärobok ”Accounting Theory” ett belysande exempel. En tillfällig högsäsong som nödvändiggör övertidsersättning skall inte räknas som icke-normal även om händelsen (efterfrågan) varit totalt överraskande. Ett lyckat råvaruinköp bör inte heller klassas som onormalt.

”Current operating har inte gått fri från invändningar. Undersökningar i USA har visat att möjligheterna att manipulera nettoresultatet genom att vissa transaktioner förs som extraordinära har utnyttjats. Mest känt har kanske ett fall blivit där två oljebolag med intressen i ett tredje, blev tvingade av de konkurrensvårdande myndigheterna att avveckla sina intressen i detta tredje bolag. Det ena bolaget förde då ersättningen på intäkter medan det andra förde beloppet direkt mot balanserad vinst. Denna händelse ledde fram till att den amerikanska revisorsammanslutningen antog en ”Opinion” nr 9 som stramade upp utvecklingen.

Den andra läran kallas ofta ”The All-inclusive Concept of Income”. Utmärkande för denna är att man studerar förändringen av det egna kapitalet mellan åren. Om man vill ha något klassat som normalt/ickenormalt resp vanligt/ovanligt så får det ske ovanför raden ”net income for the period”. Man hävdar att summan av denna post rapporterad för de olika åren ska vara lika med företagets totala nettoinkomst. Som skäl för denna inriktning menar man dessutom att den är enklare att göra och lättare blir förstådd av läsarna. Detta framför allt genom att man inte har en mängd delsiffror. En stor fördel är att man undviker subjektiva moment från företagsledningens sida. Den kritik som har riktats mot denna inriktning ifrågasätter poängen med att summan av de olika årens nettoresultat ska vara lika med företagets livsnettoinkomst. Visserligen tappar man inte något på vägen, men när man står med facit i handen så har ju företaget upphört! Vidare inriktar sig kritiken på att man försummar intresset av jämförbarhet över åren med flera andra fördelar som kan finnas enligt ”the Current Operating Concept of Income”.

Enligt min mening så har amerikanarna gått för långt när de i sin ”Opinion” nr 30 i praktiken definierat bort de extraordinära posterna. Den utväg som anvisats nämligen att ange sällsynta och onormala händelser inom nettoresultatet, leder nämligen också fram till frågan: ”Hur ska då dessa definieras?”.

ETT KUB-RESONEMANG

”ORDINÄRT ELLER EXTRAORDINÄRT? – KUB”

För att kunna bedöma om olika poster är att hänföra till ordinärt eller extraordinärt har jag arbetat med en modell som uttrycker de tre variabler som jag anser är relevanta:

1. Beloppets storlek: I första hand bör bedömningen avse den studerade händelsens andel av omsättningen eller möjligen dess andel av resultatet. Genom denna definition kan ett litet bolag komma att betrakta beloppet som högt, medan ett stort bolag anser det lågt. En sådan differentiering är naturlig enligt min mening.

2. Frekvens. Hur ofta inträffar den typen av händelser för det aktuella bolaget. Observera att här kan ske en viss koppling till beloppsvariabeln. Ex: Företaget A brukar byta en maskin varje år. Eftersom maskinerna är maximalt avskrivna gör man en bokföringsmässig vinst varje år. Detta blir enligt mitt resonemang klart ordinärt (om man anser det ”naturligt” för företaget). Skulle nu plötsligt en teknisk innovation göra hälften av maskinerna mogna för försäljning på t ex öststatsmarknaden eller ulandsmarknaden så uppstår en beloppsökning p g a detta forcerade utbytesprogram. Vi förutsätter att företaget lyckas sälja dem till ett pris över det bokförda. Beloppsökningen har medfört att händelsen (en så stor) försäljning) inträffar mer sällan. Därmed är det inte sagt att det är extraordinärt för företaget!

3. ”Arten”. Avser en bedömning av om företaget har tänkt sig (eller ändå de facto brukar) tjäna pengar på viss verksamhet. Stödfakta kan hämtas i bolagsordning, årsredovisningar, branschtillhörighet, vad man definierat som affärsidé o s v. Det är en ganska subjektiv variabel, som kanske t o m bedöms bäst av utomstående, medan frekvens och normalbelopp är tämligen enkla att ange för bolaget.

ÄR EMISSIONSKOSTNADER EXTRAORDINÄRA?

I FARs schema står emissionskostnader angivet som ett exempel. Ungefär 20 börsbolag av 90 tar upp det som en extraordinär kostnad. Om vi bedömer enligt KUB-resonemanget så får vi följande:

Beloppet är oftast mycket lågt. För Beijerinvest 1980, som jag har räknat på, utgör emissionskostnaderna 0,0031 % av bruttointäkterna eller 0,259 % av rörelseresultat efter finansiella poster. Vi hamnar lågt i kuben.

Frekvensen. I Beijerinvests fall rör det sig om närmast årligen återkommande händelser. Vi hamnar i vänstra delen av kuben.

Arten. Jag menar att samtliga börsintroducerade bolag bör se det som naturligt att finansiera sig över börsen med hjälp av i och för sig kostsamma fond- och nyemissioner. Jag placerar alltså posten långt fram i kuben. Slutsatsen blir då att vi hamnar mycket nära det helt ordinära hörnet.

ÄR INKÖRNINGSKOSTNADER/NEDLÄGGNINGAR EXTRAORDINÄRA?

I förarbetena finner vi följande: Om vi börjar med Bokföringslagkommittén så säger den: ”...man bör iaktta restriktivitet vid redovisning av resultatposter som extraordinära. Företaget lever i en föränderlig värld. Produkter, produktions- och försäljningsmetoder, avsättningsmarknader etc förändras ständigt. En väsentlig uppgift för företagsledningen är att med bästa möjliga ekonomiska resultat lotsa företaget genom dessa förändrade förutsättningar för företagets verksamhet.”

Departementschefen säger: ”...Helt allmänt vill jag nämna att utmärkande för de poster som tas upp under nämnda rubriker (EO-rubrikerna, min anm) är att posterna ligger utanför den produktion eller försäljning som företaget har inriktat sig på. Det är alltså fråga om poster vid sidan av den egentliga rörelsen. Därav följer att stor restriktivitet bör iakttas när det gäller att föra poster till extraordinära poster.”

Vad har vi för någon företagsekonomisk grund till att föra strukturrationaliseringskostnader på extraordinärt? Jo möjligtvis skulle Current Operating kunna peka på att allt inte är hänförligt till årets verksamhet. Man får dock komma ihåg att också enligt denna skola så övertar den nuvarande ledningen tillgångar och personal och kan alltså inte hävda att alla felinvesteringar skall drabba tidigare generationer företagsledare och deras år.

Jag tror emellertid att man inte enbart ska leta bland redovisningsteorier för att knäcka den här frågan. Det gäller ju ”Faller avveckling, omstrukturering, introduktioner inom företagets normala verksamhet?”

Boston Consult Gruppen ser en koncern som en helhet, som ständigt ska föra fram produkter, som är så vinstgivande att de kan försörja/understödja de övriga produkter som är under utveckling. Man kan också tänka på den välkända produktlivscykeln. När produkten har hamnat i mognads-mättnadsstadiet blir den väl knappast onaturlig för företagen – att den kanske blir olönsam är en annan sak!

Denna grupp av extraordinära poster anser jag är den mest ”sjuka”. Om bolagen redovisar dessa verksamheter på helt olika sätt kan lätt ett misstroende sprida sig. Volvo är representant för den linjen som inte vill räkna något som extraordinärt (med några få undantag). Samtidigt har Swedish Match och Beijer bland de högsta summorna under 1978.

En testning av Electrolux enligt KUB-resonemanget skulle leda till

Förarbetena, All-Inclusive-Concept och ”test enligt KUB-modell” leder till att dessa belopp borde föras på rörelsen och inte rubriceras som extraordinära.

ÖVRIGA FALL

Självfallet leder inte mitt KUB-resonemang alltid till klara och entydiga resultat, men kanske hjälper den till att rensa bort små triviala poster som sätts på extraordinärt av ren slentrian (”Det står ju i FARs schema!”). Läsaren rekommenderas att testa en del fall som ofta rubriceras som extraordinärt, t ex avyttring av anläggningstillgångar, försäkringsfall eller subventioner med hjälp av KUB-resonemang. Jag kom vid mitt uppsatsarbete att ställa mig följande frågor, som kanske någon kan svara på!

1. När klassas kursvinster/förluster som ordinära resp extraordinära? Det finns en mängd artiklar i Balans om hur kursvinster och förluster ska redovisas. Det finns dessutom rätt många bolag som sätter det som EO. Amerikanarna har nyligen bytt fot i frågan. Kan en vettigare regel om ”normal valutakurs” (ej enbart kontraktsdag/årsskifteskurs) eliminera stora (som blir EO) skillnader för företagen. Lars Oxelheim, Lund, har presenterat en doktorsavhandling om ”riktigare” växelkurs för redovisning.

2. Hur ska man kunna undvika bokföringsmässiga vinster vid avyttring av anläggningstillgångar? Är försiktighetsprincipen för försiktig? Skulle man kunna ta något annat värde istället? Brandförsäkringsvärde? Belåningsvärde? Jämför argumentationen ovan vid 1 att om man får en mer ”realistisk” balansvärdering så minskar de ovanligt stora (EO) vinsterna.

3. Hur fördelar bolagen vinster vid avyttring av anläggningstillgångar mellan ordinärt och EO? Jämför PLMs redogörelse som talade om att man gjorde en fördelning men inte vilka försäljningssummor som man betraktar som normala för rörelsen. Finns det skillnader mellan bolagen? Varierar fördelningen mellan branscher? Vid olika konjunkturer? Observera att Volvo har nästan ingenting som EO.

Kaj Oldrup, ekonom, Lunds universitet