”Kris i företag – förebygga – upptäcka – överleva” var ämnet för 1981 års Ekonomdag. Bodil Sjöö-Mårtenson lämnar ett kort referat.
Den 1 oktober 1981 arrangerade FAR och SCF (Svenska Civilekonomföreningen) den andra Ekonomdagen. Den första Ekonomdagen som genomfördes 1979 hade vinsten som tema och mötte endast begränsat intresse. Årets ämne var obestånd och man får anta att det var ämnets aktualitet som gjorde att intresset var så stort.
Statssekreterare Bengt Westerberg, Budgetdepartementet, höll inledningsanförandet. Westerberg pekade på att krisföretag ofta var koncentrerade till vissa landsdelar och att de bl a därför inte balanserades av företag i utveckling. Sedan politikerna tagit på sig ett allt större ansvar för företag i kris har många kommit att tro att staten förfogar över outsinliga resurser med inga eller mycket låga avkastningskrav.
Westerberg konstaterade att de företag som får statliga stöd ofta kommer tillbaka och begär mer. Till statsmakternas nackdel kan sägas att man valt att tro på de mest optimistiska bedömningarna som företagen presenterat. De krisföretag som sökt men inte fått statliga stöd har ofta klarat sig mycket bättre än de som statsmakterna trott på och därmed stött, framhöll Westerberg.
Westerberg förordade generella ekonomiskpolitiska åtgärder, en allmän klimatförbättring för företagen och påtalade att endast företagen själva kan avgöra vilket alternativ som är bästa lösningen i en krissituation.
STRATEGI EN FÖRUTSÄTTNING
Bo Rydin, SCAs VD, inledde avsnittet ”Att förebygga en kris” med att säga att strategifrågor inte kan delegeras. Strategi är en förutsättning för framgång, varje företag måste fastställa sin färdriktning.
Företagen har det emellertid inte lätt. Risken finns att fantasin inte räcker till. Vilka förändringar kommer t ex på elektronikens område? Vem kunde förutse att konjunktursvängningarna skulle blir så dramatiska efter oljekrisen?
Rydin förordade långsiktiga rationella lösningar och en organisation som bygger på långtgående delegering. Det är en förutsättning för att lyckas, det ger en god utbildningseffekt och bra träning i att klara sig själv. Ett strikt lönsamhetsansvar kan leda till kortsiktiga lösningar. Detta kan emellertid motverkas av vissa centrala diskussioner som initierar och förordar långsiktiga lösningar.
Ett företag måste ha krav på minst 5 % real avkastning för att kunna utvecklas framhöll Rydin och betonade att riskspridning ger större motståndskraft mot en kris. Strategi, flexibilitet, välutbildade företagare och öppenhet mot anställda var några av de viktigaste komponenterna för att undvika en kris sade Rydin.
ÖPPENHET OCH FÖRTROENDE
I den efterföljande paneldiskussionen deltog förutom Bo Rydin, Ulf Gometz, FARs ordförande, och Jan Odhnoff, politisk redaktör på LO-tidningen.
Jan Odhnoff framhöll att arbetstagarsidan ofta mäter företagens framtida förmåga genom att se på framförhållning, planerings- och kontrollsystem. Saknas investeringar och inga skäl anges av koncernledningen brister förtroendet från arbetstagarna.
Ulf Gometz tyckte att alla företag borde ha en verksamhetsplan för det kommande året och en långsiktsplan på tre år. Den utvidgade förvaltningsrevisionen innehåller revisorernas bedömning av företagsledningens planering, kontroll och analys av risker.
Bo Rydin konstaterade att företag inte kan svälta sig ur kriser. Det kostar mycket att satsa på utveckling. Krisföretag kommer därför ofta att köpas upp av rikare företag. Som ett resultat blir de rika rikare medan de fattiga bara blir fattigare.
Medbestämmandefrågorna måste lösas innan krisen uppstår sade Odhnoff. Det är de fackliga organisationernas skyldighet att se till att företagsledningens information når ut.
Ulf Gometz betonade vikten av att notera ändringar i redovisningspraxis såsom aktivering av kostnader, stora extraordinära poster etc. Sådana poster kan innebära att krisföretag visar ett bra resultat eller åtminstone ej negativt resultat.
För att förebygga en kris måste man:
Ställa krav på redovisningen, den ekonomiska planeringen och kontrollens kvalitet. Granska, rapportera, ge konstruktiva förslag.
Identifiera, bedöma och rapportera alla hot mot företagets fortbestånd.
ROLLER I KRISFÖRETAG
I fem seminarier belystes olika gruppers roller i krisföretag
Revisorns roll i krisföretag
Styrelsens roll i krisföretag
Fackets roll i krisföretag
Bankmannens roll i krisföretag
Kris i detaljhandelsföretag.
Från seminariet om revisorns roll kan nämnas att många önskade större aktivitet från revisorns sida. Skriv mer i revisionsberättelsen, sade man. Nej svarade revisorerna det skall märkas när vi säger något i revisionsberättelserna. Man måste också tänka på att ju tidigare varningar man vill ha från revisorerna desto svårare är det att ge varningarna offentlig prägel.
Vid diskussion om styrelsens roll i krisföretag konstaterades att man saknade bra vägar att finna styrelseledamöter och att därför många styrelser inte får den allsidiga sammansättning som de borde ha.
En styrelse måste se till att den är informerad. Bristande information kan ej skyllas på VD eller ekonomichef. Styrelseledamöter tenderar att lita på varandra i specialistfrågor med följd att ingen tar totalansvaret. Närgångna frågor, managementutbildning av styrelsen och krav på aktivt engagement från samtliga styrelseledamöter är förutsättningar för att kunna hjälpa till att lösa kriser.
ATT UPPTÄCKA EN KRIS
Professorerna Sven-Erik Johansson och Sven-Erik Sjöstrand inledde eftermiddagen med beskrivningar av hur man upptäcker en kris.
Sven-Erik Johansson pekade på de finansiella signalerna tex: låg räntabilitet, låg tillväxt på omsättning och totalkapital, sjunkande soliditet och sjunkande sysselsättning. Aktiekurserna angavs som en viktig signal på hur företagets ställning är. Information fångas lätt upp av aktiemarknaden och bedöms på ett kvalificerat sätt.
Erfarenheter från kriser visar att företagens interna signalsystem ofta är opålitliga. Informationen kommer sent om stora förlustprojekt och budgets och prognoser är opålitliga eftersom de är medel i den interna kampen om de knappa resurserna.
Sven-Erik Sjöstrand konstaterade att de ekonomiska indikatorerna på en kris oftast är mycket sena. Den grundläggande trögheten märks mycket tidigare. Men som bevisapparat är det ekonomiska systemet oftast överlägset. (Se-Inse-Bevisa.)
Hur skall man då skapa former för att kunna inse när ett företag är på väg mot en kris? Det är företagsledningens skyldighet att se till att man får så mycket information att man har tillräcklig överblick så att ändringar i mönstret märks, att förtroendet för företagsledningen är stort och att kompetensen vidmakthålls i företagen. Man måste också se till att man har en bevisapparat till sitt förfogande då felaktigheter skall påtalas eller ändringar genomföras.
I sex seminarier belystes krisarbetet
Krisarbete med restriktioner
Krisarbete med personalen
Konsultens roll i krisföretag
Kris i småföretag
Obestånd eller konkurs
Finansiärens syn på små krisföretag.
VAD HÄNDER EFTER KRISEN
Ekonomdagen avslutades med en paneldiskussion med Sven Andrén Investment AB Procordia, Hans-Eric Ovin, Wilh Sonesson AB, Lennart Ribohn, AB Electrolux och Gunnar Österberg, löntagarkonsult i SSAB. I diskussionen framkom bl a
att ansvaret för och uppföljningen av statliga engagement måste ligga utanför de politiska kanalerna. Det skall inte heller vara lokala opinioner som styr de statliga åtgärderna.
att styrelse och företagsledning bör bytas ut då ett företag är i kris.
att budgetavvikelser bör analyseras och kommenteras.
att en styrelse är lätt att föra bakom ljuset om den inte är vaksam.
att alla organisationer är personanpassade och att därför omorganisationer som regel kräver personalförändringar.
att revisorer borde bytas oftare i företagen så att ett revisorsbyte inte automatiskt betraktas som ”skamligt”.
att det inte är självklart att bankmän är bra styrelseledamöter.
att vidgade möjligheter till delägarskap i mindre företag med största sannolikhet skulle öka engagemanget från de anställdas sida och därmed lönsamheten.
att den krets ur vilken styrelseledamöter väljs i svenska företag är för liten.
Allt det kunnande och alla de goda råd som lämnades under 1981 års Ekonomdag kommer att dokumenteras i en bok som beräknas utkomma i början av 1982.
Till sist en undring: Vad skall nästa Ekonomdag ha för tema? Finns det ett mellanting mellan vinst och obestånd? Hur mäter man i så fall det?
Bodil Sjöö-Mårtenson