Utkast till rekommendation – Redovisning av aktier och andra andelar

a. Omsättningstillgång

Ett företags innehav av börsnoterade aktier skall redovisas som omsättningstillgång om avsikten ej är att de stadigvarande skall innehas i rörelsen. Placeringar i aktier av tillfälliga överskott av likvida medel är således att hänföra till omsättningstillgångar. Detta gäller även om den beräknade innehavstiden skulle överstiga ett år.

Enligt 14 § BFL skall omsättningstillgångar värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. För omsättningsaktier innebär regeln att dessa skall upptas till det lägsta av anskaffningsvärdet och börsvärdet på balansdagen. Med börsvärdet avses betalkursen på balansdagen eller, om sådan saknas, köpkursen.

I anskaffningsvärdet bör förutom köpeskillingen inräknas courtage, stämpel och andra till förvärvet direkt hänförbara avgifter. Om aktier erhållits i utbyte vid inlösen av konvertibla skuldebrev skall börsvärdet vid konverteringstidpunkten för de i utbyte erhållna aktierna anses som anskaffningsvärde för dessa.

Om en aktiepost nedskrivits på grund av att börsvärdet på balansdagen understigit anskaffningsvärdet kan aktieposten ändock i senare balansräkningar upptas till anskaffningsvärdet under förutsättning att börskursen stigit till minst detta värde.

En väsentlig fråga är om lägsta värdets princip skall tillämpas aktieslag för aktieslag eller för aktieportföljen som helhet. Varken lagtext eller lagförarbeten ger något klart svar på denna fråga. Föreningen anser dock att starka skäl, såsom att syftet med att placera i flera aktieslag är att uppnå riskspridning, talar för att acceptera en kollektiv värdering i fråga om börsnoterade aktier. Principen innebär att en värdenedgång på en aktiepost ej behöver föranleda nedjustering av bokförda värdet så länge aktieportföljen totalt sett är bokförd till ett värde som ej överstiger börsvärdet.

De nedskrivningar av bokförda värdet av en aktieportfölj, som lägsta värdets princip kan framtvinga, bör fördelas på de olika i portföljen ingående aktieposterna. En kollektiv värdejustering, som ej kan hänföras till en viss aktiepost, är enligt Föreningens mening mindre lämplig och kan i aktiebolag även anses strida mot kravet på specifikation av de bokförda värdena.

Enligt Bokföringsnämndens anvisning nr 9 bör vid innehav av börsnoterade aktier dessas börsvärde på balansdagen anges.

Enligt Föreningens mening får därmed god redovisningssed anses innebära att denna uppgift lämnas. Sådan uppgift bör även lämnas för börsregistrerat dotterbolag som i denna rekommendation i övrigt behandlas under avsnitt 2.

Vid delförsäljningar från en aktiepost som förvärvats vid olika tillfällen och till olika kurser måste ställning tas till hur anskaffningskostnaden för de sålda aktierna skall beräknas. Härvid är olika metoder såsom genomsnittsmetoden, först-in först-ut (FIFU) och sist-in först-ut (SIFU) tänkbara. Föreningen anser att genomsnittsmetoden, innebärande att såsom anskaffningskostnad för de sålda aktierna väljes den genomsnittliga anskaffningskostnaden för samtliga innehavda aktier av samma slag, är den lämpliga lösningen när det gäller aktier och förordar därför denna metod.

Vinster och förluster vid försäljning av börsnoterade aktier liksom även nedjusteringar av bokförda värdet med hänsyn till att börsvärdet sjunkit på balansdagen skall i resultaträkningen redovisas bland rörelsens intäkter och kostnader om företaget bedriver yrkesmässig handel med värdepapper. I övriga fall, d v s då aktierna närmast innehas som en likviditetsreserv, bör vinster/förluster i normalfallet redovisas under rubriken ”Finansiella intäkter och kostnader” men kan – om beloppen är betydande i förhållande till verksamhetens omfattning i övrigt – redovisas som extraordinära poster.

b. Anläggningstillgång

Börsnoterade aktier skall redovisas som anläggningstillgång om avsikten är att de skall innehas stadigvarande. Investmentföretags och andra förvaltningsföretags innehav av börsnoterade aktier är normalt att anse som anläggningstillgångar även om relativt täta omplaceringar i aktieinnehavet görs.

Enligt 15 § BFL skall anläggningsaktier värderas till högst anskaffningsvärdet.

Nedskrivning skall ske om värdet varaktigt gått ned. Härmed bör förstås att börsvärdet för en viss aktiepost ej endast tillfälligt understiger bokförda värdet. Så snart en aktiepost värderas över börsvärdet bör i not till balansräkningen motivering lämnas till varför nedskrivning ej görs.

Bedömningen huruvida nedskrivning erfordras bör göras separat för varje aktiepost. Om däremot de olika aktieposterna tillsammans närmast är att betrakta som en enhet (portfölj) bör en värdering enligt lägsta värdets princip kunna göras på kollektiv basis på samma sätt som accepteras för omsättningsaktier. Så t ex är investmentföretags och andra förvaltningsföretags innehav av börsnoterade aktier i allmänhet av den karaktär att värderingen kan göras kollektivt för hela innehavet.

I övrigt är de redovisningsregler, som angivits ovan för börsnoterade omsättningsaktier, även tillämpliga för börsnoterade anläggningsaktier. Dock medför en inträffad kursstegring ej att företaget har rätt att värdera en aktiepost till anskaffningsvärdet om den i tidigare bokslut nedskrivits under detta värde. En dylik höjning av bokförda värdet är att anse som en uppskrivning av en anläggningstillgång, vilken endast kan företas under de i 15 § BFL särskilt angivna förutsättningarna. Vidare föreligger gentemot omsättningsaktier den skillnaden att vinster/förluster vid försäljning av anläggningsaktier, liksom erforderliga nedskrivningar av dylika aktier normalt bör redovisas som extraordinära poster i resultaträkningen. Detta gäller ej för investmentföretag och andra företag, i vars normala verksamhet ingår att köpa och sälja börsnoterade värdepapper. För dessa företag bör vinster/förluster vid försäljning av börsnoterade aktier samt nedskrivningar av dylika aktier redovisas som särskilda poster i resultaträkningen under rubriken ”Finansiella intäkter och kostnader”.

a. Anskaffningsvärde

Aktier i dotterbolag och övriga aktier, som ej är börsnoterade, skall normalt redovisas som anläggningstillgångar och värderas till högst anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet kan förutom köpeskillingen inräknas direkta kostnader för förvärvet, såsom kostnader för utredningar och externa arvoden som har direkt samband med aktieköpet.

Om köpeskillingen gjorts beroende av det framtida resultatet eller annan framtida omständighet kan den slutliga anskaffningskostnaden ej med säkerhet anges redan vid förvärvet. I dessa fall bör aktierna uppbokas till den mest sannolika slutliga köpeskillingen. Förhållandet bör omnämnas i den not till balansräkningen, i vilken aktierna specificeras. Om det belopp, varom osäkerhet råder, är av väsentlig storlek, bör i noten även anges vilka villkor som köpeskillingen är beroende av. Då slutlig köpeskilling fastställts, korrigeras anskaffningsvärdet i enlighet härmed.

Om aktierna i ett dotterbolag förvärvats genom en apportemission skall de redovisas hos moderbolaget till det värde som bestämts av emissionskursen på apportemissionen. Härigenom kan ett fiktivt lågt anskaffningsvärde komma att redovisas hos moderbolaget, då emissionskursen icke sällan sättes så att den väsentligt understiger de utgivna aktiernas marknadsvärde. Denna negativa effekt skulle kunna undvikas om aktierna i stället bokfördes till verkliga värdet men enligt Föreningens mening kan man vid redovisningen hos moderbolaget inte avvika från den valda emissionskursen. För att uppnå en rättvisande redovisning i dessa fall är det därför angeläget att emissionskursen avpassas så att den nära ansluter sig till verkliga värdet på de emitterade aktierna. I Föreningens rekommendation nr 11 om koncernredovisning rekommenderas att den verkliga anskaffningskostnaden skall läggas till grund för den koncernmässiga redovisningen även om ett fiktivt lågt anskaffningsvärde redovisats hos moderbolaget.

b. Nedskrivning

Om värdet på aktierna varaktigt gått ned skall nedskrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god redovisningssed (15 § BFL). Nedskrivning kan aktualiseras, då dotterbolaget

• via utdelning eller via koncernbidrag till moderbolaget eller annat koncernbolag överför vinstmedel eller reserver utöver vad som intjänats efter förvärvet

• får förluster eller väsentliga och bestående resultatförsämringar jämfört med vad man väntade sig vid förvärvet.

I det första fallet bör – om utdelning sker eller koncernbidraget lämnas relativt snart efter förvärvet – nedskrivning göras med ett belopp som motsvarar det utdelade beloppet. Vid överföring av obeskattade medel bör vid nedskrivningen avdrag göras för latent skatt. I detta fall är nedskrivningen närmast att se som en korrigering av anskaffningsvärdet för aktierna.

I övriga fall måste en jämförelse göras mellan aktiernas bokförda och verkliga värde. Med verkligt värde avses i normalfallet ett företagsvärde beräknat enligt de principer som allmänt tillämpas vid värdering av företag. Om dotterbolaget är börsnoterat bör härvidlag börskursen kunna ge vägledning.

I vissa fall kan dotterbolaget vara så beroende av moderbolaget att det saknar självständigt värde. Så kan t ex ofta vara fallet med försäljningsbolag, som enbart säljer koncernens produkter. I dylika fall kan ett substansvärde (beskattat eget kapital med tillägg för såväl öppet som dolt redovisade reserver efter avdrag för latent skatt) anses utgöra verkligt värde å aktierna. Denna värderingsprincip bör även gälla för icke rörelsedrivande dotterbolag.

I speciella fall kan det vara omöjligt att göra en rimlig sannolikhetsbedömning av den framtida avkastningen och därmed också av aktiernas verkliga värde. I sådana fall kan nedskrivning underlåtas, om det icke är uppenbart att aktierna är för högt bokförda. Osäkerheten beträffande värdet skall då omnämnas och kommenteras i förvaltningsberättelsen. Enligt 11 kap 9 § ABL skall nämligen sådana ”för bedömning av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning och balansräkning” omnämnas i förvaltningsberättelsen.

Nedskrivning behöver endast ske om värdenedgången är varaktig. En resultatförsämring på grund av en konjunkturförsämring av övergående natur behöver således ej föranleda nedskrivning.

Vid inköp av aktier i dotterbolag förekommer ofta att ett goodwillvärde ingår i priset på aktierna. Nedskrivning av aktiernas anskaffningsvärde bör i dessa fall årligen göras med minst 1/10 av goodwillvärdet. Motsvarande redovisningsprincip bör även tillämpas för andra koncernmässiga övervärden. Avskrivningen i koncernredovisningen på de koncernmässiga övervärdena bör således hos moderbolaget motsvaras av nedskrivning av värdet på dotterbolagsaktierna. Av propositionen om bokföringslag (1975:104), sid 226, framgår dock att nedskrivning ej behöver ske i den mån aktiernas värde ökar på annat sätt, i normalfallet genom att dotterbolaget ökar det egna kapitalet med icke utdelade vinster eller nybildar reserver.

Nedskrivning av dotterbolagsaktier och övriga här behandlade aktier redovisas normalt som en extraordinär kostnad i resultaträkningen. Om nedskrivningen ej är erforderlig utan helt är föranledd av konsolideringshänsyn bör den redovisas som en bokslutsdisposition.

c. Uppskrivning

De redovisningsproblem som sammanhänger med uppskrivning av anläggningstillgångar har ingående behandlats i förslaget till redovisningsrekommendation om materiella anläggningstillgångar. De synpunkter som där framföres är i allt väsentligt tillämpliga även i fråga om aktier. Då avsnittet är omfångsrikt har det inte intagits här.

Vid en jämförelse mellan aktier i dotterbolag och övriga anläggningstillgångar bör framhållas att det finns mindre anledning att ej acceptera att en erforderlig nedskrivning kvittas mot en uppskrivning när det gäller aktier i dotterbolag, eftersom dotterbolagens resultat ändå visar sig i resultaträkningen för koncernen.