Utdelning av dolda reserver

Utdelning av sakvärden inget hinder

Aktiebolagsrättsligt möter det inget hinder att låta vinstutdelningen ske som överföring av sakvärden från bolaget i stället för i reda pengar. På den punkten råder enighet i lagförarbeten och litteratur (prop 175:103 s 475, Rodhe 1978 s 92, Kedner-Roos II s 237, 240–245). Det är också klart att utdelningen från ABL:s synpunkt sett kan redovisas öppet eller ske förtäckt, exempelvis i form av försäljning till lågt pris till den ende aktieägaren.

Den praxis som finns när det gäller förtäckt vinstutdelning avser inte bedömningen av värden utöver de i balansräkningen bokförda och kan därför inte vara till vägledning här (Jfr Kedner-Roos II, 1979 s 246). De problem som diskuteras under rubriken förtäckt vinstutdelning gäller överföring av pengar eller andra tillgångar till eller under bokfört värde samt på vilket sätt sådana medel eller tillgångar inom ramen för utdelningsbar vinst kan tillföras aktieägare och andra. Av de regler som gäller följer exempelvis att det från civilrättslig synpunkt är likgiltigt om en ensam aktieägare får 100.000 kronor inom ramen för utdelningsbar vinst som öppen vinstutdelning eller inköper någon bolagets tillgång till 100.000 kronor under bokfört värde. Det problem som behandlas här är ett helt annat än den förtäckta utdelningens problem. Vår fråga gäller i stället om värden över bokfört värde – d v s dolda reserver – faller inom utdelningsbara vinstmedel eller ej.

Tveksam är frågan vem som är kompetent att företa vinstutdelning. Huvudregeln är ju att endast stämman är behörig att besluta om detta, ABL 12:3. Styrelsen torde dock kunna föranstalta om utdelningsåtgärder när den är identisk med bolagsstämman. Det är osäkert om det finns utrymme för ytterligare undantag (Rodhe 1978 s 92 f, Kedner-Roos II s 246). I övrigt gäller även beträffande utdelning av bolagstillgångar ABLs likhetsprincip som den kommit till uttryck i ABL 3:1. Alla aktier skall alltså ha lika del i den vinst som skall utdelas, om inte bolagsordningen föreskriver annat (Nial s 57). Är aktieägarna överens kan fördelningen dem emellan ske på annat sätt (a a s 134).

Vinstutdelning måste vara lovlig

I ABL 12:2 fastslås, att en vinstutdelning måste vara lovlig. Enligt första stycket får utdelningen inte överstiga vad som i fastställd balansräkning för senaste räkenskapsåret redovisas som årsvinst, balanserad vinst eller fria fonder, sedan avdrag gjorts för förlust och tvungna avsättningar. Andra stycket innehåller dessutom en försiktighetsregel, som kompletterar den rent matematiska operation som behöver företas enligt första stycket. Den kontroversiella frågan gäller om man vid tillämpning av regeln om olovlig vinstutdelning i första stycket skall använda en nettometod eller en bruttometod. Använder man nettometoden utgår man från det bokförda värdet när det gäller att avgöra värdet på de tillgångar, som kan utdelas inom ramen för utdelningsbar vinst enligt balansräkningen. Vid tillämpning av bruttometoden måste utdelade tillgångars verkliga värde rymmas inom utdelningsbara medel enligt balansräkningen. Problemet är inte behandlat i lagförarbetena. Detta är knappast förvånande eftersom svårigheterna bara kommer upp i de fall där sakvärden som är för lågt bokförda delas ut. Den ende författare som tagit ställning till problemet, nämligen Knut Rodhe, anser dock att bruttometoden skall användas (Rodhe 1978 s 93).

Utdelning i sakvärden

Om vi därefter ser på den skatterättsliga situationen visar det sig här att man liksom i aktiebolagsrätten godtar utdelning i sakvärden. Sådan utdelning godtas även om den sker förtäckt. Detta kan man utläsa ur anv.punkt 1 till 54 § KL. Där sägs nämligen, att med utdelning förstås

• dels sådan utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som har uppburits i förhållande till innehavda aktier

• dels utdelning som har uppburits efter annan grund men inte är avdragsgill för det utdelade företaget enligt 29 § 2 mom.

(29 § 2 mom behandlar pristillägg och rabatter från kooperativa föreningar.)

Olika typer av tillgångar

De ovan återgivna aktiebolagsrättsliga principerna gör ingen skillnad på olika typer av tillgångar när det gäller utdelning av dolda reserver. Skattereglerna drar däremot en klar skiljelinje mellan tillgångar som följer rörelsereglerna och sådana som behandlas enligt reglerna om realisationsvinst.

Rörelsereglerna

I den kategori, som vid en försäljning beskattas efter rörelsereglerna, återfinner vi exempelvis varulager samt maskiner och inventarier. Reglerna är enkla. En utdelning av en sådan tillgång medför, att bolaget anses ha gjort ett uttag ur sin rörelse och skall beskattas såsom för en försäljning.

(En annan sak är att om ett dotterbolag delar ut ett varulager, innehållande dold reserv till sitt moderbolag, beskattningskonsekvenser ändå undviks, därigenom att den dolda reserven hade kunnat lämnas som koncernbidrag.)

Om bolaget i stället väljer att utskifta en sådan tillgång, blir konsekvenserna desamma som vid utdelning. Ett särskilt stadgande i anv.punkt 1 till 28 § KL tar nämligen hand om den situationen. 28 § KL handlar ju om skattepliktig intäkt av rörelse. I stadgandet sägs, att om ett svenskt aktiebolag utskiftar exempelvis varulager på annat sätt än genom fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag, anses bolaget ha åtnjutit skattepliktig inkomst, som om tillgången sålts. Det sägs t o m att som köpeskilling därvid skall gälla tillgångens verkliga värde vid utskiftningen.

Realisationsvinstreglerna

Den andra och i sammanhanget intressantaste tillgångskategorien är sådan tillgång, som vid en avyttring behandlas efter realisationsvinstreglerna. Här återfinner vi exempelvis fastigheter, bostadsrätter och aktier i dotterbolag. Något särskilt stadgande om skatteplikt för ”förtäckt” realisationsvinst i samband med utskiftning finns inte i kommunalskattelagen. Gällande praxis innebär också att beskattning för förtäckt realisationsvinst hos ett utskiftande eller utdelande bolag inte kan ske. (SOU 1963:52 s 195.)

Man kan bli något förvirrad om man går igenom förhandsbeskedet RSV/FB Dt 1978:19. Där var det så, att delägare i ett kommanditbolag avsåg att genom en som utskiftning betecknad transaktion föra över aktier från kommanditbolaget till sig själva. Regeringsrätten säger där, att den såsom utskiftning betecknade transaktionen innebär, att kommanditbolaget till delägare överför en del av de aktier som bolaget förvaltar. Vidare säger RR: ”För bolagets del innebär överföringen med hänsyn till det särskilda rättsförhållandet mellan bolagsman och bolag, att bolaget avyttrar aktierna i den mening, som avses i 35 § 3 mom kommunalskattelagen. Ur delägarnas synpunkt är förvärvet av aktierna att se som ett med köp jämförligt fång. Överlåtelsen är därför realisationsvinstgrundande för såväl bolaget som delägarna.

Uppkommer genom avyttringen vinst för bolaget, skall vinsten tagas till beskattning hos delägarna. Frågan huruvida vinst uppkommer beror av det värde, till vilket aktierna avyttras, d v s avräkningsvärdet. Det har i målet lämnats öppet vilket avräkningsvärde som skall ligga till grund för överlåtelsen.

Vad nu sagts inrymmer svar på de i ansökningen framställda frågorna. Sökandena erinras emellertid om att den med ansökningen avsedda transaktionen även skall bedömas enligt 35 § 1 a mom kommunalskattelagen, under förutsättning att kommanditbolaget är att räkna som fåmansbolag. Om avräkningsvärdet bestämmes lägre än till aktiernas marknadspris skall – under angiven förutsättning – den därigenom åtnjutna förmånen utgöra för delägarna skattepliktig intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.”

Betyder nu detta rättsfall, att det är en ändrad praxis på gång beträffande förtäckt realisationsvinst vid utdelning eller utskiftning från aktiebolag? Här måste vi först konstatera, att aktiebolaget väsentligt skiljer sig från handelsbolaget. Aktiebolaget betalar ju självt skatt för sin inkomst. Handelsbolaget är inte ett skattesubjekt. Aktiebolaget har en särskild utskiftningsskatt och vad som avses med utskiftning är i aktiebolagsrättsliga sammanhang klart. Att i handelsbolag skilja mellan utskiftning, utdelning och avyttring torde emellertid vara svårare. RR säger ju också, att överföringen har den innebörd den har ”med hänsyn till det särskilda rättsförhållandet mellan bolagsman och bolag”, vilket i förevarande sammanhang torde syfta på kommanditdelägare och kommanditbolag, i motsats till aktieägare och aktiebolag. Dessutom konstaterar vi att Regeringsrätten beträffande frågan om det uppkommer vinst för bolaget säger, att detta beror på det värde till vilket aktien avyttrats, d v s avräkningsvärdet. När utdelning sker eller utskiftning sker från ett aktiebolag, är det det bokförda värdet som är avräkningsvärdet. I sådant fall kommer sålunda aktiebolaget aldrig att drabbas av en förtäckt realisationsvinstbeskattning.

Att utdelning av aktier, som är ”realisationsvinstegendom”, från ett aktiebolag inte föranleder inkomstbeskattning för det utdelande företaget, framgår av ett nyligen avgjort förhandsbeskedsärende, RSV/FB Dt 1980:6.

X AB hade vid ordinarie bolagsstämma 1977 fattat beslut om utdelning av bl a samtliga aktier i dotterbolaget Y AB till X ABs moderbolag i Norge.

X AB yrkade att utdelningen inte skulle föranleda någon inkomstbeskattning hos bolaget i Sverige. Rättsnämnden fann att utdelningen inte för sökandebolaget var att betrakta som avyttring. Någon beskattning av bolaget för realisationsvinst kunde därför inte ifrågakomma. Regeringsrätten gjorde ej ändring i förhandsbeskedet.

Om ett aktiebolag har realisationsvinst egendom med ett övervärde, kan man således skattemässigt förfara på två sätt vid en överföring av egendomen från aktiebolag till aktieägare.

1. Man kan sälja tillgången.

   1. Säljs den till ett värde över det bokförda (det bokförda värdet anses här lika med den skattemässiga anskaffningskostnaden) skall realisationsvinsten beskattas. Vad som återstår efter realisationsvinstbeskattning kan sedan delas ut.

   2. Säljs tillgången till bokfört värde (lika med skattemässig anskaffningskostnad) sker ingen beskattning för förtäckt realisationsvinst hos det utdelande bolaget. Den dolda reserv i tillgången, som överförts genom att priset satts lika med bokfört värde, anses som förtäckt vinstutdelning.

2. Man kan dela ut tillgången, under förutsättning att det bokförda värdet rymmes inom utdelningsbara vinstmedel, varvid beskattning för förtäckt realisationsvinst inte kommer att ske hos det utdelande företaget.

Fåmansföretagsbestämmelserna

Det är på sin plats att här även nämna något om fåmansföretagsbestämmelserna. I 35 § 1 a mom sägs nämligen, att om ett aktiebolag till aktieägare säljer egendom till underpris, köparen skall beskattas under inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet för den förmån han åtnjutit. Är det fråga om ett icke fåmansföretag kan mottagaren beskattas för förtäckt utdelning. Huruvida beskattning i detta senare fall verkligen kommer att inträda, beror ju då på om mottagaren är skattskyldig för utdelning från det utdelande företaget.

Beträffande förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet gäller, att en person som är inskränkt skattskyldig i Sverige på grund av sin bosättning i utlandet inte beskattas i Sverige för annan inkomst av Tillfällig förvärvsverksamhet än för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse i Sverige eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse. Eftersom lagstiftaren har valt att beskatta förmånen av ett utköp till underpris under inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, har han samtidigt beträffande fåmansföretagen frånhänt sig möjligheten att återkomma och kräva beskattning såsom för förtäckt utdelning. Å andra sidan beskattas den inskränkt skattskyldige inte heller för inkomst av kapital i Sverige. Det enda som då kan ifrågakomma är eventuell kupongskatt.

När vi ovan talat om tillgångar som realisationsvinstbeskattas vid avyttring, skall vi observera, att man ibland kan hamna i situationer där även andra tillgångar än maskiner, inventarier och tidsbegränsade rättigheter och som uppenbarligen är anläggningstillgångar, ändå kan anses vara orörelseegendom” från skattesynpunkt.

Vi tänker här närmast på en av byggmästare själv uppförd förvaltningsfastighet, som används exempelvis till kontor i byggnadsrörelse. (Det förtjänar påpekas att Regeringen i prop 1980/81:68 föreslagit ändringar som innebär, att en fastighet som av byggmästaren uppförts för att användas som kontor eller lagerlokal i byggnadsrörelsen kan bli behandlad som anläggningstillgång.)

Det är naturligtvis så att aktiebolagsrättsligt är det fråga om en anläggningstillgång. Det är vidare fråga om en fastighet, men den omständigheten att byggmästaren själv har uppfört fastigheten medför, att beskattning vid en avyttring kommer att ske under inkomst av rörelse.

Nettometoden

Låt oss belysa problemet med några schematiska exempel, där den dolda reserven tänks ha uppkommit i fastighet resp lager. När det gäller tillämpning av regeln i ABL 12:2 om olovlig vinstutdelning beräknar vi till en början utdelningsbeloppet enligt nettometoden, eftersom denna är den enklaste. Motsvarande exempel behandlas nedan enligt bruttometoden. Se tabell 1.

Tabell 1

Exempel A.1

Fastställd balansräkning visar följande ställning

Den ende aktieägaren önskar att fastigheten skall överföras till honom såsom vinstutdelning. Tillgångens bokförda värde motsvarar vad som får utdelas enligt 12:2 st 1. Det förutsätts att hinder inte möter enligt försiktighetsregeln i 12:2 st 2. Utdelning kan då äga rum och ställningen blir härefter följande. Se tabell 2.

Tabell 2

Skattemässigt gäller för fastighetsfallet att den förtäckta realisationsvinsten 50.000 kr inte beskattas hos bolaget utan hos den som uppbär utdelningen.

Eftersom det ej rör sig om utköp skall aktieägaren i exempel A inkomstbeskattas för värdet av den erhållna fastigheten, d v s under inkomst av kapital för 150.000 kronor. För det fall att den som mottagit den förtäckta utdelningen är ett annat aktiebolag sker ingen beskattning, om det mottagande bolaget är befriat från skatt på utdelningsinkomster från det utdelande företaget. Rör det sig i stället om ett lager som utdelats, skall bolaget inkomstbeskattas för sin uteblivna intäkt 150.000 kronor. Under motsvarande förutsättningar som i fastighetsfallet, skall även aktieägaren beskattas för sin erhållna utdelning.

Om vi antar att skatten är 60 % blir skattekostnaden 30.000 kronor. Skattekostnaden måste i detta fall beaktas när man bestämmer vad som kan utdelas. Här finns således ett behov att antingen minska utdelningen med värden för motsvarande 30.000 kronor eller att återskapa 30.000 kronor i nästa balansräkning.

Låt oss ändra situationen så, att fastighetens/lagrets marknadsvärde ryms inom utdelningsbara vinstmedel. Se tabell 3.

Tabell 3

Exempel B.1

Låt oss ändra situationen så, att fastighetens/lagrets marknadsvärde ryms inom utdelningsbara vinstmedel:

När utdelning aktualiseras skall fastighetens bokförda värde jämföras med disponibel vinst och fria fonder. Det visar sig att utdelningsåtgärden går att genomföra. Resultatet blir följande. Se tabell 4.

Tabell 4

Från skatterättslig synpunkt blir det här endast den skillnaden att det belopp som kan komma ifråga för beskattning är 100.000 kronor.

Bruttometoden

Enligt den av Rodhe (i Aktiebolagsrätt 1978 s 93 samt i andra uttalanden) förordade bruttometoden blir utfallet annorlunda. Det blir sålunda fastighetens värde, 150.000 kronor, som vid tillämpning av ABL 12:2 st 1 skall jämföras med utdelningsbara medel på balansräkningens passivsida, 100.000 kronor. Se tabell 5.

Tabell 5

Exempel A.2

Utgångsläget är följande:

Enligt bruttometoden kan fastigheten/lagret inte delas ut såsom vinst. (För att inte komplicera exemplet förutsätts att någon uppdelning av lagret varken är möjlig eller aktuell.) Detta förefaller vid första anblicken vara en ändamålsenlig lösning om man ansluter sig till bruttometodens huvudtanke att utdelningsobjektets verkliga värde och inte dess bokförda skall vara avgörande. En närmare analys visar emellertid att konsekvenserna av bruttometoden blir något egendomliga. Det föreligger nämligen inget hinder att dela ut fastighetens/lagrets fulla värde om bolaget just sålt den. Efter realisation kan nämligen en balansräkning fastställas som visar följande ställning. Se tabell 6.

Tabell 6

Det är svårt att se det rationella i att en aktieägare kan köpa in tillgångar och sedan få tillbaka köpeskillingen såsom utdelning men inte få tillgången utdelad till sig direkt. I själva verket är ju utdelning och försäljning ekonomiskt likvärdiga metoder att realisera de bolagstillgångar det gäller. Även från aktiebolagsrättslig synpunkt förefaller alternativen likvärdiga. Bakom den här visade inkonsekvensen hos bruttometoden i dess gängse utformning döljer sig det faktum, att metoden inte tar hänsyn till att det finns en orealiserad vinst på passivsidan som svarar mot den dolda reserven på aktivsidan.

Vilka blir de skatterättsliga konsekvenserna i exemplet A:2?

Här har ju fastigheten faktiskt sålts för 150.000 kronor. Realisationsvinsten tas därför upp till beskattning. Om vi antar att skatten uppgår till 25.000 kronor minskas det utdelningsbara beloppet från 150.000 kronor till 125.000 kronor. Hade man istället använt nettometoden hade, som vi ovan sett, det utdelade bolaget inte beskattats för den förtäckta realisationsvinsten i fastigheten.

Alternativet att först sälja fastigheten och sedan dela ut vad som återstår efter skatt hos det utdelande bolaget medför en ökad skattebelastning. Hos utdelningsmottagaren är skattekonsekvenserna desamma som i tidigare fall. Skillnaden är naturligtvis den, att det av honom mottagna beloppet blir lägre, eftersom en avtappning för skattekostnad skett först i det utdelande bolaget.

Om det i stället är så att det är varulager som delas ut från det utdelande bolaget, blir det ingen skillnad mot en försäljning av varulagret till fulla värdet. I båda fallen skall ju inkomstbeskattning ske som om försäljning hade skett, såvida inte den överförda dolda reserven kan anses som koncernbidrag.

Låt oss härefter se hur bruttometoden slår vid ett lägre marknadsvärde. Se tabell 7.

Tabell 7

Exempel B.2

Även med bruttometodens beräkningssätt ryms här utdelningen inom utdelningsbara medel i den fastställda balansräkningen. Därmed skulle allt vara gott och väl och balansräkningen få följande utseende efter verkställd utdelning. Se tabell 8.

Tabell 8

Enligt Rodhe går det emellertid inte att lämna vinstutdelningen bakom sig och gå vidare som om inget hade hänt:

”En korrekt tillämpning av aktiebolagslagens grundtanke kräver, att den dolda reserv, som försvunnit genom den förtäckta vinstutdelningen, i nästa balansräkning återskapas genom att någon annan tillgång nedskrives med motsvarande belopp. Om detta inte iakttages kan samma vinst utdelas flera gånger.” (s 93) Rodhe medger alternativt att motsvarande belopp binds genom överföring till reservfond. Det är ju inte alltid som nedskrivning är möjlig.

Tanken bakom Rodhes resonemang är att man måste se till att den dolda reserv som utdelas ryms inom utdelningsbara medel enligt fastställd balansräkning. När ny balansräkning upprättas efter åtgärden kommer utdelningsbara medel, som svarar mot den utdelade dolda reserven att kvarstå på balansräkningens passivsida och alltså kunna beskattas när ny vinstutdelning kommer på tal. Ramen för fortsatt vinstutdelning blir alltså inte korrekt om dolda reserver har delats ut. Detta måste man enligt Rodhe kompensera genom att eliminera den del av utdelningsbara vinstmedel som svarat mot den dolda reserven. Så kan ske genom att tillgångarnas värde sätts ned eller att vinstmedel och fria fonder reduceras. Svagheten i detta resonemang kommer bäst fram när det sägs att samma vinstmedel inte får utdelas två gånger. Något sådant kan det nämligen inte bli tal om, eftersom den dolda reserv som utdelas inte inkräktar på den ram som anges av utdelningsbara medel i balansräkningen. Vad som utdelas är ju den orealiserade vinst, som svarar mot reserven. Den dolda reserven har ju redan delats ut ihop med tillgången och kan därför inte delas ut en gång till. Det finns därför ingen anledning att vidta några åtgärder för att eliminera utrymme för vinstutdelning genom olika bokföringstransaktioner.

Ser vi slutligen på exempel B.2 från skattesynpunkt, föreligger inga principiella skillnader i förhållande till B.1. De ändrade förutsättningarna medför självfallet att det i exempel B.2 blir lägre belopp som blir föremål för beskattning som realisationsvinst eller rörelsevinst för bolaget respektive som kapitalinkomst hos aktieägaren.

Vinstutdelningsreglernas systematik

Som framgått ger varken lagen eller förarbetena någon vägledning i valet mellan nettometod och bruttometod. I det läget bör man utreda vilken av metoderna som passar bäst in i ABLs regelsystem. En möjlighet är att hävda att lagens regler om utdelningsbegränsningar bör tillämpas så, att de omfattar hela utdelningsobjektet och inte bara det redovisade värdet av det utdelade. Annars skulle exempelvis utdelningsbegränsningen i 12:2 inte fylla sin uppgift. Ett konsekvent vidhållande av att regeln skall användas fullt ut på dolda reserver leder, som vi sett, till krav på sterilisering av kommande redovisade vinster, som svarar mot utdelad dold reserv. Rodhe talar här som framgått om aktiebolagens grundtanke. Det måste dock framhållas, att denna s k grundtanke inte har kommit till uttryck i lagens förarbeten utan endast vilar på Rodhes personliga och genomtänkta tolkning av lagen.

Enligt vår mening kan man mot den av Rodhe hävdade bruttometoden föra fram en annan viktig och grundläggande princip bakom borgenärsskyddet i ABL, nämligen balansräkningen som borgenärsskyddets grund. Bland de uttryck som finns för denna viktiga princip kan nämnas att dolda reserver inte får räknas in när det gäller att bestämma utdelningsbart belopp enligt fastställd balansräkning, 12:2 st 1. Regeln kan kanske sägas framgå direkt av lagtexten, men den har också kommit till uttryck i rättspraxis, nämligen i NJA 1951 s 6 I, det sk Sueciafallet. Här uttalade HD, att det vinstuttag det gällde var olovligt, oavsett att bolagets tillgångar på grund av dolda reserver kunde ha täckt dess dåvarande skulder.

Enligt lagstadgandet i ABL 6:1 st 2 är det balansräkningens siffror som skall vara avgörande vid beräkning av täckning för det bundna kapitalet vid utdelningsliknande nedsättning av aktiekapitalet. Dolda reserver skall inte räknas in.

Tydligen är det så att såväl principen att utdelningen skall hålla sig inom en viss ram som grundsatsen att balansräkningen är utgångspunkt för reglerna om borgenärsskydd är viktiga och grundläggande inom aktiebolagsrätten. Den förra grundsatsen pekar mot bruttometoden och den senare mot nettometoden. Möjligen kan man med tanke på Sueciafallet säga, att principen om balansräkningen som reglernas grund har ett något starkare stöd än den grundtanke som Rodhe åberopar.

Uppskrivningsförbudet

Enligt bokföringslagen 15 § 4 st och ABL 11:4 kan anläggningstillgångar endast skrivas upp vid en väsentlig och bestående värdehöjning och om beloppet används till behövlig nedskrivning av värdet på andra tillgångar eller till fondemission eller avsättning till uppskrivningsfond. En tanke är, att man i dessa lagrum kan läsa in hinder mot att dela ut tillgångar med dolda övervärden. Eftersom utdelning i samband med uppskrivning inte är tillåten, borde man inte kunna kringgå detta genom utdelning av tillgångarna direkt och på det sättet frigöra belopp som man hade måst binda vid en regelrätt uppskrivning.

Starka skäl talar mot att uppskrivningsregeln kan ha någon betydelse i vårt sammanhang. För det första skulle endast utdelning av anläggningstillgångar träffas, vilket ger en inkonsekvent reglering. För det andra skulle all utdelning av tillgångar med övervärden stoppas, alltså även när utdelningsobjektet rymdes inom utdelningsbara medel med tillämpning av bruttometoden.

Vidare är syftet med regeln inte att hindra utdelning av dolda reserver. Avsikten är i stället att hindra att värdestegring skapar utrymme för utdelning av fiktiva vinster. (Jfr Kedner-Roos II 1979 s 101.) Utdelning av tillgångar med dolda övervärden träffas inte av det argumentet. Det skulle för övrigt vara meningslöst med ett förbud mot utdelning av tillgångar med dolda övervärden, eftersom utdelningsbara medel i så fall lätt kunde frigöras genom realisering av de tillgångar det gäller.

Det förtjänas också att understrykas, att uppskrivning ju företas för att bolaget vill visa sina intressenter att ställningen faktiskt är bättre än den balansräkningen före uppskrivningen utvisar. Det är då helt naturligt, att ett belopp, motsvarande det uppskrivna, föres till bundna medel. Det bolag som företar en utdelning enligt nettometoden har inget behov av att visa, att bolagets ställning med dolda reserver är bättre, än den balansräkningen utvisar.

I valet mellan bruttometod och nettometod har vi tydligen ingen hjälp att hämta i uppskrivningsregeln.

Avsättning till reservfond

En närliggande restriktion i möjligheten till utdelning är kravet på avsättning till reservfond. I ABL 12:4 st 1 punkt 1 stadgas, att minst tio procent av nettovinsten skall avsättas till reservfonden tills den uppgår till 20 % av aktiekapitalet. Att avsättningen skall beräknas på nettovinsten enligt balansräkningen betyder att dolda reserver över huvud taget inte beaktas vid sådana avsättningar. Om utdelning sker av en tillgång med dolt övervärde kommer detta inte att påverka storleken av avsättningen till reservfond.

Vid beräkning av avsättningen till reservfond används alltså en nettometod. Då nettovinst för året och utdelningens belopp är helt skilda storheter, möter det naturligtvis inte något hinder att tillämpa bruttometoden i det ena fallet och nettometoden i det andra. Någon klar ledning för vilken metod som skall tillämpas vid bestämmande av utdelningsbart belopp ger inte avsättningsregeln.

Försiktighetsregeln

Ytterligare en restriktion som avser utdelning finns i ABL 12:2 sista stycket. Regeln innebär att utdelningen inte får sätta bolagets konsolidering, likviditet och ställning i övrigt i fara. Här måste man uppenbarligen använda en bruttometod och ta ställning även till de dolda reservernas betydelse. Har övervärdena enligt nettometoden inte beaktats vid utdelning av tillgångar, blir det aktuellt att använda försiktighetsregeln. Den kan då hindra att bolagets konsolidering undergrävs genom avtappning av alltför stora reserver. Någon direkt ledning för valet mellan nettometod och bruttometod ger regeln däremot inte.

Skatteeffekter

Som inledningsvis påpekades varierar skatteeffekterna av en utdelning beroende på om man på den civilrättsliga sidan utgår från brutto- eller nettometoden. Frågan är om man skall låta skattekonsekvenserna påverka utformningen av aktiebolagsrättens vinstutdelningsregler. Detta vore väl knappast tillfredsställande ur principiell synpunkt. Enligt allmänna grundsatser är det ju skatterätten som ansluter till den civilrättsliga regleringen, inte tvärtom. Vidare är det knappast möjligt att få någon vägledning av skattereglerna, eftersom dessa till skillnad från de civilrättsliga har helt olika regler för utdelning i olika situationer och vid skilda slag av egendom. Tydligen kan inte heller skatterätten vara till hjälp i vårt val mellan brutto- och nettometod.