Av EG-länderna har endast Danmark antagit det fjärde direktivet, vilket bl a behandlar årsredovisningens innehåll och offentliggörande.
Ett inslag i det utbyte av kontakter och informationer som sker mellan svenska och utländska revisorer är det årligen återkommande Anglo-Nordiska seminariet med deltagare från Storbritannien och de nordiska länderna. Ca 50 personer deltog i årets seminarium, som var det sjätte i ordningen och som hölls i början på juni på Bornholm.
Ekonomiska planerare i multinationella företag följer med ökat intresse de framsteg som görs inom EG’s ekonomiska program för att harmonisera de olika medlemsländernas bolagslagstiftning.
Nio av de direktiv som EG redan utfärdat eller föreslagit är under införande i medlemsländerna. Företag med huvudkontor i länder ej tillhörande EG men med dotterbolag inom EG kan vänta sig att det slutliga paketet av lagar och föreskrifter får en långtgående effekt. Vi får därför inte i Sverige falla för frestelsen att ignorera EG’s lagstiftning med hänvisning till att det är ett internt EG-problem. De fjärde och sjunde direktiven väntas ha den mest påtagliga effekten för företagen. Det föreslagna sjunde direktivet beträffande koncernredovisning har ännu inte antagits av EG. Det var måhända orsaken till att seminariet koncentrerades på införandet av det fjärde direktivet. Fjärde direktivet, vilket gäller årsredovisningar, skulle ha lagstadgats av medlemsländerna före juli 1980. Förutom i Danmark, där riksdagen den 27 maj 1981 godkände ett lagförslag för genomförandet av fjärde direktivet, har detta ännu inte gjorts av något annat EG-land. Det fjärde direktivets bestämmelser beträffande årsredovisningar gäller särskilt
underliggande principer för deras upprättande
årsredovisningens offentliggörande
årsredovisningens innehåll
En märkbar egenskap hos det fjärde direktivet är antalet tillåtna avvikelser. Medlemsnationerna kan därför anta lagar som inte får den harmoniserande effekt man avsåg från början. Tid och erfarenhet kommer att utvisa om denna fara är berättigad.
Som tidigare nämnts är Danmark det första landet som lagstadgat det fjärde direktivet och stort intresse riktades därför mot A Runge Johansen från Danmark som introducerade ämnet.
INFÖRANDE I DANMARK
A R Johansen gav en kortfattad beskrivning av hur situationen var i Danmark innan riksdagen 1981 antog lagförslaget om det fjärde direktivet. Den tidigare aktiebolagslagen från 1973 var till stor del baserad på nordiskt samarbete. Rent allmänt kräver direktivet mer öppen redovisning än tidigare lagstiftning och det är kanske en indikation på att Danmark som EG – nation kommer att få svårare att enbart basera sina redovisningsregler på nordiskt samarbete.
A R Johansen påpekade också att särskild vikt skulle läggas vid ordet harmonisering. Med EG-direktiven eftersträvas inte en bolagslagstiftning som är enhetlig i varje medlemsland och det är därför som avvikelser är tillåtna.
Den nya aktiebolagslagen i Danmark innehåller emellertid väldigt få avvikelser från fjärde direktivet. Ett exempel är balansräkningen. Utseendemässigt är den nya balansräkningen ”upp- och nervänd” eftersom anläggningstillgångar redovisas före omsättningstillgångar och aktiekapital innan upplupna kostnader och skulder (kort- och långfristiga).
Ett exempel där Danmark däremot påverkat EG är redovisning av förluster. Enligt ett preliminärt utkast till fjärde direktivet skulle förluster redovisas på aktivsidan. Eftersom det för läsaren kan vara svårt att förstå att en förlust ökar ett bolags tillgångar var Danmark emot redovisning av förluster på detta sätt. En kompromiss har nu genomförts som innebär att förluster redovisas som justering till det egna kapitalet om inte lagstiftningen inom ett medlemsland kräver annat.
Johansen sade att en anpassning till fjärde direktivet innebär en märkbar ökning av den information som årsredovisningen skall innehålla. Risken uppstår att en överbelastad redovisning kan dölja vad som är viktigt. Detta problem bör beaktas så snart man kan se vad direktivets bestämmelser haft för effekt i praktiken.
I Danmark har direktivet mottagits med blandade känslor. Många anser att den nya formen på årsredovisningen är ett steg bakåt medan de specificerade värderingsreglerna allmänt betraktas som ett steg i rätt riktning för att genomföra en förbättring av bokföringslagen.
FRAMTIDA OMRÅDEN FÖR HARMONISERING
Johansen fortsatte med att diskutera vad han ansåg var tänkbara framtida områden för harmonisering både inom EG och på en mer internationell nivå. De områden som han nämnde låg till grund för de gruppdiskussioner som följde:
I vilken omfattning är harmonisering över gränserna önskvärd; med de olika ländernas varierande ekonomiska struktur i åtanke.
Skall redovisningsbestämmelserna fastställas nationellt eller internationellt?
Hur kan internationell harmonisering bäst genomföras?
Vilka redovisningsområden skall prioriteras?
I vilken omfattning är harmonisering inom EG önskvärd utan referens till redovisningsprinciper i länder utanför EG?
I vilken utsträckning kan harmonisering av redovisning genomföras på bekostnad av flexibilitet?
Är lagstiftning det bästa sättet att uppnå harmonisering t ex redovisning av valutafrågor och leasing?
Syftet med årsredovisningen. Är de enbart till för att informera aktieägare eller skall de riktas mot andra intressenter?
Finns det ett behov för olika typer av årsredovisningar, t ex
årsredovisningar upprättade efter skatteregler
årsredovisningar riktade till anställda
cash flow redovisning
inflationsredovisning
Kan samtliga nämnda årsredovisningar var för sig ge en ”true and fair view”?.
Finns det ett behov av att undanta mindre företag från vissa redovisnings- och revisionsbestämmelser och i så fall, varför?
Diskussionstiden var för knapp för att dra några konkreta slutsatser. Från gruppsummeringen kunde man emellertid märka en klar tendens rörande vissa områden.
på lång sikt måste internationell harmonisering utvecklas av en myndighet eller myndigheter med representanter från olika intressenter och ej enbart från revisorskåren
mindre företag bör som regel ej undantas från vissa redovisnings- och revisionsbestämmelser. Om den valda bolagsformen är ett aktiebolag får man stå för konsekvenserna, dvs olika intressenter i samhället har rätt att ställa krav, tex långivare, leverantörer och skattemyndigheter.
Vad man däremot kan tänka sig är att ett reducerat rapporteringskrav tillämpas.
LAGSTIFTNING ELLER FRIVILLIGHET
De engelska och nordiska representanterna tycktes ha delade meningar om betydelsen av lagstiftning för att uppnå en harmonisering.
De engelska delegaterna föredrog rekommendationer som följs frivilligt medan däremot de nordiska representanterna mer lutade åt lagstiftning som bästa sätt att uppnå harmonisering. Till grund för detta ställningstagande ligger kanske de olika ländernas syn på vikten av lagstiftning och frivillig efterföljelse.
Frågor om till vilka årsredovisningarna vänder sig, syftet med dem och revisorns medverkan vid deras upprättande tycktes vara kontroversiell. Några representanter från UK ansåg att kretsen till vilken en årsredovisning skall riktas och revisorns ansvar är mer begränsad än vad som är t ex trenden i Sverige.
Detta är en viktig fråga som måste lösas innan man kan gå vidare med någon sorts internationell harmonisering. Om man accepterar att årsredovisningar även skall riktas mot andra intressenter än aktieägare måste man också ställa frågan – vem skall utse revisorn? Tiden var tyvärr för kort för att utveckla diskussionen på detta område.
Seminariedeltagarna var överens om att ett instrument i ledet för att uppnå internationellt acceptabla redovisningsregler är det utbyte av teorier och idéer som äger rum när revisorer från olika länder träffas. Det är därför av största vikt att revisorer även i fortsättningen deltar i seminarier liknande det Anglo-Nordiska.
Bob Barnden, auktoriserad revisor, Öhrlings Revisionsbyrå AB